… vad tycker panelen om Universal Audios pedaler som simulerar förstärkare (Tweed Deluxe, Vox AC30, BFDR, Marshall resp. 5150)?

Är de något att ha? Ljudet är ju ok, enligt Youtube-klipp men hur är spelkänslan?
Hittills har jag inte gillat digitala rörförstärkaremulatorer men dessa verkar ha kommit allt närmre the real thing. Har dock ännu inte provat.

Inte testat pedalerna i frågan men en Helix duger live åt för Scott Holiday från Rival sons !
Menar bara att spelkänslan påverkars också vad man spelar genom. Kör man hörlurar så låter allt trist även en plexitop genom attenuator ner till line nivå och genom hörlurar. Tycker det mesta känns bra nu för tiden man måste bara jobba med det.

Det är möjligt att Scott Holiday kör Helix, men ffa. kör han väl Orange CS 50-förstärkare. Han och Rival Sons har kört Orange sedan tidernas begynnelse.

Edge i U2 bytte för ett år sedan ut sina kära AC30 mot UA Ruby ’63 när de spelade på The Sphere i Las Vegas.

Mark Knopfler bytte sina kära rörhäckar mot Kemper på någon turné för några år sedan.

Forumets Mats Nermark får till förträffligt realistiska sound med sin Fendermanick, i studio förvisso.

Det verkar som om fizzlets tid är förbi med digitalplattformarna men den speciella spelkänsla som rörförstärkare ger har hittills varit svårfångad.

Vet inte hur det är med just Helix men många av de digitala emulerarna inbegriper IR högtalarimpulser som är statiska ögonblicksbilder av hur högtalare låter. Även Kemper tillhör ju det gänget. De missar alltså den dynamik som riktiga högtalare bidrar med, vilket är en viktig faktor för spelkänslan.
Det verkar som om UA löst det problemet med sina dynamiska högtalarmodelleringar, som primärt är IR-baserade. Eller? Vad säger den kräsne?

Ffa. undrar jag över hur spelkänslan med en lajnad pedal står sig mot en uppmickad stärkare i studio.
Lyssningen må vara i hörlurar eller monitorer. Det är uppmickningen som verkar vara det centrala, att det kommer in luft i systemet s a s, för att få en realistisk spelkänsla.

F.Ö så håller jag med om att inget slår en riktigt stärk…med det sagt..
Tror bara att man måste komma över den där tröskeln, att blunda och visualisera att det står en uppmickad plexi plus fyrtolva i inspelningsrummet och tänka bortom att det är en AD omvandlare man spelar igenom. It’s all in your head!

Möjligen har jag fått allt om bakoften men...

Verkar det inte lite sniket och opraktiskt av UAD att man måste ha en burk till varje förstärkartyp? Gissar att det är samma
processor/elektronik i dem så man borde kunna tanka upp vad som helst t ex flera olika typer i samma burk så man slipper köpa den där processorn flera gånger.

Ser är det väl opraktiskt rent ergonomisk pch logistiskt (även om de är lite mindre) att man måste ha flera olika burkar om man vill växla mellan t ex en fender-> marshalltyp
av förstärkare osv
(Men hellre ett riktigt bra ljud än 10 halvbra förståss och söker man just DET ljudet och når dit är det ju gott så.)

Uppfattar att konkurrenterna t ex amplitube TONEX m fl inte verkar ha samma begränsning utan har valt en annan (generösare?) väg. Sen kanske UAD spöar fältet med hästlängder ljudmässigt eller så som motiverar ett köp ändå men man undrar ju.

Sen har jag uppfattat att en del klagar på att extern kontroll (midi) och hörlurutgång mm saknas i UAD burkarna men har man aldrig använding för det så kanske det kvittar.
Men många konkurrenter verkar ha såna funktioner.

Min högst personliga upplevelse är att Fender Tone Master Pro är den som ger den bästa och mest dynamiska spelkänslan av de prylar jag äger eller har testat. Det innefattar nog allt på marknaden utom Quad Cortex och UDS:s pedaler.

Du är väldigt välkommen att ta med dig dina favoritgitarrer och komma hem på en kaffe/te och testa själv.

