Jonken wrote:
bummer wrote:
Tack, tror jag läst det där tidigare (inte säker)
Nu vet jag i alla fall vilken gitarr han använde, en Gretsch Country Clubman. I ett klipp där de repeterar är det en Telecaster. Jag hade gissat på en Stratocaster, för man såg honom oftast med det.
Får ändå inget grepp om vilka effekter det var. Nån gitarrsynth som nämns, men den hade precis kommit då. Låten spelade in 1982, och detta är från 1984.
Nu vet jag i alla fall vilken gitarr han använde, en Gretsch Country Clubman. I ett klipp där de repeterar är det en Telecaster. Jag hade gissat på en Stratocaster, för man såg honom oftast med det.
Får ändå inget grepp om vilka effekter det var. Nån gitarrsynth som nämns, men den hade precis kommit då. Låten spelade in 1982, och detta är från 1984.
Man kan enklare förklara det så här:
Han kör två signal vägar i effekterna prallellt: En 'wet' och en 'dry'. Han prioriterar -och feedbackar skiten i deayet ur en blöta signalen. När klangen återhållsamma, korta, svaga -torra signalen har har dörr ut: Fortsätter den starkare blöta, feedbackade signalen att ljuda. Till skillnad till exempelvis Tom Morello; spelar David Stewart -endast långa toner här. Dvs: En kort, snabbt utdöende anslagston -som tas över av monstruös effekt feedback. Detta är gjort helt analogt. Mycket talar för att han även använder en extra feeback -funktion som är vanligt på äldre repeterings effekt pedaler; där man trycker ner pedalen -för att få den att max -feedbacka.
/ Jonken
Oj, tack för förklaringen
Otroligt coolt sound, alltid varit fascinerad av den låten. Den stack verkligen ut på skivan, lät helt annorlunda mot resten. Den sticker ut överhuvudtaget, unik.