Är det någon som testat så sjukt tunna strängar som Billy Gibbons tydligen kör på, 007 set ?

Lite nyfiken då värk i händer gör gitarrspelandet okomfortabelt. Har gått ner från 011 set som jag kört på i säkert 30 år på, till idag då jag stannat vid 010.
Men på dom Y-T klipp som finns så måste jag erkänna att jag gillar ljudet. Har iofs alltid gillat soundet som dom här telecaster-fantomerna typ Albert Lee och James Burton har, men då är det ju solospel i första hand.
Men hur funkar dom till allt annat? Som vanligt ackordkomp, fingerspel etc? Måste ju vara svårt att inte få det att låta surt om man är oförsiktig! Åsikter?

Jag har testat och tycker det var hur kul som helst, dock svårt med att inte klämma så mycket.
Men jag kan spela betydligt längre utan att bli öm i fingrar och händer.

Väldigt bra kompletment att alltid ha en gitarr med dessa strängar.

Jäkligt vass och 'slick' -känsla skulle jag säga. Lätt att att överbenda. Dock i en riktigt varm stärkare -med basprioriterade element; är det trevligt med extra tightheten och 'snappet'. Väldigt lätt att skjuta strängar innan man vant sig. Man får vänja in ett snällare anslag -och gärna steppa ner på plektrumtjockleken. Täljer man in på riktigt har man ganska fort ett 'snap' -följt av ett 'fuck'.

Kort: Inge att rekommendera för Cory Wong -lir.

Men det annorlunda övertons registret i tunna strängar är kul att leka med. Även att grumligare och o distinktare mickar biter -och låter tight. Även lite twang -varning på låga E och A (om man vågar).

Precis som Du; så har jag gradvis jobbat mig ner i strängtjocklek genom åren. Typ; från typ 013 -ända till 009. Dock vid 009 tog det stopp för mig. Under det; skjuter jag för mycket strängar.


/ Jonken

Tackar för input! Det blir till att testa på någon gitarr! Tyvärr är nog inte dessa inte någon lagervara hos den lokala musikhandlaren, så det får väl bli hos tysken!

Jimmy 008
Frank 007
Jimi 009 nerstämt
Iommi 008 nerstämt.
Gibbons 007


Osv osv...

Jag har i typ 50 år kört alla mina gitarrer med ett custom set Ernie Ball 09, 11, 14, 22 (w), 32, 38. Det blir som ett 08-set med en 9a på topp. Åttor har lite tunn signal, tycker jag. Man får förstås inte köra Texas Stevie Ray Vaughn stuket, utan ha lite softare anslag och legato. Allan Holdsworth körde ju 8-36 så jag har ändå något fetare strängar än honom.

Enda gången jag testat 007 var när jag stämde upp till A. Inte ens då höll dock strängen för bends på en vanlig 25.5" skala.

008 har jag testat någon gång och det är helt okej ljudmässigt. Men jag gillar inte känslan, jag föredrar mer motstånd för all typ av lir. Jag har märkt att jag har enklare att synka mina två händer om jag har lite motstånd i picking-handen. Är stängen för tunn så blir det typ för enkelt för min picking så mitt muskelminne sitter inte alls lika bra då. Men det är nog en fråga om vana det där.
Det finns ingen anledning att inte köra tunna strängar på de ospunna egentligen, möjligtvis så håller ju en tjockare sträng bättre (möjligtvis, vet inte om så faktiskt är fallet).
Det är på de grövre spunna strängarna den riktigt stora ljudskillnaden spelar roll. Därför t.ex Yngwie kör hybridset. 008 på toppen och grövre strängar på den spunna.



Yngve 008 nedstämt (halft tonsteg)
Shawn Lane 008 samt väldigt låg stränghöjd, nog p.g.a ledsjukdomen han led av.
Allan Holdsworth, körde han tunna strängar också? Jag minns inte...

Senaste tiden har det blivit en hel del Black Sabbath lir -tillsammans med likasinnade. Jag kör vanligtvis på 009 - 042 strängar; och har även genom åren endast använt detta även för sånt här. Jag har alltid varit riktigt nöjd med hur detta funkat för mig. Men denna gång kände jag att jag ville testa köra med lite tunnare strängar i några SG:s.

Vaffan; tänkte jag: Ska man lira Toni; är det väl på sin plats att testa samma strängfabrikat. Så valet föll på La Bella strängar.

När strängarna dök upp; testade jag först att gå Iommi fullt ut. Vi snackar .008 - .008 - .011 - .018w - .024w - .032w. Detta visade sig TOTALT OSPELBART för mig. Jag hade dock tagit höjd för detta scenario; och även beställt några set B838. Detta visade sig vara en RIKTIG HÖJDARE efter förvånansvärt kort tid! Här var det istället: .008 - .011 - .014 - .022w - .030w - .038w. Riktig, riktig kick ass varning i gitarrer bestyckade med P90-mickar. Soundet ur min SG Special (Toni Iommi signatur model) överraskade mig verkligen positivt. En väldigt slick spelkänsla -som var kontrollerbar för mina labbar. Soundet blev snor-tight, fett, långt och grynigt. Detta funkade suveränt överstyrt genom alla mina olika förstärkare. Soundet ruckade verkligen högtalarkonerna i mina högtalarlådor på ett väldigt tillfredsställande sätt. Att ligga och tugga ala Iommi tillsammans med basen gav nog alla i bandet gåshudsvarning: Så old school korrekt, -så tight och så tungt!!! Inge jäla efter boom -eller spökande headroom -som tävlade med basen. Instrumenten/sounden lät i snudd på perfektion tillsammans med varandra.

Och här kommer kickern: Fatta att detta funkade trots att vi stämde ner ett snäpp till Eb. Även gitarren var förhållandevis orginal. Det enda modifiering jag gjort på gitarren är att byta till Hoscos FIXER stolpar på stallet + jämna till kontaktytan/undersidan på orginal stallet. Utöver detta: Endast en bra set up på gitarren.

Lite små styv i korken efter detta; bestämde jag mig för att testa samma sak på en av mina SG Standards med Burstbucker mickar. Och; Yes: That worked too! Dock inte lika klockrent som på SG Specialen; men riktigt, riktigt bra. Denna gitarr var dock kraftigt modifierad.

Summa summarium:
Ibland blir man positivt överraskad. Detta var en sådan grej. Riktigt trevligt. Jag tänker inte byta strängtjocklek i och med detta. Men framöver kommer dock min SG Special att strängas med La Bella B838 sträng set.


-En bättre tonad 'Sweet Leaf' flyttar ju rätt bra med luft...


/ Jonken