Will do Aleks. Får sätta mig en stund här senare ikväll.

Mhmm... Dagen har varit intressant. Som fan. I jakten på ljud så vart det mkt riktigt en Baxandall då,med påföljande byte av pottar samt ren "hardwire" av nätspänningen,iom att brytaren sitter inbyggd i diskantpotten original.
Lärdom?
Ja. Utan tvekan. Kanske framför allt i måtto hur mkt känsligare den är för komponentbyte än en James. Skillnaden är verkligen stor,och givetvis dessutom dynamisk i det ifall man då varierar mängden feedback.
E ju 1a ggn jag ger mig till att utmana en Baxandall och jag är om ngt full av respekt inför arbetet som lett fram till att den en ggn i tiden tog form.(Har då sprungit på dem förr...men aldrig tatt i dem så att säga)
Men. (det finns alltid ett sådant inte sant

)
..det blir gärna FÖR bra. Man kan svepa sig trött i kontrollerna och det är som att de olika sweetspotsen aldrig tar slut. Det finns HELA TIDEN ngt nytt att upptäcka bara genom att ratta på skrotet,å se där blir det lite till en existensiell fråga för min del.
Varför?
Mja. Jag är av uppfattningen,alltså åsikt,att en förstärkare skall ha en karaktär. Det kan för all del vara så att den rent av har två eller tom tre karaktärer,men där nånstans sätter jag stopp. Som gitarrist.
Anledningen är lika enkel som rimlig. KISS. Keep It Simple Stupid. Det behöver helt enkelt vara lättrattat,kanske framför ALLT vad avser scenbruk!
För att förklara lite närmare. LVM-30´n ovan har jag aldrig haft ngn annan ambition med än rocknroll. Jag är mkt väl medveten om att de ljudideal jag sätter i maskinerna av vissa uppfattas som ibland närmast extrema i det att jag sätter mer..eller mindre..midfokus. Det midfokuset kan skifta med uppgift,och kanske framför allt distorsion. För en distad signal ligger fokuset lägre i frekvens än för en ren signal. Fact of life,och just den biten då..kan jag både förstå och respektera att alla inte delar min uppfattning i.
Självklart. Eller rättare sagt,det hade ju varit förbannat tråkigt om vi tyckte likadant allihop.
Ok. Så?
Mja. Baxandall och James kan man lite frivolt kanske säga att de är kusiner iaf. Många gör i mitt tycke fel när de drar likamedtecken mellan James och en Bax. Det stämmer helt enkelt inte.. Den ENORMA fördel de har gentemot en "vanlig" TMB eller liknande är att de närmast kan sättas att sköta en oändligt föränderlig uppgift bara genom komponentbyten. Där är en vanlig TMB eller liknande överhuvudtaget inte med i matchen. Faktum e...de är planhalvor,alltså pluralis,efter. Så omfångsrika,eller vad man vill kalla det,är en James samt en Baxandall.
Ok. Så?
Jaa..eftersom jag är typen som inte kan "leave well enough the fuck alone" så vart det en hel del labbande med värdena utifrån Aleks skiss ovan och...det enda jag eg skapade vara bara ÄNNU känsligare rattar eller mer bias (alltså tonvikt) till ena eller andra sidan.
Kan man mao få en tonkontroll som är FÖR bra? Japp. Ja,det kan man utan tvekan är mitt svar efter dagen,om vi nu diskuterar gitarrmaskiner.
Givetvis utröner man inte alla möjligheter i det här på en sketen arbetsdag,vilket jag hoppas alla förstår,men man kan iaf dra slutsatser. Slutsatser som i att små skillnader i komponentval kommer betyda mkt rent praktiskt i ljud i fallet av en Baxandall vs en James.
Där..är en James mer förlåtande och man kan med den...*hmm..*..breda ut sina vingar mer utan att det tar stopp. Utan att skäppan helt tappar balans. Tror det blir ett bra sätt att beskriva det.
Summeringen?
Jaa..om jag nu skall vara så förmäten att jag efter så lite tid göra en sådan så är nog summeringen från mitt håll,vad blir vitsen.?
Poängen är den att redan en James är från mitt förmenande ett helt vansinnigt stort,och användbart,steg i rätt riktning ifrån traditionella TMB´s-nu oavsett om vi talar Marshall/Vox/Fender et al. Redan i det att man bestämmer sig för att ge sig i kast med och FÖRSTÅ en James och vad den gör så har man som jag ser det tagit ett stort kliv just i rätt riktning.
Vidare har de båda ett mkt användarvänligt gränssnitt. Två sketa rattar..that´s it. Saken är då den att jag inte anser att jag utmanat ens en James färdigt ur perspektivet gitarrbruk... Att påstå DET hade om ngt varit förmätet!

