
Re: Hohner Orgaphon MH-50
Till att börja med får jag säga att utvärderingen av min MH-50 pågår... Använder den fn som huvudmaskin till alla 3 banden jag lirar,å det absolut inte utan merit.
Börjar kännas på ngt vis som att det bara e det med reverbet kvar att hantera.
Hur som.
Längre upp i tråden kan vi läsa om att jag klappar till en gammal Hohner Concertophon III. Där...har arbetet fortlöpt.
Det hör till saken att ngn som sagt varit nere i denna å moddat levande skiten ur den tidigare. Bla då byggt om PI´n till en concertina,av ngn anledning,men vad vidare e dessutom skrotat det "slider" motstånd om 500 Ohm som utgjorde slutrörens katodresistor.
Ngt som kanske inte var världens smartaste drag iom att maskinen e UL kopplad original. Mao..skiten brummade oavsett vad som funktion av mindre obalans mellan slutrören. Ngt som alla som mekat UL maskiner garanterat vet varför..


Arbetsordern var att skapa en 2 kanalig maskin med en kanal för gitarr å en kanal för munspel. Det senare då ngt jag dykt i vid tillfälle med assistans från de som verkligen lirar just trynorgel och ett ANTAL slutsatser drogs. Micken ifråga,det hör väl till,var en äldre Astatic.
Outputen från den formen av kristallmick e ju rent overklig...eller mer specifikt kring 2VAC.
Mao KAN man driva den formen av mick rakt in i loopens return på en hyggligt modern förstärkare med faktiskt riktigt hyggligt resultat. Ngt vi bevisade genom att göra det i ett antal av de maskiner jag har stående..
Rent praktiskt innebär det åxå att mängden förstärkning/gain som behövs från en preamp blir högst begränsad.
Kort sagt?
Gitarrkanalen i denna blev en 3 stegare å munspels diton blev en....en stegare. Båda styrda via varsin James network.
Gitarrkanalen fick så ett gainvred samt ett volym...å munspel bara en volym. I sin tur med en 50kA pott..

Byggde till att börja med om PI´n till en LTP igen. Bara med lite andra värden än originalet. Skall sägas i det att jag en BRA stund letade mig förtvivlad efter brum....som det stog. Fel av mig givetvis,för som sagt...UL.

I sann miljömedveten anda återanvändes därför ett 47 Ohms just slidermotstånd för att kunna balansera slutrören mot varandra. 47 Ohm räcker dock icke..så det motståndet leddes ner i en 120 Ohms keram i sin tur.
Å..tyst blev den.
Det hela skall medges att det kan framstå lite plottrigt,men sanningen att säga tycker iaf jag att man "ser" logiken när man studerat hur det ser ut en stund,å med det känner jag mig nöjd.
FWIW...B+ för de här kompisarna rör sig kring 300 strecket under last. Mao..e där inte jättemycket att jobba med ur det perspektivet med moderna mått mätt. (Vad vidare e är använder de en EZ-81 RLR)

Preampen "fylldes på" med nya bitar där så behövdes. Resistorer återanvändes så långt det var möjligt. Tremolot,längst bort i bild,skrotades efter rent praktiska prover. Ägaren av maskin menade att han sket i vilket vad avser trem...så... Det funkade iaf INTE att koppla tillbaka det mot den nya preampen rakt upp å ner. Det funkar som så att det varierar resistans ut..


Jooo. Mycket tvål å vatten gick det åt

. FATTAR fan inte vad de e som gör att mången musiker inte fattar detta med vanlig sketen hederlig hygien? E mig fan en gåta.
Men. Såhär ser den lilla 18w combon ut iaf. Original elementen sitter i fortfarande å de låter verkligen HELT för djävligt!!

Därför..sitter där ett jack. Å som ni ser även en...japp...PPIMV. Bra skit i min mening.

Bakifrån ser man verkligen hur sliten cabben e...
Så det e sagt.
En Concertophone är ICKE byggd som en MH serie maskin. Concertophonen på bilderna skall enl uppgift vara tillverkad 1960. Må vara,den framstår för killar som oss ärligt sagt ganska billigt konstruerad. Mao,om man tar sig an en av dessa skall man vara medveten om att det går åt en hel del arbete för att få dem till ngt vettigt.
Oavsett,kul att ha gjort en!!