Jahaaa. U win some,u lose some,å se den här ggn vann vi. Ett ord till att börja med om skitföretaget Schenker. Igen.
Schenker har tydligen ramavtal med den tyske speditören säljaren anlitade. Iom det var det säljaren som nu undrade varför maskin inte hade landat hos mig. Så han gjorde en sökning å se...den hade legat hos Schenker i Bäckebol sedan den 4e. Schenker menar då (läs-ljuger) att de sökt mig. Något som givetvis är rent skitprat. Uppriktigt? Man får fan inte driva ett företag som Schenker gör och överleva..deras servicegrad är så djälva pissdålig att det SKALL straffa sig.
Nåja. Som sagt så saknas originalcabben till denna maskin. Packtejpen på den nedre bilden e för slutrören som vart inlindade i cellplast...å de hade mkt riktigt i likhet med resten av maskin överlevt.
Abret som säljaren gett uttryck för var att maskin brummade en del,något som visade sig ha sin logiska förklaring och vara lättlöst som problem.
Nu syns det inte så bra i denna bilden (jmfr sedan mot bild längst ner i denna post),men maskin var ganska skitig. Skitig som i ingrott damm. Annars....inget att påpeka. Snarare det än motsats faktiskt..brukar indikera att grejer fått vara ifred.
Slutrören var gamla hederliga Telefunken "brown base". Bra skit..
Ersättningscabben i plåt hade jag dömt ut ifrån bilderna men nu med skiten i hamn vetti faen faktiskt. Arbetet med plåtcabben är riktigt seriöst. Får se hur göra med den biten.
Jomen. Iom "JMP wannabe" storleken i kombination med tysk ingenjörskonst så får ju bitarna närmast ha simborgarmärket för att kunna kommunicera med varandra.
Nu var vi där med mammas strykjärn igen. Ngn har vevat runt i maskinens glättning för första smäll (som är två lytar i serie) och då gjort ett rent estetiskt ganska sunkigt jobb när kablaget skulle tillbaka. Värme...för...länge.
Första jag gjorde var att kolla samtliga lytar av vikt med ESR mätarn å iom det..så skalade jag fram lite frisk kabel å gjorde jobbet lite mer tilltalande.
Lödblobbarna i bild var inte så sexiga faktiskt.
Det där PSU kortet förefaller vara en gemensam nämnare för GA/PA/BA-200. Samma samma och inget ni inte sett förut direkt..men..notera hitersta säkringshållaren. E för maskinens glödlindning till slutrören. Den har två sådana lindningar.
Iom att detta är en GA-200 (G för gitarr) så använder den ett par transistorer som ingångssteg och därefter ECC-808´or. Det vänstra e "andra steg" för respektive kanal och det till höger där e flaskan som fixar tremolo,som då fö e optiskt.
Går vi sedan till fasvändaren är den av longtailed pair typ. Inga märkvärdigheter det heller egentligen. Det som kanske kan ses lite annorlunda e lösningen för presence då där sitter en flervägsomkopplare som bestämmer frekvensområdet för den i kombination med en "intensitetspott". Tyskt så det förslår.
Maskin e från -69 och...iom det höll jag på å säga så e kondningarna ut från PI´n på 100nF styck. Ja,styck...read on...
Å se där har vi då igen ngt återkommande modellerna emellan. 100nF styck som sagt,av den enkla orsak att man justerar bias separat per slutrör. En lösning de verkar använda allihop.
Original så har dessa maskiner en numer utgången DIN standard som nätjack. Detta byttes direkt mot ett IEC dito.
Hålet intill är efter ett annat jack jag demonterade. Av ngn anledning har dessa maskiner "nätspänning ut" med. Ngt som vi definitivt inte kommer använda. Hålet kommer därför tids nog att pluggas.
Original nätjacket har sitt "chassi" i plåt,vilket medför att skyddsjord tar sig ut i chassit den vägen. Nu..vart det IEC jack varför en separat lösning för det med skyddsjorden installerades istället.
(Å mmmm....som ni ser framstår lödningarna av kablaget till maskinen 1a lytar lite annorlunda nu (jmfr ovan))
Ngt har brunnit tidigare i maskinens liv. Lödpunkt som säkringshållare vart inte sådär djävla fräscht direkt. Iom det flätades rubbet av och lödades om.
