..e ju ett annat gammalt tyskt fabrikat.

Vad vet panelen om Suprem? Ligger ju då å då till salu både här å där...
Bra eller anus? Tydligen iaf helt PTP byggda vad jag förstår?

Googlat mig trött efter info,å att påstå att det dräller av den varan vore att ta i.



Suprem e alltså ett gammalt tyskt märke,i likhet med mkt annat jag grävt i under senare tid. Som jag förstått det hade Suprem högsäte i Leinfeldten strax söder om Stuttgart.
Den specifika modellen på bild heter Club,och Club fanns som antingen standard eller deluxe. Det jag fått fram är att en standard är angiven till 24w...å använder ett EZ-81 som likriktare,å deluxen i sin hittar jag ingen effektangivelse för men det borde vara mer då deluxe använder ett GZ-34 som likriktare.
Båda varianterna med EL-34 slutrör.



Bla återfinns lite att läsa på El-me.de,men i stort sett e infon mkt mkt knapphändig.

Tyska radiomuseum anger;
"SUPREM Geräte Willy Glattes, Max-Eyth-Strasse 13, Leinfelden (heute 70771 Leinfelden-Echterdingen).
Hersteller von Musikelektronik (Verstärker, Mischpulte).
Eigenmarke SUPREM, Fertigung auch für Hohner, die Marke Luxor in Ulm und für Teksonic in den USA.".

Å jo. Släktskapet till Hohner MH serie e väl inte att ta miste på. Mycket riktigt har Club precis som MH serien såväl tremolo som reverb ombord som jag fattat det.

I fallet med Club,det fanns alltså fler modeller,så upplever iaf jag det lite imponerande att det som 212 combo sett rent viktmässigt enl uppgift stannar på ringa 15kg! Sätt den i pipan å rök den! E ju så man undrar ifall trafona eg e så stora..

Till saken hör som sagt att det fanns ett mindre flertal av modeller. Bla då även toppar...

Feedbacken sprutar märker jag .

Nåja. Med minsta möjliga marginal kan jag glatt berätta att det ikväll e bärgat ett stycke Suprem Club Deluxe. Ett rent "boutique" bygge från förorterna till Stuttgart ngn ggn i sannolikt (???) tidigt -60 tal.



Som sagt känns designen mkt "Hohner",å då definitivt inget fel i det. Det jag smakat på Hohners maskiner i ombyggd form så kan dem. Verkligen.
En Suprem känns då lite mer återhållen i antalet kanaler... (Som synes bara 3...)



Club samt Club Deluxe e då 212 combos. Meeeen...enl uppgift mkt mkt lätta sådana. Återstår att se vad som e sant.



Mm. Känns ju förbannat tyskt får jag säga. For better for worse. Det hör till saken att Suprem tillverkade lådor samt transistor maskiner långt in på -80 talet,så ngn direkt dagsfluga förefaller ju företaget heller inte varit. Mer än så dock,å det lilla som finns att läsa tex via "Radiomuseum" i Tyskland däremot...nahfan...
Men.
Ngt gav mig bara en bra magkänsla med det här. Tanken bakom känns i brist på bättre förklaring bra och riktig. . Hm. Fan tro´t.



Deluxe ja. Det innebär att de två flaskorna till vä på rad e ett par EL-34´or...å den man knappt ser där till hö e då ett GZ-34. "Dachboden fund"...mjo.. . Sanningen e att ibland gäller det helt enkelt att ha ögonen med sig.
Den vanliga (?!?!?) Club e alltså likriktad via en EZ-81...å e angiven till 24 watt tror jag det e. Denna med GZ-34´an? Inte en susing!! Hittar ICKE så mkt som ett ord om den biten,men blotta närvaron av GZ´an ger iaf potential för ett å annat rent effektmässigt.





Altso. Auf Deutsch hat man "kofferverstärker" gesagt. Mjo. I ordet rätta bemärkelse. Det hela BLIR verkligen till en "resväska" med skydden på plats.


Hur stor marginal vi vann auktionen med?
Mjo.
1 euro.

Gut feeling.
Så e re. Sagt till ett antal polare i väntan på denna Suprem att jag har bara en bra magkänsla kring den.

Mmm...

Å ida ringde broder Ohjay å sa att det var dags att trampa iväg te posten,å vem e jag att svara nej.?
Som jag sa till Ohjay,-"det jag förväntar mig nu e en maskin på storlek med en normal 112´a ungefär."-.

Mmm...



Såhär e det. En Suprem Club ÄR en maskin stor som en normal 112 combo. Bra där. Det som mötte oss vid uppackning var en maskin som förvisso var lite nikotinbelagd,men allt var där. Ner till luckorna man sätter för såväl front som bakstycke,och därmed förvandlar detta till en 15kg tung resväska.
Jomen.

Det hör alltså till saken att en vanlig Club som sagt e angiven till 24w tror jag det e. En Club DL sen hittar jag ingen angivelse för men den stora skillnaden,som jag fattat det,ligger i att en DL använder ett GZ-34 som RLR istället för ett EZ-81,varför det blir skäligt att anta att en Deluxe ger högre effekt.
Jojo.



När jag tidigare bara sett bilder av dem så har jag i mitt stilla sinne trott att emblemet var ngn form av dekal. Icke. Det e alltså ett präntat stycke akrylplast. Coolt! Å vi kan kanske vara överens om att den fan som listade ut den logon knappast vinner designpriser. Inte ens i Tyskland.

En Suprem Club DL e en dels lätt,i ljuset av effekt å att det e en combo,å dels genomtänkt historia rent layoutmässigt. Återigen...är där nån såndär surkålsätare som tänkt klart nämligen.
Som Robban Aschberg brukar säga...-"Häääääääääng me...."-



3 kanaler. Mao ingen såndär helt överdriven Hohner hysteri,utan lite mer balanserat. Å på det har man alltså installerat en DIN å en tele ingång per kanal. Okeeeey....



Detaljer kan milt sagt äga charm. Inte mkt att orda om vad som e bas å diskant här eller ?



Å...ja...va ska jag säga? Reverb ställbart per kanal på Hohner manér. Märk nu väl att ingen av ingångarna använder brytande jack.
Nope Sir..eeeeeeee
Barn av sin tid.



Där har vi alltså cockpit. Inte så mycket att orda om egentligen.. Ha nu i minne att detta,speciellt för sin ålder,e ett mkt kompakt bygge. Ett kompakt och LÄTT bygge.
Ha i tanke att den använder ett par EL-34´or...å ger effekt. Var så säker. Jmfr denna combos vikt om ca 15kg med tex de 9.5kg för en Klemt 50w topp...eller en Marshall på 18kg..
Märkligt på sitt sätt eftersom cabben ändå e gjord i ngt så tungt som spånplatta.



Mmm. Lånekortet har gått ut. Denna maskin har INTE tremolo (för en ggns skull) men däremot reverb. Å drivern för det e ett ECL-80,å se när ett ECL-80 ser ut sådär i toppen e det dåligt. The milkman always rings twice iofs,men nej nej nej nej nej nej.... Dååååååligt när vi talar om rör.



Som på en motsvarande Hohner sitter preampens flaskor i den kassett som utgör just...preamp. I detta fallet e det tom så att PI sitter där med. Till skillnad från en Hohner ligger inte flaskorna ner i en Supreme utan de står upp-som sig bör.
Skall sägas...jag fullkomligt garanterar att ingen muttrat isär denna maskinen innan jag gjort det idag rent servicemässigt. Skruven satt ngt så UBERjävligt att det var rent löjligt.
Å det skall ges,cabben e ett MYCKET stabilt bygge. Återigen har ngn tänkt...



Club...Deluxe. Jomen. Två st EL-34 på rad...å visst fan e det där till höger ett GZ-34. Jag trodde ju att chassiet var en blankpolerad rostfri plåt.
Fel.
Det e polerad aluminium. Samma för preamp chassiet. Mao lätt...ergo sum..



Å när man lättar på slutstegsdelen ser det ut såhär. Inga konstigheter egentligen,men som ni ser e maskin HELT sk "hardwired". På gott å ont.

