Hm.
Precis handlat mig en sådan liten combo. Eller,liten å liten... Jag har ju en Hohner MH-50 som topp sedan tidigare och att de där stackars PL-84´orna kan leverera e det nog inget som helst snack om. I fallet med en MH-25 e de då alltså inte 4st utan 2... Men redan innan jag nu ens hämtat maskinen göra antagandet att även ett par PL-84 räcker långt e nog ingen överdrift.



Combo som sagt. Å precis som de andra tidigare maskinerna i MH serien med slutsteg samt PSU i en enhet installerad på maskinens golv,å då med preamp högt upp. Innebär att där tex i min mening BEHÖVER installeras en vettig kontakt för att kunna ta isär delarna,och tillika för att isolera ledande delar så ingen klåfingrig kan komma åt dem i onödan. Just vad avser den biten med elsäkerheten i dessa...mja...de får inte direkt toppbetyg av mig på den punkten.



Till grad kan man datera dessa maskiner bla på dess jack. Är där enbart DIN diton så är maskinen av äldre årgång,och min MH-50 tex är uppepå det försedd med ECC-83 flaskor istället för de mer för MH typiska ECC-808. I min MH-50´s fall gör det dateringen enkel,det är en -63´a,å jag har för mig att man införde "klinkerjack" (dvs teles) parallellt med DIN kontakterna allaredan 1967. Det i sig borde datera denna iaf hyggligt.



"Kofferverstärker". Ja (luckorna till den finns). Precis. Om det e ngt tyskarna i min mening var bra mkt bättre på än tex engelsmännen vid tiden var det att göra kompakta combos. Ofta mkt lätta med. Ta tex en Dynacord Rex,50w via ett par EL-34´or som om man serverar dem rätt ryter såväl som något..å då med tvenne högtalare ombord (som förvisso behöver bytas till ngt annat för de suger fan kal rävhjässa) och har en totalvikt strax över 20kg. E lätt det,å med ett par moderna trattar på plats snackar vi fortfarande under 23kg. Mkt paket...å ngt man uppskattar som musiker som gigar på klubbar osv då det med att rodda skit e ngt som blir gammalt fort. Helt klart.
Vad en Hohner MH-25 väger? Den skall enl uppgift klocka in strax under 24kg. Till del garanterat beroende på den ganska komplexa,och tunga,cabben.



Har ju med tiden utvecklat lite av en fabless för att prova div olika äldre europeiska högtalarelement. I dessa "skall" det sitta Bauer´s...men så icke i denna uppenbarligen. Ser mkt snarlikt ut dock med sin gjutna korg osv. Bauer elementen vet jag med mig har sina följare,å kanske framför allt då bland jazzfolket.
Vad detta e å medför då...ICKE en susande aning!



Mm. Som sagt,denna ggn e de två mindre. Men,som med 50´an så har vi en flaska som driver och concertina samt ett EF-86 som funkar som i 50´an...
Man har gjort så i MH serien att man förstärker mkt begränsat i preampen. Vet med mig sedan tidigare att de levererar ~300mVAC på full patte ur preampen,och mkt riktigt gör dessa Hohners en sak och en sak alena...
Det är clean maskiner. Till den grad att jag iaf hävdar att en Hohner MH kan betraktas som en RIKTIGT bra "contender" till Fender Twin mfl alster från Fender. Det är rent ljudmässigt som en silverface Twin fast med effektnivå som kan användas OCH vad vidare e-icke minst imperativt-utan en twins mfl vikt.
På det har de ett mkt mkt bra optiskt tremolo SAMT ett helt fantastiskt reverb.



Här då det som enligt mig är mindre genomtänkt. Ena lyten där...har ledande chassie...å på det den tagstrip som sitter installerad på PT´n med frilagda poler..samma samma.
Det där behöver som jag ser det åtgärdas. Failsafe som tänk känns väldigt långt borta här för tanken att ngn mindre insatt tex kör in näven för att rucka på ngt rör alt byter dem själv e inte helt utan merit. Mao...det där e som jag ser det upplagt för en olycka.



Helhetsbild. Ger en ganska god ide om hur det hela är delat/installerat.

Hohner maskinerna är ju byggda på sk tagstrips. Mao är de i stort det man kallar hardwired. Har helt klart sina fördelar det med,även om det totalt sett e ett lite omständigt byggmanér.
Vissa delar vet jag ju med mig behöver hanteras,men med det gjort återstår en fråga i måtto...vad göra med denna.?

Mm. Min tanke e att få till en combo som är portabel...kraftfull nog att lösa normala gig...och nu då få en rördriven loop.
E i botten inte mkt för det med loop,men dels vet jag med mig att det blir en flaska "över" och dels sitter det redan utgångar därför,om än då DIN varianter.

Att den sedan e både oskyldigt blå å förbannat ful gör inte saken sämre. Som sagt,han med fulast rigg på scen som rockar hårdast vinner!

Då har du nog en vinnare där!

Jaou. Asså,om det e ngt som blir gammalt fort e de fan folk som tar sig själva för allvarligt. Det med att kliva på scen med en "hotrod" e ju fan humor,å som sagt..ju fulare desto bättre-så länge den ny ryter i BJÄRT kontrast mot hur den ser ut!
Hotroding at its finest!

Jaha.
Jag tog mig en kortare semestertrip till Jönköping jag. Lagom eftermiddagssyssla...



PL-84. Dessa fantastiska PL-84. I samband med att jag sökt info online,bla då om Hohner och PL-84 i kombination,så presenterades snart nog faktumet av en maskin som heter 1200 Duo. En maskin med ett PAR PL-84 till respektive sida av vad som är en stereomaskin. Japp...e tänkt tex till orgelbruk mm. Ganska ful maskin rent estetiskt ärligt sagt,men skit nu sak samma med det.
Den anges till 60w per kanal. Via ett PAR PL-84 per kanal. B+ på ~700VDC. En Duo 1200 är dessvärre då en hybridmaskin...men...ja...ni hajar.
Händer ju att vi tjivas lite om det med EL-84 å hur mkt man kan kasta efter dem. Mm..EL-84 eat your fuckin heart out!
Sagt det förr,säger det igen. Min MH-50 topp är en MYCKET kraftfull maskin i ljuset av storlek. Jag förväntar mig krasst att denna MH-25 inte kommer vara ngn ledsen liten combo heller vad avser den biten. Undervärderat sa Bull...

Ironiskt nog visade sig maskinen jag hämtade vara i mkt mkt fint skick. Finare så än vad som framstod av den första serien med bilder jag fick via mail. Nyskick e att ta i,men...mkt fint skick.

