Sätter du en mastervolym inom feedbackloopen påverkar den hur mycket feedback det blir. Sänker du mastervolymen sänker du feedbacken. Aka på låg mastervolym så är det lite feedback. Därav hör du lite skillnad på låg ställd master om du klipper feedbackloopen.

Edit. Men hade du katoden avkopplad så hade du absolut ingen feedback alls oavsett ställning på mastern.

Tack för era synpunkter. De går helt i linje med mina egna tankar. Skulle givetvis även ha provat på fullt mastervolympådrag (och mindre gain), men eftersom gain alltid kommer att stå på max är detta inte särskilt relevant för mig. Visserligen kan det, med en 5-Wattare, uppstå situationer där man behöver dra på fullt både på gain och master, och då kanske motkopplingen skulle få effekt. Men den skulle ju isf medföra mindre förstärkning och ljudvolym, och det är nog inte det man önskar i den situationen. Så det är högst troligt att NFB förblir bortkopplad.

Tänkte inte på det. Beror det på att katodavkopplingskondingen signalmässigt jordar katoden, eller hur ska man se på det? Hursomhelst, om det är på det viset så finns ju ingen anledning alls att behålla motkopplingsloopen. Måste ju avkoppla katoden för att få upp förstärkningen. Förklarar ju också mina iakttagelser, och det känns ju alltid bra.

Betr Grid Stopper så tycker jag mig, efter snabbgoogling, ha förstått att den ska sitta direkt på gallret och bilda ett lågpassfilter tillsammans med rörets ingångskapacitans. Syftet tycks vara att filtrera bort högfrekvenssignaler, i första hand de som ev kommer in via gitarrkabeln, samt att eliminera ev själsvängning (högfrekvent?). Min slutsats är att steg 2 saknar grid stopper och att R11 inte har med den saken att göra. Man kanske anser att det inte behövs i alla steg? Viktigast är kanske att det sitter en grid stopper på första steget? Många andra förstärkarscheman tycks oxå sakna grid stopper i vissa steg. I den här förstärkaren finns dessutom en kapacitans, C21 470 pF, parallellkopplad med anodresistorn i steg 2, vilken verkar ha en liknande funktion. Kanske har man tyckt att detta gör en grid stopper överflödig. Känner mig hyfsat trygg med att R11 inte fyller ngn superviktig funktion och därför ska gå bra att kortsluta. Någon avvikande åsikt?

R11 är ju rätt stort i jämförelse med gallerläckan, dvs inte en klassisk gridstopper, enligt min mening. Dessutom får ju hela kretsen mot det styrgallret lite karaktär av ett högpassfilter. Om du förbikopplar R11 blir det nog tydligt högre signalnivå och dessutom kanske ljudkaraktären ändras.

En gridstopper för att dämpa HF-störningar, gör nytta endast där det är en längre kabel inblandad, på steg "inne i" förstärkaren fångas inte sådana störningar upp på samma sätt. Troligen används dessa stoppers som diskantdämpare (tillsammans med Millerkapacitansen). De har mycket liten funktion om de används på pentoder, eftersom dessa rörs konstruktion ger en mycket liten Millerkapacitans.

Personligen tycker jag (alltså en åsikt) att gridstoppers är ett rätt onödigt kretselement, lite beroende på stärkarens fysiska layout, exvis om stegen sitter nära varandra. Det finns ju redan en resistans i serie med signalen, nämligen Ra i föregående steg. Om det inte finns långa tilledningar till ett styrgaller, så är risken för uppfångade störningar väldigt liten.

Ska man ge sig till att tweaka frekvensgången finns det ju andra lösningar.

Man kan manipulera soundet i distortionen genom att öka resistansen in mot gallret. Högre resistans ger lite hårdare klippning medans låg ger rundare.
Man ser detta tydligt på ett oscilloscopet genom att mäta på galleringången. Det är faktiskt där den ena perioden klipper.

Högre resistans ger ju mer millereffekt så man kan få lite hårdare klippning utan att det låter vasst i en och samma komponent. Har sett vissa stärkare där man dock bypassar gridstoppern med en konding för att få bort millereffekten. Typ 470k/470pF. Allt handlar om nyanser i soundet.

