Gjorde upp med fellow Bojaren Richard om hans lite ledsna Dynacord Reference 502,och var/är lite spänd kring det iom att detta e en av Dynacords senare maskiner.
Invändigt hittar vi en klisterlapp som indikerar tillverkningsår 1987,och det förefaller väl inte helt orimligt iaf.
Priset på dessa var högt som nya i Sverige,varför de inte är direkt vanliga.

Vad det handlar om e en EL-34 maskin som arbetar med relativt sett lite haussade spänningar mot slutrören och som maskin då anges till 60-65 watt. Mm.



Invändigt får man nog säga att den e mkt barn av sin tid. Bandkabel och många elektromekaniska kontaktpunkter. Tacksamt nog då inte av Molex billigaste snitt direkt varför det hela i allra högsta grad e servicebart. Inte mkt mer med det,men se..det behöver servas åxå.



Det hela har det tillägget att man har en digital styrning vad avser programmerade "bankar" med sound. Gör inget misstag dock,vi talar helrör.
Det med den styrningen e ngt jag tänkt kika lite närmare på kan vi säga.



I vanlig tysk ordning e skiten genomtänkt. På riktigt. Därför återfinner vi tex hela preampen i sig i ett faradays "skott utrymme",och i sin tur sitter sedan V1 helt upphängt i fria luften medelst fjädrar och en bandkabel. I sin tur skärmas V1 i SIN tur med en plåt,som dubbelagerar som korg/upphängare.



Överskådligheten på maskinen är mycket god vill jag påstå. Dessvärre då inte helt servicevänligt då den baksidan av kretskortet för preampen sitter så illa till att det närmast är omöjligt att mäta på plats under drift.
Mao får de korten tas ur chassit för vidare undersökningar vid behov.



PT´n i en sådan här historia e rent gigantisk!! Till saken hör att B+ enl schema anges till 600VDC+ och med PT´n kopplad i 220VAC mode innebär det lediga 700VDC under last.
Även spänningar ut mot PI såväl som preamp är relativt sett höga,vilket givetvis återspeglar sig i maskinens ljudbild. Den e kort sagt ganska hård i tonen.



Även om vi nu lärt oss att det där med fysisk storlek på transformatorer är långt ifrån hela sanningen vad avser slutsatser kring dem kan det iaf kort konstateras att OT´n i sin tur är det PT´n inte är.
Dvs liten.

Bakom OT´n i sin tur sitter kortet som håller dels loopar och dels det man valt att kalla "master break".
Detta hade inte varit joggat eller rengjort på länge ngt av det vilket givetvis resulterade i signalbortfall.
Snabbt nog åtgärdat.

Ok.
Vari bestod då det eg problemet? Mjo...HT sidan av maskin har fått sina lytar utbytta. Väl nog med det. Lågspänningsdelen har inte,så det skall givetvis hanteras.
I den vevan har ngn tidigare meck varit framme å smält om div lödpunkter och i sin iver har det inte varit bättre än att man åstadkommit en kortis mellan anod å galler på V1b.
Mao,fram med flätan bara...
Sen det med loopkortet. Det hör till saken i SIN tur att maskin visar tydliga tecken på att ngn spillt ner sockerhaltigt i den sedan tidigare varför de kort jag tog loss idag diskades rakt av slagträt tätt följt av stora mängder tryckluft.
Därefter omlödning i stort,sprit,vatten och mera tryckluft. Rent å prydligt blev det,och inte bara det..effekten ur maskin var tillbaka.
Eller ja..
Iaf 30-40 watt kanske. Den e fortfarande lite lågmäld i ljuset av angiven effekt i min mening och adderat till det att tyskar sällan överdriver den formen av angivelser å på det anodspänningarna vi talar om så...

Samtidigt e det så att detta alltså e en form av "kombinationsmaskin". Dvs,kassetten som utgör själva förstärkaren är tillverkad enl 19" rackstandard och kan därför mkt enkelt monteras ur sin combo cab och användas som sådan.
Givetvis även det då ngt tyskarna tagit med i beräkningen varför det som skyddsnät för den oinvigde sitter en sk "funkenstrecker" i denna maskin i likhet med vissa andra äldre maskiner producerade i Europa.
På det sitter det en återkoppling från OT´ns resp sida tillbaka mot centertapp som utgörs av en mindre keram i serie med en 1nF kondensator.

