Saken e den att vår sångare,som började som trummis,e en jävel på munspel tillika. Problemet uppstår i att den formen av...skall vi kalla det DAD inspirerad rock vi lirar,där kommer en moddad liten BJR tex till korta när vi börjar dra på.
Visst. "Micka",å det görs åxå på scen,live,när det gäller men att micka inne i repan blir mest opraktiskt.

Så. Tankarna gick lite fram å tillbaka i jakten på en mer kraftfull maskin för munspel men..vi hittade inte direkt ngn så...ptja..själv e bäste dräng som det heter.

Därför inhandlades en gammal Roland Bolt 60 transistorhybrid,å det eländet e nu slaktat...å skall ner i en annan cab



Nämligen en Hiwatt transistorlåda som e i bra mkt finare skick,samt lite mer..."contemporary" i design kan man väl säga.



Det jag återvinner från Bolt;en e PT samt OT. Matarkort samt PI kort. Därifrån sen e pappret mer eller mindre blankt.
Om jag fattat det rätt e munspelare totalt ointresserade av headroom till att börja med. De har inget behov av ngt annat än "plattland".
Mao behövs inga överjävliga mängder av sving i preampen,men samtidigt vill de tydligen helst se en mkt grovkornig överstyrning i 2 alt maximalt 3 steg innan PI.
Många av de maskiner som finns till buds som e mer riktade mot munspel saknar ju PI överhuvudtaget(många e SE),medans de som nu har som jag sett å googlat mig runt till i 1a hand använder LTP.

Preamp så.
Det jag grunnat på lite e varför munspelskillarna inte vill ha steg uppsatta som i gamla instrumentförstärkare typ Dynacorder mm. Dvs signalen avkopplad på ingående åsså inget katodmotstånd å en gallerläcka om 10M. Det sättet att sätta upp ingångstriod har ju uppenbarligen fungerat för just mickar en ggn i tiden men...man använder det inte i "moderna" munspelsförstärkare.? Varför?
Min tanke där e att om det finns fördelar med att göra så,vilket jag då ställer som fråga,så ser jag inget hinder för att göra en 3 stegare där katoderna saknar avkoppling.(Återigen det med grovkornigt)
Vidare vill man tydligen ha med sig så mkt i frekvens neråt som e rimligt varför signalkondningarna ofta e på 100n i maskiner riktade mot munspel. Uppåt i sin tur avkopplar man gärna anoderna för att bli av med diskant då diskant e en av de primära källorna till okontrollerad feedback. Vad jag sett e 1000pF vanligt värde.
Värt att nämna i sammanhanget e att John,vår munspelare då,använder en kristallmick i vanlig ordning.

Som jag tänkt i nuläget e det alltså isf tre steg. Det första enl ovan...å sen ett med 3.3k i katod följt av en James stack,följt av en triod uppsatt med 2.2k.
Mängden dist har jag i fallet snarast för det första tänkt placera i just preampen...å för det andra variera med ingående railspänning.
Till saken hör att något jag labbat med det sista e just det med railspänning,å då i måtto att det inte nödvändigtvis e 1a triod som har lägst ingående. Enl tidigare vet jag med mig att mellan 150VDC-200VDC kan vara ett vettigt spann om man vill att trioderna skall vika sig hyggligt tidigt
Hur som,ut ur stacken in i en gainkontroll....till 3e...å ut där en form av volym/master.
I det skall sägas att en del av det "trasiga" i munspelandet vet jag med mig sitter i kristallmicken i sig.

PI så.
Jag undrar om just LTP e det bästa för handen? Skulle det tex kunna vara en bättre idé för sammanhanget med en concertina? Poängen e att rent designmässigt medför ju det att man kan komma undan med endast 2 novaler för preamp samt PI å jag grunnar på om ngt av alternativen e mindre benäget till feedback än ngt annat.?
Som jag förstått det e iaf det med NFB helt ute ur diskussionen. Frågan e i sin tur hur mkt förstärkning man eg behöver in på slutrören. Iom att vi talar två stycken 6L6;or så lär det ju finnas mos nog att ta av iaf,varför jag ser frågan som motiverad. Jag ser iaf ingen anledning att ens försöka driva de där slutflaskorna i saturering.

Ut sen...har jag kommit att förstå att det kan vara av värde att polvända OT:n. Dvs driva högtalaren "baklänges". Detta skall tydligen hjälpa till att kontrollera okontrollerbar feedback.
Men i sammanhanget grunnar jag på om det skulle vara av värde med kraftigt ökade gridresistorer in på slutrören.? Skit nu i vad som e "elektriskt rätt" utan jag tänker återigen på det med att få minimerat riskerna för feedback å större sort gridresistorer har ju en tendens att klippa just diskant.
En annan tanke e ifall det kan vara av värde att aktivt missmatcha utgångstrafons impedans i ambition att få ner viljan från maskin att gå i okontrollerad feedback.

Poängen e att jag har så långt inte sprungit på ngn munspelsmaskin som e på ngr 50-60w.

Tankar? Idéer å åsikter på temat?

Då blir det likvärdigt med:
- vänd på in och utblåsning genom trynorgeln
- vänd/vrid på högtalarkab 180 grader eller mindre
- när det blir till sist bra, spika fast munspelarens fötter i golvet för om han flyttar på sig så kommer rundgången tillbaka. (Såg på Santanas koncert att han hade kryssmärken på scenen, där stod han när han ville vara säker på att få kontrollerad rundgång)
- bygg in ett rundgångsdödarfilter. Svepbar bootstrappad Twin-T som ger en mycket smal notch, ganska enkel pryl: http://www.geofex.com/article_folders/e ... _fr_twin_t
Funkar bra med katodföljare istället för op-amp spänningföljare.
-

Seriösa råd:

# Köp en Harp Shield pedal av Arnenym!
# Fråga om råd angående munspelsmoddning av Arnenym!

2 & 4 var hur seriösa som helst.