Ska du maxa ut steget och vill ha effekten av mer resistans behöver du dock sätta en gridstopper direkt mot gallret för att inte få spänningsdelning. Det kräver ju lite omorganisation i kretsen.

En annan sak är att jag har för mig, var så länge sedan nu jag testade just detta, är att utan extra resistans in mot gallret så tenderar ljudet att ducka lite när man maxar ut allt om man inte samtidigt skurit mycket i basen. Kan ha fel här men om detta inträffar så vet du vad du ska göra.

För övrigt angående millereffekten. Denna ökar ju mer gain det är i steget. Så tex har du oavkopplad katod är det lägre millereffekt. Så om man har en gridstopper och låg gain så kanske den inte skär något hörbar men när du fläskar på med katodavkoppling så hörs det. Detta kan utnyttjas för att göra en midboost med katodavkopplingskonding.

Det hänger ihop med det som Lampuradio nämnde, att R22 och R23 bildar en spänningsdelare där den mesta av feedbacksignalen nu går till jord via katodresistorn R23. Om du sätter en konding över katodresistorn så har feedbacksignalen (de frekvenser som kondingen "släpper igenom") ingen resistans alls till jord utan går rakt ner i backen.

Har du kvar Mastervolymen på denna placeringen? Om jag inte är helt ute och cyklar får du en gallerläcka med lägre resistans än de 220K som du på ritningen har pga parallellkopplingen av 500 kOhm och 220 kOhm. Och därmed lite mindre kräm in i slutsteget. Det blir ca 150 kOhm som resultat.

Har du testat att ha mastern i stället får R13 som väl var den ursprungliga planen?

Stärker min tanke om att det bör vara "ofarligt" och problemfritt att kortsluta R11. Om man vill tweaka frekvensmässigt (på bassidan iaf) så bildar ju C7, C8 och R15 ett högpassfilter. Antagligen förenklar jag kretsen genom att kortsluta R11, ta bort VR1 och C20 samt behålla antingen C7 eller C8. Väljer ett kapacitansvärde som skär bort lagom mkt bas tillsammans med R15. Jag har dock aldrig tänkt på att föregående anodresistor, 100k, också ingår i det signalmässiga schemat.

Å jag som tyckte att jag hade fått hyfsad kolla på detta! . Nu uppstår nya frågor i mitt huvud:
Är detta påtagliga effekter, eller endast subtila nyanser som bara riktiga entusiaster hör?
Med "Millereffekt" menar du då den lågpassfiltrering som Millerkapacitansen ger? Kommer den att filtrera ända ner i hörbart område? Kapacitansen är ju väldigt liten (enl lampuradio).
Räknar du R11 som en grid stopper i det här fallet?

Om ljudet "duckar" eller om basen blir för bumlig så kommer jag definitivt att skära i basen mellan steg 1 och 2 (med C7/C8). I brist på tillfredsställande Millerfiltrering hoppas jag att det finnas möjlighet att skära i diskanten på annat håll, t ex i efterföljande tonstack (eller befintlig diskantkontroll). Jag behöver nog både katodavkoppling och kortslutet R11 så jag får testa det och hoppas på det bästa. Behöver jag filtrera får jag försöka åtgärda det där det är lämpligt.

Mastern sitter kvar på samma ställe. Gallerläckan lär variera mellan noll (möjligen 1,5k) och 150k. Det väsentliga tycks vara att den inte överstiger 500k. Trodde först att detta inte påverkar krämen in i slutsteget (inget seriemotstånd som ger spänningsdelning, och slutröret har mkt stor inimpedans). Dock, om det är så att föregående anodmotstånd ingår i kretsen så stämmer inte detta riktigt. Om det visar sig att krämen till slutsteget är för liten så får jag kanske tänka om och välja en master på 1 Meg och ta bort R13 eller välja ett större R13 (1-2 Meg?). Hoppas framtiden ger svar.

