View unanswered posts | View active topics It is currently 29 Mar 2024, 00:42



Reply to topic  [ 28 posts ] 
Att bli ett med sitt instrument. 
Author Message
User avatar

Joined: 07 Apr 2004, 22:14
Posts: 803
Location: Stockholm
Post Att bli ett med sitt instrument.
Jag har funderat ganska mycket på begreppet "Att bli ett med sitt instrument".

Många verkar ju leta efter det där speciella instrumentet och sedan uteslutande spela på det.
Jag förstår fördelarna med det.
Man kan sitt instrument utan och innan och känner sig trygg med det och spelar antagligen sitt bästa.

Men jag får lätt ångest om jag skulle ha en speciell gitarr som var den enda jag kunde prestera bra på.
Om den skulle gå sönder eller bli stulen skulle jag sitta på pottan!

Bakgrunden till det här är att jag på 80-talet hade en extremt bra och lättspelad Guild elgitarr.
Varje gång jag försökte spela på något annat sjönk nivån på mitt spel till medioker nivå!
Att den sedan var ganska unik (En S300-D.) samt att jag var ung och fattig gjorde ju inte saken bättre!

Så jag började köpa andra gitarrer och tränade upp min spelförmåga tills jag tyckte att jag kunde spela lika bra på de som på min Guild.
Nu för tiden är jag ganska okräsen vad det gäller gitarrer.
Det flesta går att få bra eller är redan tillräckligt bra för att det ska funka.

Hur tänker ni?


08 Jun 2019, 10:58
Profile
User avatar

Joined: 05 Jun 2013, 22:00
Posts: 441
Location: Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Gitarrer är inte så knöligt, tycker jag. Gillar inte feta halsar, och inte vida platta heller, men det är ju bara att inte köpa såna. De flesta normalbyggda gitarrer går ändå ganska lätt att fixa till som man vill ha dom.

Men ljudet från en förstärkare kan vara lite mer problem. Hörde en historia om Eric Clapton som råkade få tag i en gammal liten Fender tweed-förstärkare från 50-talet som han lät renovera. För att upptäcka att den plötsligt gav det bästa ljud han någonsin haft. Skitbra, han lär ha haft den med sig på alla konserter. Sen insåg han tydligen att det var en udda och gammal modell. Tänk om den gick sönder och inte gick att laga? Han lär ha ägnat ganska lång tid att få tag i en likadan, vilket dock lyckades till slut - har jag hört.

Jag har ett liknande problem med min helt okomplicerade Fender Blues Deville från mitten av 90-talet. Den lät OK från start, men inte mer. Jag höll på i flera år med rörbyten, och ljudet blev mycket bättre, men råkade till slut snubbla över ett par NOS 6L6or. De lät bra, men kanske lite för varma, så jag tryckte in några NOS preamp-rör som jag hade liggande. Det blev bättre, men sen flyttade jag runt preamp-rören ett tag, och plötsligt lät den exakt som jag ville. Det nöjde jag mig med i ganska många år. Men även NOS-rör måste ju ta slut nån gång, så jag funderar nu på att köpa på mig exakt samma rör för att ha som reserv. Men det är inte hur lätt som helst att få tag i just de rören. Ja, ni förstår.... :(


08 Jun 2019, 13:43
Profile

Joined: 14 Mar 2011, 21:18
Posts: 2532
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Tänker att det är som med män och kvinnor. Vissa vill ha flera, andra vill ha en.....

Jag har en favoritgitarr som alltid känns, låter och funkar väldigt bra.
Den åker jämt fram när det ska spelas eller spelas in, även om jag har andra (tekniskt sett) lika bra instrument.

När det gäller förstärkare funkar nästan allt gammalt som det står Fender på för mig.


08 Jun 2019, 15:13
Profile ICQ YIM WWW

Joined: 03 Apr 2011, 01:09
Posts: 2834
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Jag har accepterat att jag aldrig kommer att bli ett med någon gitarr,

Nöjer mej med att det låter bra (i mina öron, vissa dagar), trots rätt sloppy spel.

