Jag har nu gjort klart munspelsmodden i min Bassman LTD och har gjort en jämförelse med en orginal Bassman.
Det jag gjort är att minskat "läckan" innan första steget från 1M till 4.7M:s resistor. Det är för att impedansmatcha bättre med högohmiga mikar. Sen har jag sänkt spänningen i V1 + V2 till 95V med 12AY7 i V1 och lite över 100V på V2 med 12AX7. Svansresistorn är ökad till 10K som den var i orginalet för att få en, för munspel bättre , och mindre feedback-känslig tonstack.. Sen har jag ett GZ34 likriktarrör och 495V på 6L6 ornas anoder och en iskall Bias på 10mA som ger ett bra slutstegsspräck.
Resultatet-ljudmässigt?
Ett mjukare och basigare ljud som spräcker upp snyggt. Volymen är högre utan feedback.
Kompromissen jag var beredd att göra: att jag skulle få ge efter på tonen för att kunna konkurrera med volymglada gitarrister oroar inte alls längre. Jag kan ratta in allt från Rod Piazza-bröl till klassiskt munspelsljud. Hög eller jättehög volym är inget problem. Till mindre gig använder jag en annan stärkare, -min elektrofon..
Alla typer av mikar fungerar bra. Även om de vanligaste förekommande, högohmiga, munspelsmikarna fungerar bäst.
Som Woodstock nämnde i förbigående så har ju en högohmsmik, typ Green bullet, en betydligt högre insignal än en vanlig sångmik. Det är den högohmiga typen av mik 95% av munspelare använder i Rock och Bluessammanhang. Det är dom tillsammans med speltekniken med en lufttät cup mellan munspel och mik som ger det typiska munspelljudet. Det är deras högohmselement som gör att det inte går att använda vilken gitarrförstärkare eller effektpedal som helst. Framför allt för att man tappar för mycket ton pga läckaget är så mycket större i gitarrstärkare.
Hur den låter till gitarr? Inte en aning, men troligtvis skit!
http://www.brosbrothers.se