Det är peter som flaggar för att en vanlig sketen spaltpolsmotor som helst med rätt remskiva går att använda i denna applikation.
Det gäller bara att fästa den.

Vad gäller pabsten på ebay kan jag ha fel, i så fall kan jag glädja med att om man lossar de 4 skruvarna runt
motorlagringen kan man antagligen flytta den gamla ytterrotorn till den nya motorn ( om det nu är samma grundmotor).

Precis min tanke Peter. Som sagt,det är ju en av lindningarna i statorn som kastat in handduken. Å 600:- för att få hem en Papst tycker iaf inte jag e speciellt farligt.

Värre då med det jag fått reda på genom Aleks försorg nu under eftermiddagen. Med undantag av raderhuvudet så är SAMTLIGA 5 andra huvuden kass.
Dvs,samtliga av modell Bogen UK100 är sopor. Så jag jagar för fullt. Om det finns NÅN ombord här som sitter på tonhuvuden surplus så säg till. Behöver INTE vara Bogen,men nu har jag gett mig fan på att få fart i det där reverbet å så e re bara..

Niemands ambulansservice ryckte ut med stora apparajten och..näfan. Avbrott i alla fem,hur märkligt det än må låta.
På den positiva sidan e det fart i oscillator mm iaf.

Supertack Aleks. Alltid lika lärorikt.

Appropå tonhuvuden,kan det inte vara så att radiomuseum sitter på sådana?
Tycker jag låter rimligt.

hur f-n kan flera tonhuvuden få avbrott samtidigt ? Har din kompis handyman kopplat in dem i en anodkrets ?
Du kan lika gärna dissikera ett av dem för att försäkra dig om problemet ( osannolikt nog kan det vara en konding i dem)

http://www.amp-fix.com/copicat_spare_parts.htm
Längst ner på sidan finns det huvuden. Kanske billigare att leta rätt på gamla bandare på loppisar eller så...

Kan det inte vara så att de "geggat-igen" framför magneten? Gör rent och putsa, gärna med en fiiin smärgelduk eller liknande. Men det har du väl redan kollat?

De uppvisar ingen induktans och så där 130 MOhm samt kring 100pF kapacitans. Typisk för en spole med avbrott i lindningen.
Troligen olycka vid service/reparation.

Mm.
Visst e re så Aleks (å återigen stort tack för hjälpen )

Har via Ohjay lagt rabarber på en Papst motor då,å på det jagar jag tonhuvuden så mkt tygen håller. Finessen e den att oavsett vilka hade jag gärna sett 5 likadana iaf.



..som sagt. Inget speciellt i ngn form. Märkta "Bogen UK 100".



Men säg det moln utan silverkant. Så jag har fått spenderat lite mer tid med förstärkaren i sig. Cabben fick sig en vända till,div fästen polerades rent å sattes tillbaka osv. Å därefter...lira.
De gamla original FEHO högtalarna e fan inget att ringa hem om iaf. Varför? Joo...denna ggn provade jag med en MXR overdrive framför å..nääääääääfan... Nu skall samtidigt sägas att de gamla elementen nog inte fått visa vad de EGENTLIGEN går för då jag misstänker att där e goda mängder oxid mm i spolarna på dem. Skrapar en del när man börjar öppna spjällen lite...
Frågan e? Skall man ge sig i kast med att "lira loss" det där? Som det e nu blir där en ganska ful fuzzton uppepå det maskinen ger i sig. Varit med om det tidigare men liksom aldrig brytt mig då de aktuella elementen bara låtit sopor. Så icke HELT fallet denna gång,varför jag frågar.
Det enda jag kan hålla emot dem är att de saknar botten om ngt. Det...åsså fuzztonen då,men det fattar tom jag att den inte skall vara där.
Jaja. Värsta som händer e ett par andra element,å se baffeln skall loss för rengöring osv iaf så..inget större merarbete isf.



Sen ett litet tips,för vad det e värt. Gamla rattar som sitter på plats med sättskruv,e ofta de där sättskruvarna sitter som berget.
Vad göra?
Ja,i detta fallet vart det väldigt enkelt iom att rattarna e av förnicklad mässing..så jag bara öste på jag...
Men,tipset består i att använda en varmluftspistol för att få värme i skrotet och PÅ det använda rostlösare i ngn form SAMT att attackera skruven ifråga med en mejsel som verkligen passar SAMT att man "rappar till" skruven medelst mejseln med en mindre hammare.
Omdöme skola råda dock.. E liksom inga herrejösses bitar vi talar om så..använd omdöme. Hellre mer värme än kraft (hammare).
Hur som. De satt redigt ett gäng av dem men..värme osv gjorde sitt så nu e de loss allihop. Funkar varenda gång..