Så. En omgång nya slutrör och lite friska komponenter kring slutrören misstänker jag kommer göra mkt gott!

I sin tur blir det omkoppling av PT´n så den landar på 240VAC mode. Ngt annat duger helt enkelt inte.



Cabben så. Som synes med kylraster upptill,så hur vätska kommit ner i den e kanske inte så svårt att lista ut.
Bortsett från det,SNACKA om sent -80tal!!
Näfan. Rent estetiskt får det där moderniseras lite. Helt klart. Element i sin tur...vetti faen. Lurar lite på att använda ett sådant där Celestion hot 100 igen. Tycker det låter skitbra i den gamla Hohner combon jag använde,de e hyggligt billiga för att vara Celestion så...varför inte.?

Hur låter då en Dynacord Reference 502?
Mmm...
Skulle sagt att jag tror det man strävat efter e highgain,vilket det ÄR per definition. Problemet e att det låter inte direkt highgain.
Istället för att göra en karaktärsfylld maskin har det blivit lite "fixar allt" av det,och i min mening är det sällan receptet för framgång.
Den e ur många perspektiv "Marshalleresk" i vad den gör,men ändå inte. Med de spänningar preampen ser (strax under 400VDC) så inser man snart nog att man inte tänkt i timida och krämiga banor iaf.

Så vad som skall komma ut i andra änden? Jag vet faktiskt inte än. Det primära som jag ser det e att friska upp den helt till att börja med. Därefter hantera det med att begripa det med den digitala sidan av den helt...därefter kan vi börja snacka mods.
För moddas behöver den i min mening. Det sena 80talet/tidiga 90 e förbi...nya tider och nya seder,å våra ljudideal förändras.

Men med det sagt.
Visst andas maskinen dels design,invändigt,och dels kvalitetstänk. Helt klart. Här står sig Marshalls senare varianter bra slätt,no offense.
Den är helt enkelt designad på tyska. Av tyskar...mao i vanlig ordning tills det var färdigt,klart och betalt.

Imponerad?
Ja. Lite. Faktiskt.

-"They see me rollin´....they be hatin´....."-




Mm. Såhär e läget nu. Jag fattar efter att ha gett den här apparaten dels den service den behöver och dels de förutsättningar den skall ha..varför den kostade som en halv bananrepublik ny.
Kom till att sätta om PT´n till 240VAC tappen och jösses säger jag bara. Tappade ca 50VDC på fullsidan av det hela och ung 25-30VDC på halvtappen,som ju driver allt från g2 å ut i maskinen.
ALLT kom som ett djävla brev på posten. Precis ALLT. Dist finns nu så man närmast bara ler åt det...defintion som får alla gamla Marshalls att framstå som halvfabrikat..osv osv.
Det här...imponerar. Så e re. Reference? Jofan. Indeed!



Sådär sitter preamp kortet installerat. Numer rengjort osv då. Finns ngr bitar jag reflekterar över i det.
Vad i hela helsingen har de tänkt på Dynacord när de gjort den här maskinen,lanserat den för de pengar de gjort.....åsså har de paketerat den i en SVINFUL ynkligt svartmålad låda av spånplatta? Hur i hela helvete gick den till?
E helt övertygad om att just priset i kombination med dess milt sagt mediokra yttre är anledningen till att dessa inte sålde som smör i solsken.
Det e ju fan SÅHÄR det skall fungera!!!

Tycker förvisso fortfarande att den kan sakna lite karaktär,men den biten handlar ju i grunden bara om åsikter. Mer så än fakta iaf. Mao,att tex sätta om värden för preampens katodresistorer e ju en femma va men....det e fan det åxå.
Maskin e ju bortsett från det färdig. E liksom inte så mkt att göra med den bortsett från att sätta om soundet i den.