Det hör då till saken att ÄN en gång har jag köpt mig en Hohner MH maskin som INTE har de annars så typiska,och dyra,ECC-808 ombord utan det sitter vanliga ECC-83 rakt igenom. Allt är originalrören och allt av Telefunkens fabrikat.
Enda rör som ser ut som det sett lite action e det ECL-86 som sitter som reverb driver. Annars ser resten av rören ut som de knappt använts.
Bilden ovan e alltså dels PL-84´orna...åsså ett EF-86 och i sin tur ett ECC-83,som utgör PI i form av en paraphase.



Efter att jag lite kvickt gått igenom vad som gick vart och sett till att allt såg helt ut provade jag att spänningssätta maskinen. Uppenbart en stund sedan den sett ström,för B+ steg sakta men säkert i samband med detta. Det visade sig då att tremolot inte funka...så jag slog av,tog isär och började göra rent rör såväl som socklar.
Ihop med det igen å..ja. Resultatet ser ni i form av den lilla lampan ovan. Tremolot klev igång så snyggt så...



Åsså den här då.? ICKE en susning om vad det är,och än mindre så ide om hur den låter. Återstår att se,men tratten ser seriös UT iaf! *asg* Tydligen tillverkad i Dortmund. Det hör till saken att av alla tysktillverkade högtalare jag provat så långt finns det i min mening ETT enda fabrikat värt besväret,och det är Isophon. Mer specifikt då Isophon P30/37,som alltså utgör deras "bas element" från när det begav sig. Rena AlNiCo historier...
Hade varit VÄLDIGT roligt att få uppleva ytterligare ett tyskt element värt namnet..



Å här har vi då som jag ser det Hohners idioti. Den mellersta lyten där ser ~245VDC på utsidan. Japp...om man e okunnig å inne å vevar där i tron att man bara skall spray tex novalsocklarna med lite kontaktspray...alt bara vill vicka lite på rören pga oxid lr liknande..åsså kommer man åt den där så får man sig en så skiten träffar fläkten på allvar. Strax intill i sin tur,installerat uppepå PT´n,sitter en tagstrip där samtliga poler ligger fritt och denna tagstrip är vad som försörjer preampen. Vanvett.
Ergo sum kommer dels det där med lytarna att hanteras och på det kommer tagstripen ersättas med en för ändamålet avsedd kontakt-enligt tidigare. Så som jag löste det på min MH-50 topp.



Iom att maskinen e så gammal så har den enbart DIN kontakter av gammalt slag. Givetvis ngt som kommer ersättas med vanliga telejack in såväl som ut.

Det förhåller sig som så att dessa maskiner är 4 kanalig,varav en av dem heter "Hi-Fi" no less... ,å det ser jag ärligt ingen anledning till. 4 kanaler e bara trams.

Å jag säger det igen.
Hohners MH serie är ngt att kika efter för dem som jagar en i mitt tycke helt fantastisk cleanstärkare. Orörda e det vad de gör,dvs cleant,men med en bravur som få andra maskiner fixar.
Mao är en sådan här combo ett klart och tydligt vintage alternativ till tex en Fender Twin. På köpet slipper man 20kg av en Twins 44kg...till det bättre.
Tillika har MH serien ett HELT fantastiskt reverb samt tremolo,precis som en Twin. Å på det då är de byggda på ett sådant sätt att de e mkt mkt tysta i tomgång. Bla som funktion av att man hållit nere signalnivåerna ut ur preampen så det e inte förrän signalen träffar slutstegsdelen som det ur det perspektivet händer ngt.

Däremot betvivlar jag att de fixar överstyrt EF-86,som ju då e den småsignalspentod som tar emot signalen när den kommer till slutstegsdelen. Vis av mina tidigare erfarenheter med just småsignalspentoder och överstyrning säger jag...njaaaeeee.....näfan.

Jaja.
...to be continued...

Mm.
Har idag fått provat en mer eller mindre original Hohner MH-25. Installerade en hel hoper telejack...å fick gå över lite grejer som hade gjort sitt. Lugnt sagt.



Att man på Mathias Hohner tänkt utanför boxen ibland står väl helt klart. Detta e hur baffeln sitter fast. Mao är den fjäderbelastat flytande. Elementet är helt gummiupphängt,å själva baffeln sticks ner i ett uttag i cabben nertill varefter det alltså spänns in mot cabben i sig medelst fjädrar.
Smart! Innebär att oavsett vad är baffelns last mot cabben konstant. Inga skruvar som gängar upp sig med tiden eller liknande.



Drivern till ECL-86´an som agerar driver till reverbet drar en del ström. Helt klart. Baktill på PT´n,original,sitter då en trådlindad historia som skall vara på 3k. Denna...kan man säga hade slutat att hålla 3000 Ohm. Helt faktiskt.
Recoverysteget för det fungerade ju då,som jag skrev igår. Ekade så fint så när man ruckade på cabben så..
Att denna resistorn ser ut som ovan e uppenbarligen mer regel än undantag. Anledningen till detta TROR jag e reverbtanken.
E nämligen så att reverbet sitter fasttejpat i en plåt som utgör "golv" till preamp tanken. I det att reverbtanken varit helt lös misstänker jag att tanken,som e i stål,trillat omkull å nått ledande delar...



För de e nämligen så att även resistorerna ut mot ECL flaskan i själva preamp delen vart brända. Mao...byta byta byta...



Sen var vi där med den där tagstripen uppepå PT´n. Bort bort bort bort... Skar till ett fäste i 2mm aluminium...åsså vart det bra med det.
Påföljden e att det enda som är kvar som är ledande,och man kan komma åt,utifrån nu e original elektrolyterna å se dem skall ersättas dem med. I detta fallet med en hel rad JJ kannor jag handlat idag..


Men som sagt. Fick fart i maskin som den stod. Alla 4 kanalerna. Kanal 1 samt 2 är helt enkelt för svaga för att göra ngt vettigt med en gitarr. Uteffekten skulle jag gissa till kring 5w eller så.
Kanal 3 och 4 i sin tur klarar att dista. Hm. Det ironiska då e att den där märkliga AlNiCo tratten faktiskt låter hyggligt iaf. Mao förefaller detta vara andra ggn jag springer på ett tyskt element som faktiskt går att använda!
Men..mjo.
Samtidigt skall sägas att maskin i det läget började "platta till" disten,å fuldista,en smula. Sannolikt pga den EF-86 som sitter som ingångsrör i slutstegsdelen.
E ju som så att dessa maskiner håller ner signalnivåerna rejält från preampen,sannolikt för att hålla igen "oljud",för att sedan skjuta upp det hela rejält via den där EF-86´an innan det går in i den ECC-83 drivna paraphase PI´n.