:oops: :oops:

(Dessutom blir jag alltid förvånad över hur lite av alla misstag jag gör som hörs, man
kommer undan med nästan vad som helst bara man har ett i grunden snyggt gitarrljud (Fender 8) ). :roll: :roll:


Last edited by Cabretta on 08 Jun 2019, 18:21, edited 1 time in total.



08 Jun 2019, 15:54
Profile ICQ YIM WWW

Joined: 27 Oct 2018, 10:53
Posts: 320
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Att lägga ner den tiden och ansträngningen som krävs för att få guran att ge uttryck för ens egna visioner, det upplever jag som att bli ”ett” med instrumentet, även om inte alla idéer materialiseras (det verkar ouppnåeligt).


08 Jun 2019, 17:32
Profile
User avatar

Joined: 29 Mar 2014, 18:05
Posts: 1870
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Just nu blir jag inte ett med mitt instrument. Jag blir åtta. 2 av varje: Tele, Strata, Les Paul och Es 335. En back up på varje favvomodell. Det enda jag inte gillar i halsprofiler är riktigt tunna i kombination med hög stränghöjd, annars har jag lärt mig att spela lika bra bra på övriga varianter. Gillar egentligen tanken på en gitarr och en förstärkare men gillar ännu mer att ha flera olika sounds. :)

_________________
If you don't know where you're going, any road will take you there.

George Harrison


08 Jun 2019, 17:49
Profile

Joined: 23 Aug 2010, 18:49
Posts: 1196
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Äh... alla jagar tone ifrom av den bästa gitarren.
Och med lite tur så under tiden hittar dom lite intonation och takt sinne.
Så magically kan en helt vanligt helt okej halvbillig gitarr bli the one.


08 Jun 2019, 19:16
Profile ICQ YIM WWW

Joined: 03 Apr 2011, 01:09
Posts: 2834
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
salesman wrote:
Äh... alla jagar tone ifrom av den bästa gitarren.
Och med lite tur så under tiden hittar dom lite intonation och takt sinne.
Så magically kan en helt vanligt helt okej halvbillig gitarr bli the one.


Det är nog sanningen, inkompetensen sitter i fingrarna :mrgreen: .


08 Jun 2019, 19:35
Profile ICQ YIM WWW
User avatar

Joined: 27 Dec 2007, 16:22
Posts: 3233
Location: växjö
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Det är lätt hänt att man lurar sig själv till att tro att man måste ha sin favorit gitarr för att kunna spela optimalt.
Jag spelade under många år på en Fender strata med en extremt smal hals. I och med att jag har små händer med prinskorvsfingrar ("Yngve fingrar") så fick jag för mig att det var endast denna gitarr jag kunde spela på!

Men när jag spelade som mest ute i cover-svängen märkte jag att jag hade värk i handen och tummen efter varje gig. Då började jag analysera problemet och kom fram till att handen och fingrarna inte hamnade i bra vinkel mot halsen och att avståndet mellan tumme och pekfinger vid barré ackord var för litet.
En Japan strata inhandlades med betydligt grövre hals och vipps var problemet borta!
Sen nu på senare tid slog det mig när jag tänkte: Varför spela på en strata när man vill att gitarren ska låta som en Gibson?

Först blev det en Melodymaker med en Dunkan Little 59 som nog är den bästa gitarr jag ägt ljudmässigt sen en SG special med en rätt kraftig och bred hals. Dock kommer jag inte riktigt överens med mini humbuckarna. Men jag vet inte riktigt om det är mickarna eller om det är det faktum att både hals och greppbräda är i lönn. Jag vill akta mig för att slentrianmässigt modifiera gitarrer så att alla låter mer eller mindre likadant.

_________________
pudas


08 Jun 2019, 20:01
Profile
User avatar

Joined: 03 Jan 2008, 12:21
Posts: 7632
Location: Malmö
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
salesman wrote:
Så magically kan en helt vanligt helt okej halvbillig gitarr bli the one.