Så...efter att ha kollat över den såpass att jag antog att den inte skulle bita oss iaf så kopplade jag in eländet. Skyddsjord e allt med...från fabrik,å ha i tanke att denna SANNOLIKT e tillverkad -62/-63 nån ggn.
Nåja. På med strömmen å vänta...RLR har sin sidor....å ut kom...
Icke ett förbannade skit.
Uhhhhh.....nu var de fan inge bra tänkte jag. E ju alltid osäkert att handla en skottad maskin över e-bay,å framför allt från ett annat land.
Fram med proberna på DMM´en å i med kontakten igen å...jodå. Där var allt AC spänning till sockeln för GZ´an...men ut kom inte ett skit.
Löda om...fram med 7-78...å igång...bingo! Nu fan kom det ljud!
Men du milde HELVETE va illa det lät!! Fram med DMM´en igen...å..



....nu var vi där igen va. Dessa FÖRBANNADE gamla tyska kondensatorer!!! VARENDA EN läckte!! Som SÅLL! Ut mot ngr av pottarna låg där i storleksordningen typ 200VDC! Tjeeeeeeeena!



Å..ur de där kompisarna kom ingenting. Det jag från början trott skulle vara ett par 12´or e alltså ett par 10´or. Men..skit sak samma med det..
Kommer ni ihåg bilden ovan där det står "hall". Reverb. Gaveln där till vänster i bild. Kompakt var ordet,för innanför den gaveln sitter reverbtanken. Om den e försedd med trafo eller inte? I nuläget ICKE en förbannade aning!! Det återstår att ta reda på som det heter!



Jodå. Tom 22nF kapslarna ut mot slutrören läckte. Inte mer med det. Märk väl även den diod som sitter till bias styrningen. Japp. Vi talar fast bias i en Suprem Club. Märk väl även den svarta isolering som använts. Tamigfan precis ÖVERallt!



Ah! The good stuff!! Även om nu ECL-80 flaskan var skottad så var iaf allt annat iordning,å se det e ju bara att le åt. Även...om den nu så långt lät helt för djävligt,vilket jag ju iaf TRODDE att jag visste anledningen till.
Men men...många Tfk 83´or vart de!



Jomen. Ett "gött" lager nikotin,gammalt damm osv...men visst fan e de där å visst fan e det ett helt gäng rent av.



Å i rumpan,slutstegsdelen,finner vi ett par gamla original Siemens EL-34´or samt ett Tfk GZ-34. Bingo liksom..

Nåja. Kondningar läckte. Styggt. På det inget egentligt schema,men men..det ordnar sig med den biten numer. (jaaaa...jag vet att jag e gapig nu,så SKJUT mig då! ) Så?
Vart ju bara å börja byta kondensatorer i en ände det.

B+ fö..ramlade i original in på 435 i 240AC läge å ung 450 i 220VAC läge.



Ingen tidspress,men då jag å Oscar var å hämta maskinen ganska sent så...ja... För en ggn skull tänkte jag i mitt stilla sinne att jag ersätter bara. Dvs reparerar. Modda hinns med tids nog iaf,å jag antar att det idag finns få som hört en Suprem Club DL tala i originalskick. Icke helt utan anledning....



I med ett par "bias motstånd" samt bygga om biaskretsen så den blev ställbar. Oki.
I med kontakten...å på med strömmen..som ju "altid finner vejen"... Bias har stått mkt mkt kallt. E bara att konstatera. Jag grundjusterade potten till orginalvärdet för resistorn mot jord,å med de värdena satt då bias på ~18mA per flaska. Balansen dem emellan e mkt mkt god fö.
Det justerades om,och i det att jag gjorde sjönk B+ som väntat så för kvällen la jag av vid 33mA/425VDC. Effekt? Om den ger effekt?
Mjo.

Första kanalen e den tama. Där e råförstärkningen låg. De andra två däremot..Oj.
Bra magkänsla. Mjo. Det har såvitt visat sig vara rätt. Även om maskin nu e rent hardwired,med allt det medför,så e det mer ordning på sladderiet i en Suprem än vad det tex e i en motsvarande Hohner (kom nu ihåg att Suprem gjorde lego jobb för Hohner enl uppgift).
Hur som helst..
För första ggn i mitt liv har jag nu hört en original tysk som distar hyggligt juste. PI´n e fö såvitt jag kunnat bedöma så långt en Paraphase...å med det underliga tilltaget att den inte arbetar via en flaska utan två...dvs ena sidan av Paran i en flaska å den andra i en annan.
Märklig lösning. Para´s gillar jag ju så det vetti faen om inte den får stanna. Samtidigt...det finns en del punkter att åtgärda å ta i.
Som tex att man inte avkopplat Para´n innan signalen skickas ner mot slutrören. Mao ligger där en helvetes massa volt i kablaget mellan chassiena. Det...gillar jag inte.
Maskin e fö föredömligt tyst. Märkligt nog har man på Hohner manér lastat ner hela jävla preamp delen med en enda aktiv glättningslyt. Behöver som jag ser det åxå åtgärdas.
Hardwired sen i all ära,men nu skall det fram ett gäng lödstöd-som installeras med ngn form av känsla för estetik (vill inte ha skruv som sticker upp där det syns utifrån).



De här sen.. Inte en susning än,men ärligt sagt har jag inga större förväntningar.


Summering så långt? En Suprem Club visade sig vara precis det jag hoppats. Visst behöver den arbete,men ngt annat står inte att förvänta med en 50år gammal röris som aldrig sett service.

Där..lämnar vi denna för idag,trött som en gnu...men nöjd,med orden;
To be continued..

Om nå´n vill ha en egen...

http://www.ebay.de/itm/Rohren-Gitarren-Verstarker-Suprem-Tubeamp-Vintage-/350931562865?pt=Gitarren&hash=item51b526b171

..budar man där. Så långt iaf greppbart. De e inte helt gratis ens som renoveringsobjekt de här,men med all rätta. 50w som komplett välljudande paket för en gigande gitarrist å man slipper diskbråck.
Kan ju fan inte bli annat än rätt.

Intressant dag.

ECL-80 flaskan var ju ledsen,men som numer medlem av Radiomuseum här i Gbg...jodå. Radiomuseum to the rescue. De serverade mig ett splitternytt Siemens ECL-80 till det facila priset av 50:-....
Återigen mina herrar. Jag får göra avbön till den grad,vet att jag nämnt det tidigare,för saken e den att den formen av ideella föreningar som Radiomuseum går alltid på knäna och även om herrarna på plats mången gång e närmast lika gamla som radioapparaterna så tycker jag allt att det de gör där e berömvärt. Det ÄR verkligen det,och att supporta rörelsen med ngn hundralapp tycker jag handen på hjärtat fler av oss rörtalibaner borde göra. E så lite pengar ändå...å de GÖR verkligen skillnad för dessa eldsjälar.

Nåja.



Skitdålig bild. Sorry,jag vet... Grejen e iaf att stämplarna på båda trattarna säger "14 augusti 1963". Därmed torde den saken vara klar inte sant?

Puttade i det där ECL röret,å här kommer grejen.. Som ni ser på bilderna ovan har cabben som två små "alkover" på ömse sida av där chassiena sitter monterade. Som jag skriver ovan sitter alltså reverbtanken innanför den vänstra sett från manöverpanelens sida.



Å reverbtanken sitter alltså fast i ett par svampar som limmats fast mot insidan. Fö..har fel ovan i påståendet att cabben e tillverkad i spånplatta. Fel. Baffeln e av spån,resten e av plyfa.
Reverbtrafo saknas. Dvs att tanken e direktdriven. Så...lödade fast kablarna igen mot tagstripen på preampchassiet,å jodå.
Reverbet fungerar alldeles utmärkt.
Poängen e den att mkt av det som utgör metall i maskinen har oxiderat som funktion,sannolikt,av att maskin stått fuktigt å kallt med årstiderna. Sannolikt på ngn vind nere i Tyskland-eller liknande.
Mao e där oxider mest överallt. Reverbet kan kort konstateras vara LÖJLIGT överaktivt varför detta kommer behöva ses över.
De sista kopplingskondensatorerna jag inte hade fått bytt (reverbkretsen) byttes i all hast å..mjo. Nu e vi vid den punkt när bokstavligt allt på maskin funkar.
Så även trattarna.