Bytte masterpotten. Hade ingen 100k så jag ersatte med en 500k. Bortsett från att originalpotten var ledsen gav just det med det ökade värdet inget vs ECF-83´an.... Men,fuck it. Original fasvändaren kommer få stryka på foten. Inte mer med det.
Däremot e det så att Schallers variant av "presence" inte e ngt annat än en 120pF kondensator över sagda masterpott.
Mao en pryl som blir hyggligt meningslös i samband med installation av en PPIMV,å en sådan kommer.
Var så säkra.

http://www.magneticheadcompany.com/ eller snarare http://www.jrfmagnetics.com/ kan kanske hjälpa.

Men nu inser jag att magnetbandsteknik verkar vara på utdöende. Man kanske skulle kika på att
göra en digital fördröjning i en burk, eller kanske snarare leta reda på en sådan.

En sådan i byggsatsform är http://sound.westhost.com/project26a.htm
som kan beställas http://sound.westhost.com/pcb/pricelist.html för 16 australiska dollars ( man
skall antagligen ha flera där man mixar ljudet för att få önskade multipla ekon)

( jag bygger gärna och testar )

Digitalt?
FATWA!! FATWA!!!

Näfan!!

Skrev faktiskt till MHC så sent som igår och den mkt trevlige John French har svarat. Intresserad eftersom han aldrig sett ett dito Schaller eko,men kommer vara på semester till den 21/7.

Så.
Motor-check.
Tonhuvuden-check.
Mao,vad beträffar den biten återstår bara att vänta på leverans nu. Jaja...



Tog mig tiden att rensa upp i slutstegsdelen. I den vevan sattes PI´n om,å har labbat dels med en långsvans och dels med en para och dels med en floating para. Valet vart en floating..
Mkt av kablaget byttes ut. Det har som sagt brunnit i slutstegsdelen tidigare,vilket påverkat integriteten i div kabel mm till det negativa. Så..nya kablar stod helt enkelt på programmet.

Av någon anledning har Schaller en ggn i tiden valt att göra "tappar" vad avser spänning som skall till olika förbrukare istället för att lägga dessa i "kedja". Vad det medfört är bla att drivspänningarna till olika steg vart väl höga för min smak. Betänk då i den vevan att denna maskinen alltså INTE följer schema vad avser vad PT´n ger ut. Jag ligger på andra sidan 500VDC där med knapp marginal...
Så genom att koppla som kedja istället via friska keramer så landade nu tex PI´n på 385VDC i railspänning,vilket jag personligen då tycker är lite vettigare.



Ah. Javisst har den fått en PPIMV. Är väl knappast nån som inte vet att jag förespråkar metoden idag,och varför. Smidigt e de iaf..och ett i mitt tycke enkelt och effektivt sätt att hantera effektstarka maskiner.



Å här då ett "Aleks patent" . Iom att spänningarna ramlar iväg i en sådan här togs valet att installera en 27V zener per skärmgaller. I sin tur sitter det en 100 Ohms keram per sockel,och detta då som broms för störningar.
I denna vevan där jag städat en hel del i slutstegsdelen så byttes även ngr av glättningslytarna. Med det kan bara konstateras att trafos mm håller hög kvalitet. Maskinen lyder under "den gyllene regeln" redan original,men den är oavsett det anmärkningsvärt tyst i tomgång. Även med tunga påställ på PPIMV´n.



..å de små rattarna från -66 har fått nya färgmarkeringar

Ok.
Så vart det med byte av PI grejen då? Mjaaoooo.... Satt å stämde av med Aleks en vända igår kväll,och som han sa...du KUNDE provat att triodkoppla pentodsidan av ECF-83´an och köra den som para eller långsvans. Iofs sant,å det är EN av de punkterna där mannen lyser för sanningen att säga hade jag inte ens tänkt tanken.
Å andra sidan...ser man till my (förstärkningsfaktorn) för trioden ifråga så är den VÄLDIGT låg. Iofs inget direkt hinder det heller,men det hade iaf medför att mer förstärkning får ske i stegen innan isf. Oavsett,tanken e bra. Mycket bra,och därför som jag ser det väl värd att ta med sig.

Långsvans vs Para då? Ja,utan tvekan är långsvansen "mjukare". Snällare. Inte alls lika oborstad i vad den levererar.
Detta e nu en av de hittills få ggr jag provar en floating para,å se det blev lite som en gyllene medelväg i mitt tycke.
En sista grej jag skall prova tänkte jag e att köra en LTP med en ECC-99,som Peter H försett mig med (kiitoos!!),mest för att...prova. Kan ju liksom inte bli mer än skit. Empiri e dock alltid empiri vilket inte skall förglömmas.