Tips nr 5 hade jag svårt att förstå:

"- "

Nr 5 var inte lämplig att sättas ut i tryck.

Polvända är värdelöst, been there done that.
Bygg en gate innan stärkaren......frekvensjusterbar kanske?

Många bud om given..

Jaja. Skall läsa på lite mer om det med filtrering,å vad vidare e kasta in lite egna idéer i mixern uppepå axlarna å se vad som trillar ut.

Idag har det iaf lagts grund,å mkt sådan,till vad som skall bli denna maskinen när det väl e färdigt. Faktum e att arbetet flutit på löjeväckande bra.



Satt med "huvudelarna" ifrån Bolt;en å lattja runt med dem i chassiet för att få en hygglig känsla för vad som behövde ta vägen vart.



Med det gjort spikades snart nog lite dimensioner åsså kom farbror nibblingsmaskin fram. Tanken e ju trots allt att borga för lite elsäkerhet,å med "halvt" frilagda trafos behövde dem därför försänkas. Inte mer med det,å där e en pneumatisk nibblingsmaskin grejen hela dan kan vi säga.



OT;n fick följa samma mönster som PT;n...nibbla nibbla...



Å det mesta i beslag återanvändes....va la miljövänligt å bra ?!?!



Det som jag primärt anser suger kal grävlingröv i Bolt;arna e faktiskt original kablaget. Poängen e att det e ngn förtennad dynga som går av bara man tar i det varför allt i vägen av kabel byts. (Vet att jag tagit upp det förut med den lilla Bolt 30;an jag gjorde gitarrmaskin av)



PI kortet sattes på ganska långa distanser av den anledning att signalkondningarna om 100nF på kortet bygger mkt på höjden.



Säkringshållare e åxå såndär bra skit att ha. I detta fallet till AC högspänningssidan.



Å även lilla glöden fick sig en. Av ngn anledning e glöden inte avsäkrad i dessa original.



Rörsocklar ja...kräver hål i chassiet det med,varför Herr konborr kom fram i vanlig ordning. Som synes sticker PI pipan upp som en liten pip...å anledningen e den ni läser ovan. Oavsett e även den enkel att komma åt å byta osv vid behov. De båda preamp piporna då med skärmade socklar från TT.



Tagboarden e återigen såndäringa återvunnet bjäfs. I detta fallet från en av FBT;erna. Funkar la såväl som ngt annat antar jag. Pottarna e nya Alpha som synes. Layout enl posten ovan e det tänkt.



Å jag kom faktiskt så långt att tom novalerna e upplödda som flying lead iaf. Kort sagt e i princip allt kring slutsteg samt PI å matarkort klart. Glöden i sin tur går original in å möter en "100/100" lösning på matarkortet. Det skiter vi i nu...å lägger det över en 500 Ohms pott som jag lött rakt på PT;ns utgångar. Återstår att dra en kabel från trimpotten till chassie.
Lika samma har jag fortfarande inte dragit matarkortet minus mot chassie. Har för tanke att göra båda dem bitarna i närheten av matarkortet åsså jorda preampen närmast i andra ändan av chassiet i ambition att få mkt plåt dem emellan.
Får la se var det slutar.

Oavsett.
Som synes blev det iaf två novaler till preampen. Medför ju bla det att vid behov e det ju inga större konstigheter att addera ett 4e steg som katodföljare om nu ngt skulle behöva drivas som tex filtrering...

Räknar nog kallt med att det e en talande förstärkare redan imorgon,sen e frågan hur väl det kommer funka. Återstår att se....men som sagt..lite egna idéer kan nog inte skada att prova iaf.
Ingångssteget har det dividerats om lite...JFET mm...mjo... Kommer nog i 1a vändan där att göra så att jag provar en "gammal" lösning...vi får se var det landar i stridens hetta.

Men som sagt,ALL input just nu e hjälp som jag ser det.
Å Johan. Ja..jo...utgångarna från OT;n e omkastade. Lika samma kommer där INTE att kopplas ngn NFB.

Appropå idéer.



Det där e en maskin jag förstått att en del svär vid.

Då ska vi se. Ägnat en hel del av kvällen till att studera scheman samt googla mig trött varför det känns som en vettig idé att summera tankarna lite.

Som den står nu e ngr saker fast. 6L6;orna baktill. Jag har ett par illgamla 6L6;or..minns inte fabrikat men de e såpass gamla att jag vill minnas att de e reffade till 19w styck i anodförlust. De går i baktill.

