Köpte mig en begagnad Gibson 1954 Reissue Goldtop. Ett välspelat exemplar; som ändå var i hyggligt bra skick. När det gäller single, wrap around -tailpiece Gibbor: Måste man ju vara beredd på att erkänna fördelarna och nackdelarna i dessa instrument.

Fördelarna:

-Klangmässigt starkare och stabilare tonbild.
-Viktmässigt snäppet lättare.


Nackdelarna:

-Intoneringsmöjligheterna.


Sedan är ju P90 specifikationerna i alla Gibsons P90 Reissue modeller rejält dåligt designade. Blunt uttyckt: Både fräsning -samt monteringen av P90 -mickarna vakumerar ju ganska rejält. Dessa Reissue instrument ska ju vara nära autentiska kopior av orginalen från 50-talet. Det var ju så här gjorde man det back-in-the day.

Det är HÄR; som jag rekommenderar alla Er som fysiskt mår illa; när ett orginal instrument modifieras: Att sluta läsa i detta inlägg.

För mig är det inte acceptabelt med prylar som bara går halv-vägs; sett till min personliga kravbild. Och på denna gitarr låg mickarnas höjdposition för nära strängarna. Är man inte perfektionist; och kan leva med en 'puttad' elektrisk ton bild: Hjälper det klang fattigare aluminium stränghållaren/stallet till att gitarren ändå anses att låta OK -eller 'tillräckligt bra'. Dock min plan med denna gitarr var ju redan från 'gå' att rejält stärka instrumentets klangstyrka och klangbild. Detta genom att byta till ett fast -intonerbart stall: ABM 3021. Detta stall är smitt ur mässing; och ger en MYCKET kraftigare och bättre klangbild. Denna starkare klangbild hade givetvis blivit TOTAL overkill för de närliggande P90-mickarna -i instrumentet.

Ni som äger -alternativt; är bekanta med Gibsons vintage soapbar P90 mickmontering: Känner givetvis till hur monteringsskruvarna trycker ner en dal i P90 kåporna -för att mickkåpans kant bottnar i mick kammaren -några millimeter innan undersidan av micken bottnar. Man kan nästan säga; det är Dogear -montering; fast på Soapbar -tapp. P90 mickarnas under platta är böjd som ett V -enligt den gamla skolan. En stor fördel är ju att Gibson fräser golvet i deras Reissue mick kammare snett -i vinkel med strängarna. Detta vinklar mickarna rätt gentemot strängarna när de bottnar mot botten i kamrarna. Att fräsa om i dessa mickkammare innebär två utmaningar:

A.) Om detta skall göras professionellt: Bör fräsningen utföras i halsens -alternativt strängarnas tilt -vinkel över kroppen.
B.) Fräsningen görs över en välvd Les Paul topp yta.

Dvs: Detta ställer större krav på en kvalificerad instrument tekniker; att utföra jobbet korrekt.

När jag gör detta jobb; vill jag gärna ta ur det minsta möjliga mängd trä ur instrumentet. Jag brukar därför nöja mig med 5 till 6 mm i extra djup -om kravet inte är att mickarna skall 'deckas'/justeras extra långt ner på instrumentet.

Avslutar med en bild från min arbetsbänk -på de färdigt omfrästa mick kamrarna på min R4:a.
Fortsättning följer.

Inget man skulle våga göra som glad amatör men det där var ju riktigt snygga och proffsiga fräsningar .

Kul att det går att göra förbättringar även på mer kostsamma instrument. ABM verkar göra bra skit. Blir säkert fina fisken det där.
Just en sån gitarr står ganska högt på önskelistan här .

Tackar.
Förstår vad du menar. Just detta fräsjobb; på en gura av denna 'dignitet': Bör man nog inte chansa alls på.

Har du en R4:a på önskelistan vill du definitivt hänga med i den här tråden!
Som sagt: Här kommer vi att köra med en hög kravbild. Målet med det här projektet; är att den här gitarren skall bräda orginalet MED RÅGE dessutom!

