Avkoppling av spänningsmatning till förstärkarstegen har två syften. Det ena är det uppenbara att glätta matningspänningen maximalt.
Det andra är inte uppenbart för de icke fullt invigda i elektronikens mörka sida. Det är att förhindra mycket lågfrekvent självsvängning.
Denna självsvängning kan triggas igång av flera saker inne i själva förstärkaren som jordslinga, strömpuls vid relä in- och urkoppling, in- och urkoppling av standby läge eller plötslig dip/spik i nätspänningen osv.
Avkopplingens RC länkar bör därför dimensioneras så att deras RC konstant ger en good filtrering för frekvenser ca 50ggr eller lägre än förstärkarens undre gränsfrekvens för nyttosignaler. I gitarrförstärkare får det bli omkring 1Hz.
Så, skall man ha liten kondensator och stort motstånd eller tvärtom?
Har man snålat på kondensatorn och kompenserat RC konstanten med större motstånd så blir resultatet gainökning för allra lägsta frekvenser där kondensatorn inte gör någon nytta, den syns då inte för signalen och den anodresistans som röret ser är anodmotståndet i serie med RC länkens motstånd. Är anodmotståndet 100k och RC länkens motstånd 33k så ser röret 133k som anodresistans: gain boost för mycket låga frekvenser.
Med stor kondensator och litet mostsånd blir den effekten försumbar.
Själv kör jag med B+ buss/skena och ansluter individuella RC länkar för varje steg till denna. RC länkarnas motsånd ligger alltså inte i serie utan har gemensam ansluting till B+. Det gör det också lättare att ställa in matningspänning individuellt för varje steg då ändring av motståndet i en RC länk påverkar inte de andra.
Som tumregel kör jag med 22uF elektrolyter och mostånd mellan 3.3k och 10k. En RC länk per gainsteg.
Alex
http://www.tubewonder.comhttp://www.youtube.com/olekelo - testkörning av en "hemlis"