Det skall sägas dock,detta e ICKE maskinen för nybörjarna på gitarrspel. Den bär med sig dels en bredd och dels en definition att detta är gjort för de som menar allvar.

Men cabben...cabben bara MÅSTE ses över!! Hur ngt så fult som en Reference 502 kan vara så bra som den e är mig närmast en gåta.
Här behöver för en ggn skull inte ses över...inte designas om...det jag ANSER är på sin plats e en förändring i karaktär. That´s it.
Skall gå så långt som att säga att med mina erfarenheter så lirar detta HELT i en egen division. Sen,iom det digitala systemet med "bankar" kan man ju princip lagra olika sounds precis som det passar en.
Uppför,nerför,utför...sidlänges. Maskin verkar ju skita totalt i vilket! Nu skall sägas att det finns milt sagt en del aktiva delar av den..men same shit. Detta är BRA. Detta är RIKTIGT bra,och iom det har det,med antydan i dess namn,faktiskt bildats en ny just referens för min del.

SNACKA om att en annan inte riktigt såg den komma! Vilken maskin!

Du har väl kvar furubrädor ??

Näh Peter,men den biten e billigt rent relativt ärligt sagt så tanken har slagit mig.

Samtidigt lurar jag på en lite annorlunda lösning.
Det som kan ses som skallskadat rent designmässigt e att tyskarna nog antagit att musiker skall begripa att med världens största kylraster i plåt upptill så skall man inte ställa ifrån sig bärs å annat där...å tyskarna har fel.

Iom det funderar jag på att till att börja med bara klä cabben som finns i tolex. Cabben är ur alla perspektiv hel och solid,så där brister inget.
Sedan tilverka en ram för baffeltyg,för det där "military issue" tänket från -80 talet går bara fetbort. Dit med lite prydligt baffeltyg på en halvtunn ram,åsså fixera det hela mot högtalarbaffeln med vanlig kardborre- a´la Fender osv.

Upptill då.
Upptill skär jag till en platta som jag betsar och PÅ den installerar jag en högglanspolerad plåt där vi skurit ut "Racing" med laser.(Eller helt enkelt bara natureloxerad aluminiumplåt,e ju billigt)
Den plattan (alltså trä,åsså aluminiumplåten uppepå.) sätter jag sedan i cabben med distanser i svarvad aluminium. Finessen e att plattan e ngt större än hålet upptill och fungerar därför rent praktiskt som ett "skorstenstak".
Distanserna behöver från mitt förmenande inte vara speciellt höga. Räcker med 15-20mm för att ge varmluften någonstans att evakuera,och lika fulla fast tillgodose att man inte kan hälla öl å whisky rakt ner i maskinens elektronik.

Islagsmutter underifrån i cabben...hyggligt stadiga distanser åsså skruv med maskingänga. En dropp loctite...så sitter skiten fast och lagret av tolex i sin tur borde förhindra att det vibrerar å låter fan.

Med risk för att låta som en trasig skiva...jaja..jag ser det själv med .



Lite underhållande e det att för var grej man gör rent,servar och förser med lite friskt blod svarar denna maskinen bara mer och mer.
På denna plats i preamp "brunnen" sitter då kortet till maskinens logik. Som sagt,det har farit ner lite vätskor i den som inte har där att göra...å nu vart det på det även byte av div elektrolyter mm.
(Fö fått in en LCR meter samt en mer konventionell ESR mätare..vilket underhåller mig stort! )



Här har vi då PCB´n för alla reglage. Eller ja,alla utom mastervolym.
Nu då givetvis rengjort,smort...yadda yadda yadda.



Å där i sin tur har vi andra änden av "brunnen". Komponenterna där e alltså de som servar det "flytande" V1 röret.

I sammanhanget skall sägas att varje kort jag tar loss och gör rent osv flowar jag också om i varenda lödpunkt. Eg mest för att på så vis ha en "baslinje" att stå på. Mao,med det gjort VET jag att allt sådant e friskt. 25år kan trots allt ta sin tull med vibrationer osv..å flowar helt enkelt om rubbet eftersom det går fortare än att mäta sig fram i detta fallet.