Räknar med att få detta instrument klart förhoppningsvis idag. Det är mycket hos mig nu; när ABM erbjuder 26% rabatt -på deras hemsida. Har ju varit lite bottle neck där. (Många som beställer nu.) Nu verkar de ABM dock åter få lite skjuts igen till början av nästa vecka. Gällande ABM; så har du helt rätt: Det INGEN som erbjuder bättre kvalité i funktion och klang. Deras relicerade grejer är ju i princip utseendemässigt KLOCKRENA kopior på 50-tals orginal grejerna. (Typ: inge rost -utan så som det känns och ser ut när det är +60 bast gammalt.)

Fick gitarren klar igår. Men tyvärr pga tekniska problem på Ljudbojen; har jag inte kunnat posta detta inlägg.
Håller detta inlägg kort. Bifogar några bilder på 'eländet'.

Har Ni detaj -eller specs funderingar: -Fråga gärna.

Den var snygg som fan.

För att förstärka tonklangen som du säger så prova sätt ett capo på huvudet.
Och se om den vill ha tyngre stämskruvar.

Jag skulle prova tunnare strängar för mera sustain och bite.

Annars fick jag vild GAS när jag såg den.

Är fräsningarna i botten vinklade redan från början så att man får vinkel på mickarna redan från fabrik?
Som jag fattar det ska du vinkla lite mera då du fräser djupare?

Är det inte svårt att komma åt med vinkel utan att fräsa in i sidan på hålet, eller går du inte så nära med fräsen och handjagar bort det vid kanterna?

Tackar.

Gitarren har redan en MONSTER KLANG! Sustain och bite är redan öve 'över max' så att säga. Detta tack vare; att det nya ABM-stallet är i smidd mässing -istället för aluminium (orginal). Intorneringen är också otroligt nog 'spot on' med det nya stallet. Det ligger helt utan hjälp (finjusteringsskruv) -mot stolpen på bassidan. På diskantsidan har jag typ finjusterat ett varv. Den var intonerad dikt mot stolpen utan finjustering; men eftersom jag får lite 'horn i pannan' -av att spela på gitarren: Tenderar jag att mosa strängarna lite hårdare mot bandstavarna; vilket gjorde mitt lir en aning 'surt' nära nöten -på de tunna strängarna. Dessutom har jag (för ovanlighetens skull) denna gitarr dragen med 010 -046 strängar -och stämd en helton ner i D. Orginal stämskruvarna -med de lägre axelhöjderna funkar 'perfa' för mig. Balansen på gitarren nu är hur kanon bra -som helst. Fetare stämskruvar skulle troligen bara 'fucka up' detta.

Min ursprungliga plan var att köra Faber låsbara Wrap Locking studs till stallet. Har redan beställt sådana. Men stolparna på ABM-stallet är så perfekt 'snug' -mot stallet: Att jag funderar faktiskt att skita i detta här. -Visst: Låsbara studs skulle ge mig ännu mer stabilitet och klang; men; (som sagt) detta har denna gitarr mer än nog av redan nu.

Var i repan i går; och rev mig själv ett nytt rövhål -med denna best. Ett FANTASTISKT instrument! De lägre mickhöjderna gav EXAKT den där berömda; klassiskt torra, vintage 'burkigheten' -i kombination med naturliga värmen i soundet som jag var ute efter. Som att detta inte var 'mums' nog; så försvann även 'de förhatliga' delarna av brummet och 'squecksen' i princip helt bort i P90-mickarna. Detta pga; att mickarna inte längre trycks direkt mot träet i mick kamrarna; utan sitter monterade med skruvar och styva fjädrar -på traditionellt soap bar -vis. Detta ändrade då logiskt även sättet mickarna feedbackade i en härdare överstyrd ljudbild.
Som bekant är jag inget större fan av Alnico 5 magneter -i HB mickar. Däremot i SC-mickar älskar jag ju detta. På denna gitarr funkar detta för mig; då jag har gitarren nedstämd ett helt tonsteg. Här 'städar' Alnico V 'grynet' snyggt soundet. Detta samtidigt som möjligheten till de lägre mickhöjderna tyglar det extra individuellare 'peaket' man får ur de separata mick polerna -i mickarna. Flera strängar ihop smälter in i varandra lite bättre -än att de individuellt 'brrrr -tävlar' med varandra; som annars är lite av en bi-effekt i Alnico V -magneter -i en överstyrd ljudbild. Dock fördelen med A5 är förståss; att den separerar de individuella bas strängarna mycket effektivare. Något som är speciellt tacksamt när man stämmer ner. P90-mickarna är ju med enkelspole; vilket innebär att de funkar mer likt SC-mickar; vilket givetvis medför; att det här funkar för mina öron. Dock med detta sagt; har jag beställt fler P90 spolar med Alnico II -magneter från Mr Glyn's Pickups; som jag inte fått hem ännu. Skulle jag i framtiden välja stämma upp den här; skulle jag troligtvis iaf vilja testa låglindade A2 P90's i den här R4:an. Men som det ser ut nu; får denna R4:a jobb hos mig -i mitt D-stämda gitarrstall.

