Sven-Johan wrote:
...Personligen har jag förmånen att spela med en trummis som inte är så högljudd men ändå har ett väldans bra driv. I Red'n'Blue är det (har det varit?) JAG som är "problemet" med att vara "för högljudd"...
Gissa om jag också fått höra det genom åren... Men ALLA (gitarrister) vet ju att det ÄR trummisens fel... [;)]
Quote:
Kanske... kanske inte... Om du t.ex. skulle höra min Princeton Reverb är jag inte säker på att du längre skulle säga "varför minst en 50W Fender är ett måste".
Jag befarar att du har rätt. Vid närmare eftertanke tror jag att det är min preamp (använder en Koch Pedaltone som lyxig distpedal) som varit huvudproblemet vid rena ljud, att jag styrt över ingången på dess rena kanal. Då fick jag sänka volymen på preampen och höja förstärkaren, varför man kunde befara att det var förstärkaren som distade. Nu kopplar jag dock runt preampen vid rena ljud, använder den endast till dist, och har inte längre problemet att rena ljud blir spräckliga i kanterna. Med en strata på ingång 2 distar förstärkaren inte mycket alls, trots ansenlig volym. Problem solved. [:)]
Quote:
Quote:
...Fasen, man kanske skulle börja spela akustisk jazz istället? [B)]...
Intressant tanke... men det ska då vara för att man gillar att spela det, inte för att komma ner i ljudtryck [;)]
Mjo, det är ju just det. Hur skulle jag klara mig utan fläskigt distade ackord och räkor som far ur högtaleriet på lagom hög volym?!?! Nä, precis, <b>inte</b>! [:D]
Quote:
Ursäkta om jag blev lite utanför ämnet [:I][;)][:X].
Helt okej. Jag tar på mig hela skulden för det... Det är ju så roligt att tjöta förstärkare! [:p]
Frågorna har jag ju redan fått svar på! [:)]
/Tom-Andrew
<hr noshade size="1"><font size="1">Låter det bra så är det antagligen bra...</font id="size1">