Som maskin står nu är den alltså försedd med en floating para. Ngt jag justerat med hjälp av tongeneratorn vid lite olika frekvenser samt mitt lilla nya smidiga skåp. I den configen ryter maskinen gammaldags i brist på bättre ord. Det är 2 kanaler som är aktiva,och det räcker i min mening mer än väl. Men man skall då nog ha klart för sig att vi så långt talar en lite annorlunda topologi på det hela.
Respektive kanal har 2 steg. Dessa leds sedan till switchar som slår i å ur reverb funktionen. Därefter leds ALLA kanaler till en form av halvmärklig recoverylösning med en parallellkopplad flaska. Dvs två trioder delar på allt..innan det skickas mot mastervolym och därifrån mot slutsteg.
Vad det i vart fall ger för handen är ju lite möjligheter. Med detta har jag ju ett antal trioder som eg inte används till ngt speciellt vettigt i min mening.
Får se vad göra av det.

Blev till lite hopp å lek en stund med denna igår.

Bytte bla trattar,till ett par 100w Celestion,men vet inte direkt ifall jag tyckte det var grejen hela dan faktiskt.
Satte då om James setupen på den mer mot vad jag har som preferens idag,å det gjorde iofs gott men..nu låter det mkt "Racing" om den då. Hm. Tjatigt..

Letade febrilt efter det där ECC-99 röret i röran där,utan framgång. Får städa och plocka fram det idag helt enkelt.

Men.
Det som rent kretsmässigt visat sig vara lite av en grej är faktiskt de där parallellkopplade stegen ut ur preampen. Lite märkligt kan tyckas,men trots det i min mening begränsade anodmotståndet för dem så är där inget sån direkt herrejösses taskigt headroom. Antar att det sitter slaget i sten längre fram i preampen.
Vad det där para steget för med sig dock är kapacteten till en ganska trevlig distortion. Skall sägas.
Än så länge har jag inte kastat runt sjövilt i katodresistor topologi osv,men de som sitter där e nu inte helt uppåt väggarna för min smak heller.
Hm.

Tror jag gör så att jag labbar vidare på den befintliga plattformen faktiskt. För en gångs skull.
Med gainpotten på fullt för gitarrkanalen skriker det rakt upp å ner rätt gott i skrotet allaredan som det är för min smak.
Å högljutt e det som sagt,vid behov. Imponerande gammal maskin detta med allt sagt å gjort tycker jag

Lurar då på om jag skall återinstallera de där FEHO trattarna.? Om inte annat ger de verkligen maskinen karaktär,och vad vidare är har jag de facto installerat ett telejack så man redan som det är kan koppla in maskin i valfri cab.

Vad vi kan kalla en intressant dag.

Till att börja med har jag nu provat ECC-99 som fasvändare. Dels som LTP och dels som floating para.
Om vi börjar med de rent tekniska aspekterna så drar 99 helt klart mer ström än 83,och spänningsfallet kan man nog säga var som förväntat.
Det hör nu till saken att B+ linan alltså är ombyggd vs original i så måtto att vi talar "tripp,trapp,trull" av det med spänningsmatning.
Innebär att PI´n fn e den tredje anhalten att spännignsförses,och där jag tidigare såg ~390VDC i rail med ett ECC-83 låg där ~365VDC med ECC-99. Spänningarna in på resp anod följde givetvis det mönstret.

Nu är det samtidigt som så att i STORT är preampen för de än så länge aktuella kanalerna ganska omoddade. Eller,för att vara mig e de det kan vi kanske säga
Innebär att den ena kanalen då fått sin James omsatt med andra värden,och att div trams i form av svansresistorer slopats samt att katodresistorer kopplats av.
Detta har gett för handen att man med enkelhet skjuter de parallellkopplade "recovery stegen" i distortion OCH att man faktiskt skapar detsamma redan i 2a steg.

Men nu handlade det om upplevda skillnader mellan ECC-83 och ECC-99. Ngt som väl bör tas med i den betraktan är de mycket påtagliga skillnaderna i gain för de respektive rören. ECC-99 är ju ett ur det perspektivet bra mkt "tamare" rör än 83,men se..så är verkligen inte det med förstärkning det alena saliggörande. Kanske framför allt inte så långt in i en krets som en PI.

Å nettoresultatet,som upplevd funktion av att lira på maskin,e att ett ECC-99 i den aktuella positionen utan ett uns av tvivel lämnar mersmak.
Maskin e mycket mer övertonsrik och samtidigt upplever jag den som mjukare,ur alla aspekter.
Det hör då till saken att det som gav mest mersmak för min rent subjektiva del var med ECC-99 som LTP. I para upplevde jag att det hela vart lite mkt "kaka på kaka" av ngn anledning.