De raspade ngt helt för djävligt till en början,men efter att ha lirat på skrotet en stund blev tonen klarare och klarare och bättre å bättre. Mmm...nu kan jag om ngn värdera det med vintage,men vintage i sin tur för MIN del betyder inte att det e bra.
Men,skall sägas,jag har hört högtalare (som tex original Dynacord) som låter avsevärt sämre än det som sitter i denna Suprem.
Jag muttrade med det gjort isär det sista av cabben,alltså så även baffel mm,och synade av. Bortsett från att vinylen behöver sig en stygg rotrengöring så e allt iaf helt. Bra det.
Att få ut baffeln ur den lite märkligt dimensionerade cabben var ett halvt företag (alltså att vinkla å leva fan tills man hittade rätt),men det gick iaf.
Det visar sig då att baffeltyget är halvt om halvt limmat mot den svartsprayade spånplattan...å mina tankar går helt klart med det nu mot att såga till en annan baffel att installera en 12"´are på.
För min del,givetvis,ett Eminence Cannabis Rex.
Enda tappar som finns på OT´n e fö gjorda för 8 Ohm utgångsimpedans.



Mm. Nu känns väl inte det hela lika sammelsurium längre. 3 huvuddelar. Å som sagt,det hela fungerar. Jag ställde om PT´n till 220VAC läge och fick då med alla rör installerade en glödspänning av 6.4VAC. Slutrören har egen glödlindning vs preampen. Båda dock 6,3VAC lindningar.
Med det att jag ställde om voltväljaren justerade jag om bias och det hela slutade vid 452VDC och 39mA. Mao..fältet öppet för att prestera "normala" 50w effekter.
Mkt riktigt är det rent "seat of the pants" åxå det den gör. För att vara en såpass fysiskt liten och lätt combo även med moderna mått mätt så levererar den rent ut sagt utav helvete!

Mm.
Ingångarna e som sagt "instrument kopplade". Idag har getts utrymme att utmana det lite extra å...nä. Bara,näh.
Det här behöver moderniseras. Så enkelt e det.
Nog för att maskin distar hyggligt,vid rent löjliga volymer,men näh.... För min del här gäller det nog att vara trogen det som en del idag kallar "the Racing sound",å se då duger inte det maskin presterar fn.

Vid tunga utslag låter den närmast "pruttigt". Inte min grej alls. Cleant låter den verkligen snyggt. Utan tvekan,men det e å andra sidan heller inte ljudkvalitet som e "Fender cleant". Nope.
Den har en alldeles egen karaktär...å nu vet jag hur en original gammal Suprem Club DL låter. Det räcker så,let´s make this piece a shit ready to boogie..

Så nu följer ett antal grepp. En primär del blir en ny baffel,och där kommer jag göra så att jag följer original idén å målar baffeln mattsvart innan den draperas med tyg. Tyget i sin tur behöver för min del ICKE vara det gråspräckliga originalet... Snarare tvärtemot. Ngt eget i svart eller svartspräcklig nyans markerar snarare lite sublimt för de riktiga kännarna att ngt e gjort...att det e en hotrod.
Rengöring. Naturligtvis.
Sen..en PPIMV. Jag kommer behålla Paraphase invertern. Den tillför som jag ser det en karaktär som hör denna maskinen till.


http://www.102983.org/gallery/albums/userpics/10003/Suprem_Super_80.pdf


Nå´n okänd entusiast har gjort en reverse på en annan senare Suprem. En Super 80,å även om där helt klart finns skillnader (en Club har tex inget tremolo) så finns där iaf för den intresserade likheter nog för att dra slutsatser av. Mycket stämmer modellerna emellan.

Men mjo. Som jag ser det just nu kommer detta förvandlas till en alldeles utmärkt 50w combo som kommer orka ryta nog för att markera revir.
Var sak å andra sidan..har sin tid

Haft en såndär intressant dag.
Fått gjort mkt av det som kanske inte e så direkt spännande och/eller sexigt i samband med rörförstärkararbeten,men som likväl behöver hanteras.



Japp. Nu sitter det som utgör komponenter bra mkt mer rätt och bra mkt mer lättmoddat vid behov. Märkligt,men det e oavsett alltid så att denna formen av arbeten tar mer tid än man räknat med. Iaf om det skall bli bra.
Som synes har jag nu pensionerat original torn lyten,å det förde med sig att B+ hoppade upp ~15VDC till. Återigen..e det en maskin som e 50år gammal som i detta fallet så är det TRAMS att inte hantera detta. Hur..e upp till var och en av oss meckar,men hanteras skall det. Så enkelt är det bara.

Bytte en del värden kring biaskretsen och det förde med sig att en del annat fick hanteras där med. Glättningen därav sköt jag nu upp ganska ansenligt,och mkt riktigt vart DC spänningen tacksam för det varför jag fick labba en liten stund med resistorvärden kring det hela.
Resistorerna ut mot slutflaskorna bytte jag från 500k till 150k...u do the math,och med det i kombination med det med huvudglättningen gjorde att det hela började gå i mål tycker jag.
Kan kanske låta gapigt,men jag har en god uppfattning om vad jag har att förvänta.

Spänningarna e nu milt sagt på gränsen,över tom,för vad lytar mm är specat till. Det är vad det är,och jag är medveten därom.

Vidare fick jag dragit ihop trafona osv..sån´t som man helt enkelt gör med gamla maskiner rent preventivt. Sen vart där en liten ögonhöjare får jag säga..
Rent generellt har denna Suprem gett mig ett ganska gott intryck. Skall tillstås.
Nätkabeln e av den "gamla" typen,den e ju original från -63,vilket medför att färgerna på isoleringen skiljer mot idag. Hur som så visade det sig att skyddsjorden var dragen i metallbrickan för jorden till huvud e-lyten ,å lyten i sig jordade rakt ner via sitt chassie i slutstegsdelens chassie.
Mao var "the golden rule" INTE ngt man tagit hänsyn till. Ironiskt nog var ju maskin bra tyst ändå,men...jaja..jag har hanterat den biten iaf.
Likaledes vart det lite si å så med ledarna från PT´n som låg i de där svarta plastslangarna. Efter att jag kikat närmare på den biten och lödat friskt samt kapat ner osv så var AC in på GZ-34 modiga 385VAC...



Ingreppen rent estetiskt har varit begränsade. Till saken hör att det finns sådana här med original nitade högtalarutgångar*2. Dvs,att jag dragit ett 7mm hål för att installera en PPIMV e liksom rent hålmässigt original,men ändå inte. Å i ljuset av hur högljudd denna combo e så e en PPIMV garanterat precis vad doktorn ordinerade.
Hålet som nu gapar efter original torn lyten får jag adressera. Borrade ett hål ungefär där just skyddsjorden satt innan,om än i en bricka,och gjorde liksom processen kort. Dvs,skyddsjord i sin egen punkt...å precis där e det där hålet så jag får väl nibbla till en mindre bit aluminiumplåt å dra dit så ingen klåfingrig kan köra ner bissarna där å göra sig illa.

Jo. Å som sagt,iom att "de första smällarna" nu är separerade på varsin lyt så e givetvis jordningen av den första dragen till just CT´ns punkt.
Faktum e att jag borrade de hål som behövdes vad avser jord och installerade lödöron. Poängen e att original,chassiet e i aluminium som sagt,så sitter allt som utgör jord lödat rakt i plåten. Iiiiiiiiiiiiiiiiinte riktigt rätt,och ärligt sagt inte riktigt professionellt i min mening.



Det med de små gapande hålen gick tyvärr inte att komma ifrån. Det gamla DIN uttaget har pensionerat som synes och ersatts med ett telejack. Detta sitter installerat "brytande",vilket innebär att maskin går som combo...tills dess man puttar in en högtalarkabel i jacket varpå combon blir en topp. Mao e riskerna för att köra maskin utan last i princip eliminerade.
Som ni ser på 1a bilden har jag sakta börjat ersätta kablage. Så även till högtalarjacket,och detta kommer drivas vidare genomgående. Anledningen e att stora delar av maskinen kablage helt enkelt e kokt......
"Lautsprecher"...mjo...mjo,så e re se



Vad avser just "labeling" (vad fan heter det på svenska fö?) så kan man väl lugnt säga att estetiken i det är tillbakadragen. Gillar det....

