Spännande, så man kan veta på förhand att 2 träbitar ska få dessa toner när de limmas ihop?
Då har Epiphone i Kina också 'bättre hantverkare', är det vanliga snickare, målare eller vilket skrå tänker du på
Eller menar Du att det är någon miss i tillverkningen som orsakar det?

Jag tror inte man kan "hantverka" fram högre kvalitet på träet.
Man kan göra det bästa med just den träbiten man har.


Här är en fantastisk performance med vad det verkar som en SG med ganska kort sustain.
Iallafall utan förstärkar hjälp och det låter helt elefantastiskt.

https://www.youtube.com/watch?v=yBQy7qc90nU

[b]What Causes Wolf Tones / Dead Spots on Fretted Notes (Especially G-String 9–12)?

1. Neck Resonance vs. String Resonance (Main Cause)[/b]

Every guitar neck has natural resonant frequencies.
If a fretted note’s frequency matches (or is close to) the neck’s resonant frequency, the neck will absorb the vibration instead of reflecting it.

This creates a dead spot where:

Sustain drops

The note “dies”

Harmonics become weaker

Sometimes the pitch “warbles”

Why the G-string at the 10th fret?

Because the frequency of a G-string fretted at 10th fret ≈ D (around 293 Hz), which often overlaps with the typical resonant modes of:

Mahogany necks (SG)

Thinner neck profiles (SG’s “slim taper”)

Set-neck guitars with large headstocks

The SG’s thin body and long neck joint make it more prone to noticeable resonance issues than heavier guitars like Les Pauls.

2. The G-String Is Plain Steel

The G string is:

The thickest plain (unwound) string

Very stiff

More prone to inharmonicity

More sensitive to neck resonance

This makes wolf tones more noticeable on the G compared to wound strings like D or A.

3. Long Neck / Small Body Geometry on SGs

The Gibson SG has:

A very thin body

A long neck joint

Relatively large headstock

Much of the neck extending past the body’s mass

This layout means the neck vibrates more freely, which is great for resonance but also increases:

Dead spot potential

Wolf tones

Note decay inconsistencies

Fender Strat players often see this issue too—especially on the G and D string around the 5th–9th fret—but SGs can have similar effects in their own resonant zones.

4. Truss Rod Influence

The truss rod itself is a metal bar inside a wooden neck.
It has its own resonant frequency. Sometimes:

A certain note triggers the truss rod

The rod vibrates sympathetically

Sustain is absorbed rather than reflected

This is part of why dead spots tend to appear at precise, repeatable fret/string combinations.

5. Inharmonicity and String Age

Old or unevenly worn strings can exaggerate wolf tones.
Especially true for G-strings, whose stiffness makes them most vulnerable.

But since you describe the issue consistently, string age is not the root cause—just a magnifier.

How to Reduce or Eliminate the Wolf Tone

Here are effective solutions players use:

1. Heavier G string (or switch to wound G)

Adds mass

Reduces stiffness

Changes resonant interaction with the neck

A wound G string dramatically reduces dead spots for many players.

2. Change string brand / gauge

Different core shapes and tensions shift resonances slightly.

3. Add mass to the headstock

This is a known fix for wolf tones:

A small clamp

FatFinger (Fender’s tool for dead spots)

Heavier tuning machines

Adding mass moves the neck resonance away from that note.

4. Check and adjust neck relief

Sometimes too little or too much relief emphasizes the problem.

5. Improve fretwork

A slightly high or flat fret can also choke sustain, though this creates a different symptom (buzz → not resonance-loss). Worth checking.

6. Pickup height adjustment

If the neck pickup is too close to the strings, magnetic damping can happen, especially on G.
This can mimic a “wolf tone.”

Bottom Line

Your Gibson SG is not defective — the phenomenon is natural physics.

The note frequency on the G string around frets 9–12 often lines up with the guitar neck’s resonant frequency, causing vibration energy to be absorbed, not sustained.

