Köp en 335:a så kan du spela både jazz & blues på den. Köp en telecaster för både country & western.

Frågan är ju som sagt hur man får tag på dessa i Lund/Malmö.

För provspelning måste ju vara helt avgörande om man ska investera så dyrt och är lite noga med ljud, spelbarhet mm.

Att ta en smäll på andrahandsvärdet på lite udda grejer kan bli ytterst kostsamt om man köper fel (alltså nåt man inte personligen gillar trots att andra rekommenderar)

Bra synpunkter som jag inte tänkte på så mycket. Gibson och andra kända märken är ju ofta mer "safe" ekonomiskt. Man bör annars köpa en beggad till bra pris så man inte lägger ut mer än andrahandsvärdet från början. Men det är så klart skitsvårt att hitta t.ex. en perfekt Hamer som man kan provspela.

Men åker man runt lite i t.ex. Stockholm och Göteborg så borde det inte vara så svårt att hitta en gitarr med okej andrahandsvärde som man gillar för 25 000.

Malmö Musikaffär har Tom Anderson och lite Suhr m m.

Aage Jensen i Köpenhamn har väl det mesta, även om det heter 4sound numera:
http://www.fulltone.com/dealers/musikhuset-aage-jensen-kbh

Jag är även öppen för en begangnad gitarr i mkt bra skick, så 25-30 000 tusen är vad jag har att lägga på detta. Är det billigare så är det givetvis bra för då får man mer över till förstärkare oxå

Jag hat faktiskt en riktigt hygglig rekommendation åt dig. Jag beställde alldeles just själv en gitarr; denna:



https://www.thomann.de/se/gibson_es_335_figured_ch_2015.htm?ref=search_prv_1_2


Tycker att det är rena rånet att köpa denna typ av gitarr -med dess specar för dessa pengar. OK: Det är en 2015. Men exakt samma gitarr (av årsmodell 2016) i Sverige kostar 35-36 papp. Dvs: Att för dig köpa en i Sverige ligger högt över din budget; men denna (exakt samma gitarr) ligger en bra bit under din budget.

Den har alla specar som iaf jag letar efter i en 335:a:

- Den fetare "rouded C" -halsen. (Dvs inte den tunnare "slim taper".)
- De klassiska 335 block inläggen -istället för dotsen på brädan.
- Stall sadlar av titanium
- Och någonting som inte lika viktigt för mig; men: AAA -flammigt lock.

Och givetvis är den täckt av riktig nitrolack.

Helt otroligt egentligen att Tysken kan vara SÅ MYCKET billigare! Jag trodde inte på det heller; och jag var faktiskt tvungen att kontakta Thomann -för att bekräfta att allt verkligen stämde. Men så var det tydligen; och då var det inte så värst mycket att fundera på -än att slå till. Tror INTE att gitarren kommer att tappa särskilt mycket i värde heller -sett till begagnat marknaden framöver; vilket enbart bara är ännu positivare.

- Köp en: Jag har snart en själv också!


/ Jonken

Men här handlar det ju återigen om att handla utan att att ha testat ett antal gitarrer, alla ex är olika.
Iofs har du väl returrätt , men det handlar då mer om att anpassa sig själv till gitarren än att hitta den som känns rätt.

Du har ju massor av gitarrer, om jag förstod TS rätt skulle han satsa allt på en gitarr och då måste det kännas rätt på alla punkter

Sen varför den är billigare har du ju besvarat själv.

Det är väldigt ovanligt -att få möjligheten att sätta sig ner och plocka ut ett exemplar av många -av samma gitarrmodell. Precis som du nämner alla ex är olika. Vilket ställer frågan: Om du får förmånen prova tio likadana -och väljer ut den bästa av dessa tio: Hur bra är dessa tio -jämfört med de många fler som tillverkats av just den gitarren....?! Att beställa ett exemplar av en gitarr som man inte testat -är att anpassa sig själv efter gitarren och inte tvärtom? -Nä ge dig nu min vän... Detta argument köper jag inte alls! I så fall blir alternativet när det gäller gitarren som jag beställt att: Åka till Luthman -och på någe sätt fixa så att man får testa varje exemplar de har där. Hur många kan det röra sig om: 2-3 st? Spräcka budgeten -för att få förmånen att pröjsa 12-lök mer för gitarren. Lyckas man så får man ju välja den man tycker är bäst av kanske TRE fina gitarrer. Personligen tror jag man skulle komma BETYDLIGT LÄNGRE på att betala en tusenlapp extra för någon anställd på Thomanns lager; så att de tar sig tiden att välja ut ett kanon exemplar år dig (om de går med på det). För ett av europas störta musik lager ger nog fan så mycket mer bredd -än typ 3-5 gitarrer på Luthman! Herregud: Jag lyckades ju få snacka med en tysk lagersnubbe på väldigt bruten engelska helt gratis; för att bekräfta saker och ting om just den aktuella gitarren.