Sant!
Jag har haft många dyra gitarrer, Fender, Gibson, Gretsch; Parker, PRS men många/de flesta av dessa, som jag naturligtvis köpte för att nå den optimala spelbarheten och tonen, har inte "fastnat".
Det är istället t ex Squier och andra billigare gitarrer som "fastnat".
För min del beror det på att jag gillar att pilla med gitarrer, justera, optimera, byta elektronik, fila band etc etc.
Det blir en massa tid och omsorg man lägger på sin "baby" :wink: Då fäster man sig mycket mer vid en sådan än en "perfekt" gitarr som t ex en PRS Custom 24. För på PRSen finns nästan inget att göra.... medan Squiern har man liksom skolat in....
Spelbarhet och ljud blir, om man pysslar om (och byter strategiska delar) en billig gitarr, i stort sett samma i förhållande till en high end gitarr. Men känslan blir annorlunda.
Nu menar jag inte att man ska köpa en billig gitarr och byta ut allt utom kropp och hals (eller svindyra delar), då hamnar man i en prisklass som ligger vad en i grunden bättre gitarr skulle kosta.
Givetvis har jag kvar ett antal high end gitarrer, men det är inte de som används mest.

Min syn på att bli ett med sitt instrument.


09 Jun 2019, 15:30
Profile
User avatar

Joined: 08 Jan 2010, 17:14
Posts: 1595
Location: Kumla
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Tycker att det funkar att spela på de flesta gitarrer, så länge de inte stämmer om sig hela tiden.
Jag föredrar feta halsar, men kan spela på tunna halsar. Har gitarrer med 7.25 radius och gitarrer med 12 radius. Har heller inga problem att växla mellan 24.75 mensur eller 25.5 mensur.
Däremot så föredrar jag väljusterade gitarrer av bra kvalitet.

Sen måste jag erkänna att sedan jag köpte min senaste gitarr (för 8 månader sedan) så spelar jag nästan uteslutande på den. Trots att jag har en del andra bra gitarrer som jag gillar.
Den är helt enkelt så mycket bättre och roligare att spela på + att den ger mig i stort sett alla sounds jag behöver, så det finns sällan någon anledning att röra de andra gitarrerna.
Har dessutom börjat spela mycket mer för att den är så kul att spela på, vilket också är ett stort plus. Bytte stallmicken till en lite mintre het för ett par-tre månader sedan, utöver det finns det inget jag skulle vilja byta/ändra på den.
För mig är den här giterren det närmaste jag har kommit att vara ett med mitt instrument. Så nu gäller det bara att lära sig spela som att man är ett med sitt instrument :), men det är ju en livslång process.
Ska väl erkänna att denna gitarr inte tillhör kategorin billigare gitarrer, men en av de billigaste från den tillverkaren.

_________________
http://www.pigsinspace.se


11 Jun 2019, 08:39
Profile WWW
User avatar

Joined: 27 Dec 2007, 16:14
Posts: 14761
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Urban wrote:
Man kan sitt instrument utan och innan och känner sig trygg med det och spelar antagligen sitt bästa.

Men jag får lätt ångest om jag skulle ha en speciell gitarr som var den enda jag kunde prestera bra på.
Om den skulle gå sönder eller bli stulen skulle jag sitta på pottan!

Hur tänker ni?


Jag vill ha så få grejer som möjligt, helst ett par kanske 2-3 exemplar av samma gitarrmodell, och bra prylar
Orsaken är nog främst att jag tycker man blir ofokuserad av för mycket prylar, sen blir det praktiskt jobbigt
även om jag bor i stort hus.

Tex har jag hellre 2 dyra gitarrer än 10 billigare för samma peng.

Får gärna vara lite skillnader tex P90 på en och HB på de andra.
Dock inga tunga exemplar eller tjocka halsar , det vet jag att jag inte gillar.

