Jo. Nu har jag iofs läst upp lite varstans,å konsensus förefaller mig vara likartad lite varstans Alex.

Å i det att jag ser logiken i det du säger så undrar jag fortfarande,om inte annat rent historiskt,vad katodföljaren varit lösningen på i sammanhanget?
Kompression a´la stiff Marshall style? Ok,varför sitter den isf i Vox AC-50?

Som jag förstått det utvecklades eg AC-50 samt AC-100 som lite av ett svar på att Paul behövde mer mos för att nå ut under sin tid i Beatles. Mao togs dessa två maskiner primärt fram,som Zven bla påpekar ovan,som basförstärkare. I likhet med många andra maskiner från tiden med sin design å sina rötter i tidigt -60tal.
Att katodföljaren varit med längre än så e jag medveten om,men där nånstans blev den väl lite poppis på bredare front kanske? (Tänker tidig bassman osv innan det)

Min tanke e alltså varför man valt att addera en katodföljare istället för ett 3e gainsteg. Att man kanske inte ville ha distortion i all ära,å isf kan jag vara med i tankegången igen. Även om nu de flesta av dessa maskiner såhär i efterhand eg hyllas just för den kapaciteten i sitt ytterläge.

Oavsett.
Hur jag än vänder å vrider på det e det jag tyckt mig lära att katodföljaren i fallet med "hostmedicin mot kol" alltså eg snarare utgör ngt som förstör en annars tilltalande ljudbild snarare än färgar den.
Då blir ju den mer eller mindre naturliga följdfrågan om en AC kopplad dito gör detsamma? Trots vad som påstås kring dem,alltså att de i princip inte har ngn direkt förstärkningsgrad utan enbart e tänkta för att sänka impedans å att de i det är i princip transparenta oavsett hur ingångssignalen ser ut.

Primära syftet med katodföljare var och är att driva tonstacken lågimpedivt och pss hindra den att lasta ner föregående gainsteg. Tänk på att alla dessa kretsar konstruerades utifrån rent ljud. Kompressionen som den under vissa förhållanden ger var inte alls med på ritbordet. Det är en biverkning av DC-kopplingen som i sig var resultatet av besparingiver. 2 resistorer och en kondensator. Man tog bort dem och konstaterade att förstärkaren forfarande fungerar och så var det med det. Klassisk McCoy alltså. Andra blev "inspirerade" (läs: kopierade blint) utan att tänka och där är vi nu.
Merlin publicerade en mer djupgående analys och visade med bilder av hoptryckt sinusvåg hur kompressionen uppstår i DC kopplad KF. Syns det på oscilloskop så måste det ju höras klart som Big Ben klockan. Det blev startskottet till hajpen och nu skall varenda lödkolvägare och hans brorsa krydda allt med KF. För inte så länge sedan läste jag en lyrisk, nästan erotisk, hyllning av KF mellan PI och EL84 i en 18-wattare. Och så finns det Vibro King ritad av Zinky. Katodföljare direkt på ingången. Zinky själv tiger som muren om varför. En ny myt håller på att skapas: kf på ingången.
Slutsats: använd kf för dess primära egenskaper av lågimpediv utgång och högimpediv ingång. DC koppla om den ligger tidigt i kedjan och kompressionen kan frambringas på ett kontrollerat sätt, inte som biverkning man får på köpet. Dess bidrag kan liknas med stjärnkockens sista saltkornen i såsen sekunderna innan rätten serveras till gästen med guldgommen.
Jag har 2st KF i Zagray. En efter 1:a gainsteget och en längre in men inte sist. En av dem är DC kopplad. Salt OCH peppar.

Då e jag med Alex.
Kortfattat kan då sägas att de båda kanalerna kommer bli en 3 resp 5 stegare. Bra där,skomakare bliv vid din läst liksom. Samtidigt har det varit både intressant å bildande att utmana konceptet med KF. Helt klart,å som sagt..kunskap e fan inte tungt att bära.

Tack.

Kommer i detta att ifrågasätta det med Vox;ens tonstack med kan jag berätta.....

Sådär då. Har ledsnat på oordningen under huven så fom idag e det draget ny,seriöst tvinnad,glöd bla. Vidare kommer nu då en helt annan setup vad avser de båda kanalerna.
Vet mellan tummen å pekfingret vad jag har att göra....å därefter blir det att tweaka fasvändare.