Visade sig att ett av Telefunken ´83 flaskorna i preampen var mikronfoniskt utav helvete...så det byttes.

Men.? Totalt sett?
Mm. Känns lovande. Faktiskt. Så långt ger den då rakt inga 25 watt,men det antar jag skäligt bara är en fråga om vad de där PL-84´orna levereras.

...å som sagt...to be continued...

Sitter å stirrar på schemat.
Alla de där kanalerna och ingångarna,fan...e ju fullkomligt meningslöst.

Tror jag gör så,som mången annan gång,att jag flyttar upp EF-86´an till en ingång. Därefter vet jag faktiskt inte om den skall göras 2 eller 3 kanalig.?
Ser inte riktigt vitsen med en myriad av kanaler. I sin tur vette faniken om man inte skall göra så att man relästyr maskin.?
En fotswitch å tre kontakter. En för kanalbyte,en för reverb i å ur och en för tremolo i å ur.

På det har jag ju grunnat på det med att få till en BRA lösning när det kommer till att kunna ha två "PPIMV volymer". Hade inte varit helt korkat tycker jag.
Det med att ha två masters man kan köra via switch är något som är en gitarrist användbart. Har kikat på lite olika lösningar och alternativ där men inte riktigt landat i nån av dem.

Det skulle isf medföra en fotswitch med 4 switchar?. Har jag iofs en..å det kunde man väl iofs sköta via en DIN kontakt i någon form antar jag?
Samtidigt är det de att DIN kontakter brukar inte vara det mest stabila som existerar direkt..
Man kanske kunde kika på en liknande kontakt till det jag använder mellan slutsteg och preamp?
De e ju lite stadigare,och med "twistlock". Isf hade väl det imperativa varit att se till att kablaget är av stadig sort och på det har en riktigt vettig dragavlastning.?

Trots att det är en Tysk maskin, så DIN = No no no! Din-kontakter är tyskarnas största misslyckande genom alla tider!
Men, det finns 5-poliga XLR.

F.ö. är det intressant läsning här. För ganska många år sedan nu, höll jag rätt bra koll på Tyska eBay en period. Det blev lite affärer också, t.ex. min första Carlsbro 50 TOP, min Miles Platting V.100 och lite till. Då såg jag ofta dessa Hohner Orgaphon i olika varianter, men jag köpte aldrig någon. Jag har för mig att det finns någon med EL503:or också?

Japp. Stämmer.
Heter Orgaphon MH-60 då.

Skruvat vidare idag,å det e som vanligt med gamla maskiner..det kommer fram mer när man kikar under ytan.

Vart ju effektsvag. Mm. Om man då har fullgod jord mot brygga å anslutningar kring det så underlättar det. Samma att man har trafos som de facto sitter ihop.

Den FEMTE ingången (!!!) sitter ju på slutstegsdelens faceplate. Detta är avsett som en generell ingång,å då tvenne till stycket. En rakt in på EF-86 galler via gridresistor och den andra via en pott.
Det där rensade jag väck till förmån för att installera en PPIMV i det hålet. Sagt å gjort,men i samband med det så försvann ju den spänningsdelning som resistorer,pott mm stått för.

Å se me de kom det med disten som ett brev på posten...OCH volymen.
Konstateras kan nu att originalelementet iofs på inget vis låter illa,tvärtom,men det har då rakt ingen högre verkningsgrad. Skillnaden mellan det elementet och ett par nyare i en låda vad avser volym e milt sagt påtaglig.
Nu e INTE det detsamma som att säga att detta på något vis är dåligt,och i vanlig ordning kommer jag givetvis att installera 1/4" jack för externa utgångar. Mao,ha kakan och äta den. Precis efter humör. Det gamla originalet låter gutt. Inte tu tal om annat!

Därefter tog jag mig för att installera de nya burkelektrolyterna från JJ. Inte mkt att orda om...e väl vad det är,å på många vis den minst spännande delen i en makeover som denna. Nu e det gjort iaf,å i den vevan har jag alltså "städat upp" rejält i PSU delen rent generellt. Borta är nu allt farligt man kan göra sig illa på som satt på utsidan av chassiet. Väl å ve med det liksom.

Nah.
Nu återstår en massa annat.

Det EF-86 som satt som driver in mot paraphasen original var mkt riktigt rejält mikrofoniskt. I den vevan att jag nu installerat den där plastkontakten med twistlock så bytte jag plats på preampens jord i samma veva så nu bryts den i samband med att man demonterar kontakten. Mao återigen failsafe tänk...
Signalkabeln mellan preamp och slutsteg i sin tur gjordes delbar den med,och det i form av frisk kabel samt RCA anslutning. Iom det vart det en enkel sak att få till skärmning osv vettigt med.

Nu e det ändå så att där kommer en del oljud med EF-86´ans nyförfriskade krafter. Så med det installerades en balanspott på den delen av glöden,men..nah. Gav nu inte speciellt mkt.
Som jag ser det fn blir det ändå lite underordnat eftersom den där EF-86´an skall få flytta nu iaf.
Men kraft genom PI´n ger den! Kikade på amplituderna ut mot slutrören vid full patte,å vi diskuterar över 25VAC p/p. Mao,japp...slutrören går i stygg saturering å dist de med på fulla skaft nu. For better for worse.

Nä.
Dags att ta tjuren vid hornen tror jag. Dags att se till att börja bygga preamp värd namnet. Med det följer då ifall jag skall ta mig för och göra maskinen relästyrd eller inte. Men ärligt sagt?
E nog lika bra helt enkelt.

Preampen e helt hardwire och bygger på lödlist som sagt.
Fick rensat kring ECL-86 flaskan och bytt katodkondensatorn. Hittade faktiskt ett friskt Siemens ECL-86 med,som sagt det som satt där hade gått mkt mkt hårt.



Mkt riktigt. Med en frisk kondning på plats och en flaska som är mer att anta att den fungerar som den skall så störtdök inte B+ längre och inte heller kunde man steka ägg på resistorerna. På det vart det en rent ut sagt löjlig fart i reverbet,så..mjo. Det där fick jag nog rätt se.



Mm. Pottar å jack. Har nog kommit till ett vägval,och det är vad att göra med denna.? Poängen e den att som den står nu så e den "lite av varje". Cleant funkar..reverb funkar...tremolot arbetar...å disten man skapar e helt klart en funktion av att man skjuter fasvändaren i omlopp.
Peak to peak ligger signalen in på EF-86 flaskan,vars uppgift då e just att skjuta upp signalen från preampen-som avsiktligt hålls igen,ca 2,4VAC. Mao..inget att ringa hem om. Den distar på full patte på alla 4 kanalerna som är kvar när man bottnar volymkontrollerna...iofs en hyggligt ok dist,men inget JAG ringer hem om.