På det har jag labbat med lite olika högtalare i själva combon. Det som gett mig mest i sammanhanget så långt har varit en kombination av ett gammalt Celestion G12-H30 och ett gammalt H-H.
Må låta lite märkligt,men det e som att den relativt grunda,och öppna,combon trivs bäst med element som INTE har så mkt effekttålighet.

Nåja. Återstår att se var det landar,å vi e LÅNGT ifrån i mål med detta än.

Jobbat vidare med reverbet.
Fick fatt i 5st generiska tonhuvuden för avspelning som e tänkta för mitten -80 kassettbandspelare.
Installerade dem,men det gav inte direkt ngt. Har full oscillation in på ung 60kHz och definitivt tillika signal men...
Hur kan man lista ut ifall den magnetiska trumman ledsnat? Är det ens rimligt att den har?

Muttrat ihop cabben komplett med försteg å slutstegsdel iaf,å det pumpar väl på hyggligt tycker jag.
Skall ändra lite till i preampen har jag tänkt. Slutstegsdelen e jag dock förhållandevis nöjd med.

Du det måste ställas in med bladmått....

Nja Sven.
Det vi kallar Azimuth justering mm e nog minsta problemet fn.

Huvuddilemmat ligger i att jag inte får någon vettig ordning på kretslayout. Maskin stämmer inte mot de schema som finns,varför allt vad referenser heter faller på eget grepp.

Tex så matas inspelningshuvudet enbart med två signaler. Dels bias signalen och del audiosignalen,och dessa "möts" i inspelningshuvudet.
Bara det går stick i stäv med all jag läst mig till kring detta,men faktum kvarstår. Givetvis skulle ngn Mr Handyman kunnat vara i farten sedan tidigare,om inte annat kvitterat av att samliga huvud utom rader är brända,men vid jmfrls med riktigt förstorade varianter av de få bilder jag hittat online förefaller det inte vara så.
Givetvis KAN då huvudena ifråga ha intern jord via chassie,men isf undrar jag åxå varför vi kan mäta DC resistans över induktansen som respektive huvud utgör.

Såvitt jag förstått är en induktans för AC spänning ungefär det en resistor är för DC. Mao används tonhuvudets induktans i detta fallet för att skapa en styrd elektromagnet. En elektromagnet med en svängning i fallet proportionellt med bias AC spänningen som ligger långt utanför det hörbara området.
I fallet med dessa lite äldre maskiner ofta nånstans mellan 40k och 100k Hz. Denna bias e vad som skapar "ordning" i mediat,i detta fallet järnoxid,och på det-i den bias signalen-hittar vi då även ljudsignalen som då utgör avvikelsen-om vi nu kan kalla den det.

Huvudproblemet jag upplever är att jag förvisso har en oscillation kring det EL-84 som utgör bias driver i sammanhanget,men när jag kikar på signalen ut är den iofs av någorlunda rätt frekvens,men under last väldigt begränsad vad avser amplitud. Vi talar under last,med signalen dragen till tonhuvud och därifrån till jord,kring 4VAC. Nu hör det till saken att EL-84 flaskan har en katodresistor i form av en trimpott,och de referenser som är angivna i schema kan man nog lugnt säga att vi var en bra bit ifrån när vi började kika på detta. Medelst trimpotten kan vi enkelt i sin tur styra B+ spänningarna inne i reverbenheten,och detta är vad jag så långt använt som referens. Men...i att jag gjort motståndet större för katoden vs jord så inser även jag att jag i samma veva påverkat amplituden på oscillationen. Ngt som jag antar är värt ett Nota Bene i sammanhanget.

Nu är det samtidigt så,som jag förstått det,att de där 4VAC ingalunda e ngn direkt beskrivande faktor eg.
Vad som är huvudkriteriet är att skapa en magnetism över induktansen,tonhuvudet i detta fallet,och ju större spänningsfall och därmed ström desto kraftigare magnetism.
Enter då detta med bias.

Kikar vi på andra lösningar av mer traditionell karaktär,typ bandekon mm,så brukar biassignalen vara avskuren nedåt mkt abrupt medelst en liten kondensator. Oftast kring 100-200pF eller så. I fallet med detta reverb och alla dess egenheter är samma kondensator på 47 NANO fahrad. Mao lugnt sagt en storleksskillnad,och då hör det till saken att på schemat sitter där dels en 100pF kondning och parallellt med den en 60pF trimkondensator. Ngt jag uppfattar som en tanke i måtto att kunna justera just bias för minsta distortion alt högsta respons på systemet.