Vox AC-50 råkkändråll edition in the works helt enkelt,å det e tänkt att den skall genomgå skärseld den 18;e augusti.

Jag hade en AC50 med samma gråa panel (dock med en annan logga) en gång i tiden. Vi daterade den till mellan 66 och 67, tror jag. Den mådde väl sådär, men med en telecaster, en gammal no-led MXR Distortion+ och hög volym så vibrerade ryggraden när man lirade

Ja. De "som vet" menar att denna skall vara en -66a. För egen del får jag säga att det e mig mindre intressant faktiskt. Ledsnat på originalidén kring den såpass att nu bygger jag om den som det passar mig.
Poängen e att det praktiska värdet e det som e mig något värt.

Å..det brinner inte. Den blir klar tids nog ändå. Har väl iaf förhoppningen att den skall kunna få sitt elddop i samband med vårt utomhus gig den 18e.

Jag fattar inte val Alex yrar om..Förstår jag rätt om du vill ta ut signalen från Anoden istället för med katodföljare a' la Marshall? Det blir ju en jävulsk signal efter 4-5 gainsteg. Som ändå blir komprimerad om den ska tas ned på en Mastervolym. För utan Master blir det ju ohanterbart som en 73:as Marshall 50 wattare. Man får stå 5 meter eller mer från stärkaren för att undkomma rundgång...Jag tror inte det blir nån större mening eller vinst i sammanhanget. Jag vet inte om det är katodföljaren i en Marshall eller det arga drivröret, med lågt värde på anodmotstånden, som ger mest eget sound i Marshallen. Det är väl en kombination. Efter att ha moddat en hel del stärkare så visar det sej att ljuden från 60-70-tal sitter som en braintattoo i kundernas undermedvetna. Jag menar att man inte ska gå för långt från givna konstruktioner. Folk har svårt för att gilla nya konstruktioner.........
Kaj

Joooo.....men nu e det så att jag ärligt sagt gått mkt mkt långt från ursprunget. Take it or leave it liksom.

Alltså skojat vidare med AC-50;an idag sent som sider. Om inte annat av den enkla anledningen att så många av de andra maskinerna jag byggt å använt...helt enkelt e sålda

5 stegare...hm.
Jo.
Lattja runt lite. Satte bla om tonstacken till att vara av en typ jag gärna använder när det blir "hi-gain". Som bekant för en del..så använder jag gärna många gainsteg,men mer för att färga än att skapa dist. Så...så även i detta fallet.

Å idag har jag provat ngt annorlunda. Som maskin stog var den förmögen till SÅ mkt mer signal/dist än vad som e lämpligt så det e rent löjligt.
Så..labbade lite med den biten enbart med spänningsdelare.
Men...nya "takes" å nya tankar e alltid kul att prova....så jag gjorde som så,kom nu ihåg FÄRGA,att jag satte en ECC82;a i sista position. Å hoppla Kerstin!!
FAAAAN va fränt!
Färgen? Ja fan. Det färgar,men allt det där "för mkt" försvann...å för rocknroll...typ Golden Earrings gamla Radar love...så vart det ju fan en ren höjdare!!
Sicken grej rent ut sagt!

Hm.
Återstår att se hur det tar sig i en bandsits...men...jag har bra vibbar kring detta får jag säga.

Som Hr Kuhn myntat. -"Låter det bra,så ÄR det bra."- Jofan......
Å vet ni vad? Den gamla AC-50;n bara MATAR ur sig användbara övertoner som den står nu.

"Jag fattar inte val Alex yrar om.."

Alex "yrar" aldrig. Det bör du ha i åtanke innan du postar, Kaj.

´nuff said.

/R

Kan med glädje då berätta att maskin fick sitt elddop i en bandsits härom kvällen,å den tog sig igenom med "flying colours". Inget att snacka om.
Med det anser jag att formen för den ena,lite elakare,kanalen står klar. Tweaks...visst,men i stort låter den verkligen i mitt tycke helt otroligt bra.
Mkt närvaro i soundet utan att för den sakens skull någonsin bli hård i varken ton eller attack.

Med den här maskinen har jag vidare gett mig själv möjlighet att leka å lattja mkt med värdena kring den LTP fasvändare som sitter i. Har varit mkt lärorikt får jag säga å effekten e att jag utvecklat preferenser. Helt klart.