Som sagt,för varje åtgärd svarar verkligen maskinen,till det bättre.

Skrev till Dyna och fick idag hem manualen på den i PDF form. För att vara 1987 e det fan avancerad skit! Helt klart!

Nu e det bara slutstegskortet som skall loss och göras rent så har vi oss en bra plattform att utgå ifrån tycker jag.
Har format lite idéer jag vill prova...så det skall bli intressant som fan.

Från manualen kan även utläsas att systemet är förmöget till självdiagnos. E ju inget man skojar bort i ljuset av ålder tycker jag. Man får nånstans ändå ha det med åldern på maskinen i bakhuvudet.

Skall nu sätta mig å lista ut vilken tolex som skall beställas. Lurat på det där lite allaredan som det e och...mm. Tolex får det bli denna ggn. Slipa rent burken från den där svarta färgen hjälpligt så limmet hugger gutt i trä´t....
Poängen e att dessa combos KUNDE fås i plywood och då betsade i klarrött. Iofs lite kul men...naee...
Tänker mig ngt lite mer sobert än det där "här e jag!" som attityd rent estetiskt.

MIDI funktionen i den visade sig fö vara passiv...

Mm.
De va änna fan detta. Mkt mkt imponerad e jag...så e re...

Roligt att se den där stärkan !
Som inbiten läsare av Guitarplayer på 80-90:talet minns jag när den kom och det var mycket snack om den då, pga att det var (vad jag vill minnas) den första progamebara rörstärkan på marknaden.
Men som du nämner var den dyr och många backade nog pga det.
Roligt om du lägger ut några ljudklipp på den

Vad gör den "programmerbara delen" ? Är det reläer som kopplas in ?

Ja,delvis.
Bla har den en tidskonstant som gör att innan maskinen i ren tid vid tillslag (ca 20s) tycker att uppvärmning av rör osv har skett så ligger där full bias spänning (ca 80VDC minus) ut mot slutrören vilket stryper de fullständigt. Detta styrs av ett 24V relä.

I sin tur sitter det ett växlande relä även i preampen. Detta styr antalet gainsteg som ligger i ingrepp.
Då maskinen,för att vara en röris,e relativt komplex har den av olika orsaker bla ett par katodföljare ganska tidigt i kretsen. Ett par som i respektive "slinga"... Märk väl att jag undviker att skriva kanal,för det är inte vad det handlar om,utan det handlar om just slingor av gainsteg.

Att följa schemat för den är då givetvis lite mer omfattande än normalt,är ju bara att förvänta. Schemat för logikstyrningen i den känns förvisso gammaldags och jag med mina kunskaper på det området,om än begränsade,ser inget att anmärka på. Det hela e liksom byggt och tänkt som en djävla Tigertanks.

Rent PRAKTISKT då så skulle man kunna säga att maskinen e 16 kanalig,med det i tanke att det finns 16 lagringsplatser/slots i bankarna på den.
I sin tur,iom att delar av signalkedjan skulle kunna kallas halvt om halvt aktiv (via OP´s-tänker styrning nu)så ger det också för handen att pottarna på den verkligen uträttar något.
Presence potten tex är helt sjukt effektiv i sitt slag/manöverområde.

Jag upplever maskinen som ganska "vass" rent tonalt. Kikar man då på hur tex PI´n e satt inser man rätt snart att det inte e så underligt. PI´har klara likheter med SF Fender,bara med mkt mindre motstånd mot backen i dess svans.
Tänker därför göra "en Blackface" av det för att se hur den reagerar på det. (Vilket kommer inkludera byte av flaska från 81 till 83,oavsett vad det gör för strömkapacitet ut mot ändrören)

I sin tur ligger railen på den lite annorlunda än vi normalt ser. Till att börja med är railspänningarna ganska höga rent relativt,de matas av PT´s halvtapp,och i sin tur är det rent praktiskt så att det rör som får mest av den varan är V1. Mao matas den "baklänges" vs vad vi normalt ser och tänker man efter lite är det rätt logiskt.
Ambitionen misstänker jag skäligt är att maximera sving ur ingången utan att för den sakens skull tappa för mkt känsla rent spelmässigt på vägen.
Ett ganska genomtänkt grepp i min mening för av de där knappa 400V märks ingen speciellt rent spelmässigt. Om jag skulle jmfr den med ngt vad avser attityd så blir det nog just en JCM-800 på många plan,bara med ett ENORMT mycket större spann rent justermässigt.
400VDC i rail vid V1 brukar ju annars ge en ganska "hårdspelad" maskin.