This is exactly what musicians call:

Dead spots

Wolf tones

And the SG design (thin body + long neck + plain G string) makes it a bit more noticeable.

Jag trodde du var trött på ämnet och tveksam till fenomenets grundorsaker.....?

Min egen SG från -76 väger 3,1 kg, mina andra fem solida gitarrer väger samtliga 3,7 kg, av en slump. Halsen är slimmad, främst uppe vid överstallet. Dock kan jag inte säga att den är särskilt allmänt "död", men det var ju någon orsak till att jag för en massa år sedan byggde en gitarr som jag tänkte skulle vara en kombo av Les P och SG. Blev bra, valnöt i stället för mahogny.

En av barnens kompisar, (i trettioårsåldern), har byggt en SG-kopia med lönnhals och askkropp. Sägs låta riktigt bra. Har dock inte själv ännu testat den. Dock, lösningen av bättre trä i halsen låter vettig! Sedan om någon säger att det inte längre är en SG är en annan sak...

Detta är exakt vad jag skrivit här, på mitt inte så eleganta sätt.

Källa?

Vad det rätta 'fixet' -för att lösa detta fenomén; är egentligen att ändra på förutsättningarna; för att landa fysiken i guran närmare rätt ställe. I grund handlar detta om att addera in mer massa + en styvare T/R set up. Personligen håller jag med många saker som nämns (på engelska), samtidigt som flera av dessa saker inte stämmer. Ex: Att addera massa uppe vid huvet; i form av fetare/tyngre stämskruvar: Hjälper inte. Tvärt om: Detta ökar endast pilbågseffekten i instrumentet. Halsen blir oroligare och bara svajar mer när det jobbar mot strängdraget. Denna extra orolighet/rörlighet dödar naturlig strängklang snarare än stabilisera -eller öka den samma. Vad man hellre bör göra: Är att minska ner vikten uppe på huvet; samtidigt som man adderar högre metallkvalitet exempelvis till stämskruvarna. För uppnå märkbar -och mätbar, positiv skillnad i en stämskruvsuppgradering i sin SG; bör man endast titta på absolut högsta hyllan när det gäller stämskruvmekanik. Här är några tips:

- Stämskruvarnas axlar bör inte ha någon 'viggle' i sig. Dvs: Axeln/stolpen i en lös stämskruv skall sitta fast. (Kort: det skall inte finnas någon glapp någonstans i stämskryúvs konstruktionen.)

- Metallen stämskruvarna är tillverkade av skall helst vara av rostfritt stål -eller mässing. Dvs: Lättviktsmaterial som; aluminium etc -kommer inte att lösa problemet. Detta oavsett märke och prislapp.

- Mer strängtryck över -översadeln är viktigt. För att uppnå detta: Kan man antingen: A.) Köpa stämskruvmekanik som har lägre -eller justerbara stolphöjder; eller: B.) Skruva fler varv sträng runt stolpen -för att uppnå ett högre strängtryck över översadeln. Extra mycket mer sträng/varv runt axeln; tenderar dock medföra stämningsostabilitet. (Gibson monterar generellt två olika typer av Kluson stämskruvar i sina instrument: Låga axelhöjder på instrument som är dyrare; och högre axelhöjder på instrument som är mer prisvärda.)

- När det gäller mekanik med pressbussningar; vill man helst uppnå två saker: 1.) Att pressbussningarna sitter fast hårt i hålen. 2.) Att stämskruvaxeln inte har så lite glapp som möjligt genom press bussningen. Detta för bästa möjliga klangöverföring. Nämner detta separat; då i flesta fall krävs det sk konverteringsbussningar för att modifiera från nypta knoppar till pressade knoppar. Stämskruvmekanik av passande (bästa) kvalitet; finns både tillgängligt i millimeter -samt tum -varianter. Metallkvalitén i konverterings bussningarna bör också vara av samma höga kvalitet.

