Träslaget verkar variera rätt mycket tycker jag. Har sett både de som är mörka och de som ser trist nästan ljusbrungrå ut.
Jag har det på en Epiphone LP 1959 och det både känns ok (tillräckligt oljigt) och ser helt ok ut (ganska mörk). Jag tog dock en omgång linfrö olja (färsk ej kokt) och då blev det lite bättre. Ogillar dock oljedoften som inte var påträngande men ändå låg kvar svagt i månader efteråt. Känner ingen direkt skillnad mot rosenträbrädorna.
Har funderat på den här produkten till brädor som är för tråkiga
https://www.montysguitars.com/products/montys-montypresso-relic-wax
Tror inte man ska vänta sig underverk dock. Blir en nyans mörkare troligen.
Man kan ju för all del mörka med narvsvärta men det blir lite för extremt tycker jag.
Här är en bild på ovan nämnda "1959:a " med indian laurel efter fröoljan tror jag. Tycker inte brädan ser så grådaskig ut? Har sett värre RW brädor faktiskt