Jepp. Fräsningarna i botten på mick kamrarna är frästa i vinkel från fabrik. Soapbar -mickarna är även monetrade utan fjädrar. Det finns inge pad/skumgummi etc etc -under mickarna. Dessa är endast pressade med monteringsskruvarna mot golvet/botten i de vinklade kamrarna. Man behöver ju inte ha gått på chalmers -för att räkna ut hur mycket onödigt oljud detta innebär; när P90 mickar nypta -alternativt ligger och dallrar inne i kåporna direkt monterade direkt mot träet i kroppen. Det brummar och skriker 'djävulen' -oavbrutet. Detta speciellt överstyrt. Det finns ju en tell-tell i detta (som jag nämnde i ett tigare inlägg här): Monteteringsskruvarna för P90-mickarna; trycker ner/bångnar soapbar -kåpan. Detta pga av att kanten på kåpan bottnar före micken inne i kåpan. Och vill man inte att micken inne i kåpan ska ligga och 'dallra' inne i soapbar kåpan: Måste man dra åt monteringsskruvarna lite för att micken skall klämms fast. Detta är O-OPTIMAL mick montering DELUXE!!!
Att direktmontera brumhämmande humbuckers är ju en sak; men när det gäller enkelspoliga mickar; som SC och P90: Bör man kunna tänka en liten bit längre...

Jag tror att på den första bilden jag postade i tråden; går det att urskilja Gibson fabrikens orginal fräsningsdjup. Den är väldigt grund: I runda slängar bara; typ ca 3 till 4 mm djup. Det är mot denna yta som kanten på P90-kåpan bottnar mot. Eftersom själva P90-micken; inne i kåpan ej är monterad med några fjädrar -eller vaddering; kläms micken fast mellan toppen på kåpan -och golvet på mick kammaren. Det erbjuder alltså inga som helst höjdjusterings möjligheter på mickarna i gitarren. Likt Dogear -montering; som ändå oftast har iaf någonting som trycker emot under ifrån.

För att omfräsa i dessa P90 kammare; måste man bygga en fräs jigg; som är vinklad i halsens tiltvinkel -eller 90-grader mot strängarnas vinkel över kroppen. Något som kräver kunskap; då toppen på gitarren är inte rak -utan välvd.


Så här fräste jag:

-Jag började med att välja en av mina styvare fräsmallar som hade ett tillräckligt stort hål -för att cleara hela P90-hålet. (I mitt fall föll valet på en fräsmall för bakre tremolo kaviteten på ett Strata svaj.
-Sedan tillverkade jag upphöjningar/pelare -att sätta under den styva fräsmallen -för att få den rätt vinklade ytan för fräsen. (När det gäller upphöjningar för halsmickskammaren; måste de två främre -utgå från greppbädan.)
-Jag använde en manuell hand överfräs -med en lägre guidad bits/stål.
-Jag använder en större guideskiva i genomskinlig, tjock lexan-plast på min överhandsfräs -för dessa typer av frihands fräsjobb.
-Jag började med att fräsa med hålet i mitten för P90 mickens polskruvar. (Detta då man fortfarande hade tillgång till guide hålen i kaviteten.)
-Följt av botten på mickammaren.
-Lite putsning i väggarna i övergångarna.
-Fördjupade borrhålen -för mickmonteringsskruvarna.
-Om monterade mickarna med styva fjädrar.