Att byta till högsta kvalla stämskruvar med pressbussning i en SG gitarr; botar delvis parallellt en del av instrumentets irriterande neckdive problem.
Men efter att man bytt sina stämskruvar; upptäcker man ganska snabbt: Att detta i efterhand delvis känns som en slöseri med tid och resurser; då även om instrumentet nu klingar marginellt bättre: Återstår fortfarande problemet med döda punkter på brädan. De har blivit färre; men några av den finns fortfarande och irriterande nog kvar. För att lösa det här; måste man börja addera massa i kroppen. Aluminium stallet + stränghållaren måste bytas ut. Detta mot prylar som stärker klangbilden + effektivare matar in denna klangbild in i den tunnare mahoganykroppen. Att byta ut stall och stränghållare till smidd stål eller mässing; ger klangstyrkan. Dock blir denna förstärka klangbild endast ytlig. Även här: Nu har de döda tonerna på G-strängen blivit än färre. Samtidigt som den ökade vikten adderad i kroppen har tagit bort det sista av det irriterade neckdive effekten i instrumentet. Det enda som återstår nu är att fixa till så att strängarnas starkare klang kan effektivare matas in i kroppen på instrumentet. Detta kan man göra i två -alternativt 4 steg:

- För att strängarna klang ska kunna nå kroppen: Måste de ha optimal kontakt i stallsadelspåren i stallet. Detta uppnår man genom att försiktigt fila alla strängskåror i stallet til exakt rätt strängtjocklek. För detta behöver man strängfilar av samma tjocklek som strängarna man använder.

- För att stallet skall kunna överföra maximal klang/resonans till stallskruvarna/stallets höldjusteringsskruvar: Måste kontakten mellan stallet och höjdjusteringsskruvarna optimeras för god kontakt. Detta gör man genom att fila den raka botten/kontaktytan i det nya stallet helt plan. (Även CNC tillverkad hardware är ofta ej helt plan pga dess färglager/förnickling.)

Dessa är de två första stegen man kan göra utan att köpa mer grejer. Skillnaden av dessa saker märks direkt i soundet; men framförallt i stämapparaten. Dock påverkar inte dessa saker mycket för de få fortsatt döda banden på brädan. Nu fungerar dock instrumentet troligtvis så bra; att en erfaren speleman -eller spelekvinna -ganska enkelt kan fuska sig genom problemen som kvarstår. Dock finner man de kvarstående problem fortfarande som för irriterande; bör man satsa på att även köra tidigare nämnda steg 3 och 4:

- En stränghållare av gibson orginal design -oavsett metallkvalitet; erbjuder inte någon vidare god klang överföring till stolparna den är upphakad i. För att åtgärda detta byter man ut stolparna som håller stränghållaren; mot special stolpar som nyper -istället för hakar fast stränghållaren. Dessa typer av stolpar erbjuds av Ex: Hocso FIXER eller Callaham Tailpiece Studs.

- När man nyper fast stränghållaren; ger detta även en möjlighet att optimera stränghållarens anliggningsytor mot de nya, nypande skruvarna. Precis som i fallet med stallets kontaktoptimering. Även om det är fullt möjligt att slipa stränghållarens undre -samt övre del plana: Brukar man nöja sig med att endast plana undersidan av stränghållaren. Detta gör man enklast genom att lägga stränghållaren över ett plant slipark för metall. Man vill även försiktigt peta bort färg och annat skit som ofta ligger över de infällda pluggarna för stränghållaren på instrumentet. Vid slutmontering drar man fast stolparna HÅRT.

Vid omfattande tester i detta visade sig; att göra allt ovan alltid eliminerade döda punkter på SG instrument med lite tjockare halsprofiler. Och i ca +60% i SG gitarrer med tunnare halsprofiler. Dock i samtliga fall en betydande förbättring -sett till orginaldesignen i dessa instrument. De svåraste varianterna -att 'bota' av SG instrument var SG's med P90-mickar och tunnare slimtaper halsar. (Detta har att göra med klangegenskaper -som påverkas av nödvändig fräsning av större, bredare mick kammare.