/Mats N

Jag har ägt nästan alla dom stora digitala simuleringarna. Boss, LIne6, Kemper, Fractal, Eleven rack osv. Men Uads dream 65 som simulerar en deluxe reverb är den som haft absolut bäst känsla och mest likt att spela på en riktigt stärk. För det första är det inga menyer så det är bara att plugga in sitt pedalbord och spela som vanligt. Men sen är det något med känslan och ljudet som dom har fått till som slår dom andra. Den är väldigt kul att spela med helt enkelt. Kan rekommendera.

Nu kör jag på Friedmans nya Ir-x som är en helt analog rörpreamp men med digital högtalarsimulering bara. Så går att köra både med ett vanligt slutsteg eller direkt till Pa. Eller både och. Den känns precis som att spela på en rörstärk tycker jag. Men soundet är ju modern Marshall.

Det dyker upp beggade UAFX pedaler rätt ofta har jag fått för mig?
Det kanske betyder något...ingen aning?

Sluta följa andras åsikter.
Testa själv och kom till en egen slutsats.

Jovisst kan det ligga en snikenhet bakom att inte ha alla emuleringar i en och samma burk.
Jag gissar att UA istället menar att man inte vill kompromissa utan ägna var och en emulering fullt fokus. Alla släpptes inte heller samtidigt och möjligen ställer senare emuleringar andra krav på hårdvaran än de första gjorde.

Jag tycker förvisso det kan vara gott att slippa betala för det jag inte vill ha, t.ex. en 5150-emulering.

När det gäller Dream ’65 så har jag förstått att den har mycket gott rykte. Ole Børud testade den och jämförde mot Strymons Iridium; han tyckte i princip de var likvärdiga. Iridium ser man aldrig på Blocket, däremot har flera Ruby ’63 varit ute i sommar. Kan tänka mig att ungdomar som inte känner AC30-stärkarnas idiosynkrasier så som t.ex. den bakvända Cut-kontrollen eller tonkontrollernas interaktioner känner sig vilsna och ruttnar på detta.

Visst kunde MIDI och hörslursuttag vara praktiskt men jag kan inte precis påstå att jag saknar det i min Tweed Deluxe, AC30, BFDR eller Plexi 50W. Kan däremot tycka att UA-burkarnas USB-port borde gå att använda för ljudöverföring till dator eller till deras egna ljudkort.

Slutligen, att fråga efter åsikter är inte detsamma som att följa dem. Det är att orientera sig.

Såklart har du rätt.
Men jag reagerar på att folk är beroende utav andras åsikter.
Och följer trender och alla möjllöjliga YT sidor.

Men I agree.

Kuriosa kanske: Vad jag förstår har strymon Iridium en emulering av normalkanalen på Deluxe vilket ger aningens mindre gain och ingen brightcap (pedalvänligare) som är en del av reverbkretsen, medan UAD satsat på vibratokanalen av densamma.

Ja, jag tror att du fått det lite om bakfoten.

Det har i många år funnits alternativ med massor av funktioner, fulla med emuleringar av de flesta av historiens förstärkare. En del gitarrister har hittat ett alternativ som de är helnöjda med, men för andra funkar det som hittills funnits inte. Vanliga synpunkter är:

- "De låter inte tillräckligt bra."
- "De känns inte rätt och svarar inte som jag vill på anslag och uttryck."
- "De är krångliga att använda med alla piltangenter, displayer, menyer och styrprogramvaror."
- "Jag behöver en bra förstärkare, inte en hel musikaffärs sortiment."

Om man som UA är sena in i spelet så får man välja om man vill utveckla något för alla de som redan är nöjda med det som finns eller att göra något för de som inte är lika imponerande och som har synpunkter som de fyra jag listade. UA valde det andra alternativet. Om man sedan gillar resultatet är upp till var och en att prova.

Här är mina intryck i förhållande till invändningarna ovan:

