På bänken en Pignose G40V. Ultraportabel stärk, med en massa totalt oanvändbar effekt i. 2 6L6:or i slutet, löjligt litet kabinett och HELT värdlöst highgain-wannabe-ljud.

Kollar ni schemat så ser ni varför.

http://www.premierguitar.com/ext/resour ... _image.pdf

Den här ska tämjas och bli användbar. Den har redan fått en ny, lite klenare nättrafo (originalskräpet brann och jag tog vad som fanns hemma) och i samma veva fick den 6V6:or för att bli hanterbar för trafon (och volymen).

Ljudet i den är dock fortfarande anskrämligt - nasalt, skrikigt och bara eländigt middigt och diskantigt.

Jag tänker göra en "normal" tvåstegare + CF av den. Plus att den ska få en baskontroll som faktiskt fungerar.
Kolla tonstackens treblekonding....jeezus.

Jag tänker mej byta vissa - i min bok obscena - komponentvärden...
1) 68K gallermotstånd på V1 ska dit som diskantfilter.
2) C8/ R11 ska bli standard 25uf/1,5K
3) C9 och R12 dito, möjligen utan (eller switchbar) C11
4) C12 ska få ett mer normalt värde, vilket borde ge baskontrollen lite att jobba med. Idag märks det inte att den finns.

Det hela borde resultera i en Deluxe Reverb på steroider. Eller nåt liknande. Om jag tänker nåtsånär rätt.
Ja, det är PCB, och ja, det är trångt. Så FÅ komponentbyten som möjligt eftersträvas därför. Och labbande blir det inget, det lär inte kopparbanorna tåla. One shot only.

Nåt mer jag borde tänka på att kika på? Är det rätt väg att gå?

På det du beskriver luktar det lite förenklat sagt som två olika takes på Marshall tanken?

Det som sitter i Pignose burken är ju i huvudsak sådant vi känner igen därifrån,och det du tänker i sin tur bli ju lite av sak samma?

Till att börja med,vad e det du vill att den skall vara till?

Kunde det tex vara en ide med en mer "balanserad" 3 stegare istället? Vad jag avser med balanserad är att signalen till resp triod hålls mer tillbakadragen än normalt. Ambitionen är att skapa en övertonspalett som "smakar mer".

Gör man som alla andra..låter det snart nog som allt annat. Så...igen. Vad e det den skall göra?

Ja, det är ju det som är frågan. Topologin är ju Marshall, men även annat. Säg såhär..den lilla open-back-cabben kan inte leverera så värst tajt bas by default. Men: den borde kunna leverera nåt användbart, och inte bara basfattigt SKRÄN . Blues- till rockljud på lagoma volymer, och med nåt slags fyllighet trots den lilla cabben, kanske. Och kanske pluggas den in i en 4x12" vid nåt festligt tillfälle. Det här är ingen lead-stärkare, precis. Clubstärk, med vettig headroom och lagom sen breakup, både för Singelcoils och P90. A la Deluxe reverb. Eller tidig marshall.

Jag tänker mej att typ 60% av maxvolym ska kunna innehålla en hel del crunch, men inte bara mellanregister.
Däröver får det väl bli steroidljud. Och det lär vara hyfsat högt redan vid 60%.

Svårt att precisera. Men jag ser ju begränsningrna. Vill helst bara byta några komponenter och inte härja med att bygga om hela preampen på ett nytt kort.

Har själv en Pignose stärkare liggande som jag fick av min lokala musikhandlare när han la ner verksamheten.
Samma person berättade för mig att det varit mycket problem med Pignose och deras PT, det sitter tydligen en termosäkring i själva PT:n som utlöser när stärkan får jobba lite. Med det sagt så kanske din PT inte var bränd ?

Angående schemat så är ju detta en hottad 2203:a , så mitt förslag är att först ta bort "hottingen" .

Det är väl mest C9 o C12 som sticker ut där och c21.

Har du sen fotfarande för mycket gain, så är det ju bara att bypassa V1B allt sätta på switch
Sen tror jag nog att minska filtrering kan vara på plats, alla fall i pre-ampen.

Som det sagts många ggr förr sätts mkt av vad som sker i den första smäll signalen ser.
Det vill säga V1

Av de maskiner jag provat och lekt med över tidens tand är cleankanalen på gamla hederliga Meks mig totalt oöverträffad.
Det som särskiljer första smäll är att den använder en katodresistor om 3,3k i kontrast till de allra flesta andra maskiner. Om du kikar på lastlinje osv så ser du snart nog vart den biten tar dig. Sägas skall att den då är en 2 stegare och inget mer. (Clean då vill säga)

Med tiden när jag lekt och labbat började det där med setupen i Meks´en gnaga mer och mer,och det slutade med att jag provade att driva den lösningen så den gick i dist.
I slutläget blev det en tvåstegare följt av en LTP med PPIMV ut. Det är den lösningen du tex hör i den lilla brå/gröna 18w Geloson. Enkanalaren som har en stund under bältet nu.

