En mick blir förvisso "fasvänd" men bara i relation med en annan mick. En ensam mick i en gitarr kan inte "fasvändas" i den bemärkelsen att ljudet förändras. Här snackar vi växelström.
Ett relä har ju en spole runt en kärna som ska föra kärnan åt ett håll vid påsalg. Kärnan som är av magnetiskt material, typ järn. skickas till det ena eller det andra hållet beroende vilken polaritet spolen får vid tillslag. Iom att kärnan är fjäderbelastad och alltid, vid opåverkad spole, ligger åt det ena hållet, så vill spolen skicka kärnan till det andra ändläget vid påslag. OM den får rätt polaritet. Annars vill den skicka den åt det andra hållet. Vilket blir svårt iom att den redan ligger i ändläget.
Därför är det "rätt" noga med polariteten, vad jag vet, i det flesta reläer. Typ alla, som matas med likström.
Dessutom är det (av egen erfarenhet) viktigt med stadig likström. Annars kan den fladdra med den ev. lilla växelströmmen som uppkommer som rippel ovanpå likstömmen.
Kanske skulle jag använda mej av begreppet lik/växelSPÄNNING här? Men ni förstår säkert vad jag menar ändå...