- Jag tycker att de låter bättre än alla andra emuleringsgrunkor jag provat. Men ännu viktigare. De låter så bra så att jag använder dem när jag vill spela tyst eller vill ha en smidig lösning när jag improviserar och skissar fråmför datorn och inte vill micka och väsnas. Men jag har inga planer på att sälja mina original.
- De svarar bra, så det är inget jag stör mig på. En kompis fick låna min Lion '68 för att testa. Han kör alltid allting via DAW:en d v s Mac med Logic och Focusritekort. för honom blev den totala summan av latency för lång, så den passade inte honom.
- De är lika lätta att använda som originalförstärkarna. Det är bara ett fåtal lite udda funktioner som man behöver ställa via appen, vilket är skönt eftersom appen inte är kul och BT-förbindelsen är under all kritik.
- Jag behöver inte massor av förstärkare. Men jag behöver något bra. Jag köpte Lion '68 eftersom jag nästan alltid bara spelat på Marshall eller Marshall-liknande förstärkare. Eftersom jag blev nöjd med den, så köpte jag en Dream '65 eftersom jag ska pula med lite musik i höst och vinter som jag behöver en Deluxe Reverb till. Den blev jag väldigt nöjd med, men jag har i ärlighets namn inte så bra Fender-koll, men den funkar för mig. Och av bara farten så köpte jag mig sen en Ruby eftersom jag skulle vilja ha en Vox också. Det har jag aldrig haft. För mig blev den ett perfekt komplement till Dream. Nu behöver jag inga fler. Totalt har det ändå kostat mig klart mindre än en Kemper och de är lika enkla att använda som originalen.

Jag ska prova dem med slutsteg i gitarrhögtalare på rep, men det har jag inte gjort. Bara Lion via PA på egen hand. Det var kul och funkade fint. Men roligast är förstås att spela på originalen på rätt volym. Men när det inte går (jag har inte ens en Vox), så är jag nöjd med UAFX. Andra har andra erfarenheter och andra uppfattningar, men jag är nöjd.

Jodå jag köper delar av resonemangen och förstår fördelarna med enkelhet osv. Sen kan det ju kanske finnas skillnader i emuleringarna som kräver lite olika lösningar som Marshall föreslår.

Tack, det vore trevligt! Återkommer i ärendet. Kanske har en UA Ruby ’63 ramlat in till dess.
Den där Tone Master Pro ger ett finfint sound sådär i gränslandet mellan rent och spräckt. Det som fram till nu verkat vara en svår nöt att knäcka. Prislappen skiljer sig dock avsevärt från UA-pedutternas.

Det är sant at den är dyrare vid 19.900:- men lägger man ihop t.ex. en Dream, en Lion och en Ruby så är ju det lite drygt 12.000 med de nya priserna på tgt11. Sedan skall man ha några andra pedaler samt ett switching system för att få ihop det. Skall det då vara kvalitetsgrejer så hamnar man lätt över 20.000:-.

Jag använder långt ifrån allt i Tone Master Pro (TMP) men den är så otroligt lättanvänd så att jag nu kan ägna mer tid att spela än att ratta och det är väldigt bekvämt att ha allt i en produkt och slippa system där jag måste komma ihåg vilka programnummer som finns på de olika produkterna som skall användas tillsammans.

Jag som är uppväxt med Vox AC30 och senare Boogie Mark II tycker TMP är precis rätt för mig.

Men det är givet att man skall skaffa så mycket information man kan och prova själv så att det blir rätt för var och en.

/Mats N

Jag ser fram emot en review genom slutsteg. CarlM har tidigare givit Lion-varianten bra betyg i en annan tråd. Såvitt jag minns även med motiveringar jfr andra Marshallförstärkare.

Precis vad jag är uppväxt med. Med en Music Man HD130 en kortare tid däremellan.

Ser nu att UAFX diskuterats tidigare, här: http://www.ljudbojen.com/viewtopic.php?f=4&t=130559&p=845534&hilit=Lion#p845534

Jag har inte provat UA förstärkarpedaler (men deras grejer brukar vara väldigt bra).

Men jag är mycket nyfiken på vad de skall pluggas in i för att låta som det den skall låta som?
Det måste ju bara göra en gigantiskt skillnad för hur den låter.

Ni som provat, hur är det med detta?

/Magnus

Tanken är att du kopplar dem till studiomonitorer eller en aktiv FRFR-högtalare eller lajnar till PA. Du kan också koppla ur högtalarsimuleringen och koppla till ett rent slutsteg t ex klass D som du kopplar till lämplig gitarrhögtalare, lämpligtvis av samma typ som man normalt använder till förstärkartypen i fråga. Det sistnämnda har jag inte provat än, men det ska jag göra.

De används alltså på precis samma sätt som Kemper och andra likande digitala grunkor.

Tack för svar.
Ok, då är jag med.
Var rädd för att det var så (en DI pryl, alltså).


(Men även där måste skillnaden på hur det låter vara rätt stor, PA låter ju knappast samma).

/Magnus

Men det är ju samma sak med alla ljudkällor. Alla PA:n låter lite olika precis som folks hifi och bilstereo låter olika.