Vad sedan avser fasvändaren så hade jag tidigt på tanke att antingen använda en concertina av utrymmesskäl,det behövdes inte,å därefter slog mig tanken med en para eller floating para. Det senare eftersom när jag sysslat med dem tidigare vet jag att de kan producera ett mer "grovkornigt" sound,vilket jag fått för mig kan passa denna maskin/munspel. Men..nu sitter där en LTP på det kort som följde med Bolten varför jag iaf tänkt mig börja med den. Som LTP har den då mer eller mindre standardiserade 470 Ohm i gemensam katod för LTP;ns båda steg. Jag har tidigare tex slagits med gamla Voxar som ju arbetar med 1,2k i den positionen,vilket helt klart gör tonen muddigare samt mjukare. Ergo sum känns det som en god tanke att tämja tonen med en katodresistor med högre värde.
Sen har vi svansresistorn där jag lattjat med allt möjligt under årens lopp nu,men generellt kan sägas att ju högre värde...desto snällare/mindre rappt blir soundet. Om man tex kikar på klassiska Fender värden tror jag det kunde vara en mer vettig utgångspunkt än Marshallereska diton i varje fall.
Negativ feedback blir det som sagt ingen...å av ett flertal,antar jag,självklara skäl.
Iom det stupar ev idéer om klassisk presence kontroll,men å andra sidan vette fan om det eg e speciellt varken eftersträvansvärt eller nödvändigt för munspel.

En tanke jag labbar med lite i nuläget e att ev addera en "rörlikriktarsag" resistor. Det får praktiska prover visa om det kan vara aktuellt.

Preamp så.
Som den står nu har den tillgång till 4 trioder å tanken med det e primärt INTE att skapa ngn 4 stegare vilket jag tror enbart vore motsatsförhållande i sammanhanget,utan att skapa två helt skilda kanaler att ha å labba med. Med lite tur å god vilja innebär det i förlängningen att den gode John ev kan ha två användbara ingångar för olika humör å sounds.
Den ena tror jag att jag sätter upp på klassiskt "europeiskt instrumentvis". Dvs ingångstriod utan katodresistor,avkopplad in på gallret från inputjacket åsså 10M Ohm mot jord. Vad avser anodresistorn ser jag ingen större vits med att ta i eftersom det som sagt i detta fallet INTE handlar om headroom å attack utan snarare motsatsen varför anodresistorn trots den i sammanhanget sett kanske ringa förstärkningen blir underordnad. Andra steget i sin tur sätts upp mer konventionellt men där menar jag att katodresistorn kan labbas med i jakt på "värme" i ljudet. Hur de två stegen viker sig...avser jag justera med railspänning in mot anodmotstånden,och till sammanhanget hör att jag iom det därför även tänker hålla glättningen till ett praktiskt vettigt minimum. I detta fallet 15uF för resp triodpar. Jakten "neråt" på railspänning i sin tur räknar jag kallt med kommer innebära ganska stora dropresistorer eftersom resp triodpar i eg mening inte drar ngr hemska mängder ström direkt. Kort sagt förutsätter jag ganska rent ut sagt löjliga värden,men kommer iaf att ge det med att hitta rätt ett försök. Fluken e min vän som sagt...

Den andra kanalen kommer bli mer konventionell med gitarrmått mätt. Dock fortfarande med samma grundtänkande vad avser headroom osv å därför kommer även denna kanalens sätt att vika sig göras som en funktion av spänning in.
Jag har ju tidigare tex labbat med maskiner som Pro Jr mfl,å de har det gemensamt att de arbetar med ikring 150VDC i rail. Brukar landa kring 90VDC eller så på själva noderna på piporna,vilket känns rimligt i sammanhanget.

Samtliga noder kommer avkopplas med 100n i varje position. Till att börja med kommer jag prova att avkoppla noderna med nånstans mellan 470pF å 1.5n i avsikt att döda det översta i diskant till alla pris.

Väldigt få av de designer jag tagit del av har fö handlat om fokus på gain från preampen. Det medför som jag ser det ngr olika saker..
Bla då att man kan reducera mängden signal in mot slutsteget varför slutsteget i eg mening inte adderar annat än "temperatur" till ljudbilden(samt naturligtvis en vettig mängd förstärkning). Dvs,slutrören upplever i eg mening i detta fallet aldrig ngn signalmässig stress direkt. Det förenklar som jag ser det åxå arbetet med detta till en grad eftersom det fokuserar arbetet med ljudbild å distorsion till preampen.
Som jag förstått det ser annars gärna munspelsmaskiner att man använder katodbias. Till en början iaf...icke så i detta fallet. Borde gå att få till liknande beteenden genom att just labba med fasvändarens setup.?

Till en början tänker jag arbeta med global tonstack. Det blir en passiv James med midpott.

Tankar å idéer kring mitt resonemang emottas gärna!!

Det är från Randy Landry (Lonewolf) som Arnemyn säljer munspelspedaler. Bla den Harp Shield som jag gav som råd. Dom samarbetar säkert angående munspelsstärkare också. Så mitt råd kvarstår: snacka med Arnemyn om munspelsmoddningar! Det kommer att ge dig en massa kunskap om hur munspelare ser på det hela.

Det stöp lite på målsnöret idag pga en massa trilskande trimmade Subarus å annan skit,men det har iaf getts en liten stund till "hopp&lek" idag med.
Kort sagt,"she´s up n runnin.."



I samråd med en annan icke helt okänd rörförstärkarbyggare ,togs ett antal beslut kring hur ena preampen skall se ut å då med det i baktanke att man kanske rent av kan mixa två preampar med samma ingångssignal vad det lider.
Oavsett sitter där 22n i linan in från jacket å sen ett 68k grid åsså 10M mot jord. Anoden landade på 220k,å där e då draget 470pF rätt i backen från rörsidan av det motståndet.
Andra steg e mer konventionellt med återigen 220k i anod å denna ggn med 3k i katod som e avkopplat med 22uF.