Lika samma skall avspelning och inspelningshuvuden tydligen vara samma sak,när vi diskuterar eran vi rör oss i här iaf. Mao är mitt nuvarande antagande att där är ngt i bias systemet jag helt enkelt inte hunnit läsa mig fram till,och ingenstans har jag hittat referenser på att det är kopplat som i den maskin jag fn slåss med.
Bara en sån sak att ha bias in i tonhuvudet ink signalen i sin tur fullkomligt utan jordreferens borde ju innebära att vi får HELT andra arbetskriterier för handen.? Att de två AC signalerna definitivt inte e lika kan vi väl skriva under på lika klart som korvspad,men hur har man TÄNKT.?

Det jag grunnar på nu,för rimligen borde kretstopologin i schemat stämma hyggligt med vad som finns i rena hardparts i reverbenheten,är ifall man helt enkelt skall säga "fuck it" och koppla om hela skiten enl schema.?

Det hör då till saken att på avspelningshuvudena i sin tur sitter där en kondning om 2200pF för resp huvud mot jord,å jag har grunnat på om detta inte kan vara biasfällan,men oavsett är inte de heller inritade på schemat.

Så..nja...även om tanken e god Sven tror jag vi e en bra bit ifrån ngn ev azimuth justering än. Det ligger ngt annat begravt här,avsevärt djupare än så.

Läser vidare online så länge...NÅN fan borde ju ha lagt ut ngt om detta.?

Jo.
En addering skall göras. Som jag skrev igår så har jag provmonterat det hela i cabben,å det går för min smak iaf lugnt sagt åt rätt håll.
För den som nu är intresserad så är maskin per definition inte så enkelt tänkt hela tiden. Som jag beskrivit tidigare har samtliga kanaler eg två steg som de använder..
Men.
Kika på kanalen för mikrofon. Man använder i princip bara ett gainsteg,men låter två av dem vara med i paletten. Sannolikt som jag ser det för att inte skapa fasfel kanalerna emellan eftersom de är hardwired tillsammans.

Nåja. Mikrofonkanalen gör jag fn om till att bli ETT steg i form av ett EF-86,å det har jag för ambition att "haka på" baskanalen.
Mao kommer baskanalen användas som den står i princip,bara det att mikrofonkanalen leds in i den topologin,återigen som hardwired,efter 1a steget i den. Detta för att dels skapa 3 kanaler med lite olika karaktär,och in efter första steg för att undvika just fasfel.

Om vi då kikar lite djupare in på schemat så ser vi att det sitter en parallellkopplad flaska i form av ett helt ECC-83 och dessa två trioder delar såväl anod som katodresistor. Dessa trioder har jag idag separerat helt och i sin tur gett lite andra arbetsförutsättningar vad avser val av resistorer.
I korta ordalag vart det fanimig precis vad doktorn ordinerade!!
Iom insatsen idag vart där fanimig sång i gitarrkanalen på den gamle Schallern,det skall fan ha klart för sig!

Därmed då inte sagt att det e färdigt. Nu skall jag dels labba lite med svansresistor på ingångssteget för baskanalen (den e tänkt att bli clean kanal) och dels då skall det kopplas klart med den där EF-86´an. Den biten känns så långt helt obeprövad och skall bli intressant och kul att lattja klart.

Ett par ord om tremolot i sin tur. Många ggr har lite äldre maskiner ett tremolo som inte slår djupt nog när distorsion kommer in i bilden i min mening. De funkar bra för cleant,men blir liksom bara till "mush" när man adderar mkt mer OCH klippt samt komprimerad signal. Så icke fallet med det som sitter i denna Schaller.
Behöver faktiskt inte röras,det liksom mest bara fungerar.

Jaja. Som maskin lär den väl vara färdig tids nog. Det med reverbet dock ser jag som ren lektion och undervisning.
Problem e fan till för att lösas.

http://www.el-me-se.de/old/pdf_files/Schaller%20echosound.pdf

För sakens skull då. Det där e den referens som finns på Schaller maskinerna,i detta fallet från den numer bortgångne Hans Ohms.
(Å precis som schema...)

Sk=sprechkopf= inspelningshuvud.
Lk=löschkopf=raderhuvud
Wk(Hk i schema)=wiedergabekopf=playbackhuvud.

I texten förklaras bla att man använt speciella just tonhuvuden,bla bestående i att spaltavståndet på induktansens kärna gjorts större än vid liknande huvud för bruk med tape.
Det senare står ju till logik om man tänker efter,eftersom en kassett eller ett bandeko har direktkontakt med resp inspelnings,rader som avspelningshuvud.
Iom att ett Schaller INTE har det så står det till rimlighet att man enkelt förklarat försökt öka den aktuella elektromagnetism som är nödvändig. Media,i detta fallet trumman,är helt enkelt fysiskt längre bort från resp huvud än vad en tejp är.
Lika samma kan man läsa i texten att signalen behöver förstärkas mer än vid bruk av konventionella tejp maskiner,samt att man detta till trots får ett avfall i båda ändar vad avser frekvensomfång oavsett.
Siffrorna 3kHz samt 5kHz,beroende på praktiska omständigheter,anges.

