Tänkte att vi här skulle skriva lite om pedaler som är lite udda, eller som "försvunnit" obemärkt, eller missats av den stora massan, eller att en viss pedal är så in i h-lv-tes bra.
Väldigt gärna med lite uppgifter om pedalen, dess ålder/epok, beskrivning om varför den är värd en test, vem som använt den (dvs känd gitarrist).

Börjar som sig bör....

Jag vill slå ett slag för Fender Blender, den kom 1968 och fanns under några år framåt. Reissues kom för 10-25 år sedan och dessa ska, enl de som testat, låtit i stort sett som de gamla. Kloner finns ett antal också.
Att det rena gitarrljudets främsta tillverkare skulle ge ut en fuzz som är bland det råaste, vräkigaste, vildaste som sett dagens ljus är förvånande. För denna tingest är extrem, men helt ljuvlig i vissa (musikaliska) lägen.
Rattar och storlek framgår av bilden. Den högra fotswitchen kopplar ur tonkontrollen och ger mer volym, och denna pedal har skrämmande volymresurser. Blend-ratten blandar fuzz och den rena signalen.
Detta är en brutal fuzz som sagt, kardborre-typen och rätt gatad, i vissa lägen en ren oktav-upp fuzz. Skär extremt bra i mixen i motsats till många fuzzar.

https://www.youtube.com/watch?v=zcOnTrtdAZw

Robin Trower använde den rätt flitigt under 70-talet, något oväntat men det går få hyfsat snälla ljud också. Billy Corgan är en som använt Blendern flitigt på senare tid.

Då slår jag ett slag för treble boosters. De funkar bara som de ska i en redan överstyrd förstärkare eller möjligtvis in i en OD eller distpedal, men ger då ett krämigt retrodisthäng som ingen vanlig boostpedal kan. Gissar att det beror på att germaniumtransistorerna distar i sig.

Har aldrig testat originalet, d v s Rangemastern, men flera moderna kopior, som Keeley’s Java Boost, 65 Amps Color Boost och Throbak’s Strange Master. Det som nu inspirerade mig var att jag kom över en Keeley Time Machine Boost i senaste, lite mindre lådan (tror inte den görs alls längre nu). Den har två boostkretsar - en modern och en treble boost. Låter mycket bra!

För mig har det ursprungliga, kraftigt basskurna ljudet lite för mycket fokus på övre mellanregistret, men de moderna kopiorna brukar ha switchar för att släppa igenom mer bas. Den nackdel effekten har är att det är svårt att kontrollera volym och dist samtidigt. Här är ett klipp med en mycket entusiastisk Pete Thorn: https://youtu.be/eQFdP6PaKTk

Haha kul!
Jag började just precis att bygga en Rangemaster...
Hittade lite germaniumtrissor i gömmorna.
Plockad i hop delarna.
Så få delar att jag tänkte bygga på strip
Få se vad det blir...precis märkt upp hålen i lådan, borrar i morrn om jag hinner.
Blir gain och omkopplare för 3 olika ingångskondingar

Har säkert byggt ett knippe förr i början av 70-talet, men dom lät inget vidare in i min hembyggda transistorgitarrförstärkare eller så kunde jag inte lira, förmodligen båda 2...

Jag lyckades bygga/få ihop en klon på Clark Gainster.
Den är perfekt som boost eller lätt spräck, men har en
hel del overdrive också. Rekommenderas

http://www.clarkamplification.com/gainster.html

Jäklar, 750 dollars för en OD! Vad kostade det i tid och pengar att få ihop en egen klon, om man får fråga?

Tjaa...byggde den på stripboard, gick väl på runt 350:- med alla delar.
Tiden bokförde jag inte

På något sätt misstänker jag att ljudet i den pedalen inte är värt 750 dollar 350 spänn låter mycket rimligare.

Ibanez TS-5, när man bygger (eller som jag låter bygga) in den i en rejäl plåtlåda istället för den katastrofala plastburken som den ursprungligen kom i. Påminner om TS-9 i ljudet, men låter något mörkare.

Den är klart underskattad. För säkerhets skull har jag två stycken ombyggda av KTW Pedals i Gävle. Den ena byggde han om åt mig, och den andra köpte jag ombyggd.

Har jag också gjort och passade på modda den lite.
Helt klart en fyndpedal.

