Jag tror inte att det finns någon universallösning på den "perfekta" mickplaceringen, det är så många faktorer som spelar in. Det självklara är ju dock att ju närmare stallet man sätter pickupen, desto fler övertoner tas up och tvärtom.
Variation på placeringen ändrar mer tonkaraktär än styrka, anser jag, och även var på strängen man spelar, både vänster- och högerhand. När man tar en ton högt upp på halsen så är den "relativa" mickplaceringen ganska långt ifrån stallet jämfört med lös sträng, vilket ger en något rundare, övertonsfattigare klang. Detta kan i viss mån korrigeras genom att slå an strängen närmare stallet.
En del instrumentmakare arbetar efter <i>kroppens"] storlek isf stränglängden, och delar in den i sk nodlinjer. Det gäller att hitta kroppens akustiska "mittpunkt", vilket är lättare att räkna ut på en symmetrisk kropp, tex en jazzburk eller möjligen LP. Principen som utgår ifrån strängens multiplar torde visserligen vara mer självklar, då det ju i första hand är <i>strängens"] vibrationer som pickuperna ska ta hand om, men som du nämnde så varierar ju övertonerna på en given punkt på strängen beroende på var den trycks ner, så det kanske skulle gå att få en jämnare tonkvalitet över alla toner om man utgick ifrån kroppen?
Jag orkar inte svamla mer nu, och inger orkar läsa svamlet heller...
<img src="http://slskfaq.d2g.com/images/bouncy2.gif" border=0>