I mitt fall så är jag är jag mer orolig för gitarrer som hängt uppe på krokar i musik affärerna. Om jag kan; föredrar jag alltid att köpa ett exemplar som inte hängt uppe på display -utan legat tryggt i sitt original case hela tiden. Utöver detta har man ju (precis som du säger) även returrätten -som extra, extra trygghet på affären.

Sedan verkar jag tydligen själv ha missat hur jag besvarat hur gitarren jag köpte är så mycket billigare. Ser det tvärtom faktiskt: Jag fattar faktiskt inte riktigt hur gitarren kan vara så mycket billigare hos Tysken. Värre tydligt -att det tydligen är fritt fram att tolka det jag skriver i mina inlägg lite hur man själv vill....

Gällande "Seqoua"; och min rekommendation om denna gitarr: Är det HELT upp till honom och INTE DIG att tolka om detta är någonting som verkligen passar honom -eller inte. -Eller har jag fel igen...?


/ Jonken

Köp 3 från Thomann då, och returnera de 2 'sämsta'. Min poäng var (med risk för upprepning) att om man ska lägga 30 k på sin
enda gitarr kan det vara läge att provspela och känna innan köp. Det är väl inte så svårt att förstå?

Sen om man hellre handlar på postorder för att det är billigare är väl också OK. Men det är en risk att man inte gillar det man får och då kan man ju returnera till tysken. Att en lagerabetare skulle packa upp alla 335:or och välja ut den bästa åt dig tror jag är en dagdröm tyvärr. För det första ligger dom i förseglade kartonger som man tvingas bryta.

Att Ulf Lundell och andra kändisar fått knata runt på Luthman och välja är ju känt , men dom är ju ett litet säljlogistikföretag på en helt annan skala än Thomann.

Vad gäller priserna så fick ju Gibson gå ut och kreditera ned varuvärdet på hela 2015 modellprogrammet , eller rättare sagt allt Thomann hade i lager då Thomann sa upp samarbetet med Gibson.

Det trodde jag du kände till eftersom det var flera trådar här om det.

Men det är ju bara positivt för gitarren är ju lika bra för det!

Kul att du hittat rätt med ditt köp! , men jag kommenterar mer med tanke på ursprungliga frågeställningen och TS situation.

335 är för övrigt i allra högsta grad lämpad för både Blues och Jazz, och Rock.....

Intressant diskussion här på slutet, tycker jag.

Att hitta "exemplar" är väldigt mycket viktigare än man kan tro, skillnaden mellan exemplar är mycket större än vad som egentligen borde vara rimligt i de högre prisklasserna.
Jag har spelat på många, många tele i min dagar (svårt att uppskatta mängd, men väldigt många) och stött på kanske 5-6 stycken jag tänkt "denna vill jag verkligen, verkligen ha, vilken gitarr!" om. Humbucker gitarrer är lite lättare, singelcoils är bara så mycket mer avslöjande av gitarrens egna egenskaper,
Jag skulle aldrig köpa ett dyrare instrument utan att prova det rejält först (och då är de det specifika exemplaret jag vill ha, även om det hängt på en krok i 6 år).
Skicka tillbaka tiden är inte lång nog för att man verkligen skall veta om det är rätt eller inte, man får sålla bort allt som inte verkar vara väldigt nära, köpa och hålla tummarna. Det är så mycket som skall stämma för att det skall bli rätt.

Jag tror o andra sidan att om man inte spelat på väldigt många gitarrer mycket och kan spela lite (och inte bara spelar med mycket sist) så märker man inte skillnaden ändå. Och har grejer runt om som kan återge gitarrens egenskaper, självklart.