Slutstegsdelen känns iom detta ganska färdig faktiskt. Kablaget till PPIMV´n lades givetvis skärmat. Totalt sett tycker jag nog att jag varit snäll mot den gamla maskinen nu och gjort det som anstår.

Next up...preampen.

Fick så löst det sista lilla med slutstegsdelen och så testades maskin igen. Får väl sägas vara lite mer ärligt som utvärderingsgrund,och mkt riktigt hade en del av "pruttandet" nu gett med sig.
Maskin distar som sagt...e inte mer med det,men sanningen att säga-även om nu ljudkvalitén förbättrats rejält mot igår-så vart det inget att ringa hem om.
Mkt signal och i förlängningen distortion e INTE detsamma som att det låter bra.
På typiskt manér vad avser tyska maskiner och GZ-34 så komprimerade maskin ljudet rejält,och vad vidare är så vart där ett "sag" som inte direkt vart prydligt på fullt ställ fram till PPIMV´n.

Så tack men nej tack.
Grundtanken här e ju att förvandla denna gamla krigare till ngt avsevärt mer nutid i ljudbild,och det var bara att inse..preampen behöver hjärt/lungräddning.



Lödstöd som sagt. Installerat ngr stycken redan och fler skall till. I samma veva nu så splittas railen till att innehålla fler droppmotstånd och därmed följande mindre glättningslytar. Väl å ve med det,och framför allt...allt som e strömförande hängs nu upp i sina lödpunkter i båda ändar. Som flertalet varit inne på är det där med hardwired säkert skitbra,om det inte sköts som det gjorts i denna maskinen.
I samma veva försöker jag få till en form av "grupplogik" i det jag gör. Dvs att den dagen någon annan hugad lättar på chassiena för att reparera eller modda så hoppas jag denne ngn förstår hur jag har tänkt. Inte som nu..där det bara e en helsikes massa svarta sladdar kors å tvärs.

Nu blir maskin 2 kanalig till en början. Två separerade 2 stegare som sedan leder in i ett 3e gemensamt steg. Å därifrån till en Paraphase,som jag då förser med trimpott osv enl alla konstens regler.
Fö vart center för preampen glöd medelst två st 68 Ohms resistorer. Detta fick respass till förmån för en trimpott. Better safe than sorry liksom,ÄVEN om nu maskin så långt visat sig föredömligt tyst.
Lika samma dras jordlayouten om för preampen. Som den stod var det mest "kaotisk jordning",och iom att det nu i effekt blir ett par 3 stegare så känns det med att ta jordningen lite mer på allvar som ett vettigt steg i rätt riktning.
Ton"stackarna" blir i vanlig ordning ett par James. Ser ingen anledning till ngt annat så länge vi talar 2 pot setuper. En James med rimliga värden blir en MYCKET bred historia..



Sen fick den där switchen å dess funktion som mysterie sin lösning. "Effekt"? Jaha du..
Vad den switchen gjorde var att aktivera en lyt över 1a kanalens första stegs katodresistor. Kort sagt,en boost. Märkligt nog bara med kondensatorn över brytaren rakt upp å ner.
Har tagit fasta på grejen i sig men återinstallerat med friska bitar SAMT ett 330k motstånd i serie med den lilla lyten,som då förbikopplas när man aktiverar switchen.
330k resistorn för då e elektrolyten alltid spänningssatt,varför det inte händer så mkt mer än att signalen boostas. Inga smällar eller annat otrevligt hittepå.

Med lite tur å god vilja (läs-mån av tid) hoppas jag kunna få testat iaf ena kanalen redan imorgon kväll.

Skall åxå sägas att cabben nu fått sig lite kärlek. Rentvättad...samtliga skruv har fått sig en vända i den roterande stålborsten för att få bort allt från rost till gammalt gegg...åsså e det återinstallerat med att varenda skruv e nerstucken i stearin -som smörjmedel.
Givetvis har jag i den vevan tagit måtten på baffeln...det blir en ny sådan med hål för en 12´a vad det lider.

Nu behöver jag lite hjälp vänner....

Vi börjar i rätt ände dock.



Mkt riktigt bytte jag nu kablage mellan slutsteg å preamp enhet. På det gjordes det delbart via den lilla kontakten på bilden. Alltså en variant man säkrar på plats med en lettrad å gängad kragmuff.



De två nu mer komplexa preamparna visade sig bli mer omständiga till utförande än jag först planerat. Inte mig emot,och framför allt nu då så är där dels adderat kopplings/lödstöd värt namnet så nu e allt vad avser det som är strömförande avlastat i båda sina ändar.
Väl nog,men....



I det att jag lade om kablaget till reverbet fick jag mig milt sagt ett par ögonöppnare.
Reverbet e ju kondensatordrivet. Dvs,ut från sista flaskan ligger det helt enkelt en kondning som håller DC från tanken. Vad det förefaller så ligger signal ut sedan via en kondensator den med,men med det adderade fenomenet att jag undrar lite hur faen detta arbetar.?
Man delar signal in vid avslutningen för respektive sista "egna" gainsteg. Dvs,man tappar av signal till reverbet strax innan första gemensamma gainsteg.
Där arbetar det hela via varsin dubbelpott om 1M Ohm log. Signalen skickas sedan till ena halvan av ett ECC-83,och därifrån i sin tur in i trioddelen av ECL-80 flaskan,och därifrån in i pentod sidan av samma rör innan signalen ut kopplas av och skickas mot reverbtanken.
Personligen upplever jag detta till en grad som kaka på kaka?
Varför har man valt att driva det hela på detta sättet? Om man nu ville ha en enkel lösning kan vi väl kort konstatera att de flesta andra fabrikat använder en trafo.?
Vad har varit grundtanken (DOH!) med att kondensatorstyra det på det manér jag beskriver?

En går hit å en går dit...Skriv gärna på elektroniska istället. Mao kladda ett schema, Jesper, jag fattar nada.

Will do.
Får ta det imorgon.

I stort sett e jag hyggligt nöjd.
Trots hårddiskkrasch..trots att mobilen kastade in handduken idag (kameran) å trots motgångar med Suprem´en i sig..
I stort sett e jag hyggligt nöjd.
(Ni får ursäkta bildkvalitén,men det e vad det e idag å de närmaste dagarna e jag rädd..)



Som jag påtalat tidigare upplever jag själva cabben på en Suprem Club som ett jävla stabilt bygge. Mer än vad som kan sägas om många andra combos handen på hjärtat. Adderar man sedan in vad som sitter i i form av trafos,rör osv så är totalvikten direkt imponerande i ljuset av ålder.
Som ni ser på bilden så e alltså själva preamp chassiet egentligen en plåt,men det blir en fackverkskonstruktion när den skruvas in i cabben,som i det läget utgör en del av preampens chassie. Inte helt meritlöst tänkt direkt.
Kanalerna har jag "färgkodat" i så måtto att den svarta ingången e den snälla och den vita ingången e den som ryter. Rejält kan tilläggas
Det sitter ju som 3 diagonala rader med pottar och de första hör till respektive kanal. En gainpott samt en James per kanal.
Därefter avviker det.. För den sista raden e längst ner volympott till "clean" å mittenpotten till lead...å den översta av dem e gainkontroll för Paraphase fasvändaren.



Samma grundtanke vad avser chassie gäller egentligen då även slutstegsdelen. Iom detta blir combon rent sjukt stabil. Stöddig,sådär så man får intrycket att man kan kasta ut den från en turnébuss i 100 blås å bara stanna å plockan upp den,damma av den å slå igång skrotet igen.
Framför GZ-34´an sitter nu kontaktstycket jag installerat. Gjorde som så att jag använde mig av det tomma hålet efter original tornlyten och drog dit en plåt med ett par skruv så var saken biff. Lite av att göra det bästa av situationen.



