Chopper wrote:
Jo, jag hade väl nästan kommit fram till den slutsatsen, men hoppades jag hade fel.
Att testa gränserna är ju inget bra alternativ det heller [;)]
Grejerna kommer från en gammal tongenerator som förmodligen är ett skolbygge från anno dazumal.
Jag vet inte heller vad det suttit för rör i hållarna, bara att det varit ett likriktarrör och ett niopinnars...
Nu behöver jag ju inte veta exakt.. jag har ännu inte plockat loss delarna så jag ska göra det och se om jag hittar nån märkning.
Sånt gammalt junk!! Brukar vara rätt snälla och klart väl tilltagna. Så en liten enpetare a la champ lär knappast vara några problem.
Brukar vara 200-250V AC + 6,3V.
Finns det ö.h.t. ingen antydan till märkning? på utgången tex.
Det luktar ett ECL XX OM du har en utgångstrafo.
Kolla in "Radiobyggboken" del 1-3 av John Schröder- kan (bör iallafall) beställas på första bäste bibliotek och se om du känner igen någon del. (storlek på trafos,drossel etc)
b
Edit: Jag håller inte riktigt med Tubis om att man kan göra så- det funkar om trafon bara har två lindningar- en primär och en sekundär och vet nominell utspänning (full last).
Men ofta använde sig man av samma kärna och ibland av samma primärlindning till olika stora (W) trafos. Man kan se samma sorts kärna där sekundärlindningarna "fyller ut" olika mycket- vilket innebär att VA (skenbara effekten) blir olika TROTS samma primärlindning.
Vet man vilken spänning som gäller (ut) kan man göra som tubis antyder- om man dessutom kan mata med 220V och inte dagens 230V- och belasta. Men så vitt jag förstått VET du inte vad den är lindad för.
Tomgångsspänningen ligger alltid högre än vid full belastning.