Vi hade ganska lång dialog kring det med ifall man vill ha med "flåset" från munspelet,å beslutet togs av mig att...ptja..e la bara att prova,varför signalkondensatorerna e på 100nF båda två. Glättningen i sin tur landade på 33uF,å då av anledningen att det skall fungera så lågt att den dropresistor jag installerat om 150k till att börja med inte skall agera ihop med anodmotståndet för att förstärka de riktigt riktigt låga frekvenserna.



Tonstacken i sin tur sattes återigen som en mer eller mindre råkopia av den tidiga Orange jag lekt med tidigare i James setup. Det hela känns som en otroligt smidig lösning som med överdimensionerade resistorer rent strukturellt blir jävligt stabil...å iom det e den på alla vis komplett,den e smidig,den tar ingen plats å den gör sitt jobb.

Nu hör det till saken att jag alltså hade för avsikt att använda ett par ganska gamla RCA "sidegetter" 6L6;or. Problemet e att antingen skiljer de ngt i pinout eller så är där intern kortslutning i dem mellan skärmgalleranslutningen å jord,å vad vidare e isf på båda två.
Kort sagt...de vart inge bra när jag slog på strömmen. Med ett par ngr år senare 6L6 varianter är där inga som helst problem å maskin e stabil. Så...det blir att efter helgen kolla närmare på de här bitarna.
Vidare skall glättningslytarna till biaskretsen förnyas,de e de enda jag inte bytt i maskin vilket ärligt sagt känns lite löjligt,å i sin tur skall där alltså knåpas ihop ytterligare en 2 stegad preamp-om än med helt andra värden.

I sin tur skall div värden i PI:n som sagt ses över.

Därefter vidtar ett antal bänktester antar jag. Framför allt då i måtto att kolla över spänningarna mot preamp-arna under last.
Praktiska prover med munspelet ifråga kan inte göras förrän i nästa vecka iaf av olika orsaker...men...som det heter..."we´re getting there..inch by inch".
Tycker faktiskt detta rakt av e lite spännande!

(Edit-då forumet verkar ha fått hicka å inte kan bestämma sig för hur stora den typen av miniatyrer jag postat ngr hundratals ggr e så får det bli URL;er istället)

funkar

Humm, det vet i katten?
Kan minnas fel, men var det inte Arnemyn som dissade power scaling för munspelsstärkare? Jag vill mena att PS verkligen är något för munspelare, och är mer så än för gitarr.

Var inte med den diskussionen direkt, men jag måste fråga vad PS har för verkan med en stärkare.

Förenklat kan man säga att powerscaling är ett sätt att,oftast steglöst,kontrollera drivspänningarna inuti en rörförstärkare å därmed uteffekten.

Aha, läste lite om det på nätet. Först trodde jag det handlade om pedaler, men insåg att så var inte fallet. Kopplingsschemat säger mig (nästan) ingenting.

Jopp.
Utmaningen i det här projektet ligger ju just på nivån av effekt. Det finns ju en anledning till varför munspelare oftast hamnar med ngn 15w;are i händerna.
Bla har jag å Owe diskuterat detta tidigare å som vi nog e hyggligt överens om ligger mkt av dilemmat kring detta i att det e förhållandevis få som gett sig i kast med det med riktade munspelsmaskiner.
Där ser vi sannolikt åxå anledningen till att dessa maskiners topologi kan slå hipp som haver,å bara det i sig säger en hel del.
I gamla dagar var ju många förstärkare av "universal/instrument" typ,å ofta då av anledningen att förstärkare var dyrt och iom det användes av fler än en musiker.

Topologin i dessa äldre maskiner avviker ganska stort ifrån det vi idag ser som gitarrditon varför jag mfl när vi snackat kring detta ansett att det kan vara ngt att iaf undersöka närmare,å se det e precis det som görs nu.

Annars e väl precis som Owe mfl e inne på det största abret med maskiner för munspel det med att hantera dels benägenheten till okontrollerad feedback samt att i nästa andetag få dem att dista/låta rätt.
Iom att detta lilla projektet till del handlar om att lära e därför tex preamparna lagda på sk tagboard. Dvs "kretskort" som det e mkt enkelt att byta komponenter på. Allt i ambition att just kunna spinna vidare på konceptet så enkelt som möjligt.

Har för mig sett ett utalande om detta på munspelsforum,,,

PS, fungera som Jesper förklara med att sänka B+ (spänning till slutrören) vilket i sin tur sänker efekt.
Varför jag vill mena PS borde vara mer för en munspelare har med att ni inte har samma behov av dynamik som vissa av oss gitarrister uppskattar .

Så. Skrotet på plats. Bias ställt osv osv osv. Rattarna e de överblivna från den sista DNS;en. Spänningarna in på noderna på första pipan skiljer givetvis lite...men på 1a triod har vi kring 100VDC efter motståndet.
Mkt riktigt viker den sig grovkornigt å tidigt i utslagen på pottarna.

Den låter...annorlunda tror jag att jag skall kalla det. Inte dåligt eller så utan...annorlunda. Nu e frågan om det räcker som preamp sett för munspel,å det lär dröja ngr dgr innan jag vet med i den frågan eftersom jag inte spelar munspel själv.

Tills dess skall jag iaf sätta om ngr av värdena kring PI:n.

Ofta brukar det vara så att det gitarrister tycker låter nasalt, instängt, lite "hålla för näsan"-ljud brukar låta kanon när man lirar munspel genom stärkaren. Sån skillnad brukar det vara.

Låt dem hålla på robban ty de veta icke vad de gör.