/Magnus

Min erfarenhet är: Att en gitarr utan en optimal set up -ger sällan några ärliga svar ur ett stränginstrument. Ex: Om man A/B:ar 10 st likadana POOC (pure-out-of-case) instrument; är det sällan den som låter bäst av dessa -som i slutändan är den bästa av alla 10. Den vanligaste orsaken i instrument med skruvade halsar; stavas faktiskt något så trivialt som: "Den 'minst sämsta' kontakten mellan halsen och kroppen". Och i 8 fall av 10 handlar detta om hur stadiga med färgsprutan var snubbarna på fabriken; just de dagarna; när de i flera omgångar sprutade just den kroppen?: Detta givetvis i förhållande till de exakt likadana, andra kropparna -de sprutade samma arbetsdag? Några extra tiondelar på höjden i kanten på halsfickan -innebär en avsevärd skillnad; jämfört med några tiondelar mindre. För att det är över dessa torkade "lack toppar" -som gitarrhalsarnas underdel ligger klämd emot. Samtidigt: I de flesta fabriker sker ihop sättningen mellan kropp och hals med elektrisk skruvdragare. Hur hårt har monteraren "råkats" dra åt just denna gång" -avspeglar sig oftast hur mycket lack topparna ätit sig in halsens undre kontakt yta. -Någon som har testat att dra åt halsskruvarna lite till på ett POOC-instrument? -Och vips!: Är det inte själva fan -att instrumentet börjar tona liiiiite, liiite mer direkt! (Detta är förövrigt inget man skall sträva efter -innan fästytorna mellan kropp och hals är plana och rena. Men att spänna och släppa tillbaka efteråt -är absolut ingen fara.)

Dvs: Att göra A/B test på 10 st POOC -och sedan köra samma test igen efter rättvis optimering/set up på samma instrument: Ger i princip ALLTID helt andra värden!

Så ur köparens synvinkel: Köper man sitt nya instrument med inställningen "what you see is what you get" -och är nöjd så? Eller tänker man: Vänta bara tills ens Tech eller man själv har fått fixa till den här? Och visst: Butikerna/återförsäljarna har ofta sin kvalitetssäkring i att ha eget butiks folk -samt återkommande besök av märkes Techs; för att hålla instrumenten i butiken i skick. Detta är ju givetvis bara kanon när det gäller "POOC". Men givetvis inte ens i närheten av vad som egentligen är optimalt för ett instrument; ämnad att användas återkommande professionellt. (Nämner detta för när det handlar om de prismässigt dyrare instrumenten; är det ofta den högsta nivån man vill sälja åt köparna.)

Jag hävdar följande:
Om man lägger nivån så högt i sitt sökande; att verkligen testa sig fram till det ultimata "super exemplaret" i ett nytt instrument är både beundransvärt, inspirerande -och visar stor hängivenhet. Att överhuvudtaget ha/få möjlighet till att kunna göra detta -är få förunnat. (Inte många som har/ges denna möjlighet.) När man är klar -och har hittat sitt dröm ex: Det man i slutändan ändå alltid landar med ÄR den bästa POOC-instrumentet.

När det gäller begagnade instrument; blir detta givetvis en helt annan historia: Här ser man i första hand på att instrumentet inte har några fel eller brister i utseénde -eller funktion. Men efter detta är grunden är den samma om köparens inställning: Nöjer man sig med "what you see is what you get" -eller är målet att få ut mer instrumentet?

Vill också klargöra: I detta inlägg använder jag för enkelhetensskull endast ett exempel i argumentationen: Kontakten mellan kropp och hals på nya fabriksinstrument. Det finns en givetvis en hel uppsjö av andra faktorer. Men för att inte röra ihop allt mer nödvändigt -är det alltid bättre att hålla sig till en punkt -istället för flera dito.

Jag hävdar definitivt INTE att testa och åter testa instrument är ett slöseri med tid. För det är definitivt inte! Det är det enda sättet och verktyget en köpare har att hitta rätt Ex hos en återförsäljare. OM man i ett senare läge väljer att efter optimera sitt instrument hos ett riktigt proffs; innebär endast att den kommer att låta och fungera ännu bättre. Återigen: Tycker man att instrumentet är precis allt man söker efter som den är i butiken = GÖR INGENTING ANNAT; än njut bara av att lira på den som den är!


- Är jag helt ute och cycklar här...?


/ Jonken

Nej, naturligtvis har du rätt i princip.

Vad som jag tycker är viktigt när man ska köpa en ny gitarr är att man är uppmärksam, initialt, på sina egna känslor för instrumentet.
Känns gitarren som om det vore ett par väl ingångna skor?
Den känslan kanske inte infinner sig direkt när man håller i en fabriksny gitarr med några vassa bandkanter... Jag menar att man inte ska döma en gitarr om de har några defekter som inte enkelt kan åtgärdas, om känslan för övrigt känns "rätt".
Finns inte mycket som är roligare än att göra en rejäl set-up och justering av ett instrument som har de behoven, alla har det m e m, och genom denna ihärdiga "handpåläggning" knyts man känslomässigt närmare sitt instrument, och trivs bättre med det.

