Är det något att ha ? [:o)]

Nä men jag menar hur står dom sig mot de tidigare både ljud och kretsmässigt ?
Hur funkar dom med pedaler ? Har för mig att de ska vara lite kinkiga med vilka som funkar med dom.

Jag har noll koll på Twin men har blivit erbjuden en i byte.

----------------------------
<font color="green"><b>"Men inte fan finns det nåt vackert i att dö, av en överdos på en offentlig toalett"</b></font id="green">

1978 Twin är den ultralinjära 135 wattsmodellen och är <i>relativt"] annorlunda jämfört med blackface- och tidigare silverface (fram till och med 1976). Som med vilken förstärkare som helst gäller det att man trivs tillsammans. Byggkvaliten i en -78 är bättre än i princip allt som Fender har att erbjuda idag. Kolla rör och elektrolyter i första hand, och att kabinettet inte har några sprickor: De olika sidorna är rakt ihopfogade och en twin väger som bekant en hel del.

1978 har kraftigare nättrafo med högre B+, saknar drossel och har ultralinjära tappar på utgångstrafot. Annars är kretsen mer eller mindre identisk med -76:an. Alla årgångar såldes också med olika högtalare, i mitten av sjuttiotalet fanns det en fyra till fem olika högtalare som orginalelement i twin och det påverkar också hur de låter.

Generellt sett brukar väl twinnar anses gilla pedaler[?] Ett bra rent ljud med full förstärkning i basregistret, flackt mellanregister och (lite väl) klar topp kompenserar ofta för mellanregistriga overdrivepedaler.

1978 var 220 volt standard i det svenska elnätet. Med dagens 230 volt får man en upptransformering av en redan hög arbetsspänning i en
-78:a twin. Den bör ha tappar på nättrafot för 220-230-240 volt och ett tips är att kolla detta och eventullt ställa den för en högre nätspänning om inte detta redan är gjort. Med 220-voltstappen ansluten är det inte ovanligt med B+ över 500 vdc, med någon av 230-240-voltstapparna hamnar man kanske runt 460-470 vdc vilket ger en klart hörbar skillnad, antagligen som ett mindre kallt ljud.

Man kan också prova att lyfta de ultralinjära tapparna på utgångstrafot och koppla skärmgallren som på de äldre twinnarna, en ganska enkel modifikation att testa.

Hej hopp Peter !

Är helt ennig med dig angånde 220-voltstappen (alla äldre fendrar jag fått in är alltid kopplade på 220V tappen) Och att man med fördel bör byta till 240V [^]

Men att lyfta lyfta de ultralinjära tapparna, är jag betydlig mer tveksam till av flera skäl.

Det är en modikation som kräver att man är kunning med det man håller på med, och för att det ska bli bra även kräver drossel och annan nätdel= kondingar.

Och sen finns det ett lättare sätt att komma närmare BF- ljudet.
Att helt enklelt ta bort feedbacken= ett knips med avbitaren.
Att ha feedbacken i en stärkare som är ultralinjära är "kaka på kaka" och gör stärkan väldigt hård o kall.
Men med endast ultralinjär låter det ricktigt trevligt [^]

Häls
Owe Johnson
http://www.amphealer.se

Att byta till 240V-tappen får t.o.m. en Super-Twin att låta trevligare - har dock inte provat att knipsa feedback-resistorn.

Rock on !!!!

Ursökta halv trådkapning, men detta med ultralinjär... Kan någon utveckla det lite? Jag har ju förstått att det ger mindre dist etc. men hur definieras ultralinjärt rent tekniskt/komponentmässigt. Är det bara OT som är ultralinjär på något vis eller har det med övrig design, bias etc. att göra?

Det är en lite annorlunda koppling i slutsteget. Skärmgallren matas från en separat tap på utgångstrafons primär. Man får effekten hos en pentod men den låga distorsionen hos en triod (och distorsion vill vi ju absolut inte ha!!!)

Wikipedia har lite info:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ultra-Linear

Erik R

Jag ler från öra till öra när jag tänker på min gamla Twin -78. Ett fantastiskt oöverträffat clean ljud och funkar mycket bra till pedaler. [:D]

<font color="green"><font size="1">If you can bend it you can mend it, if you can't mend it don't bend it - just make shure it's a Fender, Bender!</font id="green">
<font color="blue">fenderbender (snabel) live se |<b> Carpe Diem </b></font id="size1"></font id="blue">

Kalas ! [:)]

Tack för alla svar allihopa. Nu har man kanske lärt sig något igen [:o)]

Men nu har jag blivit erbjuden en Hagstöm Viking 1N (72-75) i mint condition så det vette katten om det inte lutar mer åt den.
Saknar en semi.

----------------------------
<font color="green"><b>"Men inte fan finns det nåt vackert i att dö, av en överdos på en offentlig toalett"</b></font id="green">

Man kan även tillägga att UL-, liksom Triodkoppling, ställer lite högre krav på matchade rör eller dubbel bias-justering för att man ska slippa brum. (Därav bias-balanskontrollen lättillgänglig på baksidan på de här förstärkarna.)
Distortionen som ska bli lägre med UL, är knappast den dist som vi normalt umgås med i gitarrförstärkare, utan den "HIfI-dist" som ändå finns när vi kör så rent vi kan. [;)]
Alltså, om man överstyr slutsteget, eller något annat steg, så blir det knappast mindre dist med UL.

/Sixten

Här finns en bra illustration på en typisk ultralinjär koppling:

http://web.telia.com/~u43200663/blocks/ulaudioamps.htm


En senare design som fått mycket uppmärksamhet och som använder UL-kopplat slutsteg är DrZ Route 66. Precis som Owe föreslår så finns ingen återkoppling från utgångstrafots sekundär här:

http://areyouexperienced.net/Dr-Z-Route ... lifier.htm