PC har vi ju avhandlat,å det mer än en gång.
I sin tur har jag på senare tid varit nere med skallen i Crate Club 30. En maskin som väl får ses som utmanare till just Peavey Classic. Dvs en 112 rörcombo med 4st EL-84´or i rumpan.
Som jag fattat det två maskiner som hamnar ungefär likbördigt i begagnat pris vad vidare är.

Så igår hade jag en Crate på operationsbordet igen och kom till att reagera att felsymptomen var lika de man "alltid" ser på Classic 30,och mkt riktigt..

En crate är designad lite annorlunda,och därför denna posten,i måtto att de INTE har Classics "vikna" PCB lösning samt rent fysiskt lilla chassie,vilket jag faktiskt får erkänna varit den del av designen i en C30 som varit skuld till dessa alltid förekommande vibrationsskador enligt min mening.
Fel av mig uppenbarligen,för den Crate jag hade på bordet igår...jag räknade in FYRTIOSJU brustna lödningar! E nog fan rekord!!
Å ironiskt nog fungerade maskin fortfarande,om än kraftigt vingklippt.

För er som nu inte sett en Crate under skalet så är chassiet alltså "fullstort" och med en enda stor PCB. Rören sitter därför i 90grad vinkel mot kortet,vilket innebär att de står med "toppen" mot högtalaren. Kort sagt en totalt annorlunda lösning än C30.
Lika förbannat är problemen desamma.

Ett konstaterande som jag iaf anser betyder att problemen de lider av närmare e mer combo beroende än layout/design beroende.
Eller?
För poängen e nu samtidigt att kikar vi vidare,tex på en Fender DLR,så har de ju INTE samma problembild i samma utsträckning.
Backar vi ut ännu mer så kan vi kanske konstatera att detta med combos uppenbarligen inte är helt lättlöst alla gånger.

Å därmed anledningen till denna posten. Tänkte vi kanske kunde bolla detta med combos en smula i ambition av vad som kan göras med enkla medel för att göra dem mer vibrationssäkra.
Om vi tex tar C30 samt Club 30 nu så undrar iaf jag lite hur mkt av problemet som utgörs av att PCB´erna sitter stumt skruvade i chassiet.? I sin tur blir då följdfrågan,hur mkt hade kunnat vinnas genom att installera PCB´erna vibrationsavlastat?

Vad kan göras mer? Vibrationsavlastade socklar har jag å Alex om inte annat diskuterat en del på senare tid,och det är ju ngt vi ser i en del andra maskiner. Ta som gamla FBT´er tex,där e socklarna till preampen gummiupphängda.

Som direkt verkan,soniskt,av högtalaren ombord en combo,vad hade kunnat vinnas på "deflektor sköldar"? Alltså att försöka leda den direkta soniska påverkan med strategiskt placerade "väggar".

En del av problemet verkar ju förstärkas (DOH!) av att elektroniken KRING rören inte sitter skyddat i vissa maskiner,medans det i andra verkar vara samma skit vilket.?

Så?
Vad är er andras tankar? Vad är det som gör vissa maskiner känsligare än andra?

Mesa Boogie MArk serie combos har chassiet gummiupphängt i kabinettet via 4 upphängningar, och rören riktade neråt. PCB lösning, och tämligen högljudda krabater. Jag har haft två olika en Mk 3 och en MkIV, den senare hade jag i 20 år. Inget problem what so ever med lödningar eller annat vibrationsrelaterat. Gummiupphängningens förtjänst? MkIV:an giggades rätt frekvent, dock i Holmbergcase, men fick nog sin rättmätiga del av törnar.

Ja,det kan nog ligga mkt i det Kjell.
Bra!
Input i sammanhanget e precis vad som behövs. Vissa Ampeg har ju en liknande lösning. Där chassiet,i topparna,står som på två konsoller i plåt och mellan konsollerna och chassiet sitter det 3 vibrationsupptagande gummin per sida.

Jag har fixat med två Crate VC-30 och känner igen problemet. Den ena har jag kvar som provkörningsförstärkare i gitarrverkstan. Den fungerar problemfritt efter min genomgång och omlödning.

Som jag ser det är den grundläggande orsaken till problemet med spruckna lödningar, en usel tillverkningsprocess.
Komponenterna är så monterade, att innan lödningen av kortet förekommer troligen ingen kontakt alls mellan de olika komponenterna, eftersom alla(?) komponentben sitter rakt ner mitt i hålen, så att det bara blir tennet som sköter kontakterna med ledningsbanorna.
Det antar jag både underlättar sprickbildning och bäddar för problem när det sker.
När jag lödde om mina, det var väl i första hand alla kontakter och potar har jag för mig, så sög jag bort gammalt tenn och bände ut benen så att de fick kontakt med kortet innan jag lödde igen.

F.ö. anser jag VC-30 vara en betydligt bättre förstärkare än Classic-30, även om den också har sina brister. Men den har t.ex. separata tonkontroller för de två kanalerna, t.o.m. separata reverbkontroller. Inte minst har den mer väldimensionerade transformatorer, även om det inte är direkt overkill här heller.
En nackdel med den jag har nu, minns inte hur det var med den förra, är att den brummar en del oavsett volym på rena kanalen. Låter som en jordningsmiss.

Boven är oftast att leta efter i de små detaljerna. Av ngn anledning anlitar man inte PCB proffs för layoutkonstruktion utan tror att man kan själv bara för att man skaffat layoutprogram. Men det visar sig att det kan man inte.
I de flesta kretskort med krackelerade lödningar är orsaken till detta för stora håldiametrar i förhållande till komponentbenens diameter. Sedan är själva lödprocesssen kritisk. Att höja lodets temperatur för att korta ner lödtiden i våglödningen är rent ut sagt kriminellt. Samma gäller manuella lödningar. Både för kort och för lång lödtid vid fel temperatur ger dåliga lödningar. Så är det bara.