Jag har byggt om och byggt egna 45 - 50 Wattare.
Oftast är det Bassmankretsen som spökar i en eller annan variant. En del sk "harp specific amps" är bara en blackface fender utan reverb.
Den enda som vad jag vet gått från konceptet med stora fender är Bruce Collins på mission amps.
Men jag har tystnadsplikt vad det gäller den konstruktionen.

Att jag dissat powerscaling är pga att jag är som munspelare stor motståndare av förstegsdist.
En munspelsmik tar alltför lätt upp alla övertoner som bildas när försteget distar snyggt för gitarr.
Disten som munspelaren, av tradition haft/har nytta av är den dist som bildas av att man har en lufttät cup mot mikrofonen så den distar och sen förstärks det genom en så rent låtande förstärkare som möjligt.
( Det är ingen 100% regel-Det finns flera bra låtande undantag. Tex Bassmannens katodföljare där det skapas en liten dist)
Om vi fortsätter med Bassman så bygger man gärna upp gainen med ett AY som första plus kanske ett AY eller ett 5751 som katodföljare för att bygga upp en gradvis höjning av gainen bit för bit.
AHA tänker du då.. Vad händer med förstegets spänningar?
Jo svarar jag: De sjunker!
Med sjunkande spänning i försteget så distar det igen! Men nu orkar det inte riktigt dista och ge övertoner i de frekvenserna som en akustiskt upptagande mikrofon tar in..
Låg spänning i försteget alltså. Men håll dig till 130 volt på en AX7- då hamnar det runt 100 på en AY och lägre bör man inte gå dför då blir det surljud.
På en 410 så kan man med fördel gå ner i Bias på slutsteget till 15mA som jag har på min Bassman.
Peter "Woodstock" skrek av fasa och gjorde korstecken över detta, dömde ut det helt, men gav sig när han hörde resultatet.
Varför det fungerar så bra på en 410 vet jag inte men så är det i varje fall.

Börja med låg spänning i försteget och prova att ställ bias normalt och leta dig fram neråt.
Bra slutstegsrör för munspel är Sovtek 5881WXT plus en massa NOSar förståss.

Ps- Mitt nästa project är en 50W PTP med omkopplare mellan LTPI fast Bias och en katodmatad selfsplit.

Med tanke på att du börjar med: "Låt dem hålla på robban ty de veta icke vad de gör"

Så blir det ju lite roligt hur du blandar ihop "äpplen o päron" om och om igen i ditt inlägg.

1. Du säger att du har :"dissat powerscaling är pga att jag är som munspelare stor motståndare av förstegsdist"
Well, personligen är jag av den åsikten att man innan dissar nått ska åtmistånne veta vad något gör.
PS är en metod för att sänka B+ till slutsteget = lägre späning där gör att just SLUTRÖREN distar tidigare!

Sen skulle man mycket väl kunna koppla PS så att man justerar pre-amp späningen med den, men det är inte den vanliga sättet att använda PS, utan det vanligare är att man sätter den på B+ och skärmgaller, vissa fall även ta med fasvändaren, eller att man sänker späningen i hela stärkan.

2. Hela grejen med att sänka späningen (som du beskriver) till försteget, gör ju att man minskar headrum och diskant, men även lägre B+ här kommer få pre-ampen att dista tidigare.

3. du skriver:"Bias på slutsteget till 15mA som jag har på min Bassman" för någon som säger sig vara "stor motståndare av förstegsdist" så verkar det ju märkligt att du kör slutsteget i class B (eller mer närheten av det), Om man inte gillar förstegsdist så känns det nartuligt att tro det är slutrörsdist du är ute efter, men köra biasen SÅ kall lär du ju inte få någon dist där.

4.Jag lyssnade givetvis på ditt youtube klipp, bra lirat ! Men det där med "äpplen o päron" dyker upp även där, i början av klippet står det tydligt att du använder 5881:or, men du säger : "35 watt ur 6V6:or" Well , har du inte 4X6V6 utan två 6V6 så lär du inte ha några 35 Watt. Jim kelly skrämde upp 6V6:or till 30 Watt, men då körde han med 480-490 Volt.

Innan du dissar vårt kunnade, så får du nog visa att du har mer koll på vad som gör vad innan du slår dig för bröstet o dissar oss!

Ps, jag menar inte att du inte fått fram ett bra muspelsljud, men din analys på vad som gör vad är helt ute o cyklar.

Ang 3. Med så pass kall bias i slutsteget får man ganska mycket övergångsdistortion. Enkelt uttryckt, utan att gå på djupa analyser, det blir ganska typisk transistorljud av det.
Inget ont i det, min bortgångne munspelhjälte, Rock Bottom, använde gärna transistorförstärkare eller pluggade micken direkt in i mikserbordet och överstyrde dess ingång istället. Kisel hela vägen.

Jag vet att ni vet vad ni håller på med. Det är bara kul att retas lite.
De flesta av er här har hållt på bra mycket längre än jag. Men faktum är att jag var tvungen att själv börja gräva i mina stärkare för alla tekniker jag ville ha hjälp av var så inne på det perfekta gitarrljudet så ingen lyssnade på vad jag ville ha.
Sen måste jag tacka för att du pekar på min felsägning i början på klippet.
Jag har ingen 35W-6V6 och kommer aldrig att lyckas bygga en.
Jag antar att det är den bruna/vaniljfärgade saken.
2X6L6 med 29mA bias och 2 st 10 tummare.

