Tjena, håller kanske som bekant på att lära mig lite om den ädla rörkonsten. Går sakta men säkert framåt. [:)]

Till mig själv har jag inte någon tanke att bygga någon stärkare med nämnvärd dist och då tänker jag att ett 12ax7 t.ex. kan räcka gott och väl i preampen. Detta blir 2 gainsteg om jag inte missuppfattat helt.

Men så talade jag med en god vän som gillar dist härom veckan och när jag berättade om mitt nya intresse tyckte han att jag skulle bygga en stärkare åt honom(mest på skoj, då också han förstår att det lär dröja innan jag vågar bygga någon förstärkare till någon annan än mig själv).

Då började jag fundera på hur många gainsteg som egentligen "behövs" för att kunna få tillräckligt med dist för att spela hårdrock/punk.

Vidare leddes mina tankar till hur många gainsteg kända hårdrocks-stärkare har, och då leddes jag såklart hit. [:)]

Är det någon som vet om någon tabell på hur många gainsteg olika kända förstärkare har? Eller kanske hur många och vilka rör vanliga stärkare har i preampen?(det är väl bara att anta att varje dubbeltriodrör ger två gainsteg?)

Tack för svar.
/Micke

_______
http://eftermitttycke.blogg.se [En blogg om både min musik och om mina åsikter i allmänhet]

Mail: wiccarocker. hos gmail.com

En snabb google sökning gav:
http://www.harmony-central.com/Guitar/guitar-amp-evolution.html
Väldigt förenklat och saknar mycket information dock

Mina tankar:
3 gainsteg är en bra utgångspunkt om man gillar klassisk rock (punk, hårdrock) distortion (3 + katodföljare för mer "Marshallsound"; att det grynar och inte geggar när man pressar försteget, jämför skillnaden på en vad som händer när man pressar en distpedal och en fuzz typ. Dålig liknelse men ah vad fan.)
2 är bra för renare ljud, 4 är highgain, mer än så kan man lika väl bara köra en distpedal framför en 3 stegspreamp eftersom det antagligen är oändlig sustain och ingen dynamik man är ute efter i vilket fall.

För mig personligen så är det slutstegsdistorionen som är hela poängen dock,
man får helt enkelt aldrig samma dynamik och komplexitet ur ett försteg hur bra designat det än är.

Jag menar en trainwreck är 3 steg plus fasvändare till slutsteget,
och den distar liksom bakifrån och fram, slutstegsdistortionen är det markanta, senn kommer förstegsdistortionen mer och mer när det börjar låta hårdrock. Själv undrar jag varför i hela världen man någonsin skulle vilja ha mer distoriton än så.
Annan eq (för metallica eller dylikt), sure, och då kanske man behöver fler steg till alla filter och grejer (tveksamt, det shuntas bort så mycket redan i de olika stegen, det handlar bara om att sprida ut det på många steg, se slashs signatur silver jubilee försteg t.ex.)

En förstärkare låter alltid bäst när hela förstärkaren distar och liksom jobbar tillsammans i min åsikt, problemet är att de flesta förstärkare låter för högt för att man någonsin ska nå dit, men då borde man ju göra något åt det vid källan, powerscalea, använda isolationsbox, eller helt enkelt ett mindre slutsteg (själv har jag använt ett 2W (el95 single-end) hifi-rörslutsteg på sistone, funkar aldeles finfint med förvånansvärt komplex distortion, klarhet, bett och "styvhet", påminner mig om min gamla Marshall Superbass på det sättet, fast utan samma botten och kraft så klart),
och inte fläska på med fler förstärkningssteg i försteget, om man vill ha mer kompression så skaffa en bra kompressorpedal liksom (eller använd en av alla oändlighet många kompressions trix som finns, lampa i serie med högtalaren och LDR till jord efter andra gainsteget o.s.v.)

Så tänker jag. Jag vet inte om det gör dig något klokare,
men jag tror säkert att andra bojare kommer fylla i detaljerna på ett bättre sätt än jag kan.
(Och kanske komma med helt andra åsikter också[:p])

Hur som helst,
så ha det bra =)

Hälsningar
/Hans Ryding



Tidigare kännd som Toolfreak på gamla planket, för dom som minns =)

Definiera kända hårdrocksstärkare. Definiera hårdrock.