En del av poängen e att det finns 3 olika former av tonkontroll (kanal 3&4 delar tonkontroller) och det hela blir verkligen mest en fråga om nyansskillnader. Ngt jag för en iaf inte riktigt ser vitsen med.
Å även om jag nu kommit till ordning med mkt av det "oljud" som kom från EF-86´an så är där fortfarande för mkt av den varan för min smak.
Sannolikt som funktion att större delen av maskin jordas i infästningen av sockeln för just EF-86´an..
Hm.



Det jag så långt tagit till mig är att samtliga dessa maskiner arbetar med spänningsdubblering. Här då med originallytarna. Ett område av chassiet där jag städas upp ganska påtagligt,och vad vidare e då installerat friska lytar.



Åsså PT´n underifrån då. Plastkontakten jag installerat tror jag ni fattar vad den e...å i ovankant till höger ser vi voltväljaren och intill det de två original DIN utgångarna för extrahögtalare.

Skall fö ta å göra så att jag resistansmäter mellan tapparna på utgångstrafon. Maskin har ju utgång för 4 resp 16 Ohm och jag tycker volymskillnaderna e för stora mellan tapparna. Jaja...lär visa sig.

Så.
Nu är jag tvivellöst där att det är dags att bestämma sig. Relä (opto?)styrning eller inte.? 2 eller 3 kanaler?
Ärligt sagt tror såväl som tycker jag att 2 kanaler räcker länge. Handen på hjärtat.

Hmm...pushin forward,som det heter! Hepp!

Gjorde en enklare reverse av preampen idag och mkt riktigt skiljer sig verkligen denna från de senare med 808 flaskor (istället för de 83´or som sitter i).

Tonkontrollerna skiljde ganska mkt mellan kanalerna vilket var mig lite förvånande då de lät hyggligt lika.
Samtidigt skall sägas att vissa kontroller inte arbetade alls..jaja,va e väl en bal på slottet liksom.

Resonerade lite med mig själv kring det med behovet av div steg runt framför allt reverbkretsen. Att man tagit i som man gjort i specifikt DENNA varianten kan jag förstå iom att man i princip blött av signal till reverbet redan där signal kommer in i maskinen. Följdriktigt talar vi inte många millivolt mot reverbdelen...så att man använt en triod för att skjuta lite fart i den signalen via en ECC-83 halva innan det hela skickas in mot trioden på ECL-86 flaskan känns rimligt.
Nu är det samtidigt så att de senare modellerna INTE gör detta utan tar signal därför efter 1a förstärkningssteg.

Sedan ligger där ett parallellkopplat steg som milt sagt var lite annorlunda. På den ena trioden skickades dels signal ifrån reverb samt tremolo in OCH signal från en av kanalparen. På den andra hade vi signal som 1a steg för kanal IV?
Öh..?

Nu rensar jag upp i det där. Eller rättare sagt,har börjat rensa upp i det. Lika samma är jordningen för stegen helt kaotiskt lagd. Signaljord vs skärm vs vilket steg osv precis huller om buller. Antar att man kommit undan med detta iom att preamp del och slutstegsdel är helt separerade.

Å..beslutet togs att dels göra maskinen 2 kanalig och dels göra detta relästyrt. Reläerna installerade jag i plåten för preampen,och likriktad glödspänning leds till dem via ett vanligt lödstöd. Mao ganska enkelt som layout sett,å se enkelt e bra när vi talar maskiner som ev hamnar på vägarna.

Däremot vaggar jag fortfarande fram å tillbaka kring ifall jag skall göra ena kanalen med ett EF-86 som ingångssteg.
Isf e nog det vettigaste att installera en sockel till och få till så att man har en triod "över" i det läget. Finessen med det är att isf är det en enkel affär att driva tex reverbsignalen vid behov.
Jaja. Återstår att se var just den biten landar.

Vad avser signalkabel läggs nu allt på skärmat. Kan kanske kännas lite överdrivet i sammanhanget (kom nu ihåg att hela preampen är en sluten plåtlåda),men ärligt sagt hellre det än motsatsen. De sketna pF det handlar om i kapacitans i kabeln känns som man kan både ha å mista.
Ena kanalen blir iaf en 3 stegad ren ECC-83 kanal. Den andra leker jag alltå med som tanke att göra till en 2 stegad en med ett EF-86 som ingång följt av en triod av ett ECC-83.

Jaja. Jag rumsterade om rejält bland pottarna,och det kan sägas att samtliga pottar i en sådan här är logaritmiska.
En av tonkontrollpottarna ligger på hela 2M Ohm..å fan vet om man ens har nytta av det.? Nåja,pottar och dess värde är väl minsta problemet om inte annat.

Lite intressant är att reverb såväl som tremolo leds till varsin skjuvbrytare som sedan via ett nät av resistorer leder BÅDA dem signalerna tillbaka gemensamt i en kabel mot sista steg. Hm.
Att reverbet kan behöva ett dedikerat recoverysteg kan jag förstå.. ECL-86´ans triod har en förstärkningsfaktor av maximalt 100 och detta leder sedan ner i effektpentod delen av den,som i sin tur har mu på 21 (tror jag det e).
Oavsett medför det garanterat i vanlig ordning att det inte blir många mV ut på andra sidan (är jag galvaniskt avskiljd via trafo),varför det med ett recovery nog inte är helt vanvettigt iaf.
Tremolot i sin tur är optiskt drivet och..ptja.? Skall jag säga? Handlar ju mest om att variera värde på gallerläckan i vanlig ordning antar jag.

I samband med ombyggnaden av preampen kommer jag ju skrota EF-86´ans placering som första anhalt i slutstegsdelen. Det som kommer vara kvar är ECC-83´an som utgör paraphase. Iom det i sin tur hoppas jag slippa en hel del av det mackemang som är vad avser missljud-som hänger ihop med volym.
Skulle dock inte förvåna mig om jag får flytta ett antal av de där jordanslutningarna. Större delen av powerstage/PSU chassiet används som jord,å det kan kanske konstateras inte vara helt optimalt.
Grundtanken är utan tvekan att få till en maskin som är BRA mycket tystare i tomgång. Ngt som blivit mig mer eller mindre analt med åren.
Maskiner får gärna väsnas när man påkallar det. Bortsett från det skall de hålla käften

Ber redan initialt om ursäkt för att bildkvaliteten för dagen blev..."varierande". E vad det e dock..



Jaha. Som sagt,en likriktare,ett lödstöd o en glättningslyt. På det ett par reläer.
Visar sig då ironiskt nog att placeringen av ingångsjacket kanske inte direkt e optimal. Får störningar vid kraftiga gainpåställ...så det där får kikas närmare på.



