Rudmark,
Hade min bärbara med mig till cafét och fick en liten skrivstund över vid min sena eftermiddagsfika.
Jag skall här dela med mig några av mina personliga synpunkter gällande dina funderingar på mixerbordens ljudkaraktär genom tiderna.
Det ligger något i det du säger att ljudkaraktären har ändrat sig på mixerbord genom åren, och att du upplever det i basen.
Själv har jag mest ont av att nyare mixerbord och ljudutrustning oftast låter hårdare och spretigare i det övre registret sedan op-ampar och IC-kretsar började användas som byggklossar.
Men allt har sin förklaring, och jag försöka redogöra för några av orsakerna här:
Den "muddiga/svampiga basen" orsakades ofta på massor av elektrolytkondensatorer som användes på den tiden då förstärkarkopplingarna gick på enkelspänning, detta gjorde att in och utgångar på förstärkarna låg på halva matningsspänningen, och då måste man ha kopplingskondingar på både höjden och tvären för att inte få sprak i pottar och smällar i omkopplare.
Nyare mixerkonstruktioner änvänder vanligtvis IC-kretsar, så kallade OP-ampar (operationsförstärkare) som drivs av symetrisk plus/minus spänning, OP-ampar har ganska lite dc-spänning/offset på in och utgångar och behöver inte alltid kopplingaskondingar i alla sammanhang. (men för säkerhets skull så användes många kondingar i alla fall, p.g.a. att tidigare op-ampar kunde ha stor spridning gällande offsetspänning)
Det finns mixers som är till största del dc-kopplade utan kopplingskondensatorer, ett exempel är några Crest PA-typer som kom under senare delen av 1990 talet, och här märks det tydligt att basen är destinktare, renare och stadigare.
Här används en "servo-teknik" för att hålla alla utgångar på 0 volt offset-spänning, som då förhindrar sprak i pottar m.m.
En annan orsak att basen blivit stadigare på senare tid är elektroniskt balanserde mick-förstärkare som saknar transformator på ingången.
Äldre PA-mixrar kunde vara obalanserde på mick-ingångarna och som kunde resultera i dålig anpassning både för mickar ock kablar.
En del mixers hade transformatorer på mick-ingångarna men dessvärre var detta oftast små klena billiga transformatorer som ganska enkelt mättades i basen vid starka signaler, och resulterade i konstig basåtergivning.
Även drivkapasiteten på utgångar har blivit bättre efter OP-amparnas intågande, då dessa oftast har ett "inbyggt" bra utgångsteg/buffert av komplementär typ, och på senare tid så har det också kommit IC-kretsar som är speciellt framtagna för att användas som elektroniskt balanserade utgångsförstärkare.
På en del äldre diskreta mixers, så hade man enklare klass-A utgångar som inte hade speciellt mycket ork i sin drivkapasitet,
men det fanns givetvis dyrare diskreta mixers som hade bra utgångsteg av komplementär typ med rejäl drivkapasitet, även med balanseringstransformator för att kunna driva långa kabellängder m.m.
Själv så gillar jag transformatorer både på ingångar och utgångar bättre än elektronisk/aktiv balansering, men transformatorerna MÅSTE vara av bra kvalitét och då blir dom både stora och dyra.
Gällande EQ/tonkontroller på bas och diskantsidan så har det inte ändrats speciellt mycket, då man än idag använder samma typ av James och Baxandall kopplingar, d.v.s. bas och diskant kontroller av Hi-Fi förstärkar typ.
Även brytfrekvenser på tonkontroller har inte heller ändrat sig genom åren speciellt mycket, dom följer samma gamla regler som förr i tiden.
Mixerbord som har mer avanserade EQ av svepbar flerbandstyp, kan ju givetvis fixa till baskaraktären på ett helt annat sätt då man kan bestämma brytfrekvensen och Q-värdet, (slopen/lutningen på kurvan) efter smag och tycke, och även om bas kontrollen skall vara av "shelf eller bell" typ. (om höjning eller sänkning fortsätter upp eller ner i frekvens så långt eletroniken tillåter, eller om filtret är av bandpass typ likt en mellanregisterfilter)
Val av elektronik påverkar också ljudkaraktären till stor del.
Den äldre teknologin som vi idag kallar för diskret uppbyggd, d.v.s byggd bara med transistorer, kunde många gånger låta mycket öppnare och trevligare i diskanten och även mer attack i basen p.g.a. att förstärkarna var snabbare (slew rate) och hade bättre bandbredd än den första generationens OP-ampar som användes i PA-mixrar. (typer som uA-741 med flera)
OP-ampar har också enormt hög rå-förstärkning, (open loop gain) och som på denna tiden gjorde att dom var ganska ostabila gällande självsvängning och andra hyss.
Det var också denna höga rå-förstärkning som ställde till det med den dåliga snabbheten och bandbredden, men som man idag har bemästrat och tagit fram OP-ampar som har superdata i audio-sammanhang
Idag finns det enormt bra och trevliga audio OP-ampar som kan låta bättre än en hel del av den diskreta teknologin, men en bra konstruerad diskret förstärkarkoppling kan ändå låta bättre, eftersom den går att skräddarsy exakt för vad den skall användas till.
Jag har ganska bra insikt i både PA-mixers och studio mixerbord sedan mitten på 1960 talet och fram tills nu, jag har både servat och byggt om samt även gjort inspelningar på mixerbord från några tusenlappar till många miljoner.
Även om OP-ampar och special IC-kretsar har blivit enormt bra och välljudande på senare tid, så tycker jag ändå att diskret elektronik med bra transformatorer låter mest musikaliskt, öppnast, luftigast, transientrikast i mina öron.
--Bosse
Hansén Audio
Göteborg
http://www.hansenaudio.se