Egentligen ganska lik procedur som jag hela tiden gör i de för snålt frästa halsmickskamrarna på Gibson SG:s -fast på ett lite krångligare sätt. De flesta SG:s har ju inte någon välvd topp.

Ikväll kommer R4:an att verkligen bekänna färg. Den kommer att ställas mot det klangmässigt fläskigaste jag har i mitt stall. Detta i ett gemensamt bandsound. Blir kul och se vilken av dessa som får bära klang-kronan!

Förstår jag dig rätt så är fräsmallen främst till för att få ett slät underlag med rätt lutning? Sedan använder du ett kort frässtål med kullager i överkant som du drar mot de befintliga kanterna?

Precis så.

Kul och något överrskande att en så gammal (+70 år) och enkel design kan sprida gäldje
även till en avancerad (kanske tom lite kräsen ) användare med några små ingrepp.

Man kunde ju även satt lite kortare kåpor på mickarna, men säkert roligare att fräsa lite

Absolut. Man ska nog vara lite 'kräsen' -för att betala för en +70 år gammal design; före en modern dito.
Gällande kortare kåpor: De överlappar micken men typ 1 till 2 mm.... Ett byte hade nog inte gjort någon seriös skillnad.

Har nu haft tid -att spela lite mer på denna R4. Något som givetvis givit mig möjligheten att verkligen jämföra; och fin-lira in höjdinställningarna -samt polinställningarna i båda mickarna på gitarren. Det enda andra jag gjort; är att byta från speed knobs till bell knobs på den.

Vilken av dem vann?

Snygga fräsningar. Jag tänkte förresten på en sak. Om mickkåporna är för djupa (eller för höga) och det skapar problem med att de bottnar före micken. Borde man inte då kapa kådan så att micken bottnar före kådan? (Jag har en R6:a, så ämnet är riktigt intressant.)

Bucovak svär ju för att p90 ska sitta så tight det går mot stängarna i stallet för bästa resultat. Funkar bra, sjukt drag!

Låt oss ta detta från början. Dvs: Det som en mick har att jobba med är ju -som bekant; den akustiska klangbilden ur instrumentet. Just denna akustiska klangbild är unik på varje instrument. Man kan med handen på hjärtat säga: Att varje instruments akustiska klangbild -eller klangsignatur; är dess DNA. Denna unika klangbild på varje instrument är: -Totalen, -facit, -helheten, etc ect: Det omfattar PRECIS ALLT -ur just det instrumentet.

Tänk Er varje ord -eller mining som kan beskriva den akustiska klangbilden på just Erat instrument? Hur många ord kan man egentligen få ihop att omfatta detta? Generellt brukar proffsen resonera så här: Ju detaljrikare någon kan att förklara en klangbild åt någon annan som ej upplevt den samma: Ju mer järnkoll; har dessa personer på just klangbilder och akustiska signaturer. De som inte har koll; tenderar att hoppa över allt vad klang är; -och gå direkt på elektrisk tonbild: -Mickar, -stärk, etc etc.

Ändå är det just klangbilden; och känslan de flesta går efter när de testar ett nytt instrument. Men begränsar sig oftast till de enklaste alternativen: A.) Man gillar det. B.) Man gillar det inte. Dock oftast i slutändan letar de flesta efter precis samma sak: En kraftfull, distinkt, lång klangbild; vars dynamik är kontrollerbart med fingrarna. Detta är den klassiska klangbilden som genom decennier varit grundpelaren till ALL klassisk instrument elektronik som tillverkats: -SC-micken, -PAF-miken, P90-micken, Filter-Tron -micken, etc etc. Det räcker att vara medel-duktig på 'connect the dots' -här; för att komma fram till följande slutsats: ALLA, gamla, klassiska mickar ÄR BEROENDE av en viss typ av klangbild; för att de skall låta och fungera som 'back in the day'.