Å sådär ser det hela ut helt "påklätt". Återigen,fler stabiliserande delar vad avser cabben. Monterade ju en av de rattar jag köpt till den stora Geloson som PPIMV,men...retade mig på att den kändes som en sån helsikes blaffa att den fick respass..



Så den där...



Blev ersatt av den där. Bra mkt smidigare och i min mening inte alls lika dominant rent estetiskt.



Den e ju som sagt rent förvånande liten.

Hur låter den då?

Mjooo se...jag engagerade ju mig i det med signal till reverbtanken och iom det så tappar jag nu signal till detta efter resp 2a gainsteg. Vi kommer till det med reverbet alldeles strax...
Men oavsett så e det alltså som så att respektive kanal har 2 gainsteg per kanal varefter signalerna möts,efter respektive volympott och i samma punkt tappas även signalen nu till reverbet. E ni me?
Därifrån går sedan den gemensamma signalen in i gainsteg 3 och ut därifrån in i "mastern" och vidare mot PI´n.
Jag behöver se över lite signalnivåer. Den distar redigt kan vi säga.. . Inte oanvändbart,men det hela behöver i min mening städas lite.
Tonen e dock inte att ta fel på. Tonen e absolut där jag vill ha den.

Reverbet däremot..
Jag gör bort mig här någonstans.
Reverbtanken e alltså direktdriven. Ifrån det att signalen tappas av går den upp mot respektive kanals "intensity" pott som e en historia på 1M Ohm.
Däifrån leds sedan resp kanals reverbsignal ihop och leds som gemensam ledare ner mot en första ECC-83 triod.
Ur den trioden leds signalen ner i triodhalvan av ECL-80 flaskan. Ur den i sin tur ner i pentodsidan,men pentodsidan är triodkopplad.

Om vi separerar enbart pentodsidan e alltså pol 6 anod. Den matas via ett 10k/5W motstånd. Från pol 6 leds samma spänning till flaskans skärmgaller på pol 8 (mao triodkopplat).
Signalen in på pol 9 leds via en gridstopper om 10k,och gallerläckan i sin tur e på 1M.
Pol 7 i sin tur (g3) är jordad.

Jag får MASSOR med AC signal ut ur flaskan,till den grad att man mkt tydligt hör hur signalen lever runt i reverbtanken. Iofs bra antar jag.
Ut ur tanken,andra änden som leder tillbaka in mot maskin,får jag ICKE ett vitten. Noll. Zero. Zip. Nada.
Provat med annan tank-samma resultat.
Nu enbart mätt med DMM´en...så kan jag med resp reverbpotts hjälp variera amplituden från ingenting till...ptja...100VAC och mer än det.
Lika förbannat.. Inte ett skrapande i tank-ARNAS andra ände.

Vad e det jag missar?


När man låter maskin tala genom en extern högtalarlåda låter den skitbra i min mening. Liiiiiiiiite brist på övertoner för min smak än så länge,varför jag kommer framför allt kika lite på railspänningarna under last till respektive steg. Men..gissar att de flesta hade ansett att maskin låter helt ok redan som den står.
Genom originaltrattarna...HAR hört sämre,men det e klart...riktigt riktigt tungt distade ljud e icke dessa originaltrattars hemvist.
Oavsett gör det mig faktiskt lite osäker på hur hårt man skall döma ut dem.? Poängen e den att originaltrattarna som e gamla AlNiCo´s låter förbannat bra till lätt bluescrunch. MER så än många moderna trattar,och i ljuset av att maskin har en extern högtalarutgång som bypassar originaltrattarna ställer jag mig tvivlande till om det med att installera en vanlig 12"´are eg e rätt val.?

Nåja. En sak i sänder som det heter,och det hela får nu börja med att jag får fart i reverbet.
Så långt e jag iaf mkt mkt nöjd med denna lilla Suprem.

Kela e viktigt. Får man göra med gamla apparater så de inte surnar till å sparkar tebax.

Reverb var det,å den alltid lika vise Alex.. . Hjälp till självhjälp e givetvis den bästa metoden,det e så man lär sig bäst.
Så..
Fram kom tongeneratorn,skåpet samt DMM´en... Å se det tog inte långe stunden att lista ut att där faktiskt KOM signal ur tanken,men inte fan var den stor inte!
Så..
Stärkt av det vart det snabbt ändrat i layouten. Nu skickade jag signalen från resp kanal rakt in på ECL-80 flaskans triodsida...å avkopplat därifrån i sin tur ner i gallret på den triod kopplade pentodsidan (kan man säga så? )
Mao hoppade jag över det med ECC-83 trioden innan ECL flaskan och den trioden installerades nu som recoverysteg istället å vips...så hade vi reverb.
Men..för svagt.
Så..
Då labbade jag en del fram å tebax med var jag plockade signal osv,å i slutänden var vi allt där där det vart acceptabelt. Riktigt vettigt rent av.

Men.
Vi snackade lite om det med impedansen på ingående spole på tanken. Impedans..elektriska tings ovilja till förändring.. Mmm...
Nu e det samtidigt så att maskinen har stått fuktigt,ngt som visade sig på en annan punkt idag.. Å tanken e helt klart smått ärgad varför jag undrar hur frisk den egentligen e.?
Ungefär..ni vet hur jag beskrev det med högtalarna?
Tanken närmast rasslade det ju om när den gavs signal liksom.. Så jag kommer nog göra så att jag provar med en annan tank med.
Sen grunnar jag på det med den triodkopplade pentodsidan av ECL-80 röret. Nu e jag fortfarande ingen världsmästare på att tolka datablad,men som jag förstår det stiger uteffekten från ECL flaskan ganska avsevärt om man pentodkopplar den istället. Iom det föreställer jag mig att det i det läget blir enklare för ECL flaskan att driva tanken som pentod istället för triod.?
Det hör vidare till saken att där sannolikt går in lite för mkt signal just på pentodsidan av ECL flaskan då det VERKAR som att det steget börjar dista vid fulla utslag.
Mao..dags att ta fram skåpet å kika på signalen igen..

På det såg jag över div railspänningar och justerade efter smak och behag. Ut i andra änden...kom definitivt till slut "the Racing sound". Maskin låter nu för min smak helt förträffligt!
Å i det att signalgeneratorn å skåpet ändå var framme så trimmade jag även balans för paraphase fasvändaren.

Nöjd?
Mjo. Maskin låter nu för MIN smak svinbra,bara det att jag nu kikat lite på slutsteget å dess koppling..
Jävla märklig historia. Försök hänga med nu..

B+ går som vanligt oavkortat in i OT´ns centertapp. Inga konstigheter. Därefter sitter ett keramiskt droppmotstånd om 750 Ohm till den tapp som serverar mat till skärmgallerna. Bara det att...det förefaller vara så att man lindat in en choke i OT´n med?
Kabeln går ifrån andra sidan det där 750 Ohms motståndet in i ngn lindning på OT´n och därifrån sedan ut till respektive pol4 för slutrören.
När jag DC mäter den lindningen i sin tur får jag ut ca 11 Ohm per sida?

Saken e den att jag tycker att maskin saknar lite definition vad avser absoluta botten. Uttryckt på ett annat sätt tycker jag den i ljuset av B+ osv saknar lite "snärt". Attack.
Som funktion av det kommer jag imorgon installera ett sista lödstöd i slutstegschassiet å vränga dit ett par zeners per slutrör för att på så vis en ggn för alla säkerställa att maskin inte duckar av DEN orsaken mer.
Till det skall sägas att den efter dagens kelande e helt sjukt tyst i tomgång. Ngt som som sagt med tiden blivit lite av en fetisch.. Men den e rent LÖJLIGT tyst i tomgång.

Mm.
Än e inte sista kortet lagt med denna Suprem,men jöss det håller på att utvecklas till ngt jag gillar. OM jag gör...

http://www.amplifiedparts.com/tech_corner/spring_reverb_tanks_explained_and_compared

Sitter å begrundar detta med reverb. Reverbtankar såväl som drivkretsar,tankars såväl som kretsars impedanser osv.
När jag då börjat kika lite närmare på ECL-80 som driver så vetti fan om jag tycker den e så optimal?
Frågan e om man skulle kika på ECL-82 alt ECL-86 som ersättare?
Iom att maskin e hardwired är det ju en relativt enkel sak att göra om såväl pinout som kretstopologi.
Vad tror ni andra?