Återstår nu att forma den andra kanalen....å iom faceplatens topologi så tror jag att den kommer begåvas med en passiv James setup. Brukar ge ett rent ut sagt helvetes svep på bara två pottar,å det där jag jag provat förr med framgång.
Har iaf 3 gainsteg kvar att leka med,å vad som trillar ur påsen där...det vetti fan rent ut sagt. Pappret e mig på den punkten än så länge helt tomt.

Men Alex, kf på ingången löser väl ett nog så kännbart problem; man lurar Dr. Miller, eller hur? Så att diskantförlusten när man drar ner volymen blir mindre kännbar. Eller är det försumbart i jämförelse med kabelns kapacitans? Jag har inte provat själv, så frågan är icke retorisk....

Inte alls. Signalen till reverb drivsteget tas direkt från ingången, förbi katodföljaren. Det stegets Millerkapacitans lägger sig lik förbannat parallelt med gitarrkablens kapacitans.
Signalen som tas från KF blir utsatt för herr Millers indoktrinering i de 2 efterföljande stegen, hur starkt beror på vilken drivimpedans varje steg ser på sin ingång. Det är fler skeenden igång där än vad som syns vid ytligt påseende.
KF är buffer mellan gitarr och FX-loopen, den får oförstärkt gitarrsignal så Zinky ville inte att vad som än råkade hamna i loopen skulle lasta gitarren. Men Loop efter reverb är kanske inte optimalt...
Vibro-King schemat

@alex: jo, jag ser det nu. Det problemet kan man lösa genom att man lägger i princip en concertina som ingångssteg, och tar reverbsignalen från anoden. Funkar klockrent, det är en av lösningarna vi utvecklade när framför allt ReVintage-Lasse och jag designade Den Optimala Stå-Ensam-Rymdklangen för några år sen. Zinky har ju i princip bara lagt ett fenderreverb framför stärken, utan att ta itu med de designfel som de lider av. (Det andra problemet är att reverbets tonkontroll påverkar torrsignalen, det fixade vi också med en listig mixer på utgången.)

Den här apparajten har varit lite av min huvudmaskin under en längre tid å.....

Inspirerad av ordningen i en viss Klemt Showstar...ihop med det faktum att jag hade börjat få lite intermittenta glapp i förstegssocklar osv...ja. Ni hajar.
Det var kort sagt dags för lite mer ordning å reda på torpet.

Sedan innan vart det ju i stridens hetta kopplat mer eller mindre kors å tvärs under huven på den gamle Voxen,å man kan nog säga att just den biten känns det för min del som man växt ifrån till grad.

Kort sagt var det makeover time.



Novalsocklarna valdes med omsorg. Dels för det med skärmkåpa givetvis,men även för deras placering vs sina fästhål. Gav nämligen det för handen att glöden kunde dras "rakt på",vilket nu ser om ni studerar bilderna. Mao får resp triods kablar så att säga ligga ifred från allt vad växelspänning heter.
På det lite friskt flerkardel kablage (original e....vilken färg som helst,då länge de e rött,resp att det e enkardel-vilket bara e känsligt för vibrationer osv på ett helt annat sätt)
På det som synes krympslang...in an orderly fashion. Nu rationaliserades vidare extra röret bort. Nu blir det en 2 kanalare där "normal" blir uppsatt som en Vox topboost...å den andra ,"brilliance",blir en 4 stegare. Räcker...räcker mer än väl.
Med det gjort lödades hela tagboarden av....å det vart fanimig ett projekt i sig det!!
Sen.
Friska komponenter rakt igenom. Inge knussel mer. Han faktiskt såpass långt att jag i princip fick gjort färdigt hela tagboarden med de 2 separata kanalerna ink mix motstånd å det som e löst.
Återstår som synes det med kablage till å från socklar/tagboard....åsså div signalkabel.

Iom att jag nu la upp det som jag gjorde vart det lika förbannat så ont om utrymme att leadkanalens tonstack dessvärre kommer få hamna uppepå pottarna. Iofs inte världens ände det heller,men det fanns helt enkelt inte plats på tagboarden.
Båda stackarna hamnar nu på Vox/Marshall manér längst bak i resp preamp stege.



Oavsett. Rör sig kanske om 2-3 arbetstimmar till...sen skall den gamle Voxen få bekänna färg igen. Om än mer "rå" än tex en Klemt så kan jag lika fulla fast inte annat än rekommendera en AC-50 som plattform för den som e hugad. E...enkelt byggd,rakt på rödbetan å logisk i sin layout.
Låter förbannat bra gör dem åxå när allt väl e intrimmat.