Den kan justeras såpass att diskant och övre mellanregister blir direkt jobbigt att lyssna på,och det ser jag för en iaf inte riktigt vitsen med. Kalla det ngt som överlevt från tidigare tyska designer om ni vill...
Iom det justerar iaf jag ner såväl diskant som presence mer eller mindre i botten för att ens närma mig det jag vill ha.

Vidare har den till skillnad från en JCM-800 med sig det att den aldrig "tappar orken". Separationen i den är KLART tydligare och det till trots blir just den biten aldrig för mkt "in your face" på ngt sätt utan..den liksom mest bara mest levererar.

Efter att nu ha lekt med den lite kan jag nog för egen del summera det som så att det jag saknar i den lite e krämighet och värme. Även om nu PI´n,som e en ECC-81a,e uppsatt rätt rent tekniskt så tror jag mkt av bristen på just värme ligger där. De driver helt klart den lille 81´an rätt hårt se och jag vet av tidigare erfarenheter vad just förändringar i en PI kan ge och skapa.

Spänning till PI som V1 tas ut på samma nod. Mao har de samma railspänning och även om resultatet till stor del talar för sig själv,för maskinen låter fantastiskt bra-inget att snacka om,så blir de där bitarna för V1´s del givetvis en fråga om tycke och smak.
Jag kan med det sagt ha all respekt i världen för att man från en tillverkares håll gjort avbalanseringar i måtto att skapa en så bred maskin som möjligt,vilket jag då inte direkt behöver ta hänsyn till.
Återstår att se var det landar,men som sagt..detta projekt har haft ett skriande behov av att börja med att städas upp....
Vilket man kanske kan se lite som en punkt där tyskarna,återigen,inte tänkt färdigt beroende på infallsvinkel. Det med elektromekanisk kontakt är alltid ett aber. Klart det är,och jag ställer mig frågande till hur många MUSIKER som tagit till hjärta att detta som maskin sett på de allra flesta vis är en fullblodsracer..och behöver periodisk översyn därefter.
I detta fallet räcker det helt uppenbart inte med lite kontaktspray i ngr rörsocklar utan maskinen behöver HELT klart periodiskt gås igenom vad avser den biten. Högst naturligt iom att just elektromekaniska kontakter som är öppna oxiderar. Inget märkligt i det,och i en Reference 502/1002 e de MÅNGA.
Om man väljer att se det som en tillgång eller nackdel beror väl på hur man betraktar det med sitt förstärkarägande antar jag.?
Addera till det det helt öppna raster som sitter där för maskinens kylning upptill...så får iaf jag känslan av att man inte riktigt tagit till sig hur musiker funkar. Hur ett genomsnittligt gig gå till.
Bärs..rökiga miljöer..mm. Inte direkt optimalt för en maskin som närmast ur det perspektivet e öppen som en ladugårdsdörr..

Men det e väl också den enda punkt där jag i egentlig mening kan ge maskinen kritik. Eller..kritik och kritik,jag väljer att hellre kalla det att kosta på mig att ha en åsikt-rent byggtekniskt.
Bortsett från det är den så genomtänkt att man som nörd i sammanhanget bara baxnar. Den e helt SJUKT designad och komplett därefter.
Som tidigare sagt,jag FÖRSTÅR varför dessa kostade som en mindre bananrepublik när det begav sig. Jag fattar verkligen det.

Mm.

Speed versionen...men ni fan bad om det

https://www.youtube.com/watch?v=7Z35hF1v2mk

Det där e en frisk 502a. Ber om ursäkt för bruket av språk,men...fler forum än detta.

Du får gärna saga "DU" vill minnas "ni" avskaffades typ på 60:talet.