Märk nu väl att efter dagens övnings ände HAR jag ett helt ok reverb i maskinen.
Med det sagt känns detta med reverb som lite...av ett fält jag inte e så bevandrad i än. Så kanske e det dags att utmana sig själv en smula i den riktningen?

Jo, för transformatorlös drivning av en högimpediv (mer än 800 Ohm) tank duger ECL80 helt ok. Annars är EL86 (inte ECL86) ett alternativ men då får man ta 2st i s.k. "totem pole" konfiguration. Men bäst är faktiskt kisel.
Det är mottagar- och blandarkretsen man får fixa. Det behövs faktiskt inte mycket blötsignal för att få Dick Dale surf, det är hur man blandar in det.

Påminner om att PL84 == EL86 med annan glöd.

E mä på den,men det e ju minst lika mkt jobb att designa en krets kring de bitarna som att försöka få ordning på det som sitter där.
Alternativet kunde iofs vara att man installerar en separat liten trafo,men det i sin tur upplever iaf jag vara lite av att gå över ån efter vatten.
Bortsett från det är vi överens. Ser inte heller vitsen med rördrivna varken reverb eller loopar eftersom de två som kretsar sett SKALL vara så transparenta som möjligt. Iaf i min mening.

Där kommer då det med att maskin e ifrån den 14e aug 1963 in. Kort sagt? Det tar emot med kisel i maskiner av denna åldern. Löjligt av mig? Jaa...kanske det.

När jag kikat på ECL-80 som tex ECL-86 skiljer det ju rören emellan på ett antal punkter. Bla i separerade katoder,men likväl även i antal Mu ut ur triodsidan såväl som uteffekt ur resp pentod.
Dvs ca 20 vs 100 vad avser trioderna.
Där tänker jag som så att det vore osannolikt att man tillverkat flaskor med liknande transkonduktans på pentodsidan varför jag,enbart från datablad,upplever ECL-86 som det mer förstärkanade röret ur alla perspektiv. Ett modernare rör som tar hand om den inkommande signalen "bättre" om ni så vill.?
Frågan e om det hade underlättat i att få en god progression i det aktuella reverbet att kika över detta? E väl medveten om skillnaderna i behov av glödström.

First up nu..e dock det med att prova en annan tank samt installera zeners på slutrörens skärmar.

Kommer även kika på signalbilden in på pentodens galler via skåpet.

Återkommer med resultat.

Jo. Det där e en lösning Suprem använt i den sk Luxor 30 samt 40. Där stackas de båda halvorna av ett ECC-82 på varandra,vad jag antar för en liknande effekt.

Jag hör visst ett antal "Mooo" ut ur kossans framsida i gryningen när det är dags att mjölka, men.... "µ" (Alt+0181) är benämning på egenskap, i det här fallet förstärkningsfaktor, den är dimensionslös och kan inte anges i antal eller mängd utan enbart i "gånger" eller i decibel.
Jag tycker att vi bör hålla oss till korrekt teknisk terminologi även efter midnatt eller innan man fått i sig morgonkaffet

Mysteriet har fått sin lösning.
Jag satt å lekte länge å väl med olika varianter av att skjuta upp förstärkningen i recovery delen,men utan ngn större framgång får jag säga. Jag behövde helt enkelt mer än vad jag hade tillgång till oavsett hur jag vände å vred på det så...beslut togs.



Jopp. I med en extra flaska. Använder nu en triod av den för att skjuta upp signalen så jag har så det räcker å blir över.
Installerade då en trimpott om 47k som spänningsdelare för AC signalen ut ur recovery steg 1...å trimmade in det hela. I sin tur lade jag en mindre keramisk kondning mot backen för att få bort det översta "sprillet" i just reverbsignalen vilket gjorde gott tycker jag.

Sen gjorde jag som jag skriver ovan. Skrotade anslutningarna från den separata OT lindningen som gick ut till skärmgallerna. Nu hamnade det två stycken 20V zeners i serie per galler och i sin tur en mindre resistor ut mot resp sockel. Märk väl att spänningen ut till gallerna togs EFTER 750 Ohms dropmotståndet.
Som väntat blev maskin bra mkt "snärtigare" och på det sjönk temperaturen på PT´n ganska påtagligt. Mao idel vinster. (Gjorde detta jobbet innan det med reverbet ovan,av ganska naturliga skäl)
B+ hoppade till lite...men inte värre än att det genom att sätta om bias hamnade vettigt,även med den extra novalflaskan på plats.
Näh.
Det hela blev iaf såpass att nu har jag monterat ihop maskinen igen å avser använda den en stund. Så snart som imorgon på rep faktiskt..
Kikade en stund på det med originalhögtalarna som jag resonerat lite om tidigare...å fan vet om de inte skall få respass iaf. Eller,man kan ju alltid behålla originalen ink den orörda baffeln vid sidan av.
Poängen e att...tycker de saknar såväl botten som topp och omfång. Känsligheten på dem e då rakt inte hög den heller..
Så det får nog bli så i mån av möjlighet att jag installerar ett 12" element iaf. Alternativt 2st 10".

Men som sagt,nu skall skiten användas och utvärderas en stund. Ryter gör den iaf så det räcker till och blir över,det e ett som e säkert.
Så rent allmänt sett känns denna Suprem nu all systems go

Hm.

http://www.youtube.com/watch?v=gfbQyExuYsE&feature=youtu.be

Jo.

mycket bra sound... gillart skarpt.... verkar vara bra järn i den tysken

Tack Sven

En liten recension av sitt eget arbete? Veeeeeet att det blir lite löjligt,men iaf.. Använde Suprem´en vid gårdagens rep.
Den stod sig bra genom ljudmixen. Midfokus av det snitt jag gärna ser har en tendens att göra det se..
Inte ett hickande,ingenting. Den liksom bara mest levererade. Inte mer med det.
Men.
Ett e mig nu helt klart. Det får bli andra högtalare på en ny baffel. Så mkt jag nu kan vara svag för hela AlNiCo grejen så e nog just..nog.
I sin nya skepnad orkar helt enkelt inte originaltrattarna göra maskin ens närmelsevis rättvisa. I klippet kör jag ju ut den genom min gamle Echolette låda,å det av en anledning...

Asså...de e ju jävla märkligt.
Vill ju ha fatt i ett Cannabis Rex på 8 Ohm att stoppa i denna Suprem,varför jag annonserar efter ett.
I det att jag idag då gör vid mina 3st 212 lådor så de nu har samma högtalaruppsättning så visar det sig att jag HAR ett 8 Ohms Cannabis liggande
Hur go e itte den då?

Så nu blir det att handla baffelmaterial.. Tror det kan bli lite lurigt att få in det i ljuset av hur kompakt byggd combon e,men..det får väl bli att passa in noga då..

Oj!
Oj,detta var svårare än jag hade trott! Var å handla baffel material,islagsmutter,beslag osv..

Därefter vart vi två man med kunskap som började syna det hela i sömmarna. Bygget är mycket mycket kompakt.
Vi enades ganska snabbt om att maskinen förtjänar en annan reverb tank. Originalet låter helt enkelt inte bra,och sannolikt av flera orsaker.
Nu råkar det vara så att jag sedan tidigare har ett antal Hammond varianter sedan alla FBT´er jag skrotat ner,och dessa tankar e impedansmässigt anpassade för att "drivas direkt". Dvs utan ngn reverb trafo.

Problemet som uppstår,flerfalt,är just att ursprungsdesignen är hyggligt vad vi kan kalla optimerad som cab sett.
Man har som jag tidigare påskint verkligen gjort sig besväret att genom eftertanke och ingenjörskonst tillverka en mkt mkt stabil cab som vad vidare då är lätt.
Betänk nu tre saker...
Maskinen är såpass gammal att den är rörlikriktad. Den är tillverkad i augusti 1963 och den ÄR trots allt på ~50watt.
Den väger....13.5kg på badrumsvågen. Det är i min bok mkt mkt lätt för en combo,och mycket riktigt är det en vikt som märks (eller rättare sagt inte märks).