Så? Mjo. Det lattjandet med Baxandall lösningen gav för handen var att jag till sist kom att...lattja mer med James setupen istället.
Som sagt,med en Bax landar det VÄÄÄÄÄÄÄÄÄLDIGT lätt i att skottkärran tippar över. Det gör det INTE på samma vis i närmelse med en James. Så. En liten switch..å kabel samt en kondensator så vart där nu istället en midshift funktion som i mitt tycke blev användbar. Med den "i" så tjocknar verkligen midden till. Disten blir tätare osv,och ljudet mkt riktigt då mer just..midfokuserat. På det...

...KISS. Jag hängde dit en helt vanlig enkel brightswitch,och med dessa två switchar att leka med breddades paletten ngt alldeles väldigt!
Sedan tidigare har jag ju vid tillfälle lekt en del med midpott i en James. Ngt jag såhär i efterhand primärt på sitt sätt,med de ljudbilder jag jagar,ser som ett slöseri med tid. Faktiskt.
Isf blir en James med adderade komponenter i&ur en BRA mycket mer användbar lösning. Såpass att jag faktiskt lurar lite på om man inte skulle addera fler switchar.
Poängen e den att när man adderar/förändrar ETT komponentvärde i en James påverkas HELA James kontrollens sätt att arbeta (i större lr mindre grad). Däri,om man avancerar det rätt,ligger en stor del av en James behållning.
Det enda jag upplevt de kan vara sådär till är att återskapa rent "notchade" frekvenskurvor av snävare art...typ Vox tex.
Men se..det har man Vox förstärkare till att lösa..
Å andra sidan,om det nu är det man jagar så finns det inget som helst som förhindrar att man tex medelst en switch skulle kunna slå i/ur ett tex ett Twin-T filter och därmed uppnå resultat som är mkt närbesläktade med vad en TMB normalt gör.
Kaka på kaka?
Ptja..kanske det,men som sagt..alla vi som stått framför en JMP å rattat förgäves vet med sig värdet av en väl fungerande tonfunktion i en gitarrförstärkare.
Jag anser det definitivt vara så i alla fall.
Jag är alltså på sitt sätt motståndare till faceplates som har antal hål så man misstänker att ngn avlossat en hageltolva på den...å därefter fyller med pottar hej vilt..
Mao,anser jag att det som finns på en faceplate på en gitarrförstärkare skall kunna försvara sin plats och därmed göra nytta.
Ett par switchar som slår i/ur komponenter på en James gör DEFINITIVT det.
Men..vi lär få anledning att debattera James såväl som Baxandall vidare. Var så säkra.

Div aluminiumplåtar klipptes till och skruvades fast för att blockera gamla hål. På inputsidan som speaker out sidan.
I sin tur hamnade den där PSU´n till reläkontroll på plats och det hela kan numer då mao styras via pedal på golvet. Enkelt och funktionellt.
Där har då visat sig en brist,eller vad man skall kalla det,och det är...utrymme. Nu börjar det helt enkelt bli ont om plats i den där låddan...
Hm.
Nåja. Redan som den står är den sedan idag en fullfjädrad rocknroll maskin. Det tror jag ingen kan ta ifrån den.
Med kännedom om mig själv dock...bli inte förvånade om det dyker upp ytterligare ett eller ett par hål i den där faceplaten...