Så där! Med klang historiken (förutsättningarna) avklarade; ger oss en genuin och rättvis 'off ramp' att utgå ifrån!


Att köpa en '54 Reissue Pålle är inte samma sak som att köpa en orginal, orörd Pålle från 1954. Skillnaden känns inte bara i plånboken; utan även i klangskillnaden mellan dessa två instrument. Kort: En orginal Gibson Les Paul 1954 har en mycket starkare och tightare klangbild -i jämförelse. Detta för att den är åldrats värdigt i tid. Många begränsar sig ofta med att tro; att det endast är träet i instrumentet som åldrat. Så är det förståss inte: ALL det övriga på instrumentet; som hardware har givetvis gjort precis samma sak. Ett gammalt instrument kan ofta summeras så här: klangbild blir bättre med tiden -samtidigt som elen blir sämre med tiden. Vintage one-on-one: Dessa två saker kompletterar varandra: Den starkare akustiska klangbilden pushar effektivare genom de -magnetsvagare mickarna- -de tröttare potarna -samt de tröttare kondningarna.

Så hur bär man sig åt då; för att fixa sin Reissue till att låta -och beté sig närmare orginalet? För att kunna uppnå detta innebär; att man måste stärka upp den akustiska klangbilden i instrumentet VÄLDIGT mycket. Och här menar jag verkligen just 'MYCKET'. -Hur gör man? -Vad har man egentligen för parametrar att tillgå -för att uppnå detta? Hur man än vrider och vänder på detta; kommer man komma framtill följande fyra saker: -Strängar, -hardware, översadel och set up.

Strängar:
Man kan välja att spänna på strängar av manligare metall; som klingar; -snabbare, -snappigare, -distinktare. Nackdelen här är ju förstås; att dessa typer av strängar bokstavligen ÄTER upp nickelbandstavarna på brädan -i princip på noll tid.

Hardware:
HÄR hittar man ofta den mest betydande delen som ger mycket! Aluminium grejerna (stränghållare och stall) som sitter på en nyare RE-Pållar; klingar ju visserligen ganska direkt: Men tyvärr även stylemässigt PÅ TOK för svagt. Stunsen och styrkan i klangen finns helt enkelt inte där. Vanlig fundering här: Orginalet har ju aluminium stränghållare; och det funkar ju där? Dock här måste även räkna in följande: På orginalet sitter det en +70 år gammal aluminium stränghållare -som är intryckt i +70 är gamla träbitar. För att kompencera detta; måste man titta på andra metallalternativ; som klangmässigt stärken; och puttar klangen i RE-instrumentet närmare orginalet. Och det finns två vägar att gå här: Mässing för en den starkaste och 'boomigaste' klangbilden. Eller rostfritt stål -för en frekvensmässigt jämnare och distinktare klangbild. Valet mellan dessa två alternativ hänger ofta ihop med strängtjockleken man använder. Känner man sig osäker och vill få detta precis rätt: Beställ en av varje och testa. Ett ABM-stall kostar ca 1200 kr/st; och en stränghållare ligger på ca en tusenlapp.
När det gäller stolpar för stränghållare; har ju dessa grejer 'gnuggat' och vibrerat ihop under lång tid på äldre instrument. Även många gånger komprimerat lite i C-C -på stolparna; så att dessa nyper stall och stränghållare lite. Detta i kombination med år av gnugg och vibrationer; gör även sitt för att föra över extra klang in i kroppen. På nya RE-guror är det inte riktigt så. För att uppnå samma sak; finns det stolpar som klämmer fast stränghållaren -istället för att den endast ligger och vickar i hyllorna -på stolparna.