Ibland byter jag ut någon, men det ska ju vara om man hittar något som känns ännu bättre
Har man bra backuper men ungefär samma egenskaper kan jag inte att man hamnar 'på pottan'
sen tycker jag inte man ska gå runt och oroa sig, jag har haft typ 100 gitarrer, repat giggat med dom över 30 år,
och hittills har jag aldrig fått någon stulen eller trasig så det inte gått att laga, har tex aldrig haft av en hals (ännu)

Skulle det hända så gör det.

_________________



11 Jun 2019, 09:31
Profile ICQ WWW
User avatar

Joined: 09 Dec 2007, 23:13
Posts: 10865
Location: I skogen utanför Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Intressant ämne.
Har aldrig tänkt så för egen del när det gäller gitarrer men kan förstå driften bakom det.
Att gilla "tryggt" och att fästa sig vid är ju en ganska vanliga mänskliga drifter.

Jag finner själv inspiration i olika instrument, ju mer de skiljer sig ju bättre.
Även om de får mig att spela olika så kan jag spela lika bra på i princip alla.
Det enda som inte stör är kombinationen av små band och 7" eller däromkring radie. För låg stränghöjd är också irriterande.
Stör eller irriterar hämmar nog lite, för att tankarna är på det som bråkar.
Det är många saker jag föredrar, men ljud är det som styr (och ju äldre jag blir ju mer blir det så).

EDIT: Glömde, Les Paul stör mig också, självklart. :D

Jag skulle få spatt av att bara ha flera exemplar av en modell.

/Magnus

_________________
"Playing guitar really helps your guitar playing"


11 Jun 2019, 14:03
Profile WWW

Joined: 07 Sep 2009, 13:27
Posts: 7740
Location: Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Jag brukar få det att funka på de flesta gitarrer (beroende på vilken sorts musik jag ska spela såklart) men jävlar i helvete om de skulle sluta tillverka mitt favoritplektrum som är det enda jag använt sen 1991! Då skulle jag nära på sluta spela. Det är min akilleshäl.


11 Jun 2019, 14:04
Profile
User avatar

Joined: 29 Apr 2010, 13:47
Posts: 2614
Location: Sthlm
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Vinyljunkie wrote:
jävlar i helvete om de skulle sluta tillverka mitt favoritplektrum som är det enda jag använt sen 1991! Då skulle jag nära på sluta spela. Det är min akilleshäl.

Det där är samma för mig. Och jag spelar dessutom på någonting så otrendigt som vita Sharkfin med goldprint. Och jag förbrukar minst ett plektrum per rep, eftersom jag sliter ner taggarna.
Som tur är köpte jag på mig en rejäl samling för flera år sen (måste räkna dem nån dag), och än verkar de tillverkas. Men försvinner de så är det nära jordens undergång.

Mina gitarrer är jag inte så orolig för. Det är hållbara grejor, så jag är inte så rädd att de skulle gå sönder. Skulle de trots allt bli stulna vet jag att de går att ersätta. Att bli ett med mina instrument är jag långt ifrån tillräckligt bra för.


11 Jun 2019, 14:15
Profile
User avatar

Joined: 09 Dec 2007, 23:13
Posts: 10865
Location: I skogen utanför Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
lpstd wrote:
Vinyljunkie wrote:
jävlar i helvete om de skulle sluta tillverka mitt favoritplektrum som är det enda jag använt sen 1991! Då skulle jag nära på sluta spela. Det är min akilleshäl.

Det där är samma för mig. Och jag spelar dessutom på någonting så otrendigt som vita Sharkfin med goldprint. Och jag förbrukar minst ett plektrum per rep, eftersom jag sliter ner taggarna.
Som tur är köpte jag på mig en rejäl samling för flera år sen (måste räkna dem nån dag), och än verkar de tillverkas. Men försvinner de så är det nära jordens undergång.

Mina gitarrer är jag inte så orolig för. Det är hållbara grejor, så jag är inte så rädd att de skulle gå sönder. Skulle de trots allt bli stulna vet jag att de går att ersätta. Att bli ett med mina instrument är jag långt ifrån tillräckligt bra för.


