Sustain. Alla vill vi väl ha sustain (och nu snackar jag inte om Sixten som dock gärna får komma med ett inlägg här [;)]). Men vad är det som egentligen skapar/bidrar till detta? Denna teoretiska tråd får gärna bli hur lång som helst, men jag önskar fokus på just de mer teoretiska grunderna kring konstruktionen av rörstärkeriet.

Om vi ska definiera sustain så avser jag här förmågan att hålla kvar tonen länge.

Att gitarrer har olika sådan förmåga är en sak. Till och med olika gitarrister kan bidra till sustain, mer eller mindre beroende på teknik. Givetvis kan sustain skapas genom kompression och high gain som genererar massa dist i flera steg och som nästan ligger på rundgång. Men strunt i det nu! Jag är här främst ute efter sustain i lågdistande förstärkare. Vanliga en- och tvåstegs försteg av klassisk typ – Fender Tweed, BF, SF, Marshalls low gain-varianter etc etc.

Jag kan inte detta, men konstaterar bara att vissa förstärkare har ett sjung som nästan känns magiskt. Andra låter bra, men tonen dör snabbt, eller snabbare i alla fall. Varför?

Rörlikriktare och gainsteg som spricker lite samt ett slutsteg komprimerar ger ofta en feeling av en slags sustain. Topparna kapas och man får lite dist. Men man kan även känna en form av sustain i stärkare som går rätt rent och som har dioder och är mer stiffa.

Tänkte på detta nyligen när jag grävde i en Fender Concert som sjöng som tusan, utan att vika sig och spricka särskilt mycket. För många år sedan spelade jag in i studio och använde delvis en Boogie Mark III som också sjöng oerhört länge utan att dista aggressivt.

Ett fokus av frekvenserna i försteget tycks bidra en del, men det är ändå inte givet att hög förstärkning och dist ger önskad feeling.

Jag vet att Martin snackat en del om detta och hur gainstegen designas. Även Kevin O’Connor har väl behandlat frågan. Men skjut gärna in er tankar om detta!

/Gunnar

Ja Gunnar, nu har du kommit till något intressant [:p]
Minns på den första Workshopen så hade Martin bygt en "Cleanmaskin" som hade en jättebra sustain !
Har även egna minnen som när jag på slutet av 80-talet testade en Jim Kelly stärkare tillsammans med min gitar som hade kolfiberhals och EMG mickar, ja det var det renaste med mest sustain jag fått uppleva [^]
Minns även en två-stegs marshall som jag moddade åt Hasse (korven), med rensad/filtering jordning och med 510 V B+ med fyra ryska 5881:or gav i från sig ett rent men med jäkla sustain fick mig att rysa gamla EWH så det stod härliga till.

Well, min slutsatts eller vad jag tror är viktigt när det gäller sustain är att stärkan bör vara hyfsat välbygggd när det gäller layout o jordning, men bör antingen ha höga värden på anodemotstånd eller hög matningsspäning eller i stärkare som inte har dettta men ändå får bra sustain, en bra avvägning av matningsspäningen mellan stegen ala trainwrek.

Häls
Owe Johnson
http://www.amphealer.se

När förstärkningen ut ökar när signalen in sjunker är väl det som ska uppfyllas, hur man sedan åstakommer det utan dist vetifan.

Kan man inte bara använda en delaypedal? [:o)]

Jag tycker det är en skillnad mellan olika typers sustain. En sustain är den som uppstår av en sviktande rörlikriktare. Då får man en ton som blommar upp mot slutet.

Den sustain som t.ex. Gary More använder låter annorlunda. Och den Blackmoreska sustainen har nog mera med fruktansvärt hög volym att göra.

Jag undrar hur det skulle låta om man skulle ha separat likriktning till för- och slutsteget så att försteget skulle få den där sviktande sag-likriktningen medan slutsteget får tillräckligt med ström utan att tvingas på knä. Det är kanske möjligt att förverkliga med Kevins SAG-krets om man kopplar det endast till försteget.

Tack för era tankar kring detta! [:)]

Kanske är det helt enkelt är så att stärkare med bra clean sustain egentligen bara är allmänt välbyggda och balanserade. Inte att de liksom har något magiskt eller märkligt i designen. Andra stärkare, sådana som man upplever att tonen liksom lättare dör i, är bara lite kasst byggda.

Men lik förbaskat måste det därmed finnas sätt att optimera detta!? [:p]

Owe, du är inte på ett spår som jag vet att Martin också snackat om - att hitta en balans mellan gainstegen (utan att jag begriper vad det är för balans man ska söka). Antar att spänningssänkningen mellan stegen spelar roll för denna "balans" och påverkar hur övertoner förstärks, eller möjligen i värsta fall då släcker ut varandra.

Givetvis borde en stärkare som är välbyggd och noga designad i filtering och jordning ta hand om tonen på ett bättre sätt än slarvbyggen. Men jag noterar samtidigt att min gamla men numera uppiffade Elektrofon med "hit-och-dit-kabel-och-komponent-dragning", rätt låga spänningar (<380V), måttlig filtrering, rätt mkt bakgrundsbrum och en hel del kolmassabrus har minst lika bra sustain, egentligen bättre, än mina noga byggda Marshalls med toppkvalitetsdelar och ba' värsta rören.

Spelar ålder på grejorna roll? Att allt är inkört undr hundratals timmar så att elektroner och molekyler hittat sin plats i komponenter och trafos. Typ som årgångsvin då.