Översadel:
Även bakelit ändrar ju karaktär med tiden. Jag brukar dock spara detta alternativ till sist -ifall det behövs. Dvs: Känner man fortfarande som att gitarren saknar klang; efter att ha bytt hardware: Då kan man börja titta på översadeln. Det är ju inte ovanligt att träytan under översadeln komprimerar/bullar. Detta lyfter på nöten i mitten; vilket medför att översadeln inte har full kontakt. När detta händer brukar man ha en 'tröttare' klangbild överlag; och sprickbildningar på lackytan -vid översadeln.

Set up:
Vid första anblick; får ju många för sig: Att byta exempelvis ett är ju en enkel process. Men vill man uppnå perfekt resultat kräver lite know how och pillande. Som nämnts tidigare: Gammal hardware har gnidigts och vibrerat ihop under många år. Detta medför då helt logiskt -att dessa bitar ligger optimalare mot varandra. (Detta ger bättre klangöverföring). Nya grejer; Hur kvalitativa metallmässigt de än må vara: Har ju inte gjort samma sak. Bara för en yta som enligt riktning ska vara helt plan på Ex ett nickel pletterat stall ; är sällan det. Strängspår är också en viktig sak. I ett gammalt instrument har ju strängarna nött in sin rundning i Ex stallklackarna. På ett nytt kvalitet stall; är inte ens strängspåren in slipade i stallsadlarna. Den finns givetvis en orsak till detta: Du ska SJÄLV fila in dessa en-och-en för exakt de strängar du ska spänna över stallklackarna. Detta för MAXIMAL klangöverföring.


Så när vi gjort allt det här på en RE-Gibba; har vi ändrat instrumentets klangbild ORDENTLIGT. Vi har en stark och stabil akustisk klangbild som är en fröjd att spela på opluggat. Vad händer då när vi pluggar in vårt instrument i stärkaren? Troligen kommer mickarna peaka och 'prutta' över. Orsaken är: Att mickarnas styrka i magneterna är fortfarande den samma. Detta tillskillnad till gamla vintage PAF -eller P90 -mickar. Mickarna måste justeras ner MYCKET -pga den nya, starkare klangbilden på instrumentet. Med PAF-mickar är ju detta enkelt: Bar att plcka fram skruvmejseln och justera. Dock med P90 mickar; som redan bottnar i hålen; blir ju detta ett problem. Här kan vi antingen börja leta efter REJÄLT de-gaussade (svagare magnetkraft) magneter att byta in i våra RE P90-mickar; eller hitta på ett sätt att kunna sänka ner dessa. Jag valde att göra alternativ två här. Jag ville ha möjlighet att verkligen finjustera in mickarna PERFEKT; så som jag vill ha dessa.

Jag har givetvis A/B testat min RE Gibba mot två riktiga orginal 1954 Pållar. Låt oss säga så här: Det enda som orginalen slår min RE '54 på: Är på deras absurda värde. Inge annat. Min RE '54; precis som mina modifierade RE '57, RE '58: Funkar och låter dessa instrument bättre -än de omoddade orginalen. Personligen är jag VÄLDIGT tacksam över att vi idag fogar över resurser; där vi kan köpa en kopia: Och eftermodifiera det instrumentet -för att låta bättre än orginalen. Detta till en fragmentskostnad -av vad orginalen betingar.

Det var jämnt skägg. (Den blåa är ju ett super exemplar; som är väldigt svår att slå.)

När det gäller de flesta; så ska de inte bottna. Detta varken i kåpa -eller bottenplatta. När mickar bottnar så medför detta endast oljud och rundgång. De ENDA gånger dikt direktmontering (ala EVH Frankenstrat) fungerar hyffsat; är med en humbucker mick. Med övriga typer av mickar innebär direktmontering endast mer nackdelar -än fördelar.

Exempel:
Min R4 var väldigt rundgångskänslig innan modifiering. Efter modifiering: Inte alls. Och det är exakt samma mickar på gitarren båda gångerna.
Mina orginal har riktigt korta mick kåpor. Där bottnar mickarnas bottenplattor emot kroppen. Och dessa instrument är ENORMT rundgångskänsliga.