Nä det lät ju inte sån kul, hårt o odynamiskt .
Men det fixar du

Jag å Aleks satt å gick igenom det bygge denna Dynacord utgör igår,och konsensus var väl lite försiktigt sagt att...imponerande.

Det som är lite underligt i sammanhanget är att de när de dyker upp i sargat skick i Sverige oftast inte e speciellt dyra. Det kan man inte säga detsamma om vad avser prisbilden på dem i Tyskland.

För att hålla isär begreppen var alltså Reference maskinerna en hel serie. Såvitt jag förstått var de med digital styrning modell 502 samt modell 1002. 65 vs 120w.
På det fanns tex Reference 600,som då är en mer normal 2 kanalare. (Finns även basmaskiner i Reference serien)

Schema visade sig inte vara ngr större konstigheter,och det fick jag vid förfrågan ÄVEN från Dynacord. De e generellt mkt hjälpsamma på den punkten.

Klippet sen.
För att det hela skall hållas sant skall det nämnas att maskinen baktill har ytterligare ett vred. Denna pot har tyskarna valt att kalla dampning,och den agerar mkt riktigt mot PI´n.
I klippet står denna pot på fullt,vilket bidrar ganska starkt till den hårda tonen ur maskinen i klippet.
Genom att vrida potten helt åt andra hållet mjuknar tonen upp avsevärt,om än dock mkt långt ifrån det vi normalt kallar "krämigt".

Iom det är det med att sätta om PI´n ngt av det första jag kommer göra som mod sett.

Jahaaaaaaauuu....det här känns ju lovande!
Fick mig en liten stund med maskinen idag,och fick då hanterat både det ena och andra i ambition att forma om soundet i den.



Till att börja med sattes fasvändaren om. Lite kul i sammanhanget,ni vet...nu e ´re fan nördhumor från den tunga sidan va..e att jag hittade ett gammalt genuint Dynacord ECC-83 i gömmorna,så den var ju mer eller mindre självskriven!!
Med det på plats då..satt om anodresistorerna,satte om svansen på Pi´n.

Med det gjort så riktade jag uppmärksamheten mot preampen. Innan röken hade lagt sig var det faktiskt en hel serie mods jag kastade efter den direkt,väl medveten om ungefär var utfallet skulle hamna.
Det som visade sig vara lite annorlunda var att jag lekte en smula med det med railspänningEN...asså...man kan lugnt säga att det hänger en å annan triod på en enda nod där.

Håller på å laddar upp ett klipp med resultatet på YT medans jag skriver detta,så det kommer adderas alldeles strax.
Min tanke där e att det kanske kunde vara lite kul för er som läser att så att säga följa utvecklingen rent tonalt.?

Hur som.
Jag brukar ju landa med railspänningar kring 300V eller så för första flaskan när vi snackar rocknroll bruk,men nu e det ju samtidigt så att denna apparajten har en milt sagt lite annorlunda layout..å jag lät därför första flaskan ligga kvar på ~345 pinnar och så drog jag ner spänningen mot 300 för de efterföljande mellersta trioderna i preampen.
Mm.
Det hade väl förvisso förväntad effekt i måtto att det distade mer osv,men samtidigt så tyckte jag en del av den nu,efter moddar av PI och katodresistorer,helt fantastiska definitionen försvann.
Så. Vi snackar ju ändå om 400V och...JAG tycker det hade kunnat vara en grej att leka med det där. Dvs,att via en switch styra om man vill ha 300V mot de trioderna eller ~340 mot de allihop.
Nu e det ju samtidigt så...350 volt DC ut mot en microswitch på panelen känns la sådär...så lösningen jag överväger e givetvis ett relä. Ett enkelbrytande dito som en switch isf bara jordar. Normala 12 resp 24 VDC finns ju redan att tappa av i maskin så.. Hur som. Min tanke e att på så vis kan GITARRISTEN styra det han vill ha.
Switch å relä innebär enkelt sagt att vi bara minimerar riskerna och..vad vidare e då så är det enda relät gör att bypassa den droppresistor jag installerat.
Rent instinktivt sådär känns det faktiskt inte helt korkat.

