Som ni vet har Fender i princip tre olika kretslösningar för tremolo i sina stärkare. Dels dual-band tremolo (vissa kallar det för ”harmonic tremolo”) i Brownface-erans Concert, Bandmaster, Super, Pro, Vibrasonic och Twin, dels bias-vary tremolo vilket var den första varianten Fender ”uppfann”, t.ex. i Tweed Vibrolux, Brown Deluxe, och Princeton (Brown-, Black- och Silverface), och till sist glimlampa/LDR vilken i stort sett alla Blackface och Silverface modeller har (utom då Princeton och kanske någon till).

Jag har aldrig blivit kompis med glimlampe-tremolot... Det känns hackigt och låter rätt fyrkantigt (bokstavligt talat). Bias vary låter bättre, variationen är mer åt sinus-hållet och är mycket mjukare. Bäst (tycker jag) är dual-band tremolot i en Brownface, det är riktigt ”swampy” och gott.

På förekommen anledning har jag experimenterat med att förbättra glimlampe-varianten i en SF Super Reverb -70, och tycker att det blir mycket skönare tremolo med en modern LED/LDR optokopplare typ VTL5C1 (finns på ELFA). Det finns även andra kopplare i VTL-serien, men jag utgick från den vars data verkade stämma bäst avseende stig- och falltider (typ hur snabbt den slår om on/off resistans) och hur stor resistans är vid en viss LED-ström.

Det är ”enkelt” att byta; optokopplaren passar på glimlampans plats och polariteten på LED:en blir rätt om man lägger den med texten uppåt. Man behöver även byta katodresistorn till den flaskan som driver LED:en till 4k7 (utan avkoppling). Original sitter det 100k//25uF. Och det är helt reversibelt. Vill man ha sin klenod tillbaka i original, är det bara att byta tillbaka.


På modell/schemarevision AA270 sitter 22nF parallellt med 10Meg, och den kondingen ska bort vid denna mod. Det intressanta är att på schemat är den ritad i serie med 10meg, men på layoutritningen (och i verkligheten) sitter den parallellt. Antagligen är schemat felritat. Spekulation är att den lades till för att få bort det tickande ljudet som ibland förorenar nyttosignalen när tremolot är på.

Med denna förbättring låter tremolot mer sinus och är mycket bättre, enligt mitt tycke och smak. Efter denna ändring kan man med fördel även sänka lägsta frekvensen lite om man vill, genom att öka värdet på någon av kondingarna i oscillatorn. t.ex. bytte jag ”andra” kondingen (mittenkondingen) från 10nF till 22nF.

Till sist en liten disclaimer: Ändingen är mestadels framtestad by ear, men jag har kontrollmätt på katod och anod för att verifiera vettiga nivåer. 12AX7-halvan leder i halva sinusperioder med en toppström på c:a 3...4mA, lite beroende på aktuell frekvens. Detta gäller vid c:a 460V utfrån likriktaren. Om något eventuellt behöver ändras eller justeras beroende på matningsspänning i andra maskiner, har jag inte tagit hänsyn till.

Fyll gärna på med erfarenheter och vad du/ni tycker och tror om tremolo-kopplingar!