Jag är inte full eller new-age-gubbe här, men jag går mycket efter känslan i sådana här fall

Tjacka en nytillverkad standard-335:a på Thomann för 23 lax? Nej tack. Då är det bättre att hålla ögonen öppna tills man hittar en begagnad på nätet i Sverige som kostar typ 12 och som förhoppningsvis kan provspelas efter en liten bilresa. Ungefär.

Okej, 12 lax var lite optimistiskt (om man inte ska börja kolla på billigare grejer typ ES-333 eller 339, som förstås kan vara skitbra de också). Men jag hittade en för 16 000 (ej CS) på Blocket nyss.

Är med dig om mycket av det du skriver, och det är vad jag menade med att skicka tillbaka tiden gått ut när man verkligen vet. Det krävs lite pill och petande för det.

Jag tycker dock inte att vad en väldigt bra tekniker fixar gör så stor skillnad att vilket instrument man väljer blir helt omkastat. Om träet är resonant och har "rätt" ton (i brist på bättre sätt att uttrycka det) sitter i mina ögon inte där.
Är felet av den naturen att skillnaden skulle bli stor är det fel man nästan direkt ser på gitarren, kontakt mellan hals o kropp osv. Pratar man om dyra och bra instrument är det sällan det är så stora fix att göra att skillnaden blir påtaglig.
Även att alla instrument blir ungefär lika mycket bättre av fixandet. Men mest av allt, det finns inget annat sätt än out of The Box testande att tillgå, man har inge annat val.

/Magnus

Letar du Les Paul verkar ju Clabbe sitta inne med hur många olika CS som helst, finns några på Blocket och verkar ständigt dyka upp nya.

Som några varit inne på är det dessvärre bara du själv som kan avgöra om det är värt pengarna.

Själv pendlar jag fortfarande mellan "ja" och "nej". Mest för att jag kunde köpt en nice vintagegitarr för pengarna som min CS kostade....

Spontant tycker jag att man alltid ska testa en gitarr ordentligt före ett ev. köp. Men då gäller det förstås att kunna skilja "agnarna från vetet", vilket kan vara rätt meckigt i praktiken (enligt min erfarenhet).

En variant är att köra på magkänsla och välja den gura som "talar" mest till en. Korrelationen mellan magkänsla och kloka beslut kan dock (enligt viss forskning) vara rätt svag....

En grundprincip i sammanhanget är nog att låta det ta sin tid och försöka göra göra ett så välinformerat gitarrköp som möjligt. Jag försökte vara hyfsat rationell och kontaktade bl a Thomann och frågade om det var ok att jag kom ner och testade allt de hade på "dyra hyllan" och fick svaret att jag var välkommen. I slutändan blev det aldrig av, men det är en annan historia....

Ett problem med det mesta från både Gibsons och Fenders customshopar är att de verkar mer fokuserade på att återskapa gamla gitarrer in i minsta detalj än att göra bra gitarrer. Det betyder såklart inte att instrumenten blir dåliga - det är säkert mästerligt hantverk - men det känns inte som rätt fokus för mig.

Håller.med. Men de gör ju vad kunderna vill ha.
Få köpare av såna instrument är musiker, så de flesta köpare är inne på annat än om det faktiskt är fantastiskt bra.

/Magnus

Öh va? Har du källa på det? Har tvärtemot erfarenhet. Riktigt gammal klyscha som verkar svår att bli av med

Vad är en "musiker"? Vem är "musiker"?

Såna saker finns det inga källor på, det görs knappast någon statistik i frågan.
Åsikten och erfarenheten kommer från att prata med säljare i princip alla butiker i landet kontinuerligt under många år.
Även det att jag väldigt ofta är i butiker och ser vem som tittar på x och y instrument.

Plus det att det inte kan vara på något annat sätt, det säljs många fler såna instrument i landet än det finns akiva musiker.

/Magnus

Det där är en bra och befogad fråga.
Låt mig omformulera det till folk som spelar aktivt ist.
Att spela lite i soffan en halvtimme om varannan dag är inte aktivt.

Men annars är definitionen egentligen ganska enkel, en musiker är någon som jobbar med musik (fast det var inte vad jag menade när jag skrev det). Precis som alla andra yrken, man är det när man jobbar med det.

/Magnus

Jaha , köpte du inte själv en CS Tele för ett tag sen , flång ny?

Alla svenska musiker man ser i diverse tv-produktioner som nästan uteslutande spelar på Gibson och Fender CS instrument, vad är dom?

Trodde detta var myten igen om de där bankdirektörerna som påstås åka runt och köpa dyra gitarrer för att sen låsa in dom i bankvalvet.
Eller någon annan variant på temat.

