Du...
Rätta mig nu om jag har fel men jag har fått intrycket av att du likt mig sysslar med detta för att lära primärt.? Det handlar alltså inte om byggandet i sig utan om vad byggandet ger DIG.
Det med antal rör till att börja med. Om tanken är en push/pull EL-84 maskin så innebär det som minst 4 flaskor. Ett par EL-84,någon form av fasvändare och på det en preamp.
Jag tycker att många som ger sig i kast med vår "sport" har en tendens att titta lite för mkt på rören i sig. Det finns så otroligt mkt möjligheter kring de och ärligt sagt handlar det med att lära om att ta till sig nya infallsvinklar och tankar för att förstå de.
Slutrören är till stor del givna. Är lite vad det är,och där handlar det tex om val av primärimpedanser och vad det ger. Dels i beteende men även i effekt osv. Något jag anser att du skall ha i sinne där är för det första att EL-84 är ett mkt mkt tåligt rör och att det kan ge något i sig att utmana de på den punkten. Att ge ett par EL-84 över 400 volt i anodspänning är en bra bit utanför datablad men låter sig göras alla dagar i veckan,bara man vet vad man gör (och bra mkt mer än så som det visat sig).
Nu vet jag inte om du har tidigare erfarenheter av att använda zeners mot g2 men om inte,gör det. Ett par zeners på mellan 25 och 47 volt på 5 watts tålighet är en bra grej,och detta av mer än en orsak. Tillika är infon i datablad om behov sving in på g1 för att nå full saturering ngt vi tar med oss....
Sen då fasvändare.
Inom vår "textilsport" så används i huvudsak tre typer. Katodyn,paraphase (och dess varianter) samt longtailed pair (aka LTP). Den första och den sista brukar man springa på vare sig man vill eller inte. Katodyn (aka concertina) ofta i gamla Europeiska maskiner åsså då LTP i allt vad heter Marshall,Fender,Vox osv. Paraphase då något mera sällan varför det kanske kan vara en tanke i en maskin som det du planerar här med lite enklare uppbyggnad?
Det du har att förvänta,rent ljudmässigt,av en para är ett "råare",mer oborstat, beteende än ur de andra två. Den kan även med fördel göras justerbar för balans,vilket i SIG kan vara en lärdom att lattja med det med. Om så,kolla trollkarlens sida efter bakgrund på dem. Vad att planka,principiellt,....där föreslår jag Hohner MH serien av förstärkare. Du kommer dock behöva ändra på en del värden i den vs originalet för att nå balans.
I sin tur,då jag antar att du kommer bygga på bräda,så är en para inte världens ände att modda till vad man kallar en floating para om beteendet i ursprunget inte passar dig (du efter tester vill ha ett "mjukare" beteende) och se.... därifrån sedan är steget inte långt till en LTP om du så vill.
En annan aspekt i valet av fasvändare är att de har alla olika förstärkningsgrad,vilket är väsentligt att ha med sig. Kom ihåg det med behovet av fullt sving in på slutrörens g1.
Mao är detta med behov av sving ngt vi med fördel kan titta på "bakifrån",vilket inte alla är medvetna om.
Vad sedan avser det med en fasvändares balans så är det så att det INTE nödvändigtvis är ngt vi jagar när vi sysslar med annat än Hi-Fi. Å se där har du en av finesserna med en para. Den är just justerbar för balans,om du utrustar den så. Mao,en typ av fasvändare där du kan lära effekterna av detta genom att bara ratta på en trimpot.
Varför jag tar upp det med sving i sin tur är för att EL-84 i MIN mening är ett av de få slutrör man med fördel kan skjuta i överstyrning. Annars är det med att slutrör som går i dist oftast varken bra eller eftersträvansvärt i min mening. EL-84 är då i min smak undantaget,varför det med svinget i antal volt (å för all del iblandade framför allt impedanser med) blir väsentligt.
Jag förstår dig i din önskan att bibehålla switchen. Mer än väl. Som gammal hotroder vet jag med mig värdet,inombords,av att behålla ngt av originalet man utgår ifrån. Har i nuläget inget bra förslag till dig där men..det kommer säkert.
I det med antalet kontroller var medveten om att det finns "dubbelpottar". Dvs två pottar med ena axeln inuti den andra. Flera tillverkare har använt detta under årens lopp och det hela blir gärna lite "sleeper"/sneaky i att antalet kontroller man reagerar på på faceplaten hålls ner.