Det där är ju ganska lättlösta problem, köp 5000 på en gång.

/Magnus

_________________
"Playing guitar really helps your guitar playing"


11 Jun 2019, 14:49
Profile WWW

Joined: 07 Sep 2009, 13:27
Posts: 7740
Location: Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Jag köpte också på mig rätt många av min favorit (Dunlop Big Stubby 2.0) för några år sen. Men kanske man skulle kontakta Dunlop och s hur mycket rabatt de skulle ge om man köpte 5000! :lol:


11 Jun 2019, 15:26
Profile

Joined: 23 Aug 2010, 18:49
Posts: 1196
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Mike Leaf wrote:
Urban wrote:
Man kan sitt instrument utan och innan och känner sig trygg med det och spelar antagligen sitt bästa.

Men jag får lätt ångest om jag skulle ha en speciell gitarr som var den enda jag kunde prestera bra på.
Om den skulle gå sönder eller bli stulen skulle jag sitta på pottan!

Hur tänker ni?


Jag vill ha så få grejer som möjligt, helst ett par kanske 2-3 exemplar av samma gitarrmodell, och bra prylar
Orsaken är nog främst att jag tycker man blir ofokuserad av för mycket prylar, sen blir det praktiskt jobbigt
även om jag bor i stort hus.

Tex har jag hellre 2 dyra gitarrer än 10 billigare för samma peng.

Får gärna vara lite skillnader tex P90 på en och HB på de andra.
Dock inga tunga exemplar eller tjocka halsar , det vet jag att jag inte gillar.

Ibland byter jag ut någon, men det ska ju vara om man hittar något som känns ännu bättre
Har man bra backuper men ungefär samma egenskaper kan jag inte att man hamnar 'på pottan'
sen tycker jag inte man ska gå runt och oroa sig, jag har haft typ 100 gitarrer, repat giggat med dom över 30 år,
och hittills har jag aldrig fått någon stulen eller trasig så det inte gått att laga, har tex aldrig haft av en hals (ännu)

Skulle det hända så gör det.




Tycker att Mike Leaf har en bra åsikt här, fruns tankar om minimalism har börjat gnaga på mig med.
2 skitbra gitarrer och resten är upp till en själv.


I ärlighetens namn har jag sålt alltför mycket bra gitarrer.
Har en Tokai Les Paul nu från 1984 och den bästa, vildaste och lite fucked up Gibson Es335a nu med Bigsby.
Halsen är klart krokig (den skall plekkas) och den har svårt att hålla stämningen de första 10 minuterna ...men soundet ...


Den klarar Tele soundet Jimmy Page, Peter Green och jazz.

Ett litet tips till er som vill hitta ett instrument att "bli ett med" förutom övning.
Köp en jävel som låter bra originalt. Där ligger tricket i träet helt enkelt.

Inga pottar behöver bytas man kan själv höja om det behövs Ohmen.
Men man kan ite få skit trä att låta bra.

Nu en semesteröl.


11 Jun 2019, 16:06
Profile ICQ YIM WWW
User avatar

Joined: 03 Aug 2010, 10:39
Posts: 1516
Location: Tjotahejti
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Jag har gitarrer ( och andra instrument ) fx etc för det jag kan.
Skaffar nya gitarrer etc för det jag inte kan , ( eller ens vet att jag inte kan ).
(Mao för egen del är det bra att inte bli ett med instrumentet, då blir det inga roliga misstag
att ta tag i och ta fram mer.)

_________________
Bapman
...........................
swimming with a hole in my body

I play Country music too, I'm just not sure which country it's from...

"The only thing worse than a guitar is a guitarist!"
- Lydia Lunch


11 Jun 2019, 17:20
Profile WWW
User avatar

Joined: 29 Apr 2010, 13:47
Posts: 2614
Location: Sthlm
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Magnus Olsson wrote:
lpstd wrote:
Det där är samma för mig. Och jag spelar dessutom på någonting så otrendigt som vita Sharkfin med goldprint. Och jag förbrukar minst ett plektrum per rep, eftersom jag sliter ner taggarna.
Som tur är köpte jag på mig en rejäl samling för flera år sen (måste räkna dem nån dag), och än verkar de tillverkas. Men försvinner de så är det nära jordens undergång.

