Ja, vid en återblick var det en lite speciell tid där flera genrer samexisterade. "Proggarna" hade byggt upp ett visst nätverk och så kom punkarna och byggde upp sina ställen/nätverk och efter en tid började det samverkas och det blev festivaler med progg, punk, jazzrock och ska på samma llne up.

Det som hände när punken nådde Sverige var att flera band som INTE eg ens spelade punkrock fick en ny publik och spelställen, som inte existerade innan eller åtminstone inte välkomnade okända band.

Många var runt 20 bast och hade redan lirat några år och fick nu möjlighet att antingen lira på verket med sitt eget band,
eller som många gjorde gick med i punkband, som ofta desperat letade efter folk som faktiskt redan kunde lira bra (trots vad man kanske sa officiellt)

Därav fanns det flera populära band ( i huvudstaden) som räknades som punk men även hade saxofon, keyboards mm i mixen.
Flera var mer bluesrock inspirerade då gitarristerna som joinade kanske hade andra förebilder än Sex Pistols.

Publiken var heller inte speciellt kräsen, och det gick bra att blanda reggae med progg och punk samma kväll, enda musikstil som inte gick hem var jazz .
Ska man kategorisera lite mer så var det väl en skillnad mellan de band som sjöng på svenska, och de som sjöng på engelska.
Fanns dock band som blandade språk också.

Bara för att klargöra så pratar jag om perioden mellan 1977 och 1980 c:a när det drog igång.
Spelade själv på alla dess ställen, med flera band och jobbade i musikaffär dessutom så träffade rätt mycket folk.

Det ligger mycket i det du säger. Sen tänker jag att livemusiken peakade nånstans här eller strax efter. Det började med 60-talet och med det följde att allt fler "vanliga" människor successivt fick möjlighet att spela nåt instrument. Ett tag kändes det som att alla spelade nåt....