Hardwired så det förslår. Vart i vanlig ordning ett par James networks. Bra skit . Å jaaa...det blev en 2 kanalare av det.



En liten enkel brytare sköter så långt kanalswitchningen. Nu e det så att dessa maskiner har ett DIN uttag för att hantera reverb...ett för tremolot...åsså nu då behövs ett jack för kanalswitch.
Näfan.
Skall se om jag inte kan få till detta i ett enda DIN jack tror jag. Ser ingen anledning till ngt annat.
En 5 polig DIN e inte världens kostnad liksom...



Å under den högra skärmkåpan i bild döljer sig då ett EF-86. Jomen. Så fick det bli,och mkt riktigt är där en påtaglig karaktärsskillnad mellan kanalerna.

Reverbet samt tremolot har jag inte börjat slåss med ännu,har varit arbetsintensivt nog ändå idag.... De e inte direkt lättmekade de här apparajterna. Dels e det trångt,dels är det som sagt helt hardwired och dels utgör preamp chassiet inte någonstans ngn vettig yta att balansera det på.
Gör att det blir en del "fepplande" innan man e i hamn. På gott och ont. Men men...så länge det blir bra när allt är sagt och gjort så..e jag glad iaf

Resultatet var ungefär som väntat får jag säga. Kan kanske låta en smula kaxigt,men så e re iaf. Båda kanalerna "kan" verkligen,inte mkt att orda om. Svepet i James kontrollerna är det förväntade.
Det handlar nu alltså om två stycken 3 stegare,bara med olika karaktärer.

På det drog jag då om hur jordarna dragits i slutstegschassiet. I sin tur är nu hela preampen gjord med flytande jord,som går ner i preamp chassiet på ETT ställe,och därifrån vidare ner till slutsteget.
Sammantaget sett har det jobbet helt klart gjort nytta. Med allt på full patte fast med gitarrvolymen nerdragen e maskin föredömligt tyst. Bra där mao..

Kvarstår att balansera ut/tweaka det hela lite. Som sagt,den låter förbannat bra men..man kan dra den väl långt ur vissa perspektiv. Till att börja med skall vad vidare är railspänningarna förändras. Som det är nu är de rent löjligt låga för preampen. I det förväntar jag mig lugnt sagt en viss skillnad i karaktär kan man säga....



Å hardwired i kombination med skärmat samt många pottar BLIR rörigt (DOH!!!)! Inte mkt att göra åt.

Så sakta men säkert börjar detta ta form. Nope..ngn cleanmaskin blir det inte,men i vanlig ordning vad gäller de jag muttrar ihop rensar den upp föredömligt på variationer i gitarrvolym.

Hm.
Får faktiskt säga att jag gillar den mer och mer. Kul grej liksom och med sin begränsade effekt ngt mycket användbart.

Fått städat å röjt vidare. Såpass att slutstegsdelen nu känns hyggligt klar. Maskinen reagerar som den skall och är för sin begränsade effekt högljudd så det räcker och blir över. Blir till att trimma in PI´n mot skåpet dock.
Där e min erfarenhet att det inte är alltid som en paraphase i total balans är det som låter bäst,men som alltid..örat avgör.



Preampen så. Missljuden jag hade visade sig komma från den krets jag hade lekt ihop till relästyrningen. Raljerade omkring lite i den,samt flyttade på reläerna fysiska position,varvid maskin nu e precis så fri från oljud man kan önska. Vidare tyst i tomgång.
På det kom resten av maskinens beteende som ett brev på posten. Gainet,disten,man kan kramar ur de tre stegen på respektive kanal nu e rent löjlig för en maskin för rocknroll bruk .
Får se var den biten stannar.



På det fick jag säkrat de sista bitarna av det som ligger öppet i slutstegsdelen. Den "fria" lödanslutningen i bild är skyddsjord,jaaa...den är dragen så från fabrik,och då nätkabeln är reparerad med eltejp skall den bytas iaf så... (Å i det läget kommer givetvis skyddsjord dras till en helt egen punkt i chassiet osv).

Det hela gick i mål såpass att jag gavs en stund att lattja med reverbet. Där vet jag faktiskt inte hur jag skall göra riktigt än.
Reverbet fungerar,men...vet inte direkt om det låter så himla snyggt faktiskt. Tanken,och därmed fjädrarna,är av längd nog iaf som jag ser det men..mja. Lurar lite på att göra en "Fender" av det hela,men samtidigt så har jag ju mos nog att driva skiten lite hur som tack vara den där ECL-86 flaskan.
Värre då på sitt sätt med recoverydelen. Saken är ju den att jag behöver tappa av signal för att föda båda kanalerna. I det blir det sannolikt så att jag leder in signal till resp kanal via en enkel kondning,men i det kommer ju en del andra aspekter att behöva tas hänsyn till med.
Samma resa med tremolot. Å grejen e att jag vill ha kvar tremolot. Dels pga själva hotrod grejen i det,det hela skall se ut som det gjorde och fungera som det gjorde,fast bara låta fullkomligt annorlunda....å på det kan jag tycka att tremolo e en himla trevlig effekt.
Loop blir det inte tal om i detta fallet varför maskinens inbyggda effekter blir av mer värde som jag ser det.

Nah. Sammantaget sett så får jag lite i backspegeln säga att dessa Hohners är ganska arbetsintensiva att göra vid för rocknroll bruk,men å andra sidan är den resan halva målet. Iaf för mig. Så länge resultatet sedan blir det man önskar så...ja,jag e iaf den siste att klaga.

Fick mig en stund med den gamle Hohnern igår igen. Glättningen till reläkretsen skruvades upp ganska rejält,så där sitter nu 10 000uF å se nu är det verkligen knäpptyst därifrån. Gott nog.

Generellt sett är jag mycket nöjd med soundet i maskin. Båda kanalerna kan dras ifrån att vara lamm till att ryta som lejon,å se känns det som att det inte direkt är ngt att klaga över.

Det med tremolot som jag hade funderingar över...bara att släppa. Kopplade tremolot till båda kanalerna,och det lullade på precis som tänkt. Inte mer med det.

Reverbet i sin tur då? Mjo. Efter en del lattjande med när var och hur signal tappades samt skickades tillbaka vill jag nog påstå att det är hyggligt i mål. Kommer tillbringa en liten stund till med att utvärdera,och på det i sin tur lägga signalen på skärmat. Tror faktiskt jag kommer ta arbetet att göra det hela vägen ut i/till tanken. Lika bra så är det gjort.