Mina gitarrer är jag inte så orolig för. Det är hållbara grejor, så jag är inte så rädd att de skulle gå sönder. Skulle de trots allt bli stulna vet jag att de går att ersätta. Att bli ett med mina instrument är jag långt ifrån tillräckligt bra för.


Det där är ju ganska lättlösta problem, köp 5000 på en gång.

/Magnus

5000 plektrum skulle kosta i storleksordning 35000 - 40000 kr. Och jag tror att de skulle räcka i kanske 100 -150 år. Och även om jag visserligen får lön varje månad, så har jag kanske tänkt använda en del av dessa pengar till annat än plektrum. Verkar ju också knasigt om jag skulle köpa 5000 plektrum, och sen har jag 4000 kvar när jag en dag i framtiden tar ner skylten. Vilken överraskning för mina barn och barnbarn vid bodelningen, "Ni får så många hundra vita sharkfin var".

Nä, jag måste nog först sätta mig ner och försöka göra en någorlunda rimlig bedömning av hur många vita sharkfin jag beräknar göra av med för resten av livet. Och dessutom inventera hur många jag har kvar av de hundratals jag köpte för flera år sen.


12 Jun 2019, 10:39
Profile
User avatar

Joined: 09 Dec 2007, 23:13
Posts: 10865
Location: I skogen utanför Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
lpstd wrote:
5000 plektrum skulle kosta i storleksordning 35000 - 40000 kr. Och jag tror att de skulle räcka i kanske 100 -150 år. Och även om jag visserligen får lön varje månad, så har jag kanske tänkt använda en del av dessa pengar till annat än plektrum. Verkar ju också knasigt om jag skulle köpa 5000 plektrum, och sen har jag 4000 kvar när jag en dag i framtiden tar ner skylten. Vilken överraskning för mina barn och barnbarn vid bodelningen, "Ni får så många hundra vita sharkfin var".

Nä, jag måste nog först sätta mig ner och försöka göra en någorlunda rimlig bedömning av hur många vita sharkfin jag beräknar göra av med för resten av livet. Och dessutom inventera hur många jag har kvar av de hundratals jag köpte för flera år sen.


Absolut, 5000 var bara en siffra ur luften. Att tänka efter lite innan är ingen dum ide.
Jag köper själv 2000 åt gången direkt från tillverkaren, då blir det sällan så jätteblodigt.
Kan förvisso spela med de flesta, men tar gärna de jag gillar bäst om jag kan, och det kan man ju.

Tyvärr är det ju så att ju fler man har ju fler gör man av med.

/Magnus

_________________
"Playing guitar really helps your guitar playing"


12 Jun 2019, 11:59
Profile WWW

Joined: 28 Dec 2007, 11:57
Posts: 3406
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Det är ju kul med en massa olika gitarrer så länge man spelar på dem.

Skulle till o med kunna tänka mig en Ibanez hemma .... :mrgreen:


Det är ju en mest en ekonomisk fråga i min värld.


12 Jun 2019, 12:18
Profile ICQ WWW
User avatar

Joined: 09 Dec 2007, 23:13
Posts: 10865
Location: I skogen utanför Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
laros wrote:
Det är ju kul med en massa olika gitarrer så länge man spelar på dem.

Skulle till o med kunna tänka mig en Ibanez hemma .... :mrgreen:


Det är ju en mest en ekonomisk fråga i min värld.


Precis, kärlek till gitarrer är okomplicerad historia, finns de vill man ha dem.

/Magnus

_________________
"Playing guitar really helps your guitar playing"


12 Jun 2019, 12:32
Profile WWW
User avatar

Joined: 29 Apr 2010, 13:47
Posts: 2614
Location: Sthlm
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
laros wrote:
Det är ju kul med en massa olika gitarrer så länge man spelar på dem.

