Varit så mkt idag att jag kom av mig vad gäller bild,men..nu sitter det iaf en loop där.
Allt funkar som det skall...å det gjorde väl det hela lite könslöst kanske.?
E inget ni inte sett förr å andra sidan. (Tar bild im.) En av TT´s transistorloopar. Har ju provat båda varianterna,dvs transistor vs rör,back to back å...nä. Ser faktiskt inte vitsen med en rörloop.
Kanske kan vara trevligt,va fan vet jag,men en loop ju mer jag begrundar det skall vara så transparent det bara går och med de LND150 som sitter ombord så.. De sköter sitt jobb,och jag ser ingen som helst vits att återuppfinna hjulet. Punkt&slut.
De har ett option och det är ifall man vill använda trimpottar för send/return nivå eller ..vanliga panelmonterade pottar. I vanliga fall använder jag trimpottarna,och vill ngn då justera det så e det bara att ta av "botten" på chassit å göra det man skall.. Men denna ggn blir det panelmonterat,precis ovanför respektive jack. Skall förses med samma typ av rattar som vi återfinner på faceplaten har jag tänkt.
Sen.
Getts lite tid att leka med maskin. Den låter bra,den låter rent av svinbra...men har lite idéer kring fortsatt tweakande jag tänkte ge mig till att testa.
Et par saker står dock HELT säkert. Detta med LDR styrning av signalen=bra skit. Så länge det hela e glättat vettigt och skärmat vettigt...bra skit. Vidare det med att via switchar klappa i/ur komponenter kring en James.
I båda fallen är det enda som irriterar mig att jag inte gjort detta innan,det fungerar verkligen SÅ bra.
Jag har ju vid tillfällen getts kritik för att jag midorienterar ljudet för mkt. Jag ser det som saklig kritik,och i grund och botten som en kvittens på att vi alla gillar olika. Som jag tidigare sagt ser jag gitarren som ett mellanregister instrument,och som redan Edith Piaff konstaterade...använd dina fel..använd dina defekter. Det är DÅ du blir stjärna.
Samtidigt är det ju så att det kan inte bara vara jag som skall trivas med mina alster varför det med switchar kring en James i effekt är att ha kakan och äta den med. Det hela är ju i effekt så enkelt när man tänker efter att jag närmast skallar kylen ute i köket pga min egen idioti i att inte tänkt i dessa banor tidigare. I min bok får en..skall vi kalla det "breddad" James vanliga TMB stackar att framstå som rena ineffektiva dumheterna.
Å..som sagts på annan plats,courtesy Aleksander Niemand. I vanlig ordning e det herrn som fått sparkat mig i rätt riktning för att tänka vidare. Var ju han som mer eller mindre riktade med hela handen och invikt tumme att leka Baxandall...å se det ena gav det andra osv...
Detta har givetvis åxå rent tankemässigt pressats in i sin extrem,och frågan e väl snarast var man skall dra gränsen för det.? Dvs,kunde det vara ide med en vridswitch med X antal lägen? Bara vad avser kondensatorer finns ju 4 individuella greppunkter,och det i sig medför ju en närmast oändlig mängd variabler i sammanhanget.
Men..nä. Jag tror fortsatt på arbetsprincipen KISS. Keep It Simpel Stupid. Att maskinerna får karaktär är inte bra,det är en förutsättning. Att som nu däremot med vanliga switchar rappa i eller ur tex midshift samt basshift...e bra. DET är användbart.
Det finns en arbetskvittens jag inte ger mig på att rucka på.
En maskin e klar att användas när jag kvitterar för mig själv att..-"Den här hade jag kunnat tänka mig att ta med mig upp på scen"-. Då e den i rätt härad iaf,för kan jag tänka så...kan garanterat andra med.
|
