För ett par år sedan bytte jag till mig en Ampeg VT-40 från -76, alltså andra generationen med panelen framåt och den avskydda "Distortion"-funktionen på kanal 1.
Jag har tidigare gått igenom rör m.m. men sedan har har blivit stående länge. Nu har jag på gång en ev. bytesaffär med den och har därför senaste dagarna kollat upp den lite närmare, bl.a. hur den där distkretsen (inte) fungerar.
Kollar man på det schema som jag hade till hands så blir man inte klok alls på hur det ska fungera. Men det har nu visat sig bero på att det schemat är felritat på några punkter. Bl.a. saknas ett par synnerligen viktiga kopplingspunkter, varav en i just distkretsen. Så här ser det ut:
http://www.ampegv4.com/pdf/Ampeg_V4_1976.pdf

Det mest korrekta schemat för min förstärkare är detta:
http://schematicheaven.net/ampegamps/am ... 2_vt24.pdf
Observera ändringarna som är beskrivna längst ner till vänster.

Jag tror att det innehåller några små ändringar som inte är gjorda i min, vilket tillsammans med datumkoder i förstärkaren tyder på att den är en tidig -76:a.
Hursomhelst. Det som genererar disten är två parkopplade dioder, ingen som helst överstyrning. Samtidigt som disten matas in med signalen efter andra rörhalvan, så genereras även en positiv feedback som ökar signalnivån. Båda sakerna sker samtidigt med en dubbelpot för "Distortion".
Den låter väldigt fuzzigt och hörs som en separat signal som läggs ihop med det rena ljudet. Om man drar på disten på max eller näst intill, så sjunker signalnivån dramatiskt! Helt värdelöst!

Men, det finns ingen anledning att dissa den här förstärkarmodellen för det, för man behöver inte alls använda disten. Om den inte är inkopplad så är det ingen större skillnad mellan de två kanalerna. Den största ljudmässiga skillnaden är att Bright-swithen gör olika saker på resp. kanal. (Skillnader även på utgåvorna.)
Nu har jag kopplat bort de där dioderna, och då blir distfunktionen istället en boost-funktion, som bör kunna användas för att t.ex. höja nivån lite lagom vid solon. Mängden boost ställer man med Distortion-ratten och har man fotomkopplare så har man on/off där.

Men, det vore ju kul om man kunde få till en fungerande dist med det som finns till hands, helst utan större ombyggnader, då det ju är etsade kretskort i dessa maskiner.
Så frågan är, har någon gjort något lyckat labbande med en så'n här, eller kan någon komma med något förslag utifrån schemat?

En bild också:

Jag har inga som helst svar på din fråga, men kan hålla liv i tråden med mina Ampeg-funderingar!
På 70-talet då jag började spela i band så var det Ampeg vt-40 som hade det ballaste, bluesigaste rörförstärkar-sound, på hyffsat normal volym av alla förstärkare! Men ett stort aber var att det bara var när andra spelade på Ampeg!
Köppte en VT-22a som lät underbart rent och fantastiskt på full volym, men disten, eller snarare Kazzo simuleringen var en katastrof.
Så här i efterhand så inser jag att många Ampeg måste ha varit moddade på den tiden.
Jag har aldrig provat någon VT-40 med rattarna på ovansidan, men det verkade som att det var den modellen som hade den snyggaste disten, den skiljer sig väl med att ha brytare för att ändra ingångskänsligheten, kanske en källa till sjyst dist?

Har ju mekat lite Ampeg jag med,å skulle vilja be dig vara lite mer precis med vad du eg e ute efter Sixten.?
En av poängerna i det är att jag som du kanske läst tidigare inte är ngt större fan av pentoder långt in i kedjan om dist står på programmet.
Var då medveten om det Alex tagit upp många ggr...vinsten kan ligga i att triodkoppla...

Det med trioder. Självklart är där skillnad mellan triod och triod var avser olika flaskor,givetvis är det de,men samtidigt så får jag iaf säga att min erfarenhet är att en triod går det alltid att överstyra med vettigt resultat.
Icke alltid så med "blandrör". Ergo,att som Alex tex förordar prova att triodkoppla PI´n på den är ett nog så vettigt alternativ,om än ett jag aldrig provat.
Det andra är givetvis att byta ut PI flaskan mot ngt som ÄR en dubbeltriod. Personligen menar jag att det är där maskinens begränsning såväl som karaktär sitter. Märk väl,detta är min ÅSIKT. Inte på ngt vis fakta.

Vad sedan beträffar att få upp signalen i höjd såpass att det skjuter efterföljande steg i dist,det är väl ärligt sagt minsta problemet.

Som jag ser det består maskins begränsning i PI´n setup.

Se preampens första 2 steg som en opamp så kanske klarnar det.
Det är negativ återkoppling, inte positiv. Det är antiparallela dioder som klipper signalen.
De ville göra en Tube Screamer med RÖR.
Det gick inte så bra det.