Skulle till o med kunna tänka mig en Ibanez hemma .... :mrgreen:


Det är ju en mest en ekonomisk fråga i min värld.

För mig är det förutom det ekonomiska också en fråga om utrymme. Gitarrer och hardcase tar mycket plats, särskilt eftersom jag vill ha gitarrerna framme och inte i sina case, men jag vill ha både gitarrer och case uppe i lägenheten. Och jag är inte den enda som bor där...


12 Jun 2019, 12:45
Profile

Joined: 07 Sep 2009, 13:27
Posts: 7740
Location: Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
lpstd wrote:
laros wrote:
Det är ju kul med en massa olika gitarrer så länge man spelar på dem.

Skulle till o med kunna tänka mig en Ibanez hemma .... :mrgreen:


Det är ju en mest en ekonomisk fråga i min värld.

För mig är det förutom det ekonomiska också en fråga om utrymme. Gitarrer och hardcase tar mycket plats, särskilt eftersom jag vill ha gitarrerna framme och inte i sina case, men jag vill ha både gitarrer och case uppe i lägenheten. Och jag är inte den enda som bor där...


Detta!!! Allt i ett nötskal!


12 Jun 2019, 12:59
Profile
User avatar

Joined: 09 Dec 2007, 23:13
Posts: 10865
Location: I skogen utanför Göteborg
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
lpstd wrote:
laros wrote:
Det är ju kul med en massa olika gitarrer så länge man spelar på dem.

Skulle till o med kunna tänka mig en Ibanez hemma .... :mrgreen:


Det är ju en mest en ekonomisk fråga i min värld.

För mig är det förutom det ekonomiska också en fråga om utrymme. Gitarrer och hardcase tar mycket plats, särskilt eftersom jag vill ha gitarrerna framme och inte i sina case, men jag vill ha både gitarrer och case uppe i lägenheten. Och jag är inte den enda som bor där...


Där har vi nog summerat verkligheten för de flesta gitarrister i landet.

Själv löser jag hardcase frågan med att ge bort eller kasta dem på tippen.
Har några case kvar, men det mesta ryker bort.
De äter ju verkligen sjukt mycket plats.

Och löst de flesta andra med att helt enkelt ha ett extra hus för studio och grejer på tomten (40-45Kvm).
Inte möjligt i storstad eller tätbebyggt område (för dyrt) men på landet kostar det inte så mycket.


/Magnus

_________________
"Playing guitar really helps your guitar playing"


12 Jun 2019, 14:11
Profile WWW
User avatar

Joined: 27 Dec 2007, 16:14
Posts: 14761
Location:
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
Magnus Olsson wrote:
Själv löser jag hardcase frågan med att ge bort eller kasta dem på tippen.

Och löst de flesta andra med att helt enkelt ha ett extra hus för studio och grejer på tomten (40-45Kvm).
Inte möjligt i storstad eller tätbebyggt område (för dyrt) men på landet kostar det inte så mycket.

/Magnus

Haha.. låter farligt nära 'hoarding' :)