Märk väl också att det i texten anges att systemet är designat kring att tonhuvudena INTE skall ha ngn fysiskt direktkontakt med den roterande trumman!
Mao är detta,mig veterligen,det enda system från tiden som arbetar UTAN mekanisk kontakt mellan media och tonhuvud.

Samtidigt anges trumman som roterar vara av icke ferritiskt material,i detta fallet tydligen aluminium,och att den brun/orangea färg som trumman är täckt/målad med utgör det järnoxid skikt som sköter själva inspelningsmedia grejen.

Det sista där inte minst intressant,för det BORDE som jag ser det innebära att det går att "renovera" en sådan trumma med hjälp av nu järnoxid och ngn form av bindemedel samt en eftersläng i en svarv för att garantera koncentritet.

Det som oroar mig dock e det med tonhuvudena. Nu har jag förvisso löst ett par andra ifrån ngr gamla Tandbergare,men det som skiljer primärt är ju deras induktans.
Men.
I samma veva får vi alltså av texten ovan klart för oss att man inte bara ökat induktansen i dem utan även spolgapet.
Jaja.
Den som lever får se,som sagt..problem är till för att överbryggas.



Här en bild från nätet där man uppenbart slipat/tvättat bort det ferritiska skiktet. Mao är det sannolikt oavsett vad storyn kring detta eko påstås vara att det inte fungerar. Hur som,man ser att trumman är av aluminium.

Hm.
Återigen en intressant dag. Hela denna serven med att lattja med magnetism känns både spännande och intressant. Utan tvekan.

Å dagen har varit dels ett par kliv framåt,å vad reverbet beträffar ett fall framåt.

Vi börjar då i en ände.
Clean kanal. Mmm...gjorde så att jag installerade en 1/4w trimpott i serie med katodresistorn på ingångssteget till baskanalen.
En trimpott om 100k.
Därefter...



Ett alldeles väldigt käckt EF-86 på plats där det tidigare satt en ECC-83,dvs "mikrofonkanalen". 220k i anod å 1M i SGM osv osv osv.

Det hela fungerar alldeles fantastisk bra vill jag påstå. Genom att använda trimpotten är det inga som helst problem att krana via den så att kanalen i "bas form" går rent. En avkopplings lyt installerades på andra steget i form av 4,7uF. Gjorde ju att man fick ratta den där trimpotten ganska aggressivt. Hm.

EF-86 då? Värt besväret? Svaret på den e ett RUNGANDE ja!!! Oj oj oj! Så nu har vi dels en bra gainad ECC-83 kanal...dels en riktigt snäll ECC-83 kanal...å sen en EF-86 kanal,med allt det medför i bandvidd,som verkligen RYTER.
Så,jofan. Bra skit helt enkelt.

Så....reverbet då.
Läst mig trött. Om div sanningar och formler. Om div statiska och faktiska regler. Mm.
Ett fall framåt. Mjo,men det e LÅNGT ifrån så att jag ger upp. Tvärsom!



När man sitter där jag sitter nu,å ni som vart med en stund känner igen er,så e re ganska svårt att avgöra vad som bottnar i teknisk brist vs vad som utgör prylar som e körda i botten. Som tex det med det där FeOx skiktet? E re HELT slut?
Näh. Nähfan. Färgen sitter kvar,iaf lite,å..näh.
Det visar sig att när jag stänger av all signal åsså bara roterar jag trumman fritt så visst fan arbetar de tonhuvud som agerar "playback". Inget att snacka om,där kommer ett "static"(fan heter det på svenska?)som inte går att feltolka. Ett static som jag kan dimensionera med reverb pot!
DET..e bra!! Innebär att läshuvudena mao arbetar. Så e re..annars hade det inte sagt ett skit..enkel matematik.



Men..till grad å måtto har jag under dagen fortfarande flugit i blindo. Mao,jag har fortfarande inte haft koll vad avser topologi och rimlighet. Jag menar...det fina med elektronik e att skiten har IQ som en Pååls brödlimpa. Iom det,följer det rent generellt fysiska lagar och förordningar. Så e re bara..
Enter...
Internet. Den här killen internet va....
Mm.
Nähfan. Det räcker inte med HELMUTH Schaller...nej nej nej nej... Nähfan. Jag skrev ett par rader i mail till Detlef.
Detlef Rieky visade sig vara en hyvens man!! För Detlef i likhet med en annan tok..hade tagit det hela med sin KV-50 på ett mer....skall vi kalla det "tyskt" manér.?
Så lilla jag skrev till Detlef..å se efter ngr mail fram å tebax så kom det fram att Detlef hade minsann gjort en reverse engineer på det hela..
Så nu sitter jag på vad som ÄR det riktiga schemat i PDF form för dessa maskiner!!! Heureka!!!