De ersätter alltså en förstärkare, högtalare, mick, mickpreamp (och i praktiken eq), varken mer eller mindre.

Jupp olika Pa; låter ju olika så klart. Men så är det ju för en keyboardist också. Det har jag inte funderat på alls. Nånstans drar jag gränsen för vad jag orkar tänka på.. Skickar en bra källa till ljudteknikern så får den personen göra det bästa av det.

Blir väl samma om man mickar upp en 4-12:a också i så fall, olika mickar, mickplacering, PA osv...

Dessa portabla småburkar har väl olika användningsmöjligheter, tänker att en del vill lyssna i lurar.
Använder man i hemmamiljö har man knappast PA involverat.

Ligger en på tradera

https://www.tradera.com/item/301966/643 ... -dream-65-

Där ligger ett par Dream ’65 (BFDR) på Blocket nu också.

Gjorde - efter att ha orienterat mig - slag i saken och köpte en Ruby ’63 (AC30) på Blocket.

Måste säga att jag som rörstärkartaliban är imponerad!
Sound och spelkänsla med manicken kopplad till mitt ljudkort och med lyssning genom feta studiomonitorer är mycket snarlik, för att inte säga identisk med, den från mina AC15 H1HW när de spelas genom 12AX7-kanalen, är uppmickade och lyssning sker genom samma ljudkort och samma monitorer.

Det är faktiskt häpnadsväckande hur de fått till känslan med både häng, elasticitet, headroom/upprening av dist vid avrullning av gitarrvolymen. Inget digitalt fizzlande, soundet är invändningsfritt.
Man slipper oroa sig för att det plötsligt ska börja låta som om någon steker bacon inne i förstärkaren, något jag råkat ut för med alla de AC30 jag haft sedan 1975 (och som i bästa fall avhjälptes tillfälligt med ett hårt knytnävsslag ovanpå stärkaren).
Tremolokanalen, som jag alltid varit svag för hos AC30 - med eller utan tremolo/vibrato, låter perfekt och man har fått till finfint harmoniskt vibrato snarlikt det hos bruna Fenderstärkare som Super och Concert. Och förstås vanligt tremolo.
Tyvärr finns det inte någon EF86-kanal med bland de olika kanalerna; jag älskar EF86’ råa dist (min AC30 saknar iofs också EF86-kanal).
Men det går lätt att - med stimulerande spelkänsla - skruva till Rory Gallaghers, Ritchie Blackmores pre-Made in Japan, Brian Mays och Brad Paisleys fina Vox-ljud. Värt mycket.

Det mycket lättare att sitta i kontrollrummet och ratta Ruby än att springa ut till en uppmickad stärkare och ratta/spela in ljudprov.
Så i inspelningssammanhang är pedalen en vinnare när det gäller smidighet och möjligheten att snabbt och lätt få till ett bra - perfekt gitarrljud, om jag jämför med uppmickning av en AC30 i hemstudiomiljö. Trodde aldrig jag skulle uttala de orden…

Sedan är naturligtvis känslan jämfört med att spela genom stärkaren i samma rum helt annorlunda. Men det har jag inte för avsikt att ersätta med UAFX-pedalen. Har inte heller provat med FRFR-system.
Dock tror jag att min AC30tb åker ut till försäljning nu. För livesammanhang blir det som vanligt AC15 eller BadCat om jag vill ha denna typ av ljudkaraktär.

Hm, Dream ’65 verkar intressant…

Kul recension! Är helt rätt sätt att jämföra den på. Med en uppmickad stärkare alltså. Och tycker det stämmer bra med min uppfattning om Dream 65an också. Jag hade en fin gammal Deluxe reverb Rivera mod för många år sen. Men lättare att få ett bra, färdigproducerat sound på ett ögonblick med Dream 65an. Plug and play och så låter det som en perfekt uppmickad stärkare. Och låter och känns bra. Det räcker för mig. Jag är inte så intresserad av att jämföra eller fundera vidare på om det är 100% exakt som en stärk eller inte. Det låter bra, är kul att spela på och hundra gånger mer snabbjobbat och lättroddat.

När ni hittat era favoritljud /inställningar i UAD burkarna så kan ni köpa ToneX och göra en capture och spara ner ljuden från dem och sälja UAD enheterna sen

Inte alla har den möjligheten. Var kan man ens testa dem?