Jag har inte upplevt att den kalla biasen på Bassman ger så mycket dist. Spänningen på anoderna är fortfarande runt 500 Volt. Det blir mer grovt crunch och en möjlighet att dra på mer volym utan rundgång. Vilket iofs ger dist i försteget, men tack vare den låga spänningen där. Men hela resultatet blir ett sjuj-vla tryck och bra ljud utan rundgång. Funkar som sagt bäst på 4x10 och med sovteks 5881WXT..

Ja första rapporten e inne.
Det John använder e en "green bullet". Dessvärre med trasig volymkontroll,så effekten blir att det e "fullt bös" så fort den kopplas in-vilket naturligtvis inte förenklar det hela.

Som jag påtalat tidigare är där redan ganska låga spänningar in mot preampen. Slutsteget i sin tur står i dagsläget justerat med ganska konventionell bias å innan jag frångår det kommer det behöva motiveras varför.

De första testerna med den preamp som nu sitter där e...den låter bra,viker sig snyggt,men e allt för rundgångskänslig.
Min tanke nu,i ambition att förstå,e att vi kommer klappa i en av de stora EQ,s vi har till mixerbordet i en loop jag kommer installera.
Tanken e givetvis att få ett hum om vilka frekvenser som e de värsta förövarna i sammanhanget.

Som den står må vara att den e på 50w+,men den e såpass rundgångskänslig att mer än 10-15w går inte ta ut innan det tjuter. Naturligtvis inte tillfredsställande,men å andra sidan har jag inte nånstans förväntat mig att detta skulle vara lätt.
För att återta lite vad som sitter där e det alltså en setup som i gamla dagars "instrument ingång" kan man nog säga. Meeeen...detta behöver alltså helt klart revideras.

Det jag definitivt inte håller med om e att där på ngt vis skulle vara en helt transparent preamp. Jidder svarar jag på det,å det finns ALLTID mer än ett sätt att flå en katt. Jag tar med stor iver emot förslag å idéer men...en sak i sänder nu mina vänner.
Som jag påtalat tidigare handlar detta för MIN del primärt om att förstå.

Märk väl. Jag har vid det här laget gjort ngr munspelsmaskiner om mer konventionella 15-18w,å det inte helt utan framgång,men det har varit mkt "apa s-apa gör". Detta projektet handlar om att förstå. Analysera. Att vara analytisk.

Fö. Ngr 15mA per flaska i bias e 100% ointressant. Att i sin tur göra en 35w 6L6 maskin går alldeles utmärkt. Jaga fatt i ett par gamla RCA bara...

Jag ska inte dissa något mer eller provocera innan jag hoppar av den här tråden. Jag lovar att prova powerscaling innan jag någonsin uttrycker någon åsikt om det igen. Man ska alltid smaka innan man kan säga att man inte tycker om maten sa min gamla mamma.
Jag önskar att någon här är villig att säga detsamma om kombinationen hög anodspänning-iskall bias och munspel...
Jag har insett att jag bidrar till attityden "jag tänker inte prova xxxxx innan nån har överbevisat mig" som förstör vårt förhållande.

Katodbias är populärt bland munspelare skriver du. Gerald Weber på Kendrick förespråkar en nästintill överhettad katodbias..Det låter bra men är ingen hallelujalösning.
Mission amps har gjort en förstärkare med omkoppling mellan fast bias och katodbias. - De flesta som har köpt den och gett en recension har hamnat på fast bias i slutändan eftersom den är effektivare och ger det där extra som behövs live.
Jag tror ändå att en switch kan ge det där utrymmet för att kunna dra på så det låter bra både i höga och lägre volymer. katodbias ger ett varmare ljud, men rundar snabbare. = Bra för inspelnig-inge bra live..
En av de grymmare 50 wattarna för munspel jag har hört är en mix mellan Bassmannens slutsteg -LTPI - Fast bias/Katodbias switch med 5E7 tonstack och en 5E7 preamp.
En gate innan förförstärkare kan fungera utmärkt istället för av och påknapp. Lägg i såfall ett kort delay direkt efter för att fylla ut när gaten klipper.

Har du 2 kanaler så prova gärna grid leak bias på den ena. 0.022 konding och runt 5M läcka brukar låta bra även till dynamisk mik eller CM/CR. Högre värden på konding eller motstånd överladdar första steget och det klippermed en CM/CR

Det som brukar ge problem i en munspelsförstärkare är:
-Hög gain.
-Concertina PI - CPI ger en vass dist som gärna återkopplas. Parafas låter bättre. Men den balanskontroll som Gerald Weber föreslår ger inte den effekt han utlovar.
- James tonstack fungerar dåligt av någon anledning. Jag har provat massor av olika varianter med olika värden, men en vanlig blackface eller Bassmantyp har alltid fungerat bättre för mig.
-För många steg i preampen. En katodföljare ger inte lika hög gain som två steg. Den ger dessutom ett trevligt spräck i tonen.

- Mikrofonen. Kolla in foton på de gamla blueshjältarna från -50 talet. 90% använder en stick-mik!!. Green bullet är ingen klassisk munspelsmikrofon. Inte Astatic heller. Men de är trevliga att hålla i och man kan lätt få en cup med en bra resonanshåla mellan mik och munspel som ger en ljupare ton och är snygga.
Det finns många olika varianter av Green Bullet. De senare dynamiska mikrofonerna och de mexikanska CM elementen är mycket mer rundgångskänsliga. De tar upp andra frekvenser än de gamla 50 - 70 talsmodellerna. En urkopplad volymkontroll gör att du inte får avtappning av signalen och den blir gärna vassare och känsligare då.
Satsa på en Controlled Reluctance mik från - 50 talet, eller en Controlled magnetic från 60 talet eller om du har tur att komma över en fungerande Astatic 151 kristall. Alltihop finns på Ebay för mellan 50 och 300 dollar. Då är du hemma på materialsidan i alla fall.