Väldig generellt och sevapnde formulering, men bra räddning

Jo, jag köpte en. Jag säger inte att musiker inte köper såna, jag säger att de flesta såna som säljs inte är till musiker.
Och ratio mellan antal musiker och sålda såna instrument kan det liksom inte vara på något annat sätt.


/Magnus

Om gitarrfabrikanterna enbart såg yrkesmusiker som sin primära målgrupp skulle de göra sig skyldiga till ett ganska grovt tjänstefel eftersom deras jobb är att skapa vinst av aktieägarnas pengar.

Jag har ingen statistik, men jag antar att den allra största gruppen av gitarrköpare är sådana som i huvudsak finansierar sitt köp med annat jobb än att spela på gitarrerna de köper. Amatörer alltså.

Därmed inte sagt att det inte bland oss amatörer kan finnas ett stort gitarrintresse. Och hos en del (andra än jag) dessutom en stor kunnighet.

Tycker man kan skilja på "musiker" och "yrkesmusiker". Och jag tror inte att man köper en dyr gitarr om man inte åtminstone är "musiker".

En sån fabrikör, som tror att deras kunder bara är yrkesmusiker, finns inte. Skulle inte kunna göra det heller, de skulle dö rätt fort.

Den största gruppen köpare (inte CS instrument då) är helt säkert folk som plingar lite och sen lägger av eller bara tar fram den då och då. Folk som inte på något sätt identifierar sig som gitarrist eller musiker.
Självklart är de amatörer.

Det är väldigt sällan dfinitionen behöver göras, den är ju oftast i livet helt ointressant.
Men skall man göra det skulle jag nog hellre göra den "musiker" och "amatörmusiker" (så som det är inom alla andra konstnärliga grenar). Inom alla andra yrken är man det om man jobbar med det, vad är problemet med att musiker går inom samma ramar. Det finns ju ingen kvalitet eller kunskaps skillnad mellan de olika, amatören kan ju vara 100 gånger bättre än proffset.

/Magnus

Varför köper dessa 'icke musiker' custom shop instrument av en annan anledning än att de är bra?
Har svårt att förstå det, vet ingen som skulle köpa ett instrument för 25-50 tkr för att hänga det på väggen utan att spela själv.

Studioägare kanske, dom räknas väl inte heller som musiker? Eller gör kanske det även om dom inte kan spela gura, dom jobbar ju med musik?
Visst kanske det finns en sån filur någonstans, men alla jag köpt genom åren har ägts av gitarrister som spelat på dom , oavsett 'musiker' eller ej.

Samma med alla vintagegitarrer jag köpt och sålt i 30 år, aldrig träffat på någom som inte spelat på dom, tvärtom vart en hel del yrkesmusiker och andra 'avancerade amatörer'. Någon som varit aktiv men lagt på hyllan såklart.

Tänker inte kommentera detta mer, men tyckte kommentaren var rätt tokig, dvs att det 'inte är musiker som köper CS instrument' och a tdom köper dessa av andra orsaker än att de är bra.

Du anstränger dig verkligen för att få allt till det värsta, unge herrn.

Det är väldigt, väldigt många som köper grejer för att de är dyra (och då, och oftast rätt så, i tron att de är bra då).
Jag skall ha det värsta som finns, vare sig jag kan utnyttja det eller inte (galet vanligt inom skidor och utförsåkning, trots att du har tillägget att de skidor de köper bara gör att de åker sämre och har klart mindre skoj).

Ingen har sagt att någon inte spelar själv. Nästan alla som köper en gitarr spelar nog, eller tänker ge den till någon.
Och, som det visat sig av tråden, så kan man tolka det som att vara musiker (och då sämre självklart ingenting av vad jag skrivit);

En studioägare kan absolut vara en musiker, men lika gärna inte ens nästan.
En ljudtekniker, till exempel, är inte musiker, han är ljudtekniker. Tveksamt om han ens jobbar med musik, i mina ögon jobbar han med ljud. Ingen skulle nog få för sig att kalla en snubbe som jobbar med ljuddämpning av varuhus för musiker, men han jobbar också med ljud.

Hur det är med vintage har jag ingen koll på, men det är troligen inte samma kunder.

Helt ok att tycka att det är tokigt.
Det är hur som helst stor skillnad på att köpa något för att alla säger att det är bra eller för att det är dyrt och då per definition bra och att köpa något för att det är bra.
Men det jag menade var mer åt "kan man inte spela ganska bra märker man ingen skillnad på om ett instrument är verkligt bra eller bara ok". Då får man köpa på prislappen när man vill ha något gött.

/Magnus