Self split är helt okey. Ger renare ljud nånstans mitt emellan PP och Single end. Mindre effekt men ett ljud som ändå går igenom senapen. (fritt översatt "cut the mustard")
Tänk stark Kalamazoo 2 .... En av de bättre låtande munspelsförstärkarna enligt den samlade eliten, men lite för klen..Concertina är väl lite sisådär -
Gå bak i historien ett hack och ta en självbalanserande paraphase istället. Titta på en 5D3.
Skitigt så det räcker och orkar den ladda ett par 6L6 så orkar väl den driva EL84???
Exprimentera lite med storlek på en ev NFB loop. Kanske ställbar?
Spänningen på förstegsrörens anoder vill inte jag ha under 130 volt med en 100K anodresistor och ett 12AX7. Det blir väl grötigt under det, tycker jag.
Jag kan tänka mig en Tweedinspirerad ingång där det är två kanaler i samma rör. 270K Anodresistorer. Den ena trioden grid leak bias ( en .022 konding följt av en 5 M gallerläcka) och den andra med ett 3.3k katodresistor - ingen konding.
Två 1M volymkontroller a´la´bassman åtskilda av varsitt 220k motstånd.
En diskantavtappning med en 1M pot och en 0047 konding där volymkontrollernas 220k motstånd går ihop
In i parafasanen och ut till varsitt EL84.