När det gäller Ibanez tycker jag även -7 serien är prisvärda pedaler, speciellt delay/ekot DE-7.
Annars är jag också helt torsk på Treble boosters, har nog snart provat alla tillgängliga modeller och fabrikat.
Vissa har jag ägt i flera omgångar, t.ex. Beano boost som jag gillar skarpt.
Kom för ett tag sen över en speciell variant begagnad som jag nog inte skulle kommit på tanken att köpa ny p.g.a. prisbilden :
https://chandlerlimited.com/germanium-drive/
Den har helt otroliga inställningsmöjligheter, går att para ihop i stort sett vilken gitarr med vilken förstärkare som helst och hitta en inställning som lyfter ljudet. En pedal som man gärna inte stänger av när man väl trampat igång den.
Enda nackdelen är väl en lite bökig strömförsörjning, antingen dubbla 9 v batterier eller två isolerade strömmatningar.

Jo han tar 100 dollar I timmen för förstärkarjobb, skit vad jag är billig eller får man flytta till USA

Alla vill ha King of Tone, som är svindyr och har väntelista. Men den är bara en klon av Marshall Bluesbreaker.
Så för att få i stort sett samma ”ljud” är det bara köpa en sådan.
Givetvis är det de i den stora lådan som är ”bra”, men jag hör ingen märkbar skillnad....

Kommer inte på någon pedal i sig, men det vore kul att testa några "oil can echos" Tel-ray-Morley, Fender etc. Har inte heller kommit över någon Binson Echorec med magnetisk trumma, vore kul att testa!
Det är trotts allt något i dom där gamla apparaterna som man aldrig riktigt får till med modernare konstruktionerna, placebo kanske?

Edit: Ser att det blev lite "off topic" det var ju vad man rekommenderade, inte vad man önskade testa. Men jag bjuder på den ändå!!

Sådär är det väl mer eller mindre med de flesta ”butikspedaler”? Oftast bygger de på nåt som redan finns, som kanske kompletterats med några förbättringar eller variationer av ljud och/eller användning. King of Tone har jag inte testat men däremot lillebrorsan Prince of Tone. Den lät bra men inte så märkvärdigt att den stannade kvar hos mig.

Hade ett Binson Echorec för sisådär 35 år sedan, körde på en Vantage Ghost inköpt via Marcel genom en DNS Special 60 RT. Vilka tider!! fattade naturligtvis inte vid den tidpunkten hur bra det ekot lät och bytte naturligtvis bort det mot en rackmonterad, totalt värdelös grunka☹️

Bara ös på med trevliga pedaler

Ok, en till: Maxon OD-808. Har aldrig provat någon Ibanez TS-808, men jämfört med min TS-9 från tidigt 80-tal, så ger Maxon en trevlig kompression i anslaget som inte TS-9 har. Detta gör att den låter något mjukare och lite mindre vass än TS-9.

OK, då får vi se! Jag säger Tech-21 double drive limited edition! Inte förstahandsvalet för solospel eller utfuzzade galenskaper, utan som en problemlösare när jag åker på att spela på lånade förstärkare.
Med Double driven ställd snällt kan jag alltid få mitt grundljud!

På inget sätt en udda eller konstig pedal, en helt vanlig Fuzz Face variant men ett bevis på att man inte måste gå över ån efter vatten.
Jag har provat och ägt säkert ett dussin FF, mestadels germanium men även silikonvarianter. Analog man,Fulltone,Skreddy, MJM, Hartman,Dunlop, MXR....
Denna är gjord av Svenska Tiny pedals och är den fuzz som överlevt absolut längst i min ägo, låter helt kanon, brusar otroligt lite och har ett par mycket användbara "extra" rattar. Rensar upp bra med gitarrvolymen samt har en lite middigare karaktär, inte så bumlig som en del FF kan vara. Den har dessutom AC 128 trissor som alla Fuzz face förståsigpåare dömer ut som värdelösa i FF sammanhang. Jag kan bara konstatera att jag gillar den bäst av allt jag provat när det kommer till Fuzz face.

TC Nova Delay håller år ut och år in. Sålt och köpt tillbaks för sista gången.

Som sagt, det tog lite tid för jag var förkyld/influensa under alla helger och jag orkade inte löda nåt..
Men nu så...
Just nu sitter en AC128 i men jag har flera andra trissor att prova men vill ha en flervarvig trimpot som jag väntar på



Än så länge bara provat att boosta andra pedaler, men tanken är att den ska kunna funka med min Marshall och med min blivande AC30

Jag vill slå ett litet slag för Red Llama (Way Huge). Den är väl inte direkt ovanlig men har en annorlunda "flavour" och blir rätt fuzzig när man gainar på trots att den inte har så mycket gain.
Rich Robinson i Black Crowes har en på pedalbordet och Mike Cambell lär också köra på den fast då i Camel Toe-formatet.
Ball är den i alla fall.

Ja Red Llama gillar jag också mycket. Låter utomordentligt bra även i ”sovrummet ”.