Slutligen:
Om du inte har en bra akustisk ton och en bra mikrofonteknik så kan du ha en hur bra förstärkare som helst. Det låter ändå tunt och skrälligt och du har stora problem med rundgång.
Munspel med hål på kåpornas kortsidor ger lättare rundgång.

Sisådär ja. Nu har jag plitat av mig lite överskottsadrenalin efter kvällens gig på Hijazz i Uppsala. Som f.ö. genomfördes med min hembyggda 35W - 2 X 5881WXT, fixed Bias förstärkare med lätt svulten förförstärkare som jag var tvungen att ha en plexiskiva framför för att inte överrösta gitarristerna...

Intressant!

Sanningen att säga ställer jag mig däremot frågande till varför tex en James skulle fungera sämre som tonstack än ngt annat.? Det e inte så att du blandar ihop begreppen i hur mkt gain som blöds av över olika tonstackar? För..det enda en tonstack ur det perspektivet skall göra e ju att variera frekvensers styrka. That´s it liksom,å talar vi det som e vanligt förekommande i munspelsmaskiner,dvs en tvåstegare som går med låga spänningar,så blir ju mängden gain ngt man får vara i kontroll över för att nå en given sluteffekt.
Precis som du har jag provat ett antal olika varianter av tonstackar,å visst..visst har jag fått vissa preferenser. Visst har jag det,men att gå därifrån till att säga att det ena fungerar medans det andra inte gör...mja. Då tror jag lite som Owe e inne på att man jmfr äpplen å päron.
Om du däremot avser att du genom att använda olika former av lösningar på tonstackar även blöder av olika mängder gain för ett givet steg så e jag med dig.

Katodföljare sen... Det där har jag labbat med en del å för min högst subjektiva del e jag allt annat än imponerad. Att man tex har för önskan att variera utgångsimpedanser köper jag..men bortsett från det anser iaf jag att det vetti fan om det finns ngt mindre ocharmigt att gå i dist än ett katodsteg.

Åxå intressant att ta del av dina tankar kring katod vs fast bias. När jag googlat å läst mig runt förefaller det i huvudsak som att man för munspelsbruk mkt riktigt gärna anänder katodbias.
Men.
Samtidigt e det ju så att den stora merparten av alla munspelsmaskiner e småwattare varför det med slutrör som kan gå tungt kan bli direkt imperativt för hur en sådan maskin levererar effekt.
Att säga att man vänder på begreppen,å därmed behoven,när man helt enkelt hoppar bock rakt över alla de där småwattarna rakt upp i 6L6 träsket e nog inte helt fel iaf,varför det står till rimlighet att "behovet" av katodbias minskar dramatiskt.
Å det e väl kanske just det som e grejen med detta projektet. Att se vart det bär oss när vi bygger en munspelsmaskin med lite muskler.

En sak jag insett nu e att det där med micken e mer imperativt för förstärkaren ur munspelsperspektiv än för oss gitarrister å dem maskinerna som e riktade mot det.
Iom det e ngt av det första jag kommer göra den kommande veckan att ta isär den där Green bullet prylen å se över den. Att inte kunna styra gainmängden ut e som jag ser det inte direkt optimalt varför den biten bla behöver fixas.
Vidare har jag åxå förstått så mkt att mkt av det med när/var/hur å varför ligger i elementet i micken i sig. Där e bara att krypa till korset å erkänna att jag e FULLKOMLIGT okunnig,å den enda anledningen till varför jag ser ett behov av att ta till mig lite om det...e just för att det e tänkt att det e jag som håller i lödpennan här.
Givetvis innebär det att jag får kolla vad det e för element i den,men det skulle inte förvåna mig om det e en lite nyare grej det här. Skall kolla med John åxå.

Du skriver:
En sak jag insett nu e att det där med micken e mer imperativt för förstärkaren ur munspelsperspektiv än för oss gitarrister å dem maskinerna som e riktade mot det.
Iom det e ngt av det första jag kommer göra den kommande veckan att ta isär den där Green bullet prylen å se över den. Att inte kunna styra gainmängden ut e som jag ser det inte direkt optimalt varför den biten bla behöver fixas.
Vidare har jag åxå förstått så mkt att mkt av det med när/var/hur å varför ligger i elementet i micken i sig. Där e bara att krypa till korset å erkänna att jag e FULLKOMLIGT okunnig,å den enda anledningen till varför jag ser ett behov av att ta till mig lite om det...e just för att det e tänkt att det e jag som håller i lödpennan här.
Givetvis innebär det att jag får kolla vad det e för element i den,men det skulle inte förvåna mig om det e en lite nyare grej det här. Skall kolla med John åxå.

Jag vet inte vem munspelaren är som du skriver om. Eller hur duktig han är. Men man brukar säga att 90% ligger i den akustiska tonen, 5% ligger i hanteringen av mikrofonen och 5% i förstärkaren. Kim Wilson kör ena gången på hotrod fender och nästa gång på en Masco topp och han låter likadant varje gång. Vi vanliga dödliga är beroende av att ha ett bättre material att utgå från. Här har du info: http://www.greenbulletmics.com/
Här finns det bästa du kan få till ett pris som aldrig kommer att återkomma. viewtopic.php?f=28&t=77742
Volymkontrollen är inte populär bland alla munspelare pga att den är så begränsad i funktionen. Diskanten försvinner fort när man drar ner lite. Så det är fortfarande finlir med att ställa in en maxvolym och sen dra ner lite när man kompar.