Det är påtagligt beroende på vilken styrka du drämmer till med. Sätter du en 1M gridstopper kommer du få en väldigt dov ton. En 100k hör du nog inte av.
Det kommer ner i hörbart område när resistansen är tillräckligt hög. Testa lite högre resistans i denna så ser du https://www.ampbooks.com/mobile/amplifi ... alculator/
Kapacitansen är liten men den mellan Anod och galler ger en motkoppling som blir större ju mer gain det är och ju mer resistans in mot gallret.
R11 är inte en gridstopper men det är den samlade resistansen in mot gallret som ger hur stor millereffekten blir. R11 ska då räknas som det parallella värdet med R15 som sen ska plussas ihop med tidigare parallella värden för att till slut få det samlade värdet. Lägger man till en gridstopper blir det ytterligare en resistans att plussa på. En pot som den stora 1M i detta fallet kommer ju ge ett varierande värde beroende på hur den står. Parallella värdet när den står på 50% är 250k. Ganska mycket och skulle inte vara bra i denna position om det var HIFI man var ute efter. Men nu är det gitarr så då är det gångbart. https://www.allaboutcircuits.com/tools/ ... alculator/

Tack för länken tubis. Det mesta tyder på att man måste upp i rejäla gridstopperresistanser för att få Millereffekt för frekvenser under typ 5 kHz. Det medför att grid stoppern måste sitta direkt på gallret (efter gallerläckan) för att inte orsaka signalreduktion (p g a spänningsdelning). I mitt fall blir det lite meckigt eftersom gallerläckan är ytmonterad och sitter direkt på gallret. Vill i första hand avstå från att skära i kopparbanor och bråka med SMD-komponenter. Därför försöker jag nog klara mig utan grid stopper tillsvidare. Får se om jag testar längre fram.

Vad jag skulle gjort i aktuell krets är att slopa C7 och R15 och sen sätta 470k från jord till potens släp. Sedan styrt basavrullning med C8 i stället. Detta gör att du får en ändrande basavrullning i förhållande till hur poten står. Och även minska värden på C20 till 100p eller ta bort den helt.
Detta gör att gainen upplevs frekvensmässigt mycket jämnare från lågt till hög gain.
Om man nu inte vill ha full frekvensgång vill säga. Annars låter man ju bara C8 vara det värde den är.

Tack för tipsen. Min avsikt är dock att skippa gain-poten (VR1) helt eftersom den sannolikt skulle stå på fullt hela tiden och att jag behöver dess plats till andra kontroller. En tanke är att endast behålla C7 och R15 och att välja ett värde på C7 som ger lagom mkt bas. Jag har oxå umgåtts med tanken att göra R15 variabel (kanske 100k - 500k) och använda den som baskontroll - om det inte skulle funka bra med en komplett tonstack omedelbart före mastervolymen.

Här kommer en liten uppdatering över vad som hänt i projektet.

Mellan steg 1 och steg 2:
Har kopplat loss "gain"-poten VR1 (lätt demonterbar mha av befintligt kontaktdon) men inte ersatt den med ett fast motstånd. C20, R11 och C7 är kortslutna. "Gain" står därmed alltid på fullt pådrag. Det enda som återstår mellan de första stegen är alltså kopplingskondingen C8 (22 nF) och gallerläckan R15 (470k). Grid stopper saknas således. Första stegets katodavkoppling C11 (10 µF) är alltid inkopplad.

Mellan steg 2 och slutsteget:
En katodavkopplingskonding på 4,7µF är ständigt inkopplad på steg 2. NFB -slingan är därmed satt ur funktion varför den är bortkopplad, vilket då även blir fallet för R22. VR2 är urkopplad, vilket gör R20, C12 och C9 verkningslösa. Kopplingskondingen C5 (22 nF) är bortlödd och ersatt med en traditionell tone stack samt en mastervolym (500k). Gallerläckan R13 (220k) och grid stoppern R10 (1,5k) är kvar. Det som är återstår mellan stegen är alltså tone stack, master volym, gallerläcka och grid stopper. Tonstacken var inledningsvis inkopplad via en "raw" switch mellan mid-poten och jord för att ge en uppfattning om hur mkt tonsatcken sänker signalen in i slutsteget.