Det jag kan säga rakt av suger kal rävhjässa med dem e original resistorerna. De har oftast driftat iväg,e en usel kolmassa variant,så illa att det knappt finns ett motstånd som e värt att bevara.

Som man brukar säga,"new & improved".
E verkligen skillnad i drag i skrotet nu å vad bättre e...nu genuint 2 kanaligt. Den "rena" kanalen e alltså en ren topboost kopia fast utan KF steget. Mao...disten finns där men en del av kompressionen saknas...å likaledes då eftersom kompressionen av udda övertoner saknas så kan man kanske beskriva det som att kanalen känns som en "livlig" topboost variant.

Lead i sin tur... ,e ju min grej då ´rå..

Av ren tillfällighet har jag fått in en gammal AC-50 igen.
En riktigt riktigt ledsen en som var no-go när den bars in genom dörrarna. I samband med att jag muttrade ur det gamla chassiet ur cabben så vart väl spindelväv egentligen det som dominerade mest.



Den gamle krigaren har varit igenom en del,och det som syntes direkt var att lyten som tar första smällen var BRA ledsen. Såpass att den dels såg ut som Hindenburg och vad vidare är hade kissat ut en hel del av sitt innehåll på chassiet. Inte världens bästa lösning sett ur perspektivet funktion iaf.

När jag så muttrade av plyfa plattan undertill kunde det snabbt konstateras att inte mycket var rört där heller. Ngn enstaka resistor var bytt,men det var åxå allt. Ironiskt nog föreföll det mesta vara som det skulle.?
Ironiskt för att...i de allra flesta gamla Vox brukar ju allt vad värden e ha driftat halvvägs till helvete å tebax,men så icke i denna.

De två "huvudlytarna" byttes till mer moderna grejer och i samma veva drogs jordningen av dem om. Ngt som till slut visade sig göra gott för att vara diplomatisk. Maskin kom att vara föredömligt tyst i tomgång rent av.

Som ni kanske ser längst bort moddade jag den lite snällt med ett par "bias motstånd". Sitter gamla Philips flaskor i,å även om nu långt ifrån allt i form av lytar e bytt så...även om inga signalkondningar läcker osv så e den än så länge lågmäld för att vara en 50wattare.
Får la se var det tar vägen.

I fallet med denna maskin blir det för en ggn skull INTE en "fucked up by Racing" utan en försiktig resto i ambition att bara få den gamla kamraten i bild att leva å ryta igen. Mindre mods..ja. Som tex det med biasmotstånden,men bortsett från det håller jag mig i stort sett på mattan denna gången.

Det visade sig att denna maskin inte använde en LTP fasvändare som min egen gör,å gjorde redan från fabrik,utan den använder en paraphase.

Runt likriktning osv fann jag än en ggn en gammal Hunts...så den fick respass direkt. Lytar mm förefaller fö överlag ha varit originalen. Samtliga av dem skall ersättas med friska bitar.
Bla har sedan tidigare ena slutrörssockeln gjort sitt och blivit ersatt. Får se om jag adresserar det,men oavsett skall det iaf tvättas omkring dem då sotet efter det ras som föranlett bytet e kvar.



I preamp delen är mig veterligen inget bytt. Inte nött faktiskt. Kollade av samtliga kopplingskondningar för läckage,å hör å häpna var det även här alles in ordnung! I ljuset av att det rör sig om som tidigare sagts en paraphase har ngr av kondningarna in samt ut från PI´n väl optimistiska värden,men det e ju vad det e å det e så från fabrik.
Så en omgång friska lytar över div katodresistorer i preampen blir det iaf..efter 50år får man väl säga att de gjort sitt.

Ironiskt nog har jag ett par friska såndäringa småtteri dubbel lytar för glättningen från F&T liggande över sedan jag levde rövare i min egen. Kommer ju väl till pass nu!!



Men? Menar jag att det enda som var trött i denna maskin å gjorde att den ledsnat var ett par lytar? Efter 50år?
Nä. Nä,det menar jag inte.
De där kompisarna e kronslut varenda en. Inte bara det,utan de e originalen å av ngn mkt märklig anledning kopplade på så vis att bas å diskant för resp kanal går baklänges. Från fabrik.
Skit sak samma,det e pensionsdags för vrider man på dem,smörja osv till trots,så e ljudbilden allt annat än vacker. Ljudbilden e på typiskt "taskigt pott manér" trasig. Det låter satan rent ut sagt,och att det ligger i pottarna var mkt lätt bevisat genom att ljudbilden för resp kanal förändrades drastiskt när man vred på dem. Ena sekunden trasigt,andra bättre...för att rätt vad de var låta värre än nånsin.
Så...6 nya pottar .....comin´ up... Inget att välja på helt enkelt.