"Maskinen brummar". Ok? Så vad var felet då? Mjooo se... Att man bara drar en tåt från ena sidan av lindningen till SLUTRÖR rakt i jord brukar funka (maskin har två glödlindningar). Det e då så att den för slutrören jordar i en av nitarna som håller ena slutrörssockeln. Då hjälper det en del om den niten inte e helt lös.
Till preamp glöden i sin tur så hade man rationaliserat bort balanspotten och gjort som det SKULLE vart till slutrören. Dvs ena sidan rakt i jord.
Nu ersattes jord för båda lindningarna med en trimpot styck istället och...presto...så vart det bra mkt mindre brum kan vi säga.
Så svårt var det med den biten!
Hm. Totalt sett är maskinen hyggligt fräsch och hyggligt orörd. Denna "fotoburken" är det som tremolots fotoresistor samt glimmis sitter i. Den..var sprucken,å se om det skall vara ngn vettig ordning på ett fotoresistor styrt tremolo e det BRA om där råder mörker när lampan inte lyser upp tillvaron.
Så superlim...eltejp (e fan det enda jag använder den varan till!!
) å dit med grejerna igen så vart det prima liv.
Rengöring var det ja. Jmfr mot de översta bilderna. Jo tjeeena. Vanlig fönsterputs från Netto,så´n superbillig variant,och en pensel jag klippt ner borsten på så den e hyggligt styv...följt av massor av tryckluft. E fan grejen hela dan.
Elektronik å rent brukar vara en bra kombination.
Appropå det. En grej som varit ett återkommande aber med dessa maskiner är att PSU kortet leder bryggans mm jord ner i chassit via en av de fyra "stolpar" som håller kortet. Även denna maskin...knaster å brak eftersom den mutter som håller fast skiten inte var dragen. Märkligt som lösning. Iom att den jorden nu fick friska förutsättningar och iom att det med jordreferens för de två glödlindningarna gick i hamn så...jotack. Det enda som hörs med maskin på full patte är ett sus. Hej å välkomna skall ni vara till tysk ingenjörskonst. Chip liksom!
Har ngr sådana där original Winston lödstöd kvar sedan PA-200 maskin jag fortfarande lattjar med,så jag drog dit ett sådant och adderade ngr kondningar...åsså vart det PPIMV dags direkt.
Ok?
Mja. Jo. Detta e 1a ggn jag nu tar mig för att göra en PPIMV lösning rakt av på en av dessa maskiner,och då i ambition att få uppleva/höra hur de låter å funkar med reglagen i bott utan att man blir döv.
Ha nu en sak klart till att börja med...EL-34´orna får nästan 600VDC på anoderna vilket gör de här burkarna ENORMT högljudda.
Lite sådär Peavey Roadmaster komplex (jaja...denna e tillverkad mkt tidigare..men ni fattar vad jag menar).
Mao är ngt annat än en PPIMV (alt annan lösning som ger samma effekt) helt otänkbart. Framför allt för gitarrbruk.
Jajajaja...men hur fan LÅTER den när man pressar den då?
Ja,detta e ju i grunden cleanmaskiner. Dvs Fender Twin SF clean. När man nu drar dit PPIMV´n så distar den förvisso,men det e fanimig mindre än en JMP distar iaf,å..det e ICKE snyggt!
Jaja. På ngr sketna timmars jobb har vi oss en alldeles utmärkt fungerande sen -60tals Winston GA-200.
Sagt det förr,säger det igen...detta håller HÖG kvalla. Springer ni på en,köp den. Iom EL-34´orna och iom LTP´n så e ´re inga som helst konstigheter att bygga om en sådan här till ngt som distar härifrån till Alingsås å tebax.
Så. Nu får vi se hur jag skall hantera denna. Kunskaperna mina har ju lugnt sagt växt en del sedan den förra GA-200´an varför det känns som att det är lite returmatch faktiskt. Å eftersom den andra GA-200´an fortfarande finns kvar vetti faen om man inte skall gå en returmatch med den med om detta faller väl ut.
