Kul att det börjar röra på sig i den här tråden. Dock känns det inte helt lätt att få allting klart för sig. En slutsats som jag tror att jag kan dra är att min ”luddiga attack” (oönskade kompression) sannolikt beror på att jag har för stora sgm (1 kOhm). Så ett första steg blir att testa med att återställa till ursprungsskick, d v s kortsluta sgm:erna, alternativt att minska dom till t ex 100 Ohm (som i Fender BJ). I original finns ju inga sgm alls så det funkar ju även helt utan. Rörens livslängd oroar mig inte så mkt. Har själv aldrig spelat sönder ett EL84, B+ är ju inte så hög och ett EL84 är ju överkomligt i pris.

Om zenerdiod-arrangemanget kan få slutsteget att bli ”rappare”, och uteffekten att bli högre, så är ju det förstås också värt att prova. Tror ni att dom effekterna fås även om man jämför med en krets som helt saknar sgm?

En annan fråga är vilken zenerspänning man ska välja. Verkar ju inte som om spänningen behöver vara så jättestor, så 27 V + 28 Ohm (enl Zven) får nog bli mitt utgångsvärde. Möjligen skulle man kunna prova ett betydligt mindre värde (typ 5 V), och då kanske det inte krävs så stor effekttålighet. Frågan är om man ska blanda in en konding också. Är det värt det tror ni?

Jag kommer ihåg att merlin citerade en anställd på mullard i en tråd för några år sedan. Mullard teknikern nämnde att de missljud som uppstår när G2 har för hög spänning beror på sekundär emission från G2 i form av små utbrott av elektroner från mikroskopiska "hår" på G2 tråden. Tydligen uppträder samma fenomen men i mindre omfattning när anodspänningen svänger under G2 vilket är en av nyckelanledningarna att UL koppling producerar mindre distortion.