Vore ju inressant att höra vad det blir för dist om du bara tog bort dioderna så du styr motkopplingen enbart med poten. Många distpedaler gör ju så över en opamp utan dioder. Blir väl inte jätte mycket med bara ett rör som övertyrs i slingan dock

Jag har haft en tidigare VT-40 också. Sliten och ser för dj-ig ut, men funkar klockrent och låter bra. Den ägs numer av en aktiv musiker som använder den en del live. Den modellen har ju ingen distkrets, utan där gäller det att dra på så mycket att det händer saker.
Jag har dock aldrig haft tillfälle att jämföra den med den jag har nu, men den funkar ju i princip likadant om man struntar i dist-funktionen. Men det är mycket sannolikt att ljudet skiljer mellan modellerna, särskilt när de börjar "krokna".

Jesper.
Jag är i första hand ute efter en metod att alstra en användbar, om än kanske inte helt idealisk, dist i kanal 1's försteg, utan att rota i övriga delar. Ska det göras något med den här så ska det vara enkelt, annars får det vara, med tanke på att den är på väg att bytas bort oavsett. (Skulle bytet inte bli av hamnar vi i en annan dager, då skulle jag gärna försöka få till en mer övergripande anpassning.)
Jag tycker bara det vore kul att få till något som funkar med enkla medel. Det är väl lite synd att tredje steget har gemensam anodmatning och vidare koppling med andra steget i kanal 2, vilket spolierar möjligheten att få in en volympot efter det steget.
Samtidigt tänker jag att det är intressant att allmänt diskutera den här förstärkarmodellens förutsättningar, för det finns ju en del i farten och de tycks ha ett allmänt "dåligt" rykte. Jämfört med populärare fabrikat och modeller från samma era, så har de normalt ett överkomligt pris. Och de är mycket välbyggda!

Aleks, tack för infon!

F.ö. har jag konstaterat att min förstärkare är byggd efter schemats första ändringar från den 12/3 -76.
Jag har även den hårda vägen konstaterat (oops!), att eftersom filterkondingen för skärmgallren saknar blödmotstånd och befinner sig i en egen krets, så bör man stänga av förstärkaren utan att sätta den på standby först, om man ska in och rota i den. Annars ligger det full (?) spänning ("bara" c:a 340VDC, men ändå) kvar i den kondingen. Ska se om det hjälper med ett motstånd.

Hej Johan.
Som jag upplever det så blir det ingen dist alls i "op-ampen", bara mer utsignal. Ett "embryo" till dist kan anas med ett 12AX7.

Ett 220k motstånd över skärmgallrens filterkonding laddar ur den inom rimlig tid har jag nu konstaterat.

Jag har även labbat lite med slutrör. Enligt text på både schema och förstärkarens bakpanel, ska man kunna ersätta 7027'orna med 6550 "for improved performance". Jag undrar det jag. I så fall får man allt ta bort klämmorna som sitter där för att hålla fast slutrören och ordna med ställbar bias. Förutom att klämmorna med 6550 får motsatt effekt än avsett, så drar de ungefär dubbelt så mycket katodström som 7027 eller 6L6GC. 60-70mA per rör känns lite hårigt. 7027 och 6L6GC drar dryga 30mA om de är normala.
6L6GC kan man däremot smacka in rakt av. De "ska" ju inte tåla lika höga spänningar som 7027, men i praktiken är det knappast något problem med bra rör. I övrigt har de exakt samma specar. En lämplig kylfläkt skulle troligtvis helt eliminera ev. risker. I den här förstärkaren ligger ju dessutom skärmgallerspänningen på måttliga 330-340VDC.

Nja Sixten. Att lätta på ena benet för ett skärmgallermotstån och bygla emot anodanslutningen kan väl knappast ses som hardcore mod.?
E ju rent av mkt enkelt.

Det att ha i minne är att förstärkningsgraden minskar,men om nu ambitionen är att skapa distorsion längre fram så gör det som jag ser det varken till eller från.

Som Johan e inne på finns det ju ett antal lättillgängliga vägar att hantera den biten. Tex saknas ju lytar över ett antal av katodresistorerna.

Vad sedan gäller concertinor i sig får jag säga att det med en stöddig gridstopper in på dess galler samt en ren katodresistor brukar göra mkt gott. En modifiering gjord på många andra maskiner,och sånär som alltid med samma goda utfall.
Man slipper det "taggiga" i samband med överstyrning. (Tex Peavey Classic,vissa Orange mfl)

Du har såklart rätt Jesper, men nu var jag i första hand ute efter en ev. lösning för att ersätta den usla distkretsen med något som åtminstone fungerar, i försteget på kanal 1.
Om maskinen blir kvar här blir det säkert aktuellt med mer övergripande laborationer, jag har faktiskt blivit riktigt sugen på det, men det ingår inte i planen inför en ev. bytesaffär. För det tilltänkta bytesobjektet finns det däremot en sådan plan som jag gärna återkommer till.

Jag har f.ö. labbat med att montera in en provisorisk master i jacken före fasvändaren. Det resulterade inte heller i någon överstyrning värd namnet, så totalt sett så är det tydligen låg gain i hela förstegssektionen.