Erfarenheter:
Upplever distorsionen som hyfsat tillräcklig, och den kan regleras rätt bra från gitarren. För mer häng får jag använda en OD-pedal. Behöver alltså ingen gain-pot. Tone stack och mastervolym funkar ungefär som jag hade hoppats. Möjligen kunde tonkontrollerna ha lite kraftigare verkan, men det är nog ok - speciellt efter lite mer tone shaping på andra ställen. Provade hur mkt tonstacken sänker signalen till slutsteget. Som väntat så ger den ju en påtaglig sänkning, men jag tror att den går att leva med. Om så krävs överväger jag att höja värdet på mastervolymen till 1 M och plocka bort, eller ersätta gallerläckan R13 (220k). Just nu är ljudet en aning vasst, kallt och hårt, men jag har inte labbat med tonstackens slope-resistor än (trimpot på 100k). Det brukar kunna bidra till lösningen på såna problem. Finns ju även andra komponenter att labba med i tonstacken. Disten känns just nu lite svampig/pruttig på bassidan, så jag har tänkt labba lite med basbegränsning efter steg 1, d v s minska storleken på C8 (22 nF) som ju bildar ett HP-filter tillsammans med R15 (470k). Någon som har förslag på lämpligt värde? 1nF, 2,2 nF eller 3,3 nF?

En sak som bekymrade mig lite inledningsvis var att jag fick tjut/självsvängning på högre volympådrag. Misstänkte snabbt de långa ledningarna till raw-switchen. Kopplade bort den och fenomenet försvann - nästan helt iaf. Men det finns en liten tendens till likartade missljud kvar men tämligen vaga. Men de har funnits där även innan jag började rota i stärken. Har tankar om att det skulle kunna bero på att ngt av rören är mikrofoniskt. Hur brukar det låta ungefär? Kan man testa på ngt sätt? Brukar det vara förstegs- eller slutstegsrör som i första hand drabbas?

Ett uppdaterat schema hade inte varit helt fel för att hänga med i svängarna

Om du vill få ut lite mer ur första steget så finns möjligheten att testa högre värde på anodresistorn, t.ex 220k.
Katodresistorn kan också tas ned till 1.5k och bypasskondingen likaså till typ 1uF för att kapa lite bas.
Skulle själv kanske också labbat med andra steget för att testa lite assymetri avseende bias och harmonisk dist. Eftersom du vill få ut så mycket som möjligt ur andra steget kunde man t.ex testa med 820R på katoden.

Mikrofoni kan testas genom att knacka t.ex med en penna på själva röret. Om det säger "pinnnng" i högtalaren så är röret mikrofoniskt.

Själv lärde jag mig här på Bojen när jag höll på med en liknande förstärkare att en underdimensionerad (billig) utgångstrafo kan börja "sjunga" och t.o.m självsvänga. Vetenskapen bakom detta kommer jag inte ihåg på rak arm.

Generellt så upplever jag att det är knepigt att få till snygg dist med bara två steg, det blir lätt lite fuzzigt och pruttigt.

Tack för synpunkterna. Förstår att det är knöligt att hänga med utan ett aktuellt schema. Tänkte först att det var för jobbigt att rita ett men fick ändan ur, och det visade sig vara rätt simpelt. Aktuellt schema nedan. Tror att det ska vara korrekt. Jag orkade inte att rita ut hela tonstacken men den är helt enligt gängse standard, dock med en 100k trimpot (i serie med 15k) som slope resistor och 7,5k i serie med baspoten.

Ok! Ja som det ser ut på pappret så behöver du knappast mer signal ut från första steget. Det borde vara rejält drag där in i andra steget, nästan för mycket skulle jag ha trott utgående från schemat.
En gridstopper vore kanske inte helt fel på andra steget med tanke på detta.

Kondingen mellan stegen kan som du nämnde labbas med, och bypasskondingen på första steget som eventuellt kunde sänkas. Och kanske då experimentera med biasen på andra steget vilket jag nog skulle testat. Och en resistor på skärmgallret till slutröret, t.ex 1k.

Vad har du för värde på resistorn till jord från tonestacken, alltså "mid"-resistorn? Ju högre värde desto mer verkningslösa blir tonkontrollerna, om det är en vanlig Fender-stack. EDIT: det var väl 7.5k ser jag nu.