Moddarna som nu är gjorda har verkligen förändrat maskinen. I min mening givetvis då till det bättre.
Den där tidigare helt sanslösa definitionen anser jag till att börja med är mer av ett hinder än en tillgång,och den biten har VERKLIGEN tonats ner. Maskin e inte ALLS lika "hård" längre. Vidare kan man nu med hjälp av "damping" vredet baktill ha bra mkt mer användning av de olika ljudbilder som blir ett resultat.

Jaja. Än e inte sista ordet sagt.

Nästa steg e så taget. Installationen av en PPIMV. Med det gjort...skall ta mig för att installera den där switchen så man kan leka å lattja med railspänningarna mot preampen,å det blir en "attack" switch,men med det gjort e det nog vägs ände för denna Dynacord.

Den gör helt enkelt det den skall,å lite till. Svepet i pottarna e MYCKET bra och man kan verkligen milt sagt justera från mild to wild- å allt däremellan. På det...bara spara justeringarna man gillar,och nå dem igen antingen via knapparna på fronten...alt en vanlig fotswitch med stereo tele..alt genom MIDI.

Jag säger det igen. Maskinen e fan helt sjuk...

Så nästa stora grej då å det e ju att klä skrotet. Dels lådddan i sig och dels baffeln. Återstår att se var det landar,men ett e säkert å det e att det kan knappast bli värre än det var iaf..

Kan det bero på rykten härhemma om att det är tyskt hårdklingande hybridcrap?

viewtopic.php?f=4&t=95274

Jopp.
Visst e det så. E väl också den primära anledningen till varför detta varit en så otroligt stor positiv överraskning! Var med den tråden i minne jag skaffade exet i denna tråden.

Säger det igen,detta e verkligen bra skit. På allvar.

Med det sagt,vilket givetvis är en åsikt-varken mer eller mindre,så är iaf jag av uppfattningen att även en Reference behöver moddas.
Som sagt,hård å kall...vilket då totalt sett går i linje med i princip allt som tillverkats av tyskarna.
Men med lite mods kastade efter dem blir det ett helt annat ljud i skällan,å iom det en helt annan bruksfaktor på skrotet.

Rent tekniskt däremot är de ofta överlägsna allt annat därute.

Hm.
Så var vi där igen. Har nu provat lite olika element i combon,så sent som idag då-enl ovan- Cannabis Rex.
Ett element som annars lugnt sagt tryggt faller mig på läppen... Men...nahfan.
Testat ett typ knappt tiotal olika,å...se..det brukar innebära att det inte e elementen det e fel på. Ren logik.
Mao,dags att ifrågasätta själva låddan.

Som tidigare sagts så har jag iaf liiiiiiiiiite insikt i det där som kalla subsonisk lära vad avser element(som i projektil osv) i luft. Kort sagt...dags för en whisky å tänkarmysse...för det här duger fan inte.

Det där med gitarrelement,eller kanske snarare kombinationen av gitarrelement och deras lådor,ställer ju hela serven med "vad som e rätt" på huvud. I "vårt" fall e det enkelt sagt som så att inga regler gäller.
På sitt sätt gör det att den kunskap jag varit given på området räcker bara så långt...efter det...i´m on my own..
Å ibland blir det bara rätt. Ta som med den där Hohnern.. Hm. Nah. Får lura lite,åsså stämma av med folk man har förtroende för.

En lite rolig grej i sammanhanget...(tycker jag iaf... )
Jag håller ju på sedan en bra tid tebax å bygger en halvpoppig gammal Cosworth Merca. Motorerna i dem e ju inget kort på rent fantastiska,å det ÄR verkligen rena racing grejerna..
Nåja. Turbo stod på programmet,å se det innebär som jag ser det bla intercooler..å se det med intercoolers e inte heeeeeeelt enkelt...
Så jag ringde upp en av mina gamla studiekompisar som nu bara råååååååkar arbeta på SAAB. SAAB Linköping,å se..där höll man på med JAS projektet.
Vid tiden var JAS satt till halt. Så jag snackade med min gamle vän om att...asså...behöver fan få listat ut detta med hur coolern skall vara beskaffad.