_________________



12 Jun 2019, 20:33
Profile ICQ WWW
User avatar

Joined: 26 Nov 2008, 14:47
Posts: 4555
Location: Northbottom
Post Re: Att bli ett med sitt instrument.
För mig är fler instrument lite som en verktygs samling. Typ; vad en färgpalett är för en konstnär som målar en tavla. Någonting man använder sig av -för att skapa någonting unikt med. Och jag tillhör dem som även kan både ge och få inspiration av dessa verktyg. Säkert finns det folk som blivit inspirerade av när jag spelat på mina verktyg. Men jag tror nog att fler har blivit inspirerade av mina verktyg. Min egna inspiration funkar lite samma sätt: När jag får en grej i min hjässa; är detta en grund idé. Denna grund idé börjar genast färgas och detaljeras med olika/alternativa nyanser. När jag börjar testa idén; kan den låta "si-så-där". Typ: Att idén inte lät så här i min skalle. Jag vill gärna lägga energin som krävs till att lyckas få det att låta så som jag hörde den "i min flummiga dröm". Detta innan jag är bredd att släppa den -alternativt gå vidare med den. Om idén inte är tillräckligt bra med uppnådd sound: Vill jag gärna testa den på ett helt annat sätt. Många gånger får man en riktig "hale mary" -genom så konstig sak som att testa spela idén med/genom olika prylar. Detta handlar väldigt mycket om vilken sinnesstämning och attityd man plockar upp sitt instrument för spela med det. Det konstiga är: Att Ex plocka upp olika typer av instrument -kan ändra vårat sätt att spela. Genom åren har jag lärt mig att ställa mig själv frågan: -exakt vilken sinnesstämning hade jag -när jag kom på det här? Typ; att börja där. Detta är inte så enkelt som det låter; och kräver en hel del träning. De flesta förstår faktiskt inte ens vad detta innebär.

Så vad kan återskapa en sinnesstämning? Det är konstigt att så många kan säga att det inte spelar någon roll ex vilket instrument man håller i -när man spelar. Jag hävdar bestämt motsatsen. Jag har sett detta så många gånger. Och då pratar jag inte bara om mig själv. Att saker som man inte tror (av oförklariga anledningar) -kan påverka så mycket till ett resultat Ett resultat man ensam eller tillsammans med andra försöker uppnå. Vi människor är/blir aldrig fullärda. Det kommer ALLTID att finnas saker att lära oss om oss själva och allt runtomkring oss. Problemet är att vi är vanedjur. Av naturen väljer vi i för stor grad att lita vår egen målade trygghet i precis allt vi gör. Detta är någonting smart och positivt; när det gäller livet utanför spelandet. Men inom spelandet är tryggheten mest
en broms. Vi väljer ofta att begränsa oss -istället för att vara nyfiknare och lära oss. Att konstant vara kreativ; innebär att man måste våga en liten envis "rebel" i sitt skapande. Detta samtidigt som man tror på sig själv. Just skapandet inom musiken är ett fantastiskt ställe att vara detta på -inom kontrollerade former. Nu snackar jag inte om att vara ett stort ass hole och diva mot andra runt omkring inom musiken: Utan strikt inom den skapande/formande biten. Inte vara rädd för att utmana sig själv, testa alternativ. Systematiskt bli tryggare att kunna gå ur sin trygghetszon i sitt skapande.

Vi människor har ofta väldigt bra koll på allt som medvetet påverkar oss. Samtidigt har vi överlag VÄLDIGT DÅLIG KOLL på vad som undermedvetet påverkar oss. Att lära vara mer öppen och nyfiken över hur vår undermedvetenhet påverkar oss; är GULD värt. Detta är en av nycklarna till låsen -för att överhuvudtaget kunna komma till "nästa nivå".

Jag skulle råda alla att lägga mer energi på försöka "Att bli ett med sig själv" -istället. Detta sätter frågeställningen "Att bli ett med sitt instrument" i ett helt annat perspektiv. Har man tillgång fler instrument och stärkare (ju olikare = ju bättre): Var inte rädd för att testa hur alternativa nyanser påverkar. Fixar man inte att gå ur sin grundligt uppbyggda trygghetsborg i början: Ge inte upp. Det finns en REJÄL BELÖNING i slutet av denna tunnel. Och; glöm för bövelen inte att parallellt jobba på att fixa på att kunna "slå av/ifrån" när det är dags att kliva in tillbaka till vardagslivet.

- Blir mitt skapande verkligen annorlunda om jag spelar det på helt alternativa grejer? -Och ger detta mig ett alternativ sinnesställning i mitt spelande....?


/ Jonken


15 Jun 2019, 11:30
Profile
Display posts from previous:  Sort by  
Reply to topic   [ 28 posts ] 

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 22 guests


You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot post attachments in this forum

Search for:
Jump to:  
cron
Powered by phpBB © 2000, 2002, 2005, 2007 phpBB Group.
Designed by ST Software.