TC 7 wrote:
för er som löder mkt
andvänd aldrig triklorethylen eller broms, förgasar rengöring typ "bräkleen" (trikloretylen) att rengöra chassien eller vad ni nu ska löda hårdlöda eller värma , det i kombination med värme bildar nämligen Senaps gas,
en micro puff kan sätta din kropp i direkt livsfara!!
en kollega i Rod svängen är nu delvis förlamad efter en svetsning av en diesel tank som fogen var rengjord med bräkleen, en liten puff av en droppe som låg kvar i en por räckte!!
dett är inget skämt tyvärr, en liten heads up , läs vad det står på burkarna innan ni labbar

Ditt råd att läsa anvisningar och ha säkerhetstänkande är bra.
Men det låter lite vandringssägen, urban myt över ditt exempel, vad har du för källa[?]
Senapsgas är precis som trikloretylen en organisk klorförening. Detta är inga naturliga ämnen utan något man framställer genom kontrollerade processer.
Trikloretylen är extremt flyktigt, sannolikheten är definitivt störst att lösningsmedlet (tri) hinner avdunsta av värmen långt innan något annat hinner hända. En dieseltank är naturligtvis ett slutet kärl men substansmängden tri i en por i metallen ger ingen speciellt hög koncentration, en förutsättning för att bilda ämnet och i förlängningen inte heller speciellt mycket senapsgas om det ändå skulle bildas. Svetsarbeten i trikloretylenhaltig miljö innebär nog att den största risken är trikloretylenberusning, förutom brand- eller explosionsrisken då.
Kemisten i mig tror inte att det är värmen i sig utan snarare skyddsgasen man använder vid viss typ av svetsning; som teoretiskt skulle kunna ge senapsgas med trikloretylen. Värmen i sig är bara drivkraften, en form av katalysator.
Det finns nämligen en variant av senapsgas, N-senapsgas som är inte samma som användes i slutet av andra världskriget.
http://www.vgregion.se/upload/Regionkan ... anguage=svN-senapsgas som är kvävebaserad men också betydligt svårare att framställa än den vanligare mer kända varianten av senapsgas från första världskriget. Trikloretylen och senapsgas är som sagt båda organiska klorföreningar. Med kväve i skyddsgasen till en varm svets och tri i ett slutet kärl skulle man rent teoretiskt kanske få ut N-senapsgas. Men sannolikheten att det skulle hända får anses som försvinnande liten. Den mängd senapsgas man hypotetiskt skulle få av den lilla mängden tri i en por i ett metallstycke är ännu mindre. Sannolikheten att den skulle förlama är ännu mindre.
För det behövs en hel del senapsgas för en svårare skada. Skadorna är i första hand frätskador på hud och slemhinnor som är svåra att behandla (vilket inte bara slog ut soldaterna under 1:a världskriget på fältet utan höll dem borta från fortsatt stridande länge under stora kostnader för behandling.) Ämnet påverkar nervsystemet men det är absolut inte direkt förlamande.
Efter andra världskriget dumpades stora tyska lager av senapsgas i Östersjön när de allierade ville bli av med skräpet fort. Det finns med andra ord gott om senapsgas på botten i våra fiskevatten. Senapsgas är inte vattenlösligt, att bärga och destruera är dyrt. Det anses därmed inte tillräckligt farligt för att vara värt insatserna för att sanera dumpningsområdena och studier har inte visat någon biologisk påverkan att tala om på marina organismer.
Mao: Att en liten droppe tri och en varm svets skulle kunna leda till förlamning av senapsgasförgiftning låter helt enkelt helt osannolikt!