Man brukar säga att på gamla Fender och Marshalls ska man sätta alla ton-pottar på 10:an. (T ex BB King gjorde det- vet jag som kört backline åt honom). Som jag fått mig "förklarat" är/ses pottarna någon form av "motstånd" för det "äkta" ljudet.
Men på nya Marshalls, som min TSL, ska man enligt instruktionsboken inte göra likadant. Vet inte hur det är med moderna Fender men jag tvivlar på att man ger sådan instruktioner med någon moderna förstärkare.
Men hur är det? Är det någon skillnad på gamla och moderna pottar? Eller är det en myt?
Tackar på förhand för svar.

Tror knappast det är skillnad på nya och gamla pottar- men jag vet att på vissa Vox AC50 har man kopplat baskontrollen "fel" (bak och fram) och dessutom finns det varianter av AC50 både med linjära och logaritmiska kontroller.

Jag har ju istället hört att på fenders TBM kontroller skall the holy grail vara 6 6 6
http://www.singlecoil.com/docs/magic-six.pdf

men nog måste det vara upp till varje gitarist att bestämma.

Och om man drar NER kontrollerna(TBM) HELT dämpas väl signalen mer eller mindre helt...?
kolla själv på http://www.duncanamps.com/tsc/ ladda ner..

tanken är kanske att då MÅSTE det bli tvärtom med full blatte???

b

Provade precis, och fick ett asgött country twang! Mesa studio 22+ handlade det om. Sen fin lirade jag lite med EQ'n.

myspace.com/ihse

Man kan nog inte dra slutsatsen att det finns skillnader mellan äldre och nyare potentiometrar baserat på en tolkning av skillnader mellan en exempelinställning i en användarmanual för en nyare Marshall och ett vandrande stalltips för äldre Fender och Marshall. Men skulle det teoretiskt finnas skillnader mellan inställningar är det mer troligt att det handlar om skillnader mellan nyare förstärkare och äldre snarare än skillnader mellan själva potentiometrarna.

Och det marshall skriver i sin användarmanual är tips på fabriksinställningar, ungefär som att man får ett recept på bullar på påsen när man köper en förpackning med mjöl. Men sedan kan man välja att använda sin vara som man vill och baka annat än vetebullar; eller analogt ha kontrollerna systematiskt på "10" på sin TSL.

Att man kanske säger att man skall ha alla tonkontroller på max på gamla Fender och Marshall för ett mer "äkta" ljud är mer traditionsöverförd folktro. Man vet antagligen inte var informationen kommer ifrån eller om den över huvud taget stämmer och i så fall för vem. Möjligtvis stämmer den för BB King eller kanske åtminstone någorlunda: http://www.guitarplayer.com/article/10- ... 2007/29390 (eller BB i intervjuer med Dan Erlewine eller tidigare nummer av Guitar Player.)


Jag har nog aldrig hört att man säger att man "ska" sätta alla tonkontroller på max för äldre Fender/Marshall. Däremot har jag ofta hört andra ideala inställningar sägas. Då brukar treble ofta hamna på 6-7-8 någonstans, middle på 6-10 och bass på 4-6 ungefär, det brukar variera. Samtidigt skiljer sig tonstackar åt av skillnader i faktiska värden på kondensatorer och potentiometrar även mellan samma modell av förstärkare. Tonstackens verkan finns i vilket fall ändå kvar där även om man ställer allt på "10", av förhållandet mellan kondensatorernas kapacitans och potentiometrarnas resistans. Treble på "10" ger som exempel ett max stort lågpassfilter för basfrekvenserna.

Lyfter man middlekontrollen från jord händer det saker. Då går signalen mer rakt igenom. Det gick att göra med en utdragsswitch på äldre Boogieförstärkare och kallades "gain boost" på förstärkare som mkII. Få har nog använt den effekten för ett rent ljud, det låter helt enkelt inte bra.

Det finns ju också så mycket andra tonformande kopplingar i en nyare äldre förstärkare, andra avkopplingskondensatorer än de i tonstacken, katodavkopplare, återkoppling, sådant som reverbmixkopplingen i BB:s gamla twin; i stort sett allt påverkar ljudresultat i någon utsträckning; mer eller mindre. Puritanerna brukar sluta med en fenderförstärkare från -49 som eremit på en öde ö, eller i ett madrasserat rum med en ensam direktjordad pentod rakt in i en högtalare.