-Hoppas denna info hjälper till att hitta rätt med Era SG gitarrer.


/ Jonken

Jag är nyfiken att ta del av de omfattande tester med SG du hänvisar till.
Låter som en större operation än att du pillat hemma på kammaren med dina egna gitarrer?

Att P90-gitarrer skulle drabbas värre är lite motsägelsefullt, tex en Junior utan fräsning nära halsen torde vara mer stabil i halsinfästningen.

Noteras också att 'orginaldesignen' på SG innefattade ett kraftigt svaj som väger 3 hekto, först efter 13 år i produktion började man använda den traditionella passiva stränghållaren du hänvisar till. Aluminium är först på senare år.

Men så är det. Det här är 'mer' än att jag sitter och drar mina egna slutsatser ifrån pillande på min egna arbetsbänk. Tyvärr är jag förhindrad -att dela med mig av de slutliga resultaten; då en annan part äger dessa rättigheter. Utan jag måste i så fall endast utgå ifrån mitt egna pillande. Motsägelse fullt: -Jag vet; men verkligheten vi lever i.

När jag nämnde P90 SG's tidigare; var jag kanske lite oklar: Problemet eskaleras av P90 plankor frästa MED en P90 halsmick. (Där SG-modeller mestadels har en grunddesign med tunnare halsar.) Dvs: Sk. Jr-modeller; med endast stall mick återskapar en stabilare/djupare grund för bättre klangbild. (Här kan jag ju exempelvis referera till mitt egna SG Coyote -projekt gitarr -som inte har någon halsmick.)

Det jag i grund och botten påstår/säger; är: Ju lättare -eller tunnare en massa design är = Ju sämre klangstabiliserande egenskaper erbjuder den. Detta ner till en gräns. Denna gräns är var man individuellt själv väljer att lägga sin ribba i frågan. (Precis som med allt egentligen.) Kravbilden i förhållande till den aktuella prestandan -är det som styr här. Har man ett stränginstrument; som har dessa brister; och man identifierar/erkänner dessa som problem: 'Kan' det vara möjligt att åtgärda dessa brister i efterhand. Dock för att lyckas utföra detta till ett tillfredställande slutresultat; är man TVUNGEN att leta efter lösningarna på detalj nivå. Det räcker inte att beställa de dyraste/fetaste ersättnings delarna; och montera på dessa. Marginalen mellan ett positivt -eller ett negativt resultat är för tunn/snäv här. Därför lade jag ner extra detaljerad vikt i mitt förra inlägg över hur man genom extra finlir får ut maximalt resultat av en modifiering av denna typ. Och hardware swap är endast en del av detta. Och att dessa åtgärder är framtagna för att INTE behöva göra någon som helst 'åverkan' på sitt instrument -ifall man råkar ha ett värdefullare, äldre instrument. Och: Givetvis finns det flera andra sätt att nå ännu längre inom det här -med eftermodifiering av en (S)olidbody (G)uitar...

Spännande med ett så hemligt projekt om SG
Att dom tvingat dig skriva på ett NDA

Undrar vilka hemligheter som döljer sig här
Och inte tål att granskas i dagsljus...

Ja ja vi vanliga dödliga får nöja oss med ChatGpt
och de smulor du kan delge från detta stora projekt

Provade precis stränga om min SG med Bigsby med 008 - 038 och det kändes som att det blev bättre. Tycker E och A strängen var lite stiffa tidigare både i känsla och ljud. Blir väldigt brant vinkel över stallet med Bigsbyn.
Hoppas det håller i sig och att det inte bara är nya strängar fenomenet.

