Re: AC/DC, ska jag äta upp min hatt?
Goran wrote:
Har egentligen inte lyssnat ordentligt på AC/DC trots att min son i tidiga tonår pushade hårt för att jag skulle lyssna.
Blev irriterad av den gälla/skrikiga sången från Bon resp Bruce, det "irriterade" så mycket att man bara backade.
Så hittade jag nu några cd på Myrorna för 10:-/st, tja varför inte....
Och började med High Voltage, fy för satan vilket ös, vilken glöd, vilket passionerat gitarrspel från Angus. Helt golvad av den plattan, fantastisk röjar-rock, omöjligt inte stampa med fötterna.
Och, plötsligt kunde jag smälta Bon Scotts "gapande", det funkar perfekt i helheten.
Köpte även Highway To Hell, Back in Black, inte riktigt lika bra men inte långt ifrån.
Hur kan man ha varit så inkrökt att man missat detta? Klart att när Voltage kom var man inne på Zappa, Crimson, Beefheart, Television, Pink Floyd o dyl, då rynkade man nog på näsan åt den här "simpla" hårda rocken, kanske.
I alla fall, när det gäller musik, är detta nog det tillfälle då jag haft så fel att jag skulle äta upp min hatt....
Angus Young är en grym gitarrist, passionen och glöden finns där, viktigt, att han inte har tekniken som Vai, Malmsteen eller Fripp exempelvis ska man nog vara glad för, i dessa musikaliska sammanhang. Och resten av bandet sen, som en skenande buffelhjord....
Här ska skaffas mer AC/DC!
Fasen va avis jag blir! Ja jag menar, det finns ju rätt mycket att upptäcka i form om av alla album, konserter etc etc....och att få gå bananas i deras digra låtskatt, lyllo, jag säger bara dj--la lyllo
För egen del tappade jag intresset efter "For those about to rock", tyckte låtarna inte höll och för att jag hittade andra influenser,
Men Angus och Malcolms odödliga stil och riff finns i mitt blod, ja i känslan, inte att jag kopierat dom!
"För de som rockar hälsar vi dig"