Har oxå tänkt på anodmotstånden, men har testat 200k i en annan stärk (Laney CUB 10). Där upplevde jag bara en ytterst liten förstärkningsskillnad i steg 1 och ingen alls i steg 2. Kanske testar i steg 1 senare, men har dock inga förhoppningar om "revolution".

Om man har avkopplade katoder får man väl ingen förstärkningsökning med sänkta katodmotstånd, eller ...? Däremot flyttas väl arbetspunkten? 1,5k lär ju ge den mest symmetriska arbetspunkten (störst sving). Har provat stora katodmotstånd ("Cold clipper") i steg två (CUB 10), men upplevde alltför mkt kompression. Vet dock inte vad små motståndsvärden ger. 820 Ohm är kanske är värt att prova.

En minskad katodavkoppling på steg 1 kan vara en bra idé. Kanske kommer att göra den valbar (t ex 0, 0,68 µF och 10 µF) via omkopplare.

Ska försöka med knackning på rören, eller kanske testa med andra rör. Jag tycker inte att OT:n ska behöva vara för klen. Vi snackar ju bara typ 5 W här och trafon tycks vara samma som i kraftigare Laney-förstärkare (CUB 10).

Själv tycker jag att två steg kan funka rätt hyfsat ändå, t ex min CUB 10 (men där finns ju iofs oxå en fasvädare - om nu det har ngn betydelse). Men visst kan man behöva lite extra skjuts mha en OD-pedal ibland.

Om signalen från steg 1 är för stor, vilka negativa följder skulle det kunna ge? Fanns ju ett seriemotstånd på 220k fr början. Kanske ska vara kvar? Har hittills tänkt att jag behöver maximera förstärkningen i försteget, men det behovet klarnar väl så småningom.

Vad är fördelarna med ett skärmgallermotsånd?

Midkontrollen utgörs av en 10k-pot (inget seriemotstånd) och jag kör nästan alltid med den på noll. 7,5k sitter i serie med bas-poten (påverkar inte MID) för att den ska "börja på rätt ställe" (inte låta alltför tunt vid noll baspådrag)

I detta fall där steg 2 matas med fullt spett från steg 1 kan motståndet på styrgaller förhindra s.k blocking distortion. (EDTI: såg att jag skrivit skärmgaller här, men det gäller alltså andra stegets styrgaller = gridstopper).
En väldigt stark signal kan även medföra att röret drivs att operera med positivt galler (i förhållande till katoden) med följden att gallret "går in i väggen" (s.k grid current limiting).

Katodresistorn påverkar arbetspunkten men har i praktiken även inverkan på signalförstärkningen även om skillnaden i detta fall inte vore stor. Vad gäller steg två var det närmast arbetspunkten jag tänkte på, men då så att man kanske kunde prova att köra det "varmare" i detta fall. Om det resulterar i något man gillar vet man inte förrän man testat.

Det verkar något märkligt i mina ögon att upplägget med två steg 12AX7 i serie utan spänningsdelning emellan ändå verkar funka hyfsat, å andra sidan har jag aldrig testat det...

Som Lynxtrap nämner, det låter ofta fuzzigt och fräsigt från hårt pressade förstegsrör. Att kunna dra ner krämen mellan dem låter för mig som en bra sak för att kunna få lite mer "ton" ur stärkaren. Själv ligger jag ofta lite över halv volym på förstärkarsteg för att få en i mitt tycke snyggare dist.

Smaken är ju som bekant delad. Du kanske älskar den typen av dist.

Nu vet jag inte hur stärkaren klarnar upp om du drar ner på gitarren, kanske låter toppen. Men fundera på om du inte kan byta ut potten du har till mid till ett fast värde, och använda den pottplatsen till en gainpott mellan stegen. Tror att en gainpott är mer värd än en midpott.

Att minska katodkondingen på första röret liksom kopplingskondingen tror jag är rätt väg att gå, dist blir sällan snygg med en massa bas inblandat.

Att köra röret varmt som Lynxtrap nämner, dvs 820R på katoden ger en mjuk och trevlig lite bluesig dist. Tror man kan gå ner till 620R som minsta värde, rätta mig om jag har fel?

