Fick in en stärkare där rören gick med blygsamma 16Watts anodförlust!!!

Inget fel i förstärkaren men upptäckte att transformatorn bytts någon gång bak tiden vilket kunden bekräftade.

För hög anodspänning antar jag för inte kan väl tillverkaren byggt den så här? Det är en VOX AC 15 nånstans runt 1998 års modell.

Kunden har haft det så här i över 5 år säger han ovetandes.

Rören lyser ju inte som solen men tydlig rödfärgade plåtar och det är ju långt passerade el84 specs på max 12W.

Håller rör så länge att köras med ett mysig rött skimmer på plåtarna?

Ca 320V anod till katod och 50mA per rör. Katodresistorn är 100ohm delad för två rör.

B+ utan slutrör i är blygsamma 420V. Rörlikriktare och 140ohms primärlindning per sida varav det kraftiga spänningsdroppet.

Någon som vet vad B+ ska vara i denna pjäs för det här går inte ihop...alls.

157k katod är jag på specs 12W och då har givetvis Anodspänning flugit upp till 350V och jag behöver höja resistor ytterligare så jag hamnar strax under 12W antar jag i denna pjäs som vad jag förstår skall krydda på i klass A.

Litet dilemma att kunden tycker den låter så jädra bra så han var ytterst tveksam till att ändra tomgångströmmen och vill ändra tillbaks om ljudet försämras. Ljudet kommer ju tvelöst att ändras, headroomet kommer ju öka en hel del......får se hur det utfallet blir.

Mm.
Så mkt kan jag säga att de äldre EL-84 ofta orkar med rent perversa mängder stryk. Har haft flertalet maskiner på bänken med B+ under last över 400VDC,å de bara tuggar å går.
Receptet för att hantera den e som vanligt en halvkraftig zener mot skärmgallret på resp flaska.

Vad sedan beträffar din specifika sits har jag upplevt flera maskiner som varit kring de värden du beskriver. Har bara varit att ta ner anodförlusten i tomgång så lullar de på igen. Inga konstigheter som helst.

Att jag nu framstår som lättsinnig i sammanhanget e jag väl medveten om,men som sagt..vissa EL-84 e fan konstruerade som stridsvagnar. Inte bara det,de verkar ju orka med misshandeln hur länge som helst med.

Hade en kvartett gamla Philips från sent -60tal i en av maskinerna. Katodbias och ungefär de värden du anger.
De flaskorna lullar fortfarande på,fast numer i min egen AC-30.

Varför inte byta till E84L och låta resten vara? Fortfarande lite för högt, förvisso, men betydligt närmre.

Varför inte sänka förlusten, t.ex. genom att sänka skärmgallerspänningen ? Eller öka katodmotståndet ?
Det blir inte mera effekt i högtalaren för att rören glöder, det bara kostar mera. Det är helt enkelt
engelsmännen som räknat fel .

Yup.
Zeners is da shit. Gjort detta igen så sent som idag på en liten 18w Traynor combo.

För att kunden inte ville att ljudet skulle förändras. E84L tål större anodförlust och det innebär att risken är betydligt mindre att de glödgas.

Jag sänker tomgångsströmmen. Tycker bara det är konstigt att rören kunnat gå så varma i så många år utan att paja. Om det är engelsmännen som räknat fel kan man bara svara på om man vet vad Anodspänningen var innan trafobytet.

Mm.
Det finns ju en risk av moment 22 i det hela Johan.

-"Jag tycker den låter förbannat bra så justera inget. Se bara till att allt e helt"-
Mm.
Hade precis samma sits som du i detta fallet med Traynorn igår. Massa oljud vad vidare e,som vi hanterade( finns en ganska stöddig jordloop i dem original),men framför allt..en anodspänning av ~400VDC och med designen i sinne snarlika värden ut mot g2. Tomgångsförlust 16w+ per flaska.

I det läget spelar det ju ingen större roll om ägarens anser att "den låter bra" för sannolikheten är stor att maskin som helhet helt enkelt inte pallar rycken i längden. Kanske framför allt bottnande i det med g2 spänningen.
Så vad göra?

Nu handlar det jag beskriver naturligtvis också mycket om tycke och smak,men satt i perspektiv så körs en liten 18w eller liknande sannolikt oftare nära wide open throttle än motsvarande 50w,och då kan det med tex zeners mot gallrena vara en lösning som ägaren av maskin faktiskt uppskattar eftersom det ger ett fält på kartan där han/hon sannolikt inte varit tidigare-i ren ljudvolym sett. Vad zeners kan göra rent praktiskt i fallet med en 18w är att låta maskinen gå med bibehållen heder kring full patte.

Genom att installera zeners kommer förändring-AR. Inte bara genom att slutrören belastar anoderna mera korrekt under rådande premisser,utan även genom förändringar i railspänningar som KAN bli nettoeffekt av modden.
I sammanhanget är det ändå mkt mkt snabbt gjort att på ett par EL-84 tex hänga dit ett par 47V zeners under rådande premisser och låta ägaren prova.
Om man förklarar för ägaren rent tekniskt "på bönners vis" vad som ligger för handen så brukar de iaf lyssna i min erfarenhet. I fall som detta blir det som jag ser det närmast en nödvändighet,även om beslutet naturligtvis alltid är ägarens i sista rummet.

I fallet med Traynorn ovan talar vi i sin tur fast bias med påföljd att den närmast nödvändiga justeringen av anodförlust i tomgång definitivt skjuter upp B+ i vila,vilket givetvis i sin tur påverkar hur förstärkaren låter och reagerar-ganska kraftigt till på köpet.
Steget från 16w till 9w i tomgång blir som B+ sett ändå ett ganska styggt hopp.

Men vad är alternativet egentligen?
Vill det sig "illa" får ju ägaren av maskinen tillbaka rent av en ny best. Ny i meningen att den verkligen låter annorlunda,men å andra sidan är en av de ting ägaren betalar dig för din kunskap varför det som jag ser det vore oetiskt att inte dels informera ägaren om de rent tekniska begränsningarna och vad vidare är,eftersom det ändå är så snabbt gjort,låta ägaren prova. I en öppen maskin som ligger på bänken talar vi ju liksom minuter...

Slutambitionen torde ju ändå vara att såväl ägaren som du som maskinen går därifrån nöjda och glada.?