Ergo sum...
Intercoolern,som då givetvis e handbyggd av mig,e helt enkelt uträknad ur alla skrymslen å vrår av all datorkraft JAS projektet hade..
Så fan skjut mig då.

Kort sagt?
Lura kan jag själv,den biten e lugn,men denna ggn kommer jag behöva lite assistans. Dags att skaka liv i mobilen tror jag..

Spenderat lite tid med att dels bygga för uttaget i själva högtalarcabbens "tak" (som då e förstärkardelens "golv") med plyfa,och dels sedan lattjat lite med skiljevägg.

Dvs en vägg placerade i djupled som i effekt skapar en "port" baktill. Mao,den ursprungliga bakre plattan och den jag installerat går ganska kraftigt omlott.

Givetvis har detta haft ganska påtaglig inverkan på ljudbilden. Inte tu tal om annat,men jag kan fortfarande uppleva maskinen som lite för neutral,eller vad jag skall kalla det. Poängen i det är att jag ärligt sagt inte vet om det e bra eller dåligt.?
Iom maskinens relativt sett ganska stora svep i sina pottar så medför det att den blir lite "klarar allt",å se det vetti faen om jag egentligen har ngt större intresse i.
I min erfarenhet är det en bra grej med karaktär.

Nåja.
Tar lite bilder imorgon,å jakten fortsätter...

Här inte du hur många kombos och högtalarlådor som helst stående?;-)
Du kan väl testa runt, e vad som låter bra och sen göra ngt liknande?

Jag kommer ihåg att Per Alm demade dom där stärkarna,det var bl.a på Kocksgatan runt -86 tror jag.
Säljpitchen var rätt mkt inriktad på att den skulle klara allt möjligt tonalt,en våt dröm för fusion/allround-gitarristen...därav tonsvepen antagligen....men antalet ljud under fötterna var hisnande tyckte jag då
Själv har jag numera väldigt svårt för såna förstärkare,och likaså pedaler,hoppas du lyckas skaka fram lite mer lättjobbat voicingläge

Ja just det!
Glömde...togs ju en hel del bilder igår.
Några,igen,har ju frågat om det rent praktiskt med ombygget av lådan i sig,å jorå....jo...



Det där e alltså "extraväggen" bakåt. Enklast möjliga. Helt vanlig 19mm MDF. Nope...nä,e inget jag "räknat på" utan detta e som sagt ett rent empiriskt prov så allt e bara taget från höften i sammanhanget,men sanningen e att det fungerar.



Å sådär ser det ute med alltihop på plats. Det som kommer göras nu e att jag kommer labba en del med väggens placering i djupled i lådan.
Vi har snackat lite om att ev montera ytterligare en bit,fast i vinkel,innanför extradelen....naturligtvis i ambition att skapa reflektioner. Det hör till saken att lådan på en sådan här Reference alltså är djupare än vad vi normalt ser när det handlar om combos,vilket givetvis återspeglas i ljudbild

Bra eller dåligt?
Ja,jag e ju heeeeeeeeeelt övertygad om att det suttit en liten tysk å räknat på det,men det e ju nu inte detsamma som att lådans mått för den sakens skull är "rätt". Här e vi ju inne på ett område där saker å ting definitivt e relativt,i allra hösta grad.

Nettoeffekten av väggen e iaf att vi skapat ett mkt mer "direkt" sound ur combon. Lådans "närvaro" i rummet har utan tvekan ökat,å av det finns givetvis att lära. Har ju skojat en del med just dessa bitarna tidigare och som jag tidigare skrivit är jag personligen lite allergisk mot att det låter konventionell "combo".
Har helt enkelt svårt för det och jag tror att den hållningen är rätt vanlig.
-"Det låter såhär för att det är en combo". Mm. Men se så behöver det definitivt inte vara. Inte alls.

Att det nu rent estetiskt ser lite trist ut så länga...bry er inte om det. Som ni förstår handlar detta om ...a work in progress.
Labba å såga å leva fan först...estetik först när det e färdigt.