Så. Playback huvudena gör det de skall. Oki. Nu visar det sig när jag kollar Detlefs schema att..nahfan. Mkt riktigt har Mr Handyman varit framme.
Mmm... Nu e ´re en stund innan jag korkar ur champagnen men,Detlefs reverse engineer tåls att provas iaf och MYCKET RIKTIGT visar det sig att inspelningshuvudet inte HAR kontakt med backen DC mässigt,om än då AC mässigt.
Go figure!!

Jaja.

Som den gode Arnold sa...

To be continued.... I`LL BE BAAAAAAAACK...

Naaaaaahfan...
Kopplat efter schema. Provat olika tonhuvuden som inspelningsdito. Tom limmat dit tejp,alltså samma form av tejp vi använder till bandekon,men...naaaaahfan.

Oscillationen ligger kring strax under 40kHz vad jag kan utröna. Signalen e förvisso ganska svag.. Rör sig kring 4-5VAC eller så.

Å precis som innan har jag "static" när jag snurrar trumman manuellt.

Dags att backa upp å inse vad det e jag gör fel,helt uppenbart,för spelar in gör burken iaf inte.

Måste du inte ha en fotomkopplare inkopplad typ jordning nånstans

God tanke Sven,men nej. Dessa arbetar precis tvärsom. Dvs,du dödar reverbsignalen genom att tända en lampa via footswitch som då lyser framför ett fotoresistor,och denna fotoresistor shuntar den våta signalen rakt i backen.
När lampan e släckt åt andra hållet...ja,du hajar.

Däremot e jag nog ngt på spåren. Började separera de två signalerna helt,dvs bias och instrumentsignal,och det visar sig att bias arbetar nog ungefär där det skall,antar jag,med en frekvens av ~35kHz.
Däremot visar det sig att jag har en ~30kHz oscillation i driverkretsen för signalen. Dvs INTE kring EL-84´an utan kring de "två plus ett steg" som utgör förstärkning för signal in i reverbenheten SAMT det feedbacksteg som är kopplat därtill.
Se..det e inte helt rätt,och med det i tanke inser även jag att AC+AC kan ta ut varandra.

Ngt som förtjänar att gås till botten med antar jag skäligt. Märk nu väl att de två kretsarna i princip är isolerade från varandra vid mätningen. Dvs,inspelningshuvudet är då borttaget ur ekvationen.

Update,men tyvärr e det enda att rapportera att det nu dykt upp en ny Papst motor för reverbets drivning från USA.
Förvisso ett steg i rätt riktning iaf

Som påpekat dök motorn upp. Använde statorn och återanvände ankaret från den gamla motorn. E som så att den där "plåtbygeln" som sitter under motorn har en plastinsats och i den plastinsatsen antar jag att där skall ligga en kullagerkula. Denna e,oavsett vad det nu är,sedan tidigare väck så det vart på tapeten att skapa ngn annan form av axiallagring. Nu hör det samtidigt till saken att en sådan axiallagring behöver vara....tyst.

Nåja. Svarvade en ansatsbricka som passar i ett uttag i huset som var 15,45mm utvändigt och hade ett 6.2mm hål i centrum. Mao rör motoraxeln i sig inte ansatsbrickan. På det svarvade jag till en mkt tunn delrin bricka (plast) och försåg i sin tur det hela med fett avsett för uppgiften.
Nettoresultatet var en Papst motor som i princip går i det närmaste ljudlöst.

Mao var motorfrågan iom detta löst,och mkt riktigt fungerar det hela minst lika bra som det gjorde vad avser den biten 1966.
Värre då med...



...själva reverbfunktionen. I ett mer eller mindre desperat försök att hitta hem så tillverkade jag ngr distanser som fick upp tonhuvudena till en punkt på rullen där inget tidigare varit. Rådet från vår vän Detlef var att det mkt väl kan förhålla sig så att mediat på rullen helt enkelt gjort sitt där tonhuvudena sitter.
Icke.
Svaret på den är helt enkelt...icke.

Iom att jag ser oscillation,dvs vad avser bias,och jag ser signal så är för mig den logiska slutsatsen att de tonhuvud jag här skaffat helt enkelt inte löser biffen.
Samtidigt skall sägas att jag,återigen rent logiskt,har mkt svårt att se vad som skulle vara skillnaden mellan att som konventionellt ha bandet fysiskt svepande över tonhuvudet och det som sker nu... Dvs,vi talar avstånd mellan tonhuvud och rulle i storleksordning hundradelar av en mm.
Ett i sammanhanget stort problem för mig är att jag har mer eller mindre omöjligt att mäta en ev magnetisering.
Samtidigt... NÅNSTANS måste ju problemet ligga. Finns ju inte en gröndjävlig chans en ggn att systemet inte kan fås att fungera. Så e det ju bara...