Tonkontroll så.
Här har det hänt EXTREMT mycket för mig under årens lopp. Preferenserna jag utvecklat har verkligen en teoretisk såväl som praktisk grund och det har vidare varit förbannat både intressant och roligt att nå de!
Nu finns det säkert de som rynkar på näsan åt vad jag skriver,å då må så vara,men en konventionell sk TMB som vi hittar i varenda Marshall å Fender i existens är mig numer fanimig direkt meningslös.
De uträttar vad mig beträffar tamigfan ingenting jämfört med vad som FINNS att tillgå.
Om ambitionen nu är att lära så ser jag två vägar. Antingen med prioritering på enkelhet eller effektivitet. Enkelhet,där skulle jag sagt en enpots lösning av typ Garnet. En många ggr underskattad lösning.
Den är lurigare än den framstår på schema,bla då eftersom den är aktiv till grad. Arbetar alltså med återkoppling,vilket även är anledningen till dess effektivitet.
Om du är nyfiken på den googla fram schemat tex för Dynacord Twen. Där har du ETT uppslag av den. Googla sedan bara på Garnet tonecontrol så poppar det fram bakgrund och underlag på vad det är den gör och hur den fungerar. På så vis kan du lättare "se" vilka värden DU kanske bör använda vad avser komponenter. Mao förstår du då redan nu att signal kan skjutas in på en triods SAMTLIGA galler. Även detta ngt man inte förstår innan man lär sig att kika utanför lådan. Mao? NEJ,signal är inte uteslutande att användas på en triods styrgaller,för den som nu trodde det.
Effektivitet i sin tur, då är svaret tvåfalt. James eller Baxandall. Detta är INTE samma sak,vilket många fått för sig. De ser relativt lika ut på pappret,vilket väl gör att man kan förstå att de förväxlas.
Men med det sagt en James eller Bax är en form av tonkontroll med en flexibilitet som lämnar konventionalla TMB efter sig så det fanimig finns inte. De lirar inte ens i närheten av samma division. I jmfrls blir dialog kring tex en ev slopresistor i en TMB bara löjlig. Faktiskt. Är som allsvenskan vs korpfotboll,så stor är skillnaden.
Om du är intresserad finns det ett antal man ombord här som kan assistera dig i att "se" vad de gör. E bara att säga till. Jag,Sven,Aleks mfl kan visa dig rätt där. Men återigen är Google din vän i första läget.
Jag har ju fastnat i James,och det av som jag ser det goda orsaker. Den är som jag ser det enklare att slåss med än en Bax medans den med det sagt fortfarande besitter kapacitet och bredd förbi vad vi gitarrister har behov av egentligen.
Båda varianterna ger begränsat fall av signal/dB,vilket är en nog så viktig aspekt när du bestämt dig för att köra på blotta två preamp steg.
..vilket leder oss till en sista brasklapp i sammanhanget. "..är ingen highgain kille". Nä. Det är möjligt,men det skall du ha klart för dig att där som sagt är mycket teknik på ett järnspett.
Därför,först som sist,räcker två gainsteg i en en förstärkande fasvändare MER än nog för att skapa "tunga" sound. Om du är av en annan uppfattning är jag här för att berätta för dig att du har fel,och det RIKTIGT fina i den kråksången är att det ena inte utesluter det andra. Dvs,det GÅR att göra en tvåstegare som låter juste cleant OCH som ryter när man ger den fulla ställ. Det går alldeles utmärkt rent av.
https://www.youtube.com/watch?v=rfTJ18myNggDet där är en presentation av en James i ett ENKELT utförande. Om man kostar på sig att göra den än mer "utvecklad" så finns det närmast inget stopp för vad den är kapabel till. Nope. Jag överdriver INTE.
https://www.youtube.com/watch?v=8iiCSZds3cYDet där i sin tur är en tvåstegare som matar in i en LTP som i sin tur pratar snällt med ett par EL-84,och grejen är att i klippet är den INTE bottnad vad avser dist. Där finns mer...
EL-84´orna i fråga är försedda just med zeners och på EL-84´ornas anoder ligger där precis kort på 400VDC.
Hoppas denna posten ger dig lite bränsle kring att tänka vidare och nå slutsatser kring vart du vill med ditt bygge