Sammantaget får jag åxå säga att jag tycker maskinen är högljudd för sitt enstaka par PL-84. De som hävdar att PL-84 är en lågeffekt variant av EL-84 fast med annan glöd vet fanimig inte vad de talar om.
PL-84 är ett MYCKET kompetent rör. Punkt. Hohners bruk av PL-84...they were on to something there... . Helt klart.
Fascinerats till den grad att jag lurar på om man inte skulle försöka skaffa en sådan där Duo 1200 å göra helröris av den.? Frågan e väl isf primärt om det finns ngn som har glädje av en stereoförstärkare när den väl är färdig?
Grejen e iaf den att jag tycker det är lite spännande med det där med närmare 700VDC i B+ och novalsockel. Känns tight får man nog säga!!

Nåja. First thing´s first och det är att få ihop denna maskinen helt. Käck rocknroll combo blev det iaf av det . Inte mycket tummetott över det inte.


Storebror till denna,MH-45,ligger det en till salu fn. Kunde kanske också vara ett alternativ. Mao...samma maskin som den MH-50 topp jag har fast som 212 combo.

PL-84 är ett EL-86 med annan glöd. Har ingen likhet med EL-84 !

Tog mig för att göra en ihopmontering igår lite sådär på prov,och att säga att intrycket är mer städat nu är ingen överdrift.



Använt den lilla maskinen idag vid rep,å..ptja.? Skall jag säga liksom? Den mest bara fungerar. Men jag skall göra så att jag hänger dit ett relä till. I detta fallet för att styra det med tremolo och reverbsignal. Blir helt enkelt bara onödigt krångligt annars.



Å sådär blir väl käckt,men värre då med alla hålen efter de DIN kontakter jag rationaliserat bort. Gör så att jag installerar en tunn aluminiumplåt,eloxerad,över hela den biten av faceplaten. Dels tror jag det kommer passa ganska vettigt rent estetiskt och dels rensar det ju upp designen.
Som det är nu fö sitter den där 5 poliga DIN kontakten jag installerat absolut längst ut til höger på faceplaten,ur bild dessvärre,och det känns åxå vettigt.

Grunnar sen fortsatt vidare på det med högtalarelementet. Som sagt,det låter ok...det gör det,men det där med verkningsgraden då...
Maskin e trots allt inte SÅ effektstark och skillnaden i ren skär volym mellan som det är nu vs ett modernt element är verkligen påtaglig.
Det hör i den kråksången till saken att cabben e "halvsluten". Dvs,den har ett bakstycke som har kanske 3mm spaltöppning upptill och runt 5-7mm nertill. Följdriktigt blir det hela lite som en form av portad låda. Preamp chassiet har det väl förvisso inte helt illa iom att konstruktionen har ett "golv" och lådan därmed är sluten iom att "golvet" utgör reverbtanken. Men frågan är om man inte skulle installera en deflektor av ngt slag där iaf.?

Å där var vi i mål kan jag berätta. H-VETE vad det osar rocknroll om den här gamla babyblå,oskyldiga,combon från tidigt -60tal nu!

Med en P90 yxa genom EF-86 kanalen gränsar ju maskin till rent pervers om man gillar tung tung bluesrock av AC/DC snitt! Man får med sig en separation som e helt gudomlig rent av! Stod en BRA stund nu ikväll innan hemgång å lekte med tex AC/DC´s gamla "Riff-Raff" å bara garva! Ni vet vad jag snackar om,när man helt enkelt inte kan sluta lira!
SUPERNÖJD!



Detta med Hohner,utanför boxen och att våga tänka klart... Mm. Detaljer. Ofta handlar ju byggen som bekant om detaljer. Originaltratten sitter alltså fast i 3st M6 skruv som går rakt igenom baffeln. Sedan aluminiumdistans,och i de respektive fästhålen i högtalaren sitter det i sin tur gummin för avlastning. Det hela dras på plats med bricka...fjäderbricka och mutter.
Nu vart det till slut så att den där originalhögtalaren fick respass med allt sagt och gjort i alla fall,på gott och ont.



Återstår två saker. Dels att få klippt till den plåt jag snackar om ovan för att dölja alla de fula hålen efter DIN kontakterna samt att ge combon en sats hjul. Med sina ~24kg är den precis på gränsen för vad som känns bekvämt att bara bära omkring i handtaget om man slipper.

Appropå det då så har jag alltså haft loss baffeln,jag tog väck emblemen och gav "heltäckningsmattan" på baffeln samt bakstycket lite frisk svart färg. Som den stod var det hela allt bra urblekt tyckte jag så..valet var faktiskt rätt enkelt.
Ovan ser ni fö även den DIN plugg jag valt att installera,en 5 polig,lite för att stämma i bäcken med maskinens ursprung ändå. Den kontakten blir alltså det som kommer styra maskinen via fotpedal vad avser kanalval,reverb i å ur samt tremolo i å ur.





Mm. Inte alls lika dassigt grå längre.



Originaltratten fick alltså respass för ett modernare Celestion jag hade liggande. Precis vad Dr ordinerade kan jag berätta. Med denna monterad står den sig MYCKET väl som combo i sig,mao som det är tänkt.

Rytet i den är inte att ta miste på. Som bekant är jag dels glad i "rocknroll sound" och dels midfokuserat sådant.
Som vi debatterat lite tidigare så finner iaf jag EF-86 vara ett mkt mkt bra "solo rör". Det ger en separation och en bandvidd som KAN vara mycket användbart.
Den gamle combon har nu alltså två kanaler och de KAN båda dras till rent löjliga mängder dist så länge vi snackar rocknroll av typ AC/DC snitt och förbi det. Ngt som gjorde gott där var att jag mycket riktigt installerade ytterligare ett par reläer,i detta fallet för att separera signalen för de två kanalerna vad avser tremolo och reverb helt och hållet. Det hela fungerade verkligen som tänkt,å...ja.? Fan skall jag säga?
Det helt enkelt OSAR å RYKER rocknroll om den gamle oskyldigt babyblåa Hohnern. Så enkelt e ´re!

Ngr mått och tips så för den som kanske blir hugad att bygga en egen... Måttet på plattan framtill för att dölja alla hålen efter DIN jacken= 470mm*45mm.
I sin tur kan man med enkelhet installera ett modern högtalarelement...enda man gör är att man gör tre små "jack" i högtalarens omkrets. E som så att delningen för originalet e nåååååågot mindre än de mått vi använder idag,och man återanvänder sedan bara de tre aluminiumdistanser,brickorna samt muttrarna. Passar efter det som hand i handske.

Å..det där med fjäderupphängd baffel...DÄR kan vi snacka tidsbesparare! Man bara hänger av de två fjädrarna..så har man baffeln lös. Bara att tuta å köra.