De flesta micktillverkare rekommenderar en mickhöjd nära strängarna. Detta närmast ett inmutat standard uttryck. Många; exempelvis Mr Glyn's -skickar även med extra spacers med sina lipstick mickar. Detta för att få mickarnas position närmare strängarna.

Men ett viktigt värde; som vad ingen av dessa micktillverkare har tillgång till; är ju by far den viktigaste biten: Den faktiska klangbilden i instrumentet mickarna monteras i. Mina mickar är i regel alltid justerade väldigt mycket längre ifrån strängarna -jämför med tillverkarnas rekommenderingar. Detta för att jag har en väldigt stark akustisk klangbild i alla mina instrument.

Man får nog ett ännu sjukare drag med en kvalitativare akustisk klangbild/klangsignatur i ett instrument. Då behöver man inte heller belasta strängarna lika hårt -med mickarnas magnetfält.

Kul, dock får man igen skilja lite på det som är kända fakta och det som är 'mojo'

Fakta är att en LP som tillverkades 1954 har andra egenskaper i träet från början. och även annan art (greppbrädan)
Det man kan fundera på är att dessa gitarrer ansågs redan på slutet av 60-talet vara bättre ljudande än motsvarande nytillverkade gitarrer
Alltså, det 'klangar' inte bättre ju äldre instrumentet blir. Däremot en del av hårdvaran (magneterna) förändras med tiden så de blir svagare.
Du har även missuppfattat lite vad vintage handlar om, man betalar inte 10ggr med för att det ska låta 'bättre' utan för att det ger en exklusivitet
som din R4 inte kan leverera oavsett hur mycket du moddar den.
Oavsett mi lilla rant, en trevlig gitarr.

Hur högt mickarn akommer (förutsatt att avståndet till strängarna är samma) styrs av halsvinkeln.
Mellan 1952 till 1957 ändrades den ett flertal ggr från typ 1grad till 5 grader. pga att man labbade med olika stall....
Det gör att en 56 med TOM kommer naturligt få mickarna högre upp ur kaviteten.
Varken mick eller kåpan bör bottna helt i kaviteten, kåpan går att kapa om det skulle behövas eller ta längre skruvar.

Där har du en viktig aspekt som många glömmer bort. Ett gammalt vintage instrument låter inte per automatik bättre än ett nytt instrument. Ljud är svåra att värdera då vi ofta söker efter lite olika egenskaper i ljudet som ett instrument alstrar. För mig blev det faktiskt ännu roligare med vintage efter att jag förlikat mig med att instrumenten inte per automatik kommer att låta bättre bara för att de är gamla och dyra. Svårt att förklara men jag gillar även andra gamla prylar som blivit besjälade med karaktär, även om det objektivt inte går att säga att de är bättre än nytillverkade saker.

Alltid lite små -roande; när du droppar in din input -efter mina inlägg. Jag vet inte om detta återkommande agerande från dig; handlar om någon slags mindervärdes komplex...? För det ENDA du mäktar med -i princip varje gång; är att; -ifrågasätta, -håna, -förlöjliga, -nedvärdera något jag skrivit.

Jag fattar ju: Att du kan din Gibson katalog + historik. Men Ex; hur material reagerar över tid; är ju UPPENBARLIGEN någonting du har NOLL KOLL på. Kanske väntat; då denna info inte direkt nämns i Gibson broschyrerna.

Jag tror de flesta som till och med vet lite om instrument; är nog överens om att detta är YTTERLIGARE ett exempel; där du återigen hyvlar lite fortare -än du kan sopa: "Alltså, det 'klangar' inte bättre ju äldre instrumentet blir." Är detta ännu ett exempel dina "kända fakta" -eller det detta som är "'mojo'"? Det räcker fan nu där. Du kan fortsätta veva på till du blir blå; men oavsett DU HAR FEL...

Jag försöker ta mig tid ifrån min vardag att skriva här på Ljudbojen. Jag gör detta för det är många som vill att jag skall göra detta. Men folk som du gör att man nästa gång funderar ifall man skall använda tiden till något annat istället.