Babbel babbel [B)][:I] Jag har inte ens en elektroteoretisk teori att langa fram. Men fortsätt gärna med era inspel så får vi se vad vi får fram.

/Gunnar

Cathode-bias och likriktare med "mycket" sag, 5Y3, 5V4...

/Janne

http://www.bluestompers.com

Hur skulle det vara med ett "remote cutoff-rör" som exempelvis ECC189 som fasvändare i en design med få gainsteg? Ok, det är rejält olinjärt men det behöver ju inte vara nåt problem i en gitarrförstärkare. Denna sorts rör har så att säga inbyggd kompression, om jag förstått saken rätt, och användes bl a som ingångsrör i enkel audioutrustning, så helt fel kan det väl inte vara i en gitarrstärkare. Och om det sitter som fasvändare i s f tidigare i kedjan så kommer inte dess övertoner/dist att påverka ljudet så mycket.

Johan H
http://www.myspace.com/nomadsofhope
http://www.myspace.com/kultivatortheofficial

Jag tror detta är viktigt när det gäller *clean* sustain - och jag tror Hr Kuhn kan bekräfta: balans i varje förstegsrör/halva så att vågformen på signalen är så symmetrisk det bara går innan (och även när det sist) deformerar och klipper signalen. Insignalnivå, gallerläckor, katodmotstånd, anodmotstånd och B+ har allihop en del i den ekvationen (liksom rörtypen). Fel bias på ett förstegsrör ger taskig sustain. Rätt inställt ger röret även en snygg sjungande sustain när det deformerar signalen. Jag kan ha fel, rätta mej i så fall.

/R

Annars är det ju lätt att skapa sustain genom att likrikta signalen och skicka den genom en optokopplares led och sen låta signalen gå genom resistorn.....

Något åt det hållet tror jag är Martins resonemang. Sedan undrar man förstås hur man omsätter det i praktiken [:p]

Visst kan man trixa med halvledare, optos osv. Just i denna tråd räknas det som fusk [;)][:)]

Rörliktiktare med mycket sag, eller lösningar där man eftersträvar rörlikritares egenskaper (sag-motstånd och liknande) ger en särskild form av sustain. Men egentligen en annan feeling än det jag tror att jag far efter. Läckert i sig. Men genom att spänningen som rörlikriktaren ger droppar vid högt effektuttag kommer rören pressas att dista tidigare. Det vill säga ju hårdare anslag/insignal desto mer komprimerad dist och säkert ökad sutstain vartefter spänningen stiger när insignalen klingar av. Den sustain jag egentligen letar efter är inte så mkt en komprimerad distad sustain utan just clean, ringande ton.

/Gunnar

Du menar sådan däringa sustain alá överlappande toner på hela registret så att man bara sitter och drar ackord på ackord med guran och har ett löjligt flin i ansiktet?![^]

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]<font color="pink"><i>Rockabilly är inget annat än en tidig form av Rock'n Roll'"]</font id="pink">

Exakt [:)]

Så har jag det på min ombyggda bassman...[^]

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]<font color="pink"><i>Rockabilly är inget annat än en tidig form av Rock'n Roll'"]</font id="pink">

Moderat förstärkning i preampen med hög headroom och lågt brus - inte mer än 3 gain steg och ganska hög matningspänning (tänk Hiwatt), väl avkopplad mellan stegen.
Det är också noga med balansering av bas kontra mellanregister, bas strängarna tar längre tid att klinga ut eftersom de har större svängande massa.

Akustisk koppling mellan högtalare och gitarr spelar också viss roll. detta påverkas av rummets storlek och dess akustiska egenskaper, man kan få "sustain for days" i ett mindre rum med hårda ytor men samma förstärkare i ett stort dött rum levererar inte mycket till sustain tills man kranar upp den ordentligt och får hjälp av då inträdande kompression.




Alex
http://www.tubewonder.com
http://www.youtube.com/LouderAndMore - Rum K33 Fuzz Guitar Show 2008

Det låter som ett bra recept! Men man undrar samtidigt hur gamla godingar som Krilles Bassman och gamla vintageförstärkare med brusande kolmassa, realtivt låga spänningar och taskig avkoppling mellan förstegets gainsteg kan sjunga så förbannat [B)][?]?


Ja, det där är viktigt. Men jag har likväl upplevt hur riggens förmåga att leverera sustain liksom dör vid mkt hög volym. Om det beror på lokalen eller på stärkaren-högtalaren-gitarrens egenskaper vet jag inte. Men ett antal gånger när jag t.ex. verkligen maxat min JMP 1987 och 4x12 i mindre lokaler har jag ibland upplevt att tonen tappat sitt häng, nästan så att den dör ibland. Känns som ett rent akustiskt fenomen.

/Gunnar

kanske därför jag behöll gibson ga40 59:an [:D][:D] där finns det sustain mer än jag behöver.... då det "bara" är ett pentodrör "5879" i försteget men den ger alla ljud jag behöver... med volympotten/ton på guran så ställer jag det mesta...
+ ett super högtalare jensen neo!!!! som formligen skjuter fram ljudet...[8D][8D][:D]

<font face="Comic Sans MS"><font size="3">Zvenamps</font id="size3"></font id="Comic Sans MS"> Hobby rörförstärkartekniker

Du sjunger inte förstår jag [;)]

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]<font color="pink"><i>Rockabilly är inget annat än en tidig form av Rock'n Roll'"]</font id="pink">