Vill ha enkelt förklarat vad mängden förstegsrör gör.
För soundet.
Exempel mellan olika tillverk tanken kontentan?

Omöjligt att svara på, i a f på "ett enkelt sätt".

Generellt handlar det inte om antalet RÖR, utan om antalet förstärkningssteg som signalen passerar och hur dom är designade. Designen i preamp, fasvändare (i förekommande fall) och slutsteg avgör soundet. Det är många parametrar som ingår i den ekvationen. För många för att det ska vara "enkelt".

(Skillnaderna i "sound" mellan olika tillverkare är ytterst subtila jämfört med de hundratals olika sätt att designa förstärkarsteg som finns.)


Precisera gärna vad du vill veta.

Vi får väl i vanlig ordning slänga fram vår gamla vän http://www.carvinmuseum.com/pdf/amps/QU ... _BOARD.pdf

Mängden rör är väl ett försök att få det att låta bättre genom att krama ur lite ur mycket än mycket ur lite....det är dock inget som säger att försöken lyckas....

...å JÖSS jävlar!!!

ja, och Carvin har ju inte världens bästa rykte för bra ljud, precis. Less is more, liksom.

Men vilken tillverkare klämmer in flest rör i sina förstärkare och det gäller en kanal.
Och vilken brukar ha minst förstegsrör förutom EF86 förstärkare tänker på 12ax7 rör.

Är inte det ganska oväsentligt eftersom det är hur det låter som gäller?

Men visst, normalkanalen på en Marshall 18W är bara ena trioden på en 12AX7:a.
Fenders små tweed-stärkare från 50-talet likaså.

En Fender Normal-kanal från Blackface-eran är 2 trioder.

Lite slarvigt kan man säga att man måste upp i tre trioder för att få förstegsdist. Fyra om man vill ha high-gain. Typ. Slarvigt.

Carvin kör ju 10 trioder där ovan...

Man måste väl jämföra äpplen och äpplen för att kunna tala om det. Jämför ljud och antal steg, inte bara antal steg i sig. Ju mer dist du ska ha ju fler steg måste du ha. Sen går det att kräma ur lika mycket dist ur olika antal steg men det låter mer apa ju färre steg skulle jag säga. Men det finns ju gränser för hur många steg man trycker in och carvin i länken tidigare har ju bara fjantant till det in absurdum.....

Jag tycker att det ofta går en klar skiljelinje mellan två och tre steg. Vill man ha en varm ton med briljans och rund botten, utan hårdhet, är två steg det aboslut bästa alternativet. Redan med tre steg händer något med ton och feeling som blir stelare, lite kantigare på något sätt. Det gäller även i stärkare som en del äldre Fender BF/SF med två kanaler där den ena går med två och den andra med tre steg.
Två steg med katodföljare, som i Marshall, blir lite av mellanting för mig. Redan där får man ett stänk av hårdhet och kantighet.
Det är verkligen svårt tala om ljud på detta sätt, men i alla fall ett försök.
//Gunnar