Jag tycker att det är helt otroligt vilket bra ljud Clapton hade redan 1966 med John Mayall! Då fanns ingen spetskompetens på internet att fråga om ton råd, inget Ibanez med självspelande gitarrer och gröna pedaler, inte ens Claptons gitarr var vintage då! Och "boutique" var en affär där tonåringar köpte sina kläder!
https://www.youtube.com/watch?v=PkulcvRkd4I

Japp, fast det är ju inte så konstigt, de ljudideal som många gitarrister har nu, bygger på just de prylar clapton använde då, 50 tals, och tidigt 60 tals gibson, genom rörhäckar från samma tid

Ja, den där tonen...!

Fick just för mig att Deep Purple inspirerats till Lazy av det där riffet. Lite googling visar att fler än jag noterat detsamma.

Då är den här länken intressant tycker jag.

https://www.youtube.com/watch?v=vqhoPqDR47c

Ja, jag kan aldrig riktigt fly från Claptons ljud på 60-talet.. Inte för att jag vill fly från det heller.. Men man kommer alltid tillbaka till det.

Det är ju inte det enda exempel på när Rockare lånat från den äldre Bluesen.
Både ZZ Top och Led Zeppelin har fått gå till tinget och försöka reda ut skillnaden mellan att stjäla en låt eller att vara "inspirerad" av en låt!

Det är dock slående vilken diskrepans det är i kvaliteten på Claptons gitarrljud 1968 och idag. Urtråkigt sterilt, halvdistat Strata-ljud genom en alldaglig Fender-stärk. Då lät han betydligt bättre på Strata med Derek & The Dominos. Han skulle inte ha sålt ES-335:an ... https://www.youtube.com/watch?v=zrFU2NUimY0

Claptons spel i Cream var så in i helvete bra. Såg dom i mars -67 på Cirkus i Göteborg och ramlade baklänges. Ingen hade kommit på idén att göra 20 minuter långa helt fria och kollektiva solon innan. Och ett sound från två Marshall-stack och en Les Paul (tror jag) som lät extremt, självsäkert och nasty. Solot nedan startar vid 3.0, och har den lite småslöa karaktär som han ofta hade i Cream:

https://www.youtube.com/watch?v=hH_YhoULx4A&t=445s

Jag får i vanlig ordning sticka ut hakan och säga att jag personligen inte alls gillar Cream-perioden, tonen var sämre, ofta kontaminerad av ivrigt wha-wha pumpande och fuzz-face dist. Vist bra låtar och bra sång från Clapton, lysande sång från Jack Bruce! Men dessa timslånga solon, outhärdligt utan något centralt stimulerande!

Du var inte där....

Jag tycker Gud är rätt trist idag. Så fort han spelade på Crossroads så snabbspolade jag.
Men började kolla på en gammal film (The Hit) där han lät gött i intromusiken.
Han skulle nog göra mer sånt istället för trött gubbablues.
https://www.youtube.com/watch?v=3IyDhuqZyd0
Så här ser introt ut, tyvärr saknas musiken https://www.youtube.com/watch?v=bxuigoCY9mg

Eftersom den (tråden) återuppväckts och temat är kul, så....

"Otroligt bra gitarrljud" P Green "hade!"

https://www.youtube.com/watch?v=hsgXYgFnEtA


Såg f.ö. Clapton med band och förband (bra gubbar där) i Nice i somras. Blev förvånad och glatt överraskad av hur bra han fortfarande kan spela.

Clapton hade varken rangemaster eller fuzzface.

På skivavan disraeli gears så är det troligen en fuzzface här och där eller iallafall en Fuzz.

Vissa spår både på "Disraeli Gears" och på "Wheels of Fire" låter verkligen som nån form av fuzz, kanske rakt in i mixerbordet t.o.m.
Men "Fresh Cream" och livegrejerna tror jag endast är Gibsongitarr genom Marshall. Förutom wah-wah då.

Instämmer om att gitarrljudet var otroligt bra. Framförallt 1966, med Mayall och på "Fresh Cream". Det ljudet är alltid nåt slags mål i bakhuvudet.

Tyckte Clapton hade fesigt spel och ljud tills jag hörde honom spela på Dylans 50-årskonsert, var det runt 1993?
Där brann det ordentligt och fan, han kan ju!

Ja; hoppar man över temposkillnaderna: Vilket Clapton sound är egentligen bättre?

https://www.youtube.com/watch?v=pwDo0JUeKqM
https://www.youtube.com/watch?v=vyftaay-pFA

Spökar väl lite i basregistret i båda?
Rutin och erfarenhet -kontra ungdomlig energi och SD & R.

-Listeners' choice.

Nu har Claptons Summer burst dykt upp i offentligheten.

https://www.guitarworld.com/gear/electr ... r-60-years

Vad är det med vår besatthet av gamla ljudideal? Till och med idag kommer alla dessa modelers med oändliga möjligheter bara för att i slutändan återskapa en gammal rörhäck från förr. 80-talet känns nästan som den enda eran då man faktiskt försökte förnya gitarrljudet på riktigt. Men sedan gick utvecklingen tillbaka mot det nostalgiska igen. Visst har det gjorts försök genom åren, men vi verkar alla vara lite bakåtsträvare – jag själv också. Kommer vi någonsin att sluta blicka bakåt och faktiskt skapa något nytt?

Vet ju redan svaren..
Varför förnya något som var perfekt från början?

Man försökte väl förnya gitarrljuden på 50-,60- och 70-talet också? Men efter syntgitarrer och liknande så kom man nog på att gitarr ska låta som gitarr och nya ljud kan klaviaturspelaren ta hand om.

Ja, det är märkligt. Jag är likadan. Å andra sidan händer det att jag kopplar in någon pedal i en "modern" förstärkare, pluggar in en gitarr och tänker "Wow, det låter ju som gitarrljudet på den där plattan.."
Eller så det "med en twist". Vilket kan vara t.o.m roligare än att naila ett sound, vilket man iofs nästan aldrig gör.
Det finns så otroligt mycket lysande utrustning idag. Man kan få fram sound som är otroligt inspirerande. Och tycker jag att man slutar att tänka "Fan, jag skulle vilka ha det där Claptonsoundet ifrån '66"