I framtiden skulle jag uppskatta om du gnider dig själv mot någon annans ben än mitt. Missförstå mig rätt nu: Kommentera gärna mina inlägg: MEN BYT PERSONLIGHET + ATTITYD när du känner dig tvingad att göra detta! Starta en egen tråd med dina egna teorier -istället för att pissa i mina. Du kan köra hur mycket 'Mojo' och 'Fakta' du vill där. Jag LOVAR att INTE ifråga sätta vad du än väljer att häva ur dig i dina egna trådar...

-Step OFF !!!

Kanon bra info igen där av 'broschyr Mike'. DET HÄR MÅSTE ju DIREKT ha löst Calle's funderingar -i hans R6:a
Nu VET ju verkligen Kalle:
1.) Mickens höjd styrs av halsvinkeln.
2.) Och JÄVLIGT VIKTIGT: Halsvinkeln ändrades -52 till -57 enligt Broschyr Mike här! Detta från fan 1 grad till hela 5 fuckin' grader... -Wow... Denna info är ju smått ovärderlig för Kalles vidare R6-funderingar.
3.) En 56:a med TOM gör att mickarnas höjd hamnar fås naturligt högre upp ur kavitetena. -Öööh...? -Vallat med vad..?
4.) Varken mick eller kåpa ska bottna helt i kaviteten. Kapa kåpa om det behövs -eller kör längre skruvar. -Ha-ha... -Herregud...

Törs vi fråga Calle; ifall detta svarade på hans fråga bättre än vad jag mäktade med tidigare....?
Men det är ju som bekant -tyvärr på detta sätt 'Broschyr Mike' är funtad...

Detta är ju väldigt vanligt bland de som gillar vintage-gitarrer, att man även gillar gamla hus (bor själv i ett från 1880), möbler, bilar osv.
Tror det handlar om att föremålen har en historia, varit med om saker som betytt något men som de inte kan förmedla annat än genom slitage etc.

Dock gillar jag nya saker också och jobbar med modern teknik inom IT, där finns ingen 'rolig vintage' tyvärr.

En sak som är väldigt intressant. är att man nuförtiden kan jämföra nyare Custom shop reissues av äldre modeller och ibland faktiskt
kapitulera att de är på många punkter 'bättre' som instrument än de gamla man hade. Dock kan man inte ersätta detta med historien bakom.

Det som nog är svårast för en 'normal' mänsklig hjärna är att frikoppla pris och funktion.
Man betalar inte 400k för en gammal Goldtop för att den är '10 ggr bättre' utan för att den är unik och ger en känsla av exklusivitet som är värd pengarna, om man har råd.
De som jobbar inom konst och antikvärlden förstår detta bättre.

En "bra" gitarr är en gitarr som inspirerar. Jag har både gamla vintage gitarrer och moderna CS reissues. De som inspirerar mig är de gamla godingarna. De är inte lika lättspelade men de har med åldern fått karaktär och personlighet, och de tilltalar mig mer utseendemässigt. Jag har en R8 från 2013 som är helt fantastisk men den får nästan ingen speltid alls...

Veteranbilsträffar är ungefär som vintagegitarrmässor. De bilarna är ju inte lika lättkörda och pålitliga som nya bilar, men de kittlar ju sinnet bra mycket mer. För mig iaf.

Lite från Joe Bonamassa i ämnet: https://www.youtube.com/watch?v=i865btT-PkY (Skippa in till typ: 3:45 i klippet.)

Ja, såg den tidigare idag. Han vill som jag ha stallmicken nära strängarna. Jag kör med träbit under stallmicken på min P90 Les Paul.

Precis. Men vad han också säger; är det den svårare delen: Han vill helst ha halsmicken positionerad längre ifrån strängarna. Joe snuddar ju typ det jag skrivit här; gällande brister i Gibsons grund; -design, -konstruktion -när när det gäller justeringsmöjligheterna i deras P90 mickar här. Dessa problem gällande BÅDE tillverkarens gamla -som nyare exemplar av dessa instrument.

Han avslutar med att säga att vissa vill ha det tvärtom mot hur han har det, och att det inte finns några rätt eller fel.