Designen av preampen spelar lika stor roll som antalet gainsteg.

En typisk Fender-preamp <u>steg 1 - tonstack/volym - steg 2</u> distar mkt litet i sig men leverar tillräcklig signal för att få ett slutsteg att dista.

En typisk Marshall-preamp <u>steg 1 - volym - steg 2 - buffertsteg - katodföljare - tonstack</u> distar lite i sig men även här genereras mkt av disten i slutsteget.

Tonstackens placering är viktig. Den äter signal och gör att möjligheten att pressa efterföljande steg till dist minskar. Det är ett av skälen till att de flesta distande försteg lägger tonstacken sist. Sedan tycker många att det dessutom låter bäst så.

Några väljer att lägga tonstacken tidigt, eller att dela upp den på olika steg. Den typen av lösningar finns i gamla Fenderkretsar, Mesa, Dumble, Trainwreck Express osv.

Tre steg + buffertsteg och katodföljare, som i en Marshall 2204-krets, vissa Orange m.fl. ger möjlighet till rätt mkt dist redan i försteget. Andra steget distar lite merdan trejde pressas rätt hårt. Det går att ur en sådan design med tre steg få ut ansenliga distmängder, men disten blir inte så komplex och tät. Mer klassisk rock a la 70-tal. Även här brukar det låta bäst eller riktigt bra om man pressar slutsteget en del, tycker jag.

När du kommer till kretsar med 4 steg eller fler ökar givetvis de möjliga distresurserna en hel del. Här finns ju alla varianter.

Engl Powerball: 4 steg med anoddriven tonstack
Soldano SLO, Laney GH100L m.fl: 4 steg + buffertsteg och katodföljardriven tonstack.
Marshall 6100 lead: 4 steg varav tre med buffertsteg och katodföljare.
Peavey 5150: 6 steg med anoddriven tonstack

Bara för att nämna några.

Det blir nog till att börja gå igenom scheman för att lära sig allt om detta.

/Gunnar

På A svarar vi: En stärkare som många hårdrockare gärna kört på under lång tid. Marshall 2203, i olika skepnader och modifikationer.

På B svarar vi: Whitesnake

Vad som sedan hände på 90- och 00-talet har vi inget svar på. Allt lät så konstigt då.

/G

Allt beror väldigt mycket på hur hårt du tänker pressa slutsteget.

T.ex kan en Marshall 18-wattare dista ganska ordentligt när den är maxad. Den har bara ett gainsteg i preampen (om man räknar fasvändaren till slutsteget). Men, då gäller det att den volym det blir när stärkaren är maxad funkar för de tillfällen du vill använda stärkaren.

Sen kan man givetvis använda attenuator (typ Hotplate) eller avancerade tekniker som powerscaling för att kontrollera volymen i en stärkare utan master.

Erik R

Tack för svaren!

Jag tror att han är mer för preampdist och att kunna spela högt.

Har börjar "skissa" lite på en förstärkare åt honom mest på skoj.

Jag tänkte 4 gainsteg(alltså två stycken dubbeltrioder, antar jag), tonstacken efteråt.

50 watts slutsteg, kanske någon marshallliknande historia.
Diodlikriktare för snabbare respons, om jag fattat rätt?

Sitter mastervolymen i preampen eller slutsteget?

_______
http://eftermitttycke.blogg.se [En blogg om både min musik och om mina åsikter i allmänhet]

Mail: wiccarocker. hos gmail.com

En normal mastervolym räknas nog in i preampen. Man kan också säga att den sitter mellan preamp och slutsteg. Det finns också varianter på mastervolym som sitter mellan fasvändare och slutrör (sk "Post Phase Inverter Master Volume" eller PPIMV), men det är mer användbart för stärkare där man pressar slutsteget till dist.

Erik R

Ska du köra utan slutstegsdist så är inte en Marshall 2203 preamp tillräckligt. Jag sitter just nu med en sån krets på bordet och det blir inte mycket till dist alena alls. Ska man bara ha måttligt oldschool hårdrock så är däremot en hottat sådan krets en bra start.
Dvs dra upp disten lite genom att tex slänga en katodkonding över andra katodresistorn. Vill man ha ännu mer tät liquid så får man allt slänga på det där fjärde gainsteget.