Jaja. Ett e säkert. Det kommer bli fler Hohner MH combos! Detta blev helt enkelt för bra som resultat för något annat!

Bra jobbat Jesper! Du är ju bara helt makalös!

Tack Sixten!
Innerligt tack .

Nu har jag använt den där rykande tingesten några da´r och det har framkommit ett litet problem. Den oscillerar...intermittent. . Inget sådant där herrejösses väldigt i form av oscillation utan snarare som ett aldrig så försiktigt pipande. Relativt högt i frekvens.

Å se det som oscillerar är slutrören. Lite märkligt iom just där e inget speciellt rört.? Men.. drar mig då till minnes att i min 50´a sitter det 30 ohms motstånd mot anoderna på slutrören. Samtidigt är det så att mot g2 saknas allt vad resistanser heter med. g2 drivs ju med halvtapp och som sådant ser de ca 180VDC under last,så problemet ligger inte på ngt vis i att de drivs för hårt.

Jag antar skäligt att Ra-a osv ligger där det skall. Till ngt annat är maskin dels för kraftfull och reagerar dels för starkt på hur man ställer scwitchen för utgångsimpedans.

Poängen är vad ytterligare är att det hela dels är intermittent och dels vad det förefaller värmeberoende.
Det senare ngt som gör det lite halvsvårt att ta fram skåpet och titta efter eftersom detta INTE sker med chassiedelarna på bänken.

Hm. Mot slutrörens anoder sitter alltså inga resistorer original. Mot slutrörens skärmgaller sitter inte heller ngr.
Mot g1 sitter där givetvis,och dessa är på 1k och i sin tur gallerläckorna på 390k. Betvivlar dock starkt att det skulle vara ngt som uppstår där....
NFB är bortrationaliserat men givetvis vore det närmast tjänstefel att inte kontrollera så att PI´n är stabil.

Men. Som sagt,på min MH-50 topp sitter det av NÅGON anledning 30 Ohm/2w ut mot respektive anod.
Vi har ju tangerat detta med oscillation i slutrör tidigare,tex i varför kretsen ser ut som det gör mellan g2 och anod på EL-503,så därmed sagt att helt omöjligt är det inte.

Tyvärr har det inte getts tid att fixa det med aluminiumplåten. Hjul har däremot den gamle babyblå fått och det var i vart fall inte jordens MEST korkade tanke. Bara en så enkel sak som att kunna flytta omkring den på golvet med foten medans man lirar e bra... (E fö låsbara vid behov)

Oscillation. Mm. Vidare avtar det när man spelar på maskin. Då försvinner det helt. Det försvinner INTE i att jag stryper signal från preampen. Det försvinner INTE när jag drar ner PPIMV´n heller,vilket föranleder mig att dra slutsatsen att det inte uppstår i PI´n. Mao verkar det som att detta uppstår DELS som funktion av värme och DELS i slutrören/OT´n i sig självt.
Skall prova att slå om switchen för utgångsimpedans med för att se om det hela reagerar av det.
Iom att det bara är två slutrör så grunnar jag vad vidare är på att hänga dit ett par sketna 100 Ohm på g2,om inte annat för att strypa ev RFI/EMI.

Med det sagt hade jag helst inte velat röra den alls. Den låter ngt så FÖRBANNAT gudomligt bra att...jag verkligen bara vill inte,men detta med oscillationen som kommer IBLAND som sagt behöver lösas. Innan det är maskin som jag ser det inte komplett.
...å den låter verkligen helt SNUSKIGT bra. Fantastiskt!

30 ohm i serie med anoden och 100 ohm till vardera skärmgallren kan vara något. Lödda direkt på rörhållaren.

Ja.
Jag tror jag börjar med att prova med 100 Ohm på g2 och ser var det tar mig,men en magkänsla är att det hela har sin botten i anoderna vs OT´n.

Fö.
Använt den med full sättning i ena bandet ikväll å....den e fan magisk. För det 1a så låter den inte "combo". Alls. Den låter stort,den har fokuset på distorsionen på rätt ställe och den verkligen RYTER fram över som undertoner.
För det 2a...jag använde två gitarrer. Dels en Gretsch 5120 och dels en Pålle med P90´s i (den på bilden ovan),å ljudet skär igenom..det e så "rocknroll fett"..så tonalt...övertonsrikt..yadda yadda yadda..att jag inte upplevt dess make.

Nu skall sägas,igen,att som bekant ger en del mig kritik för att jag som sagt gillar mellanregister orienterade sound för rocknroll (tänk-mera distad AC/DC),men till det e denna maskin helt enkelt hand i handske. I sättningen ovan är jag ensam på gitarr skall kanske också sägas,och spelsätt som gitarrval som förstärkarval som distorsionsläge reflekterar det.
Givetvis har det med elementbytet gjort sitt i sammanhanget,men för att ge en ide så lirar jag mot akustiska trummor och basisten använder en Jazz bas genom min Bassman 100 som matar ut ur en 215 låda. Mao sitter vi inte direkt å nynnar.
PPIMV´n jag använder e en dubbelpott på 2*500k log och den står på ca 35% av sitt svep. Mao har jag resurser kvar att ta av med lätthet.
Skall ta och göra så att jag använder skåpets inbyggda finess att kunna mäta watt...men en kvalificerad gissning är att den gamle babyblå nog levererar bort mot 30watt. Tror jag faktiskt.
Något som ändå är en lite rolig reflektion i sammanhanget i ljuset av de två stackars PL-84´orna.

Som jag ser det,med iofs begränsad erfarenhet men samtidigt mkt mkt entydig sådan,så var Hohner något på spåren med dessa PL-84.
De är som gamla NOS rör hållbara som skam. De är på samma storlek som EL-84 rent fysiskt. Iom att de producerades i rent löjligt antal kostar de som NOS än idag i princip skit och ingenting. De låter SVINBRA.
Som jmfrls vs EL-84 så upplever jag dem rappare och med mera botten-bortsett från det med kraften i sig då.
Den som ens överväger att leka med gamla PL-84...gör´t...å bli en erfarenhet rikare. Det ÄR riktigt bra skit,och som jag ser det ett gravt gravt underskattat rör för det vi håller på med här.

Angående PL84, så uppfattar jag det som att de är mycket lika EL86, som ju har normal glödspänning.
Den enda gitarrförstärkare med EL86 som jag känner till, är Hagström 620.

Ja.
Som den alltid lika kunnige Aleks har trampat in i skallen på oss som ett mantra,"det är ok att avvika från dataspec på en punkt,men inte två".