Det är ju ingen myt att t.ex. Hendrix och Van halen körde sina Marshalltoppar med allt på 10, AcDc-pojkarna likaså med reservation för volymen, "nånstans mellan 8 och 10" minner jag mig ha läst om Malcolms gitarrljud. Framförallt gamla toppar har det gjorts så. Sen vet jag att t.ex. Billy Gibbons gillar tonkontrollerna på 5 (på gamla Marshalls) med volym på 10. Smaken är som sagt...

http://www.myspace.com/magicjohnssonthemeanmistreaters
I´ve paid my dues I've got the right to play the blues.

För övrigt var det en en av Eric Claptons grejer också: Att ställa ALLA kontroller på fullt. Jag har sett bilder, både när han spelar i Fendersstärkare och i Marshallstärkare (60-talare) med allt uppdraget fullt... [:0] Vet inte hur han gör nu.

Å andra sidan använde(r) troligen båda dessa herrar kontrollerna på gitarren rätt flitigt.

Som jag ser det finns det inget som heter att man SKA göra på ett visst sätt. Var och en gör väl som den själv vill!!!!

Däremot tycker jag <u>nog</u> att det ligger någonting i påståendet att för vissa av pottarna ger de "<i>någon form av "motstånd" för det "äkta" ljudet"]". Pottar som volymkontroller och i vissa tonkontrollkretsar fungerar så att de ger en serieresistans i signalvägen när de inte är fullt uppdragna. Motstånd i serie med signalvägen påverkar ljudet mer eller mindre... Men det betyder väl inte så mycket? Vad som sedan är ett bra ljud, är ju en helt annan och helt subjektiv sak!

Jag tror inte alls att detta har med pottarna att göra utan helt och hållet med kretslösningen. En TSL är på många, många sätt väldigt annorlunda i sin kretslösning mot en Twin Reverb... [;)]

Återigen tycker jag att det inte är rätt att säga att man ska, eller inte ska, göra på ett visst sätt. I alla fall så länge det handlar om ton (bortsett t.ex. från hållbarhetssynpunkt). Sedan kan man ju ge vissa rekomendationer, men det är ju, som jag ser det, en annan sak?

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Angus brukar väl köra med allt rakt upp, volym och ton, typ. Eller, skit samma det är inte så noga.

Själv kör jag nästan alltid med bas kring 2-4, mid 4-6 och treble 6-7, lite varierande beroende på vilken av Marshalltopparna jag använderm volymläget osv. Det finns inget rätt eller fel här.

En bra grej är att våga vrida på potarna. Max hit och min dit. Testa, testa. Maxa mastern (om man har sådan) och använd gain som vol. Eller tvärtom. Maxa tontkontrollerna och dra ned vol ngt. Eller tvärtom. Alltför många gitarrister jag träffar kanar liksom inte på rattarna, testar inte vad som finns att upptäcka i stärkaren.

Har flera gånger rattat stärkare åt andra medan de lirar och som plötsligt säger "Men va göör'u - det låter ju heeelt annorlunda, sjukt braaa!" Och så har jag bara rattat stärkaren på ett helt annat sätt.

/Gunnar

Mitt råd är att ratta in ljudet med öronen, inte med ögonen. Blunda och lyssna. Det slutar ofta med att det låter "rätt" med helt sinnesjuka rattlägen.

Alex
http://www.tubewonder.com
http://www.youtube.com/olekelo - testkörning av en "hemlis"

Sånt här är nog väldigt avhängigt av hur man spelar också, alltså tex attack i anslaget osv.

Jag har märkt att jag hittar alltid "min" ton på 4-hålstoppar med presc och treb på 5, mid på 10 och bass på 0-1, VolI och II på 8. Spelar heller ingen roll om det är super bass, super lead, eller 50w organ. Min ton tycks finnas precis i det registret.

http://www.myspace.com/gudarsskymning

[:D][:D][:D][:)][:)][:)][:X]

Sven-Johan

Själv brukar jag plugga in och lira, och ibland upptäcker jag att det inte är samma GO i tonen som det brukar. Då har det oftast varit något troll framme och vridit ner mellanregistret. Mellanregisterratten går för mig bara medsols. Diskanten brukar jag vrida av lite om det sticker i örat. Kan ju vara olika från dag till dag.