I det pratade jag med ägaren lite om det med användningsområde. Snackade lite fram å tebax om det med att;
1/Installera ett ECC83 i V1 istället för originalets ECC82....ngt vi testade och som föll på läppen.
2/Installera ngn form av master. Inte så mkt för dists vara eller icke vara eg utan mer för att kunna försöka bibehålla en given ljudbild ur preampen oavsett vad volymen blir inom rimliga gränser.... +/- liksom. Iom det snackade vi om att iaf prova att hänga dit en PPIMV utan att borra in oss varken på ena eller andra stället. Har lite fästen liggandes som kan användas till det se.... Iom det blir det en "non intrusive" modifiering. Mao,den kan reverseras när som..

Samtidigt skall sägas att det ÄR borrat i maskin sedan tidigare och att samtliga ankarmuttrar behöver bytas OCH att det samma gäller skruv osv med.
Mkt har förkommit med tidens tand å annat trillar helt enkelt ur i brist på spänst.

Men.
Denna lilla historia har en liten twist med...
Ägaren hade med sig 212´an han kör mot denna AC.....å det var kanske inte den mest optimala kombinationen visade det sig,så frågan e hur detta skall hanteras framgent.



Jomen. E en gammal....Conqueror 212a.
Sannolikt då mao tidsperioden strax efter AC-50´an (som jag antar e en -67/-69 nånstans). Twist,för se detta e på gott å ont
Jodå.
Elementen fungerar. Lådan e kopplad för 16 Ohm. Dessa har inte XLR utgång utan vanlig phono...



Å jo...emblemet säger Vox solidstate..



Å längst ner i ena hörnet säger det Conqueror...

Inte bara det.....



Det sitter allt ett par AlNiCo silvers i den. Tyvärr då...för det första 15wattare (som sannolikt då sett en hel del stryk från AC-50´n ovan) å ...jo..de fungerar,men..
När jag rent fysiskt kikar på å känner på konorna e dem som svampar ungefär . Fuktskadat gissar jag.
Så jag kommer göra så att jag dels lyfter ut dem å försiktigt försöker få dem att torka upp samtidigt som jag ser efter att de inte torkar ihjäl...å funkar inte det e det väl omkoning som gäller antar jag.
Synd på rara ärtor isf.

Nåja.
Som alltid...det kommer mera.
Abret i det e att det kan ta en liten stund nu då jag mer eller mindre ligger hals över huvud för att få ihop allt som behöver klaffa inför Åbro rock om en dryg vecka.
Men efter det så...

Faktiskt fått spenderat en liten stund till med denna gamla AC-50.
Referensmätt det mesta...



Å lött om. Men så sitter det då en omgång såna här inne kring PI´n,å se det vet vi att grejer det står Hunts på som har mognat med ålder bör helst ersättas ögonaböj.
Så..så får det bli.

Omlödningen gav för handen att jag faktiskt hittade ett helt gäng lödningar som var ledsna,å det i sin tur medförde att med det åtgärdat var där en jävla skillnad i sång i kajutan.
Nu låter å reagerar den som en AC-50 igen..

Den mod som skall göras e alltså att installera en PPIMV. Blir nog väl.
Å nu när jag getts tillfälle att prova en AC-50 med en paraphase så får jag säga att jag vad avser AC-50 iaf trivs avsevärt bättre med LTP i dem.

Jag skulle rekommendera en omkoning.
Då det medför fördelen att dessa högtalare klara av mer än sina 15 Watt då, allt enligt mäster konaren på LH

Jo. Ligger nog mycket i det.
Skall se om jag kan köpa loss lådan av ägaren tror jag. Gillar ju 212´or å...ptja...en omkoning av de där elementen så skall de väl orka med det jag sysslar med iaf.

Att koppla den som den står mot AC-50´an ifråga e väl iaf utan vidare snack att döma elementen till döden rakt upp å ner vilket iaf jag hade tyckt var jävligt synd på så gamla AlNiCo element.

Fick iaf ordnat till det med pottarna som var ledsna varenda en. Så nu låter den "Vox" igen om inte annat.