Så...tillbaka till ritbordet antar jag..

Köp magnettråd... o linda upp på trumman..

Mm.

Har läst på en del. Om allt från Lenz lag till Faradays i sammanhanget.
Provat div olika tonhuvuden,avstånd,media...noll. Nettoresultatet är noll.

Läst på och friskat upp en del gamla kunskaper om inducerad magnetism i sig och induktanser specifikt. Läst av vad skåpet säger å...noll.

Playback huvudena ger signal men det är som förgjort att få spelat in ngt och detta oavhängigt av ifall vi diskuterar trumman alena eller trumman skodd med vanlig kassett tejp.

Vi har snackat om oscillatorfrekvens,strömbehov,induktans osv osv och ser den röda tråden igenom allt men...nix.

Jag för en har mkt svårt att se hur detta system inte reagerar ALLS. Om vi nu använder huvuden med fel induktans,vilket vi gör-i större och mindre grad,så borde vi som jag ser det iaf få ut NÅTT...men icke en mV i nån form.
Det vi får ut är ren "static" (säger man störning på Sv?),och det summeras till ngr millivolt eller så. That´s it.

Det jag så långt inte gjort är att mäta strömmen över inspelningshuvudet (bias),men samtidigt..har provat en ren uppsjö olika huvuden. Vi talar nu i storleksordningen 10st olika. Samma samma..

Den modulerade signal vi nu skickar in mot inspelningshuvudet förefaller mig rimlig. Man ser dels tydligt bias signalen och dess amplitud på skåpet,och man ser tydligt signalen.

Det svarar inte i någon form och jag börjar få slut på idéer här.

Det _borde_ vara trivialt.
Du har säkert kollat att du har insignal + HF på huvudet. Du skall ha tillräckligt lite HF för att
inte radera signalen..

Har du tillgång till en conventionell bandspelare ? Då kan du kika på inspelningshuvudet och mäta
signalerna där. Jag gjorde mig av med min braun och min revox för 4 år sedan .....

Japp å japp Peter.
Tyvärr har jag inte kapacitet att ladda upp PDF filer hur som längre och det handritade schemat,som stämmer,som Detlef gjort ligger just på PDF.

Om du skickar mig ett mail kan jag dra iväg det i retur.

https://www.youtube.com/watch?v=p7SkE5pERtA

...för den som vill veta lite mer...

Försök hänga med nu...

"Open circuit".
Mm. Möjligt,men har alltså läst mig till att detta är vanligt med dessa tonhuvuden. Ok. Vi antog ju initialt att brottet bestod i att ngn matat in DC på dem.
Mm.
Men nu sägs det alltså att detta är vanligt och sannolikheten för att alla dito tonhuvuden skulle ha gått hädan som effekt av DC kan vi kanske avfärda som direkt minimal. Mao är det ngt annat som ger sig i dem och då känns det ju iaf för mig rimligt att detta skulle bottna i ett designfel.?

Mao SKULLE det kunna vara så i bästa scenario att vad som händer är att tråden induktansen är lindad av går av tex genom stress invändigt i tonhuvudet,och då är frågan om detta kan repareras.?



Kablaget ToF tonhuvudet är verkligen inga grova grejer...vad vidare är så är min tanke nu alltså att försöka öppna iaf ett av de trasiga tonhuvudena,och då att göra detta "baktill" via en dremel med kapskiva i. Dvs kapa bort hela den bakre ståldelen av huvudet ifråga. På så vis kan snabbt avgöras ifall hela huvudet är fyllt av resin och om inte..ifall man då rent fysiskt kan se alt mäta sig till var tråden är kass.
Vad vidare är e den "hals" som utgör den gängade delen som dras fast i huvudet,som används som fäste för huvudet,krympt på plats. Mao SKULLE det kunna vara så att den krympningen helt enkelt är lite "för bra" slaget över tid.?

Är jag ute å cyklar?
Vet att detta är att gripa efter halmstrån men på ngt vis känner jag lite...vad annat göra där det står fn?

Genom att öppna huvudet baktill stör jag heller inte huvudets lappning eller geometri.

Asså...why the fuck can´t i catch a break?



Jaha liksom. Öppnade ett tonhuvud. Resin..mja. Jaja. E att förvänta. Meeeeeeen...skrapade rent ner till spolarna,å näfan. I helvete heller att det gav ngt. "OL"...antar att de flesta av er vet vad det innebär.

Jaaaahaw.
Röva bak.

Vad göra nu? Ge mig finns inte på kartan.