Sanningen att säga ställer jag mig däremot frågande till varför tex en James skulle fungera sämre som tonstack än ngt annat.?
Jag säger bara att alla olika former av James jag provat med alla möjliga olika kombinationer av värden på potar, kondingar och motstånd inte har fungerat för mig! Prova gärna.

Om du däremot avser att du genom att använda olika former av lösningar på tonstackar även blöder av olika mängder gain för ett givet steg så e jag med dig.
Ja det var det jag försökte säga.

Åxå intressant att ta del av dina tankar kring katod vs fast bias. När jag googlat å läst mig runt förefaller det i huvudsak som att man för munspelsbruk mkt riktigt gärna anänder katodbias.
Det finns en del långlivade myter som flera försöker hålla vid liv. Men sanningen är nästan alla som spelar ute regelbundet använder fast bias och Longtail PI med nfb loop.

Du var tidigare inne på att höja svansen och det är också bra i munspelssammanhang om man har NFB loop.
Jag har ännu inte hört om någon som framgångsrikt använt en 2 x 6L6 35 W, eller större förstärkare med long tail och utan NFB. Jag är nyfiken på hur det kommer att fungera..

Samtidigt e det ju så att den stora merparten av alla munspelsmaskiner e småwattare varför det med slutrör som kan gå tungt kan bli direkt imperativt för hur en sådan maskin levererar effekt.
Att säga att man vänder på begreppen,å därmed behoven,när man helt enkelt hoppar bock rakt över alla de där småwattarna rakt upp i 6L6 träsket e nog inte helt fel iaf,varför det står till rimlighet att "behovet" av katodbias minskar dramatiskt.
Å det e väl kanske just det som e grejen med detta projektet. Att se vart det bär oss när vi bygger en munspelsmaskin med lite muskler.

Tyvärr så har väl 50 talets ideal levt kvar vad det gäller munspelsprylar, men gitarrister, basister och trummisar har utvecklat sin förmåga att påverka våra trumhinnor.
Ta den där lilla 6L6 från Lonewolf. Den har ett ljud och ton som är bland det grymmaste du kan höra från en liten förstärkare.
Kanon för studio, men den passar inte att ha med sig ut om man har ett band med full sättning och volymen stiger.Men det finns massor med folk som envisas med att försöka.
Här är ett ljudprov: http://www.lonewolfblues.com/audio/shuffle_6L6SE.mp3


Katodföljare sen... Det där har jag labbat med en del å för min högst subjektiva del e jag allt annat än imponerad. Att man tex har för önskan att variera utgångsimpedanser köper jag..men bortsett från det anser iaf jag att det vetti fan om det finns ngt mindre ocharmigt att gå i dist än ett katodsteg.

Nu tänker du "gitarr" Katodföljaren ger i värsta fall en bisurrdist men den också möjligheter tack vare utgångsimpedansen..

Oki.
Ja,om man tappar ton å diskant med volymkontrollen luktar det ju behov av treble bleed så det sjunger i det.? E ju lättlöst nog som jag ser det.

Det med katodföljaren som du återkommer till,det får du gärna förklara för mig. Rent tekniskt. Som sagt e en del av ambitionen i detta för min del att förstå,å förståelsen grundar jag inte gärna i tyckanden.
Gitarr eller munspel,eller annat instrument för den delen,samma skit annan dag. Det rör sig hur vi än vänder å vrider på det "bara" om olika former av ihoprafsade kombinationer av frekvenser. Det e inte magi i nån form,å jag har för egen del labbat en del både med det med katodföljare såväl som tonstackar å tycker nog jag börjar få en grundläggande praktisk förståelse för hur det hela hänger ihop.
Vad du säger e att du gillar sättet en katodföljare går i taket på? Eller iaf drivs till kompression.? Som jag ser det en åsikt värd att respektera,men isf e det just en åsikt. Inte ett imperativt faktum av att katodföljare e att använda oavsett pris i sammanhanget.
Å om det e en åsikt,så ok.

För egen del har det mer å mer blivit att jag hänger en passiv stack i nån form på 1a anoden. Tycker det ger mig..ett svep jag uppskattar. James stackarna i sin tur hävdar jag e svårt för många,inte nödvändigtvis dig,i måtto att jag tror de flesta inte ser logiken i hur dem arbetar. Som tonstack sett e det oavsett en av de mkt få (den enda?) som fixar det vi kallar rak frekvensgång å just den biten e väl dess styrka. Att med det som utgångspunkt kunna svepas ganska styggt i olika riktningar.

Ja. Jag har åxå kommit att förstå att det med effektstarka munspelsmaskiner inte e så vanligt. Något jag tycker e lite märkligt på sitt sätt för..att munspelet tar plats i ett modernt band ser jag inga som helst konstigheter i...å att där liras kring 92-96dB e väl snarare regel än undantag gissar jag.
Å den enkla sanningen e att då orkar inte en 15 wattare matcha om den inte mickas.
Jag ser det oavsett fortfarande som lite märkligt för scenariot e på inget sätt nytt å vi kanske kan enas om att det inte BARA liras blues på ett munspel varför reflektionen som jag ser det e rimlig. Kort sagt finns det inte mkt att läsa online om lite starkare maskiner. Eller,jag har iaf inte hittat ngr större mängder.