Det var vi nog båda överens om att det torde man försöka hedra som landmärke. En såpass lätt,portabel och effektstark maskin e ngt att inte bara eftersträva utan även att vårda.



Det enda rimliga vad avser placering av den avsevärt större reverbtanken var att placera den i botten,strax bakom baffeln.
Nu utgör det lite av ett problem för nu är den riktiga utmaningen i detta,visade det sig,att få plats med en modern 12" tratt.

Det var INTE ngt av det enklare att lista ut. Mkt pusslande och passande blev det,och det skall sägas att det som resonamang samt färdig lösning fortfarande inte är klart.



Det gällde alltså att försöka tänka lite utanför boxen nu.
Att vikten kommer att gå upp NÅGOT är nog bara att ta då original elementen inte direkt e ngr tungviktare,men att den kompletta maskinen varken kommer eller bör passera 15kg e nog bara att slå fast-vilket känns förbannat bra under rådande omständigheter.
På gott och ont innebär det att elementet ifråga måste frontmonteras. Ges helt enkelt inget annat alternativ. Inte mer med det..
Å där på bilden har ni den nya baffeln. Islagsmuttrar osv installerat. Som synes e anläggningsytan för själva högtalaren ngt försänkt,och då så mkt jag kan komma undan med. Dessvärre innebär detta att det MÅSTE tillverkas ett enkelt ramverk för att skjuta ut baffeltyget ngn millimeter. Japp...SÅ trångt är det!
Å sanningen att säga så är det fortfarande så att allt inte e till 100% löst.

Spännande utmaning det här tycker jag! Tom "reglarna" av plyfa som sticker inåt i cabben och som såväl slutstegs som preamp chassie vilar på har jag behövt "jacka" hårdare bara för att få in reverbtanken.

Mmm....jaja. Återstår att se var det slutar,men jag har goda förhoppningar iaf. Blir det bra ser jag fram emot att få flytta över Suprem emblemet till sin nya arbetsplats

Har du nu fixat det med att vända in-och-ut på GZ34? Det om ngt är värt en whisky...nudge,nudge, ...

ey ey ey....
We fix.

För övrigt Alex. Tack gode gud för att ngn uppfann överhandsfräsen
Runda hål e alltid trevligt..

Som det heter,"this was close,to close for comfort".
Men med ett leende kan jag meddela att det fungerat,det har fungerat som tänkt och det fungerar mkt mkt bra.



Redan igår,efter att vi hade lekt Mekano med skiten en stund,tog jag beslutet att försänka flänsen på tratten och skapa ett frontmontage. Oavsett vad det nu rent soniskt skulle komma att skapa.
Ha i tanke att cabben rent soniskt milt sagt e komplex nog med alla sina alkover å vrår.
Som synes på bilden,å det var det vi överlade kring igår,så sticker magneten ut över den octalsockel där GZ-34´an sitter TROTS att den nu e frontmonterad.(Som vi lekte med det igår var hela sockeln täckt å väl det.)
Men..

Eller ja..vi tar det en sak i sänder.



Sådär hamnade den nya tanken allt sagt och gjort. Den sitter monterad på en original FBT pappskiva,men jag har fortfarande inte sänkt ner den i sin "påse". Vi kommer återkomma till det..(Tanken e dock en original Hammond fwiw-oavsett sin härkomst)
Märk nu jackningen som behövde göras i de stycken som sticker in i cabben och resp chassie vilar på. Trångt?
Mjo...RIKTIGT jävla trångt!



Den där 8 Ohms Cannabis tratten e alltså försänkt,men inte till 100%. Poängen här e att det skulle finnas utrymme kvar framåt för att kunna sätta dit det lock maskin e begåvad med sedan 1963 som KAN förvandla den till en "väska". Vad jag försöker säga med det är att där varit mer än en aspekt att väva in i ekvationen och försöka ta hänsyn till.
Iom att Cannabis elementet e "nääääääääääästan" helt försänkt så innebär det att jag kommer få kröka till en liten ram av läkt som jag sedemera spänner baffeltyget över. No worries,och som det hela sitter monterat nu får det plats framåt....vilket ju e en bra början iaf.



Vi satt ju igår å resonerade kring monteringsalternativ för GZ flaskan. Poängen e nu den att jag rubbade hela den balansen genom att installera elementet som jag gjorde,varför jag nu resolut lät GZ flaskan byta plats med sockeln för matningen av preampen. Close call? Joo...ett FÖRBANNAT close call kan jag meddela!!
Vi snackar millimeter passning nu!



Å där har ni frigången mellan magneten och slutstegschassie. Iom att chassiet e i aluminium..så e det hela lugnt. Det gummiband som ligger runt magneten fick dock skrotas.. ,för se med det på plats går det ICKE...

Så ja.
Vi har oss nu en komplett,modernt ljudande,gammal Suprem combo som kommit till världen utan ALLT för mkt ingrepp iaf.
Glädjande nog var vikten mkt likartad. Vågen visade med allt sagt å gjort ~1kg till,så även på DEN punkten gick det hela i mål.

Och?
Reverb. Den minnesgode vet att jag verkligen inte e någon expert på området,mycket bottnande i att jag hittills funnit det ointressant för egen del. Jag använder ju knappt effekter..
Men. Nån gång får man ju rimligen ta tjuren vid hornen om inte annat bara i ambitionen av egen utveckling.
Som vi konstaterat sedan tidigare var reverbtanken lite ledsen. Eller?
Mjo. Den var ledsen,om än inte 100% skyldig för allt jag pekade i dess riktning. Jag lekte med setupen uppkopplad på bänken..drog till den nya,mycket större,tanken och ....mja..det där illavarslande metalliska var kvar.?
Huh?
Efter att ha provat allsköns varianter kom så skåpet fram igen och det visade sig,till min förvåning för det lät inte ALLS så,att det som lät illa var att ECL-80´ans triod skjöt pentodsidan i klippning! All spänningsdelning samt pentodens gallerläcka var ju fasta värden varför jag ersatte hela lortet med en trimpott. Rätt upp och ner..å...bingo.
På det började jag nu kunna använda den trimpot som satt som spänningsdelare mellan recoverysteg 1 och 2. Nu..vart det helt enkelt ett HELVETES liv i reverbet! Klockrent reverb dessutom glädjande nog!.

Men. Jag har ett problem. Jag kan ställa på trimpottarna såpass att reverbet i installerad form i cabben kommer i en form av självsvängning.
Däri undrar jag hur mkt av detta som beror på soniska anledningar och hur mkt som beror på termik? För saken e som sagt..tanken ligger fortfarande fritt i SIG. Dvs,den saknar sin "påse",varför jag undrar hur mkt jag skall räkna med att den där påsen tillför.?
I sin tur ÄR cabben kompakt med påföljande värmespridning,och det förefaller som att problemet förvärras med just värme.

Ser gärna förslag å ideer här vänner!

Ironiskt nog vart det så att med det att pentoden distade fö..så har det uppenbarligen skapat ngn form av svikt/vågform i railen för preampen för...i det att jag fick ordning på den biten kom i sin tur själva förstärkaren att låta mycket bättre med! Aldrig varit med om innan,men så e re iaf.
Pentoden sväljer ju förvisso relativt sett mkt ström,varför jag till en grad iaf kan förstå påverkan,även om den känns mig lite långsökt.
Oavsett är det den enda anledningen till karaktärsskillnad jag kan se.?

Men oj oj oj oj för en combo detta utvecklats till. Oj oj... Nu RYTER den verkligen,å det redan som combo. Reverbet låter i sin tur skitjuste..har i grund å botten inget att klaga på alls men med självkännedom konstaterar jag lite kort att det garanterat kommer lite tweaks vad det lider.
Brukar ju sluta så när jag umgåtts med en maskin ett tag.

Nu..skall där till lite baffeltyg..lite läkt (vilket jag redan har) samt en påse till reverbtanken.
Mer än det,så skall den användas som det anstår. Dvs stenhårt.

