Hej pulers. Sitter med en gammal häck som har typisk amerikansk nätdel. Tänkte göra en reality check innan jag sätter lödkolven i den. Jag har mina idéer om hur man minst borde göra med den.

Status idag: Primärsidan:
Enkelbrytare, konding från en fas till jord, säkring på ena ledaren.
Sekundären: Ingen säkring alls, rörlikriktare.

Jag tänker byta till
Primär: dubbelpolig nätbrytare, bort med kondingen, primärsäkringen kvar.
Sekundär: säkring på trafons CT för högspänningen.
Tänkte inte krångla till det mer än så.
Rätt tänkt?

Jag ser ju att det kommer ligga 5V AC kvar i kretsen, plus 6,3V glöd om HV-säkringen går, men....som ett absolut minimum för att skydda stärkaren bör väl detta funka?

(Och ja, den har jordad kabel )

En variant är ju att sätta dubbla säkringar på högspänningssekundären före likriktarn. Man kan också sätta ett par kiseldioder på likriktarsockeln för ytterligare skydd.
http://tubes4hifi.com/TubeRectifier-DiodeMod.jpg

Enbart säkrad centertapp skyddar inte om likriktaren kortar. Då får du kortning från HOT till HOT.

Sant. Fast i det läget hade väl diodtipset ovan funkat, om jag förstår rätt?
CT-säkring + dioder, liksom... eller?

Fast dioderna skyddar ju bara tills de pajar...Det "rätta" med säkring är ju att säkra sig.

Ja, jag gillar också säkringar bättre (som säkringar). Så..då bör det alltså bli dubbla säkringar, före likriktarn? Och halva det tänkta CT-värdet per säkring?

Ett IEC nätintag, gärna ett med inbyggda säkringar. Så slipper du byta nätkablar i framtiden.

Nope, IEC kommer inte hända - av rent estetiska skäl. Finns dessutom inte plats för sånt på/i chassit. Och jag kommer inte behöva byta fler nätkablar på den, det är jag rätt säker på...om 30 år är jag död och begraven sedan länge .
Men tack för rådet i a f

Vid kortslutning i sekundär HV lindning måste primärsäkringen lösa ut. Om den är korrekt dimensionerad.
Primärsäkring skyddar transformatorn. Sekundärsäkringar skyddar förstärkaren. Därför skall ALLA sekundärlindningar avsäkras.

Ja, det är såklart den bästa vägen, att säkra rubbet, i en idealisk värld.

Min realitet begränsar mig.
HV har CT
6,3V har CT
5V har inte CT

Det finns tyvärr bara plats för 2 säkringshållare på komponentplattan, inte fler.
Primärsäkringen sitter i panelen redan. Jag vill inte borra i chassit, och slipper helst lösa, sladdburna säkringshållare.
Ska jag få plats med 3-4 sekundärsäkringar så blir det en massa långa tampar med 50Hz brum i (säkringshållare hamnar på helt fel ställe i chassit).

Så..den bästa kompromissen för att säkra upp denna 60-talare med endast 1+2 säkringar är..?

Förslag:

Minsta möjliga primärsäkring (för inkommande 230 V). Prova dig fram till minsta som säkert håller för vanliga tillfällen.

Två säkringar i HT, direkt efter transformatorn.

Motivering:
Kortis/överledning i likriktare eller filter, eller fel anodström kan bränna trafon utan att det är kortis på riktigt. Små, tröga säkringar.
Blir det glödströmskortis borde primärsäkringen gå, och det är inget jättevanligt fel vad jag vet, men andra kan ha andra erfarenheter.

Ny infallsvinkel: Säkra av HT direkt efter likriktarröret, innan första elektrolyt.

Motivering: Vid ett eventuellt feltillstånd i något slutrör, typ rödplåta, är det inte givet att två H.T.-säkringar (en i varje änd-tapp) kommer att på ett synkroniserat sätt gå sönder samtidigt, och därmed göra H.T-kretsen spänningslös. Om den ena går men inte den andra, kommer det att bli halvvågslikriktat och med sannolikt resulterande lägre utspänning. Svårt att säga vad som exakt händer med feltillståndet nu. Jag tycker inte det är tillrådigt att använda i princip parallellkopplade säkringar. Om en säkring löser ut ska det bli distinkt spänningslöst i den avsäkrade kretsen.

Sen kan man eventuellt väga för- och/eller nackdelar kring skyddet vid kortis i likriktarröret. Vad jag erfar blir det i så fall först kortis mellan katod och anod, och det vill gå en ström som hämtas från elektrolyten och tillbaka "fel håll" genom likriktardioderna till HT-sekundären. Då löser en dylikt placerad säkring ut. Att det någonsin har blivit kortslutning direkt mellan anoderna har jag aldrig sett. Eventuellt kan man förstärka skyddet mot detta genom två extra dioder före likriktarröret, vilket föreslogs ovan.

