Stones på Stadion, recension
Så var den tillända, kvällen konsert. Stadion visade sitt allra bästa ansikte denna fantastiska Stockholmskväll med varmt och skönt väder
Spektaklet började 19.00 men då satt man på Vickan och sippade rödvin.. Vi anlände strax före 20.00 och då var the Hives i full sving. Det såg ut som en reklambyrå på firmafest (mest svart utom gitarrer och förstärkare som var kritvita)och lät som faan. Nån sorts punk med taskigt spel och dåliga låtar. Men självförtroendet var det inget fel på och det är väl en bra förutsättning för att de ska kunna bli nåt i framtiden. Nog om Hives!
21.50 hade solen sjunkit så lågt att RS tyckte det var dags att träda in på scenen. Öppningslåten blev Brown sugar. Väldigt dåligt ljud och mix (Keith var nästan helt ohörbar från min plats)
Sen rullade det på medan bandet värmde upp sig och publiken trivdes. Efter ca 1 timme lossnade det ordentligt med "YCAGWYW" som var mycket bra följt av en otroligt skön Midnight rambler och en suverän Tumling dice. Nu hade mix-folket börjat få fart på reglarna för nu lät det riktigt bra.
Efter presentationen av bandet (där Charlie Watts fick de högsta ovationerna) blev det "Sympathy for the devil" i en scysst (men inte mer) version med hemlig blå ljussättning. Sedan ågra låtar på B-scenen i mitten av arenan. Först ut var Hochie Cochie man, som enligt mitt tycke var kvällen absoluta höjdpunkt. Nu hade Keith fått upp värmen och spelade skön blues på sin svarta es335 custom.
Sedan tillbaka till stora scenen och "Gimmie Shelter" med körtjejen (jag uppfattade inte hennes namn) i toppform. Det verkar som om alla de stora ska ha nån färgad tjej som kan yla på rätt sätt i lämplig låt. Jfr Katie Kissoon hos EC när det blir dags för Wonderful tonight, eller samma Katie hos Pink Floyd när det ska sjungas "The great gig in the sky". Nåväl, bra lät det och sångröst har hon ju helt klart även om jag personligen inte tyckte att det lyfte Gimmie Shelter, som knappast behöver smyckas ut för att bli bra.
Sen lite downperiod igen till slutet då vi fick Honky Tonk Women i en skön version med bra tryck och till sist "Satisfaction" till publikens stora förtjusning. Som extranummer blev det Jumpin Jack Flash. Följt av tack och bockande i rena Musical-andan och till sist ett sjuhelsikes dundrande fyrverkeri som nog hördes ända ner till Småland.
Koncerten får betyget FFF (3 Fredrik av fem möjliga). Att det inte blev mer berodde mest på att Keith inte kändes helt vaken och Stones är inget riktigt rockband utan Keith. Detta visade han ju några gånger under kvällen, men stundtals verkade han faktiskt rätt oengagerad.
På gitarrfronten var det mycket tele förstås. Mest den vanliga blonda för Keith medan Ron körde på sin vanliga sunburst-strata mest hela tiden. Keith körde dock ovanligt mycket Gibson ikväll. Dels en LP Junior DC och dels två olika es335´or, en röd och en svart.
Bäst på scen ikväll var Charlie Watts och Mick Jagger (som skuttade som aldrig förr),medan Ron Wood faktiskt verkade lite halvslirig emellanåt. Men coolast var ju som vanligt Keith. Den mannen är verkligen RocknRoll även om det gick lite väl mycket på rutin ikväll
Annars vill jag ge hela 5 F till basisten (makalös lirare) och killen som ansvarde för fyrverkerierna <img src=icon_smile_cool.gif border=0 align=middle>
Allt som allt en trevlig kväll med en hel del schysst Stones-musik<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>
Setlist:
1.Brown sugar
2.Start me up
3.You got me rocking
4.Don"t stop
5.Wild horses
6.You can"t always get what you want
7.Midnight rambler
8.Tumbling dice
9.Slipping away
10.Happy
11.Sympathy for the devil
B-scen:
12.Hochie Cochie man
13.Respectable
14.Mannish boy
15.Street fighting man
Tillbaka på huvudscenen:
16.Gimme shelter
17.It"s only rock "n" roll
18.Honky tonk women
19.Satisfaction
20.Jumping Jack flash
++++++++++++++++++++++++++++
The beat goes on and I´m so wrong<img src="http://smilies.f-o-o-l.de/crazy.gif" border=0>
Edited by - Joshunznera on 19 July 2003 10:01:32