Intresssant. Har själv en -eller två gitarrer strängade med LaBella 008-038. Har dock aldrig (vad jag kan minnas iaf) -testat 008-038 med Bigsby.
Jag tror att det är svårt -att få till fetare sound med tjockare strängar på en elgitarr; än med just 008-038. Det blir ju 'instant' Gibbons eller Iommi. Dvs: Oavsett om man lirar metal eller rock funkar detta annorlunda sound DIREKT. Läropengen/erfarenheten är ju även enormt stor här; när man upptäcker 'Spinal Tap' -myten: Här KAN man dra upp det till 11; utan det bara blir muddig -blaha-blaha. Man lär sig oxo vad det egentligen är som gör ZZ Tops och Black Sabbaths gitarrljud SÅ unika och speciella. Plus att spelar man metall; och verkligen vill rucka på sina högtalarkoner: Är det år motsatt håll -av va de flesta systematiskt är matade med; man går gällande strängtjocklek.

Men det här innebär samtidigt: Att byta till tunnare strängar ger förutsättningarna och soundet. Att kunna spela på det blir ju en astronomisk stor utmaning. Jisses; va mycket mer kontroll riktigt tunna strängar kräver av den som lirar på det! Nästan omänskligt. Ungefär som att första gången testa full scalloperat; och varje gång vara tok-sur uppe vid nöten -med de tunnaste strängarna. Kort det här kräver MÅNGA extra timmars lirande för att bemästra. Men väl; där: Blir belöningen väldigt stor. Man börjar definitivt få 'God Jul' -önskningar från band basisterna igen. Och alla de som tycker Dimebags kompdubbleringar i studio på 'Cowboys...' med 009-042 var äckligt fett: Är detta bara 'lamt' i jämförelse med att gå full 'Iommi'; och göra samma sak på 008-038 med maxade rörhäckar. Och när det gäller Billy Gibbons sound i ZZ Top: Byt -gasa stärkarna; och man är 'där' direkt. Distinkt och en vägg med fett. Ju mer bas man vrider på + diskant man rullar av = Ju mer Gibbons blir det. Ron Francis sa ju detta bäst: -We don't use Treble.

Personligen älskar jag soundet ur de soundet ur 038w, 030w, 022w. Samtidigt som jag föredrar soundet ur 009, 011, 016. Tyvärr; dock ett oekonomiskt sätt att stränga instrument. Iommis: 008, 008, 011 fixar jag inte. Det funkar bara inte för mig. 008, 011, 014 funkar; men innebär tyvärr lite för många off-side varningar i mina bends.

Slutligen ett tips:
Har Ni en gitarr med Alnico V humbuckers: Motstå frestelsen att byta till tunnare strängar. Det blir bara sterilt skrik skit av det. Även Filter'Tron mickar vill gärna bli lite för sterila av detta. Dock vintage spec PAF, overwound Alnico II osv: -Kungligt läckert. Till och med billigare, vanligtvis grumligare HB-mickar blir väldigt mycket bättre; när det matas med en tightare -mer distinkt klangbild.

Intressant, men bara så jag är med här - Upplever du bättre sustain på ställen där det innan var lite mindre bra?

Nej. Jag har inte upplevt någon död punkt -eller sustain skillnad -mellan en perfekt uppsträckt 009-042 och en 008-038 i en SG.

Är lösa A och E strängen som jag upplever som lite dåliga. På övriga strängar är det som vanligt så att säga.
Efter omsträngning med tunnare så blev lösa E och A bättre. Men måste spela och se så det håller i sig och inte bara är fräscha strängar.

Det kan ju vara så att det är det ni pratar om som jag stör mig på på lösa E och A.
Har haft instrument tidigare med samma fenomen men då har filande av sadel löst problemet på alla utom en.
Men denna gitarr så kändes de två strängarna även lite stiffa och stumma och det gillade jag inte därav testet att byta till tunnare strängar.

Ok, tack då vet jag.
Håller på att testa lite olika saker, återkommer om jag hittar något som jag tycker gör skillnad.

'Sustain' för mig relaterar endast till en nedtryckt sträng, och problemet som diskuteras i tråden härrör ju till vibrationer i halsen som motverkar tonen från denna.
Menar Du att du har 'samma' problem fast nu med lösa strängar?
Att A och E klingar kortare än övriga strängar, och även A + E på andra liknande gitarrer, eller vad jämför du med?