Jaaahapp.
Suprem e bra skit. Tycker jag allt. Den Club DL ni ser på bilderna ovan tjänstgör frekvent,å framför allt då i ett band där vi repar på annan plats än i verkstan.
Att ha med sig de där 50 välljudande watten i det mycket portabla och lätta paketet...är klockrent. Faktiskt. Det är verkligen inget kort på klockrent.
Med undantag av att jag fortfarande vill meka vidare lite mer reverbet är jag i sin tur skitnöjd med den maskinen,och det som gör det lite "aha" e när man inser att den är tillverkad 1963.
Så,jo. Suprem e bra skit.

Nu är det åxå så att det finns en lillebror till Club samt Club DL å det är Suprem Piccolo. En ännu mindre combo,som då även den är rörlikriktad,som är på "18w". Dvs likt den lilla Geloson jag har så är även Piccolo rörlikriktad osv.
Har följt auktionerna av dem sedan en tid tillbaka,å igår ville det sig inte bättre än att vi vann en auktion


(Den aktuella maskinen)



Även dessa kunde fås i lite olika utföranden,och den jag köpte igår är lite mer "snik" i form av att den saknar reverb då (på den nedre av de två bilderna ser man att den har små rattar framtill,och dessa är för reverb).
I grunden något jag är lika glad för iaf...för original reverben i dem lämnar i min mening en del övrigt att önska.



Å likt Club blir även Piccolo till en liten resväska. "Koffer verstärker" i ordets rätta bemärkelse. Jag antar skäligt att om en Club för sin effekt är rent fysiskt lätt,vilket den verkligen är,så är Piccolo rimligen ännu mera så.

Nu tar det väl i vanlig ordning någon vecka innan maskin e på svensk mark,men oavsett skall det bli kul att gräva i den. Planerna för den står redan klara.
RLR´en e i detta fallet fö inte ett EZ-81 utan ett EZ-80. Skillnaderna modellerna emellan e dock små.
Bortsett från det handlar det i vanlig ordning om ECC-83´or åsså ett par EL-84 i push/pull.

Så kom det en Suprem Piccolo.
Jag hade väl på känn att en Piccolo verkligen skulle vara liten i ljuset av hur kompakt byggd en Club är,och mkt riktigt..
En Piccolo får en Pro Jr att framstå som en koloss







Skicket är mkt riktigt lite slitet,men allt väsentligt är där och med det sagt att smuts å annat går att råda bot på. Det enda som visade sig vara sådär med själva cabben var att original "låsen" till skyddsluckan,denna kan ju precis som Club förvandlas till en resväska,hade ersatts med ngn generisk skit....som rasslar utav helvete när man lirar på den. Så..den biten behöver hanteras.

Precis som Club dock så är bygget mkt mkt stabilt. Om än inte LIKA komplicerat som på Club så..mjo. Stabilt.
Denna lilla "18 wattare" landar som komplett combo..va me nu...under 7kg.

Vid kontroll visade det sig åxå att denna Piccolo var samma tidsandas barn som den större Club jag har. Datumstämpeln invändigt påvisar att denna Piccolo är från Januari 1962.
Charmigt



Maskinen innehåller alltså;
Ett EZ-80 som likriktare.
Ett par EL-84 som slutrör samt i sin tur ett ECC-83 som PI och ett ECC-83 som preamp.

Efter att som snabbast ha kollat över att maskin iaf inte var livsfarlig att ansluta till väggen kopplades den in och...B+ var la sådär kan vi säga
Med 265VAC in på RLR´en hade jag 230VDC ut. . Ripplet var inget märkvärdigt skall sägas,men..jaja...

Så jag fick snabbt ersatt den typiska tyska tornlyten med ett par 47uF´are...å vips så var B+ iaf 285 pinnar.
EZ-80. Mm..
Så har ersatte med ett EZ-81 jag hade liggande,å nu började det ju iaf likna ngt. 320VDC ungefär.

Det finns ju ett schema online för Piccolo och enl det är det en enkel katodbias maskin som arbetar med en concertina.
Så icke denna. Denna hade en LPT,och då med en preamp av blott ett enda steg per kanal. Vidare e dessa,som jag nu fattat det av den jag har på bänken,lite mer av en "all förstärkare" än vad Club samt Club DL är. Därav att denna Piccolo tom har ingång designerad "phono".
Så..nahfan.

Som ni ser av bilden ovan är denna invist byggd som hardwire på samma grund som en Club. Dvs med det där helt vansinniga systemet med resistorer som ligger fritt ben till ben,och det hela isolerat med svart PVC slang. Samtidigt...uppenbart har det ju nu iaf fungerat i över 50år utan allt för stora bakslag,men hur som KÄNNS det iaf inte rätt. Jag går nog så långt som att säga att jag betraktar byggsättet som direkt farligt.

Hur som.
Ingångsstegen är båda "instrumentkopplade". Dvs,saknar katodresistor,har gridleak resistorn från helvetet samt en mindre kondning för inkommande signal mot gallret.

Med frisk glättning provade jag maskin,å visst....de låter då iaf bra fan mkt roligare än vad tex en original Dynacord,oavsett modell,gör. Men bra...nja...
Den har en "tonkontrol" i form av ett singel vred som arbetar med en kondning mot fasvändarens svans. Mao,ungefär som en presence kontroll snarare. Fungerar gör det dock bevisligen,och sannolikt har det varit ett sätt att förlora ett minimum av gain iom det ensamma gainsteget per kanal.

Katodbias som sagt,och ironiskt nog då utan avkoppling medelst lyt. Mao är där en ensam 150 Ohms resistor för paret med EL-84´or mot backen.

I sin tur,vilket ni åxå kan ana er till av bilden,så ligger samma lite udda UL koppling ut mot OT´n å vidare därifrån mot skärmarna på slutrören.Den separata lindningen får sitt efter ett första 1,5k droppmotstånd.



Mm. Inget telejack i sikte. Nu installerar jag det istället för DIN ingången,och "phonopluggarna anno 1900 kallt" lämnar på sina håll nu plats för lite 16mm pottar. Maskin kommer bli enkanalig,och min tanke e att bygga det på samma vis som den Geloso 3215 jag knåpa ihop här för en stund sen som jag är så nöjd med.



Ja,det åsså får det där "sammelsurium å kaos" byggsättet helt enkelt sparken. Att i fallet förlita sig till ngt så enkelt som vanliga kopplingsstöd gör iaf att resp komponent e fastsatt i båda ändar.. I detta fallet PI´n som synes,och denna ggn sätter jag upp det med "Orange" värden. Får se om det stannar där.

Tillika har jag lagt om jordlayouten allaredan. Dessa maskiner e ju standard lite "Fender" annars. Alltså närmast det vi kallar kaotisk jordning. I sin tur kommer glödkretsen till preamp å PI,slutrören har en egen,att förses med balanspott.

Vad e det då som gör det värt besväret? Jaa...bra fråga. Som jag ser det har Suprem maskinerna det gemensamt,baserat i det mkt begränsade underlag jag nu har,att de dels e genomtänkta och dels kan fås att låta riktigt bra. De känns helt enkelt välbyggda och generellt sett eftertänkta,å kanske framför allt så sett i tidspunkt de tillverkats. Men..framför allt..e det kul att kunna pyssla med maskiner som vilket gitarrist som helst som gigar på "normal" nivå kommer uppskatta för deras..
Vikt.

Club e ur vilket perspektiv som helst en mkt mkt kompetent och kraftfull maskin för sin storlek. I fallet med Piccolo så är det som jag ser det så att dess litenhet gör den än mer charmig,å tanken jag har e samställd med den jag har kring DA Dynacorderna. Dvs,rörcombos så små att de som combos sett eg mer är tänkta som "träna hemma runt huset" maskiner,och med den STORA fördelen att de bara är att koppla in i valfri låda så orkar de med rep å gig för alla normala volymer utan att blinka.
Kort sagt,ha en valfri 212 i repan...å släpa med dig ngt som e liiiiiite större än käringens handväska hem å...den e en komplett enhet som duger RIKTIGT bra att träna på hemma. Som ett tänkt system ungefär.