Mm.
Nu kan man väl säga att anodspänningar till PL-84´orna som i en Hohner Duo 1200 är inte att avvika från datablad. Det är att hoppa. Med katapult.
Faktum är....jag antar att ett antal av oss sett effekterna av höga B+ vs EL-34. Överslag i socklar och gud vet vad.

Att då putta in strax under 700VDC på en novalsockel under last,ÄVEN om nu ett PL-84 inte hanterar de effekter ett EL-34 gör vid de anodspänningarna,känns vågat.
Men uppenbarligen har ju tyskarna kommit undan med det. Enkel logik,annars hade det aldrig saluförts.
Oavsett,hur vi än vänder och vrider på det är polavstånden utan tvekan mindre i en normal novalsockel än de är i en octal dito. Fakta.
Kort sagt? Imponerande,även om nu g2 spänningarna är avsevärt lägre än de 700...

Faktum är,jag känner inte till någon annan maskin än Duo 1200 där man använder den formen av spänningar i en noval.
Men.
PL-84,om jag hajat rätt,var bla tänkt som ett linjerör. Det i sig medför ju att just spänningarna kan antas vara höga.
Ok.
I ljuset av det då,varför anges isf max B+ så lågt som det gör i datablad?

Linjeavlänkning är korta pulser med en jävla amplitud.
Pulsförstärkare arbetar inte med tidskontinuerliga spänningar som en linjär sådan gör.
Själv anser jag att PL84 är en idiotisk påhitt i kostnadsjakten.
Att dra ut anoden till nippeln uppe på flaskan bedömdes kosta för mycket.
Dragspelande joddlargubbarna på Hohner fattade tydligen inte vad datablad säger om användning av PL84 som audioförstärkare. Detta är beviset på att dragspel är skadligt för hälsan och bör ha förbjudits för länge sedan.

*garvar så ja kiknar*


Va de inte du som var inne på att man skulle modda en gammal Hohner Electronium?

Nu snackar vi isf fanimig analoga effekter!!

(För er som inte e med i matchen här var Electronium en form av mkt tidigt försök att leka synth från Hohners sida. I form av just...ett dragspel. Minns inte exakt vad vi talar i tid,men det rör sig om sent -50/tidigt -60)
Förstärkaren ifråga ser ut som en Hohner MH,enligt ovan,men använder sig av två EL-84 som single end.
Mao,effekten ur dem är begränsad.

Det ÄR EL86 med annan glöd.

Räddningen för att undvika överslag mellan pinnarna, torde vara att anodpinnen har lediga pinnar på båda sidorna. G2-pinnen har en ledig pinne och tomrummet på sina sidor. Det är ju annat med de vanliga Oktalrören, där anod och ena glöden är grannar. Och det är ju precis där det brukar slå över, mellan pin 2 och 3.

F.ö. kanske det är dags att få fyr på min Hagström 620? Den har ju både EL86:or och en kanal med EF86 på ingången. Jaja, så småningom kanske...

Ja.
Hagström 620 känns ju som en kul grej!

En tanke av annan art mina herrar. Jag har ju labbat och lekt lite med småsignalspentoder,och som bekant får ju tex EF-86 ibland kritik för att det blir mikrofoniskt lätt.
Även jag har sprungit på EF-86´or som ballat ur på den punkten. Nu är det samtidigt så att ett EF-86 besitter en bra mkt större bandbredd än tex ECC-81 till -83 och på gitarr använder vi som jag ser det i egentlig mening inte hela den bandbredden,eller kanske rättare sagt kapaciteten därtill.

Funderingen jag har då,i ambition att "tämja" egenheten hos EF-86 för vårt specifika bruk,e varför man inte installerar en tex 47pF-100pF keram över anodmotståndet? Borde man ju kunna labba med även på flaskans SGM?
Med såpass små kapacitanser borde den tonala praktiska förlusten bli mkt begränsad,och det man får i retur e ett stabilare rör.?

Tex. Ironiskt nog har jag upplevt EF-86´or som vill yla men endast efter en stund och med skärmkåpa på. Som konsekvens av värme torde mao bli den logiska förklaringen. Så numer provar jag alltid den formen av installation med och utan kåpa. Som i Hohnern här tex,den går utan..

Å från den tanken till det att diskutera termiska grunder rent generellt i sin tur är inte steget långt.
När vi kikar på div äldre konstruktioner,vad avser cabbar och chassien,så är de i min mening påfallande ofta mer "slutna" än vad moderna diton är.
Värme e bra i sammanhanget,vi behöver värme för att få det hela att funka tillfredsställande,men däremot så kan det definitivt också bli för mkt av varan. Mao,en sak är att hålla temperaturerna stabila,den andra i ordningen blir vid VILKEN temp.

Ta som PL-84´orna ovan. Oscillationen uppträder oftast efter en stunds drift. Mao är det skäligt att oscillationen bland annat är en funktion av temperatur.
Har vid tillfällen mätt div temperaturer på rör i första hand i tomgång,dels med typ J samt K element och dels med IR.
Temperaturerna på glas....har visat sig vara ganska måttliga i sammanhanget! Vad vidare är...Mätte tex temp på EL-84 i tomgång vs PL-504 (mina Braun maskiner här hemma),och PL-504-som alltså är ett mer kraftfullt rör avseende ren effekt än vad EL-84 är,hade ca 40grad lägre glastemp än EL-84.
En i mitt tycke ganska intressant observation.

I ambition att hålla det hela på rätt köl vad avser den biten med temperaturer anser iaf jag att det med datorfläktar idag är ett alternativ. Kraven handlar ju oftast mer om luftväxling än storm.
Ta som Marshall JTM-60 som topp tex. Cabben,som konstruktion sett ur ett termiskt perspektiv,e ju rena vanvettet och det borde Marshall ha insett med röven å en bandyboll redan innan maskinen gick i produktion.
Problemet e lättlöst,men lika fulla fast...

Tog mig ut en vända idag,till trots motstånd,och fick lattjat lite med det med att koppla av anodmotståndet på EF-86´an och vad jag kan bedöma fungerar det alldeles utmärkt. Som synes i bakgrunden använde jag en "rundgångskänslig" jazzlåda (en Gretsch),och det hela slutade på blotta 47pF allt sagt och gjort.
Provade hela vägen "ner" till 330pF,vilket avgjort var för mkt sett ur perspektivet upplevd ljudbild.

xxx

https://www.youtube.com/watch?v=ZGjjh8yvfwQ

Så. Nu hörs det lite bättre vad den sysslar med. Fortfarande bara ett halvdant klipp,men det ger er en bättre ide iaf.

E jag...å min Aria PE-150 rakt in i EF-86 kanalen. Mest,som ni hör,bara lattjar omkring.