Ett helt rimligt resonemang. Likriktarrör är mycket pålitliga, åtminstone vad jag erfarit. Så en säkring direkt efter likriktaren är kanhända bättre än min idé, då får man skydd mot alla andra former av överström än just likriktarhaveri (ovanligt!) och det borde rimligen lösa primärsäkringen om den inte är för stor.

Bra poäng. Det där kan väl dock enbart gälla med rörlikriktare som i detta fallet. En diodriktare borde inte tappa spänning innan även den andra säkringen skjuter. Halvågsriktare i sig tappar ju inte spänning utan jag antar att det är rörets dropp som är i åtanke här?

Om man tappar ena "benet" av en helvågslikriktare, blir DC ut lägre. Topparna lär ju vara desamma, men det blir en rejäl rippelspänning, så det "effektiva värdet" blir nog lägre än om likriktaren jobbar som den ska.

Njaeo.. det blir lite av varje, tror jag. Vid halvvågslikriktning blir det längre mellan "pulserna" och det hinner sagga mer innan nästa påfyllning i elektrolyten. Så det borde bli en något lägre medelutspänning. Och så har vi HT-sekundärens DC-resistans, den kommer i serie med rörlikriktarhalvornas ekvivalenta inre resistans. Eller i serie med dioden/dioderna. Och den bidrar också. Ganska roddigt att förutse hur det kommer att bete sig i praktiken, dock. Därför brukar jag tycka att det är bra att bygga bort "ovissheter", d.v.s. som jag skrev ovan att om _en_ säkring går, då ska den avsäkrade kretsen bli spänningslös.

EDIT: Verkar som jag svarade samtidigt som lampuraudio

Fast å andra sidan får väl den kvarvarande sidan mer elektrolytkapacitet för sig själv.

???

Se lampuraudios förklaring ovan. Han beskrev detta bättre än jag.

Det handlar väl om det glättas tillräckligt eller inte? Alltså med mycket uF blir det spänningsdroppet inte så markant så det går väl inte säga generellt att förstärkaren kommer fortsätta att tuta på. Det går ju inte heller säga att det generellt blir mycket rippel. Mer rippel, ja. men inte säkert mycket. Det beror ju på filtreringen.

Med helt ideala förhållanden blir skillnaden inte så stor, helt rätt. OM trafon och dioden (den som är kvar) kan ösa på och man har en rejäl ingångskonding, så blir skillnaden liten, men finns där. Problemet är att man får bieffekter av likriktarens inre resistans (liten för solid state, men mer påtaglig för rör), lindningens resistans ger mer genomslag eftersom uppladdningspulsen kommer att ha en högre strömpik och det blir förluster genom att en del av växelspänningen slinker ut genom kondensatorn, eftersom den ju leder växelström. Högt rippel är inte bra. Dessutom, även om det kanske inte är värsta påverkansfaktorn, så kommer sekundärlindningen att genomflytas endast av ström i en riktning, dvs det blir en likströmsmagnetisering av transformatorkärnan. Den är inte gjord för det (inget luftgap) och då blir effektiviteten sämre (dvs trafon blir varmare och man tappar lite sekundärspänning pga detta också). Förstärkaren kommer nog att funka, men inte optimalt och det är inte nåt som grejerna är byggda för. På större apparater hör man om detta händer (om ett likriktarrör/en diod ger upp exvis) eftersom trafon kommer att vibrera med halva den vanliga frekvensen.

Elegant med bara en HT-säkring. Och trots enkelheten 100% säkrare än originalet, även om den rosa idealbilden inte uppnås. Bra nog.

Kul med utvikningarna. Tack!

Återstår bara att räkna mA, testa och testa igen. Originalet har 2A på primären enl schemat, HT:n får jag räkna på och mäta upp på empirisk väg. Gissar att jag kommer hamna kring/strax över 250mAT totalt sekundärt.

Det här kan man ju råka ut för med en del 70-tals S-märkta Fender-förstärkare, där man satt in en säkring för vardera sekundärhalvan. Om den ena säkringen går, så funkar förstärkaren fortfarande, men med begränsad kraft. Med en Twin Reverb, som är de jag råkat ut för, så är det inte uppenbart att man märker att den tappat kraft, då man sällan utnyttjar mer än en bråkdel. Därför ogillar jag den säkringstekniken, men är osäker vilken teknik som är bäst. Jag har i ett par fall ersatt den med en säkring på centertappen till jord. Med 3+3 seriekopplade kiseldioder är det knappast någon risk för kortslutning i likriktningen.

/Sixten