Ska va lite motvals och slå ett slag för fullt avkopplade katoder och i stället ha filter mellan stegen. Fullt avkopplade katoder försäkrar att störningar kopplas bort i stället för att matas in på katoden. Katoden är en ingång den med. Tex sätta en 470k/2.2n innan 470k vilket ger ett hyllfilter precis som partiellt avkopplad katod. Detta ger att du med får in lite mer resistans mellan stegen på de lägre frekvenserna. Gainmässigt blir det ändå samma som att ha partiellt avkopplad katod fast med mer fördelar.

Kan signalen bli "väldigt stark" efter bara ett steg? Är det möjligt att steg 2 "går in i väggen" - även om steg ett går för fullt? En spänningsdelare brukar väl sällan sänka signalspänningen mer än en halvering typ. Gör det ngn större skillnad i det avseendet?

Det här med spänningsdelning mellan stegen, har det någon annan "magisk" funktion förutom att bara sänka signalen med ett fåtal dB? Om inte, borde det inte isf vara likvärdigt med att bara dra ner en aning på gitarrens volympot? Efter bara ett steg är väl inte signalen heller speciellt distorderad?

"Spänningsdelning", om man avser signalen, kan utföras med vilken delning som helst. Tänk en volympot, det är en variabel spänningsdelare med spännvidden 0-100%.

Om man kan få "steg 2" att storkna, beror ju helt på insignalen och på förstärkningen i "steg 1". En ECC83 kan ge runt 70 ggr förstärkning, med normala kretslösningar. Petar man då in 100 mV p-p får man ut 7 V p-p. Med ett "normalt" förstärkarsteg efter det, som kanske har en bias (katodens spänning) på c:a 2 V, blir det ju klippning direkt när gallret blir positivt (i förhållande till katoden).

För att bedöma om en dämpning (spänningsdelning) gör nytta, behöver man känna till inspänning och förstärkning före det aktuella steget. Om man behöver dämpsatser för att man har för mycket förstärkning, kan man ju också överväga att ta en annan rörtyp (med lägre förstärkningsfaktor).

Gissar att behovet av spänningsdelare är större efter senare steg (efter steg 2, 3 eller 4 t ex) än efter första steget. Vad jag minns så brukar såna spänningsdelare bara dela ner spänningen till hälften eller liknande (men jag kan ha helt fel), och det borde väl ha rätt minimal inverkan? Och, som sagt, det finns ju en spänningsdelare på gitarren oxå. Där är det nog inte ovanligt att man går ner till typ 1/10 av max spänning (logaritmisk pot) om det behövs.

Att dra ner krämen mln steg 1 och 2, borde det inte vara rätt likvärdigt med att dra ner gitarrvolymen? Signalen kan ju knappast vara märkbart överstyrd efter steg 1.

Jo jag tycker ljudet cleanar upp rätt bra när jag drar ner på gitarren.

Är på gång med att minska basen efter steg 1. Det tror jag definitivt på.

Har provat att minska katodresistorn till typ 820 Ohm i steg 2 i en annan stärk (Laney CUB 10), men vill minnas att jag inte märkte ngn större skillnad. Men det kan vara värt att prova igen. Vem eftersträvar inte en bluesig dist

Ska definitivt prova att skära i basen efter steg 1, men testar först med minskad kopplingskonding eftersom det känns klart enklast. Tänker att det kanske inte blir så mkt annorlunda med ett hyllfilter. Hamnar "det vänstra hyllplanet" ändå inte till största delen (möjligen helt) utanför det intressanta frekvensområdet (< 82 Hz)? I det läget bör det väl inte spela någon större roll om kurvan har "ett hyllplan" eller pekar snett nedåt?

Hyllfilter sparar lite i den absoluta botten som fyller ut ljudbilden något mer. Vanligt högpassfilter kapar bort det. Tycke och smak och aktuell krets. I high gain tycker jag det absolut behövs ett högpassfilter. Som tex Soldano SLO tycker jag inte fungerar bra som den är för snabb high gain. Att den enbart består av hyllfilter gör att det grötar för snabb metalltugg. Samtidigt fyller den dock ut bra för långa powerchords. Svårt att ha kakan och äta den. Men när det kommer till lite lägre gainkretsar kan hyllfilter var av godo. Men tycke och smak givetvis.