Menar väl inget speciellt egenligen, men den här SGn har lite trött E och A-sträng när man slår an de löst lite av dålig ring dvs sustain.
Känslan är också att strängarna är lite stiffa, det är bigsby på gitarren som gör att vinkel över sadeln är väldigt brant det påverkar såklart den känslan.
Som sagt så har jag haft andra gitarrer som haft samma fenomen att just E och A-strängen varit lite korta i ringet och dova, med filande i sadeln så blev det bra på alla utom en av dessa.
Jag tar för givet att övre sadeln är bra filad på den här gitarren då den varit hos Arne A.
Så jag provade att byta till tunnare strängar för att få bukt med stiffheten på strängarna och det verkar även fått till de trötta E och A-strängen.
Kan misstänka att stallsadlarna är boven i det dramat eftersom de är väldigt nötta och slitna och med andra ord kanske dämpar lite sträng-ringandet.
Men är inte säker på det utan bara en gissning.

Men 008-038 passade alldeles ypperligt på den här gitarren. Känslan blev helt klart bättre än tidigare.

Kolla sadlarna. Jag brukar fila och sen polera med en roterande stålborste så alla vassa kanter försvinner.
Spänn fast stämskruvarna dessa brukar kunna vara lösa.
Kolla upp anläggnings ytan under stallet, detta fixar du med en fil.
Har du justera halsen till spikrak.

Ändrar klangen om du trycker huvudet mot tex ett bord. (då tar du bort alla vibrationer som kan vara själva träet)

Prova detta occh möjligen höjj stränghöjden pytte lite.

Detta kan hjälpa...

Håller med. Kanon tips rakt igenom 's'.

Detta har jag inte erfarenhet utav men undrar.

Har någon av er erfarenhet att sätta ett Bigsby på en Sg ?
Påverkar det sustain märkbart eller är det en knappt märkbar skillnad?
Klart olika gitarrer reagerar olika såklart men...


Min nya är lite halstung som är störande.
Märkväl när annat folk tidigare klagat på detta brukade jag tänka ... vilket fjolleri.... inte så fjolligt när man har det själv...


Jag har supertunga Grovers låsande på den, där kunde jag sätta vanliga Grovers.
Men jag är lite osäker om jag vill lätta huvudet på just en Sg.
Jag får prova helt enkelt.

Jag är inte sugen på att flytta strapskruven...


Ja lite SG ton inspiration till er.
https://www.youtube.com/watch?v=UBcfWiQQpEw

Ska du sätta den på riktigt eller med den där fejkprylen vibramate?
Min har bigsby men som sagt alltid suttit där. Den jag hade tänkt på placeringen så strängvinkeln inte blir för brant eller för flack.

Bra fråga finns det skillnader mellan soundet på de olika monterings sätten.
Denna Gibson SG har en maple topp som jag helst inte skulle borra i.

Satte en B5 med platta på min CS 61 RI.
Tycker det snarare blev lite bättre ton.
Plattan gör att det kommer upp ett par mm så får inte
Den branta vinkeln heller.

Enda nackdelen är att det adderar typ 250g i vikt
Men jag har andra lättare SG också.



https://www.dropbox.com/scl/fi/idhhz3vu ... 6dfzq&dl=0

Exakt hur mycket stämskruvarna påverkar; kan du faktiskt testa hos en mer välsorterad en musikaffär.

- SG Standard (fullface) har Grover Rotomatics + Rounded neck
- SG Standard '61 (halfface) har Grover Deluxe Tuners + Slim Taper neck.

Vill du ha facit: Det gör skillnad. Men för att få bort det helt; måste man ÄVEN addera vikt baktill -på kroppen.

Min erfarenhet av Bigsby -svaj på en SG: Värdelös funktion; men det löser neck dive problemet.