Det måste väl vara möjligt att ha en biaskontroll för varje slutrör?
Vi snackar givetvis om en stärk i push-pull med säg två eller fyra 6L6 eller EL34 exempelvis..
(Frågan är generell, jag syftar inte på någon specifik stärkare i nuläget)

Dela gärna med er pros & cons ifall ni har några på rak arm.
Tack.

Vanligare med en biaspot per par o en balanspot, enklare att ställa in

Fast det kräver väl fortfarande matchade par va?
Tanken är ju att slippa bry sig om matchade rör och istället ställa in bias helt separat för varje rör..

Vissa rör SKALL ha separata biasinställningar som t.ex. KT-familjen och deras amerikanska motsvarigheter. Detta pga att gallerläckströmmar hos dem kan bli tillräckligt stora för att få tomgångströmmar att driva iväg, inte alltid åt samma håll. Därför är individuell inställning att föredra.
Själv kör jag med nivå och balans justering för andra kraftrör än de ovannämnda. En uppsättning reglage per par om det är fler än 2 par rör - sånt dyker upp på bänken då och då.
Jag vet att även ikoniska förstärkare med 4st ellr 6st 6550/KT88 har haft gemensam biasinställning för alla men det tycker jag riktigt illa om.

Jag har individuella externa biaspotar i mina byggen inkl inbyggd voltmätare. Rätt smidigt och man kan kolla emellanåt om nåt rör är på väg att drifta åt fanders. Rörbyten o biasjustering är enkelt att utföra då man även kan avläsa anodspänningen på voltmätaren (ja, egentligen 1/10000-del av anodspänningen).

Om du känner för att slippa gå över ån efter vatten så kika på bias layouten för FBT500. Ett väl fungerande å hyggligt genomtänkt system.
Sen var det mkt vanligt med helt separat ställbar bias på lite äldre maskiner med fast bias.
Kika på schema tex för vilken lite större gammal rör Dynacord som helst.

Det finns en annan aspekt på matchade rör, förutom tomgångsströmmen, och det är deras förstärkningsfaktor (eller om det är brantheten, men de hänger ihop tillsammans med anodresistanen). Vet inte hur det var "förr" men nu matchas de flesta rör, inte bara mot intervallet för tomgångsström, uten även förstärkningsfaktor. Med skilda biaspotar kan du matcha in tomgångsströmmen, men om rören är väldigt olika med avseende på förstärkning kan det vara så att de inte jobbar optimalt tillsammans.

Men detta är förvisso bara ett teoretiskt resonemang från min sida; jag har aldrig undersökt eller lyssnat och provat om det gör någon skillnad i praktiken. Ville bara lyfta frågan...

Tack för svaren!

Jag har nämligen en liten framtidsplan om att kanske bygga en stärkare från grunden (med en näve salt) och då använda mig av 807 rör, för de är ju så j*vla snygga!
De brukar dock vara svåra att få tag på i matchade par, men lättare att hitta styckvis, därav frågan.

Finns fler faktorer än så som e intressanta. Allt från transkonduktans till hur de reagerar över OT;n tex i UL...till gud fan å hans mormor bortanför det.
Poängen e att tydligtvis fungerar maskinerna utan att ta hänsyn till varenda inblandad faktor ändå..

Har för mig att TAD 6L6:or har en klisterlapp på sockeln med PC=nånting och TC=nånting. Det skulle kunna vara matchning av "Plate Current" och TransConductance" (?).
Branthet är svenska (och lite ålderdomlig term) för transkonduktans.
http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp ... hichpage=2

Det stämmer! Som exempel så har jag 2st 6L6GC-STR-rör där det står: PC:43, TC:670.

Att ha separata biaspottar för varje rör torde bli ett rent helvete att ställa in, åtminstone om man har fler än två slutrör, vilket redan där är tillräckligt meckigt. När man justerar en pot ändras även strömmen till de andra rören åt andra hållet. Alla som har justerat bias på t.ex. en AC50 vet vilket meck det är! Och den har bara två slutrör!

Inte svårare än att justera 3st dubbla Weber förgasare.

Jag har gjort det en gång, fast den hade bara en bias pot till begge rören.

Ok! De AC50:or (60-talare) jag meckat med har haft biaspot för varje rör!

Skumt. Den jag pillade med var också från 60-talet. Det stod exakt vilket år den var ifrån, men det har jag glömt nu..