Nu har jag ju rykte om mig att sätta upp ganska mid orienterade maskiner,och det må vara hur det vill med det för det fråntar fortfarande inte att det många ggr är just som sagts...det labbas och leks för lite-rent generellt taget.

Hör dig vad avser "one shot does it all". Köper det fullt ut. Kanske då dess mer anledning att som snickaren mäta tre ggr å kapa en.?

Jag för en håller isär begreppen så gott det går. Med det menar jag att en sak är hur trioderna/pentoderna gör sitt,en helt annan sak är filtrering. Mao ord vore det idealiska eg en maskin som inte behövde filtrering alls,vilket väl i sig då är en utopi.

Med 1,5k i första vändan på katoden så BLIR det mkt betoning på just "närvaro" och attack mm rent praktiskt varför jag iaf kan känna att vi ALLA går över ån efter vatten när vi håller oss till det som ngn universell sanning. Bevisligen finns det andra alternativ på den kombon som funkar väl så bra.

Rent praktiskt tror jag personligen på att fokusera förstärkningen i den distade gitarrens mid. Dvs mellan typ 800Hz och 1500Hz.
Bieffekten av det är att vi inte har lika framträdande signal längre upp i frekvens och vad det i sin tur för med sig är att signalen längre upp inte ser lika mycket distorsion...å se det skapar strängseparation.

Summeringen av detta? (Om än allt för kort)
Tjadu. Som jag ser det är det så att filtrering alltför många ggr används som ett "plåster" istället för tonkontroll. Man ifrågasätter inte hur olika lastlinjer ger vad utan det blir istället mkt apa ser,apa gör av det. Filtrering kan man alltid leka å lattja med till fan kommer å tar en,men det med grundförutsättningen däremot...e inte lika lätt varför det är mer av ett imperativ att hitta det man trivs med där initialt.
Sen som sagt..smaken e som baken. Inte mer med det.

CF steget i sin tur. Som du säkert fattat sedan länge är jag ingen större fantast av varken det DC kopplade eller AC kopplade CF steget i den sättning vi diskuterar.
De maskiner för bluesrock och rocknroll jag satt ihop för "old school" distande maskiner har en sak gemensamt. De har alla varit rena tvåstegare. Det där CF steget tillför i min mening väldigt lite rent ljudmässigt,och vad det DEFINITIVT gör är att bromsa den signal maskinen kan vara kapabel till,på ett snyggt maner,mot fasvändaren. Utan tvekan finns det ett "tak" i den designen och den ligger då inte milsvitt ifrån vad Marshall mfl en ggn lekte fram.

Kort sagt?
Gör en 2 stegare av det och utmana den istället e mitt förslag. Två gainsteg som skickar skiten i omloppsbana? Kika på Orange 30w 2 kanalare tex...

Jag lurar faktiskt på att göra om preampen till en Matchless DC30 (12AX7-kanalen).
Jag har goda erfarenheter av dom stegen sedan tidigare, funkar jättebra som allroundstärk.

Parallellkopplad input ger extra skjuts och mindre brus.
Några få komponenter att byta, bara.
Katodföljaren används för att driva tonstacken
Tonstacken får behålla den befintliga MID-poten

Kanske nån justering i fasvändaren också, men det är småsaker.

http://schems.com/schematicheaven.net/m ... 30_old.pdf

Synpunkter?

Ja, varför inte !
Fast du får då klippa feedbackloopen o byta presens till cut kontroll.
Sen 1M treble pot om du vill ha den voxiga karaktären

Ja jävrar, liket lever. Kanske lite för hårig ännu för min smak, i a f på låg volym, men det kan vi nog trixa till. 6V6orna komprimerar skitsnyggt, och det låter lite "bassman på fullt skaft" redan på halv volym. Mastern på fullt, såklart . Mörkare, mulligare ljud..slut på getingbo-wannabe-tonen.

Nåja, tonstacken ska ses över, plus matningen till CF..kan vara att den ska ha lite mindre insignal. Får ta fram scopet imorron o kolla nivåerna. Parallellmatning is the shit i a f...vilken STUNS det blev i signalen

Gött!