Ber och önskar dig hopp och ljus mitt i det tunga.

Hej alla fina Bojare!

Först, jag mår nu betydligt bättre än i höstas/förvintras.
Det har varit väldigt komplext med alla känslor, sorgen, att hantera alltihop som varit så nytt för mig.
Jag vill tacka er som bidragit här i tråden, det HAR hjälpt att läsa era inlägg; att se att så många bryr sig.
Jag har inte så många nära vänner så det är värdefullt att ni har velat dela med er av era tankar.
Att "beklaga sorgen" hjälper faktiskt! Jag trodde inte det själv.

Julen har jag tillbringat tillsammans med Malins föräldrar och hennes tre syskon i hennes barndomshem i Hökerum nära Ulricehamn.
Det fantastiska i det hela är att jag på ett sätt blivit som en son och ett fjärde syskon i familjen; vi stöttar verkligen varandra på alla sätt.
Så skönt att det i familjen inte finns någon sorts skuldbeläggande eller konflikter om Malins död.
Kanske beror det på att Malins familj har sunt "marinerats" i frikyrkan; men ingen av syskonen är "religiös" och Malin slutade sitt engagemang i tonåren.
Malins föräldrar är aktiva i frikyrkan och de är väldigt jordnära och vi har haft många fina samtal.

Sorgen har för mig liksom gått i 4 steg:
1, Var med på "parentation" Gudstjänst söndagen efter Malins död (hon dog 22/5 2023).
Jag är inte religiös, snarare ateist, men den medkänsla som vi fick från pastorn Eva Joelsson och de övriga närvarande var så befriande.

2, När vi fick se Malin på tisdagen 30/5, en så'n chock att se henne trots att vi hade valt en av hennes favoritklänningar; nu var hon där men ändå inte.

3, Begravningsgudstjänsten, hölls bland den närmaste familjen, var fantastiskt fin och värdig och gick i Malins anda, på minnesstunden gick Malins far upp och läste hennes avskedsbrev (att han orkade!) och flera andra höll tal. Jag hade avsagt mig att tala, det var bra för jag var för tagen av det hela.

4, Nu fredagen 22/12 så fick Moder Jord ta emot Malins aska på kyrkogården i Hökerum.
Så bra att vi kunde göra det innan jul, det hjälpte oss alla att genomföra vår första jul efter Malins död.

Nu är det bara bouppteckningen som jag måste göra om; hade missat att Malins föräldrar skulle varit kallade eftersom de är efterarvingar.
Men det är ingen "biggie", det fixar jag i januari.

Känslan av ilska och frustration av hur Malin behandlades på sitt arbete har ändrats och jag känner nu inte att det äter mig inifrån.
Istället för att önska död och förintelse åt de som behandlade Malin illa samt ta en slägga och slå sönder rummen för hennes närmaste chef och VD:n
så har det mojnat till att vinka ett glatt "ha det bra" åt dem när de hamnar i en av kanalerna i Gbg.

Jag har fått så många nya tankar om mig själv, om andra och livet under den här tiden av sorg.
Kanske skriver mer om det senare.

Tack för att du hörde av dig s.a.s.
Jag önskar dig ett gott nytt år, Axewall!

Tack!

Önskar dig gott nytt år också!
Hör av dig om du tror att jag kan hjälpa till på nåt sätt (nog bäst på tekniska saker ändå )
men har blivit bättre på annat med.

Mats.

Gott att se dig tillbaks igen. Ta hand om dig!

Ta hand om dig. Ha ett Gott Nytt År och håll kontakten med Malins familj, hälsa på dem !(de har också behov att
bearbeta sorgen)

Jag tror att man skall låta sorgen komma till ytan, för varje gång blir det lite lättare.

Peter h

Försöker läsa ikapp lite på Bojen, efter att ha frånvarit i flera år, och så läser jag detta! Alla goda tankar till dig! Jag har inte drabbats själv, men har nära kompisar som hamnat i liknande läge. Jag hoppas att dina kompisar inte tvekar att hålla kontakten, det var vad jag gjorde. En sökte hjälp i kyrkan, som tveklöst ställde upp utan några krav på religiös motprestation.

Det hjälper att skriva av sig och dela sorgen, fortsätt med det!

Tack Kjelle!

Jag har blivit inbjuden till en samtalsgrupp varannan tisdag, det är en pastor i Equmeniakyrkan nära Ulricehamn som startat den.
Fick väldigt bra kontakt och respekt för henne vid Malins begravning och vi har hörts av då och då under tiden som gått.
Vi är en liten grupp på 4-6 personer som nu träffats ett par gånger och delat tankar.
Det är intressant och känns bra!

Hej på er!
Tänkte jag skulle uppdatera lite:
Jag kommer att flytta, ca 8 km sydost Falköping, längs 47:an, ungefär lika lantligt som nu men mindre.
Ca 20 minuter till Stenstorp och min gamla spelkompis Ubbe sedan 2007 (vi spelade ihop i bandet Blue Rocks).
Ca 50 minuter till minneslunden och Malins svärföräldrar.
Bättre på alla sätt; från Falköping tar man sig till Gbg på en timma, Stockholm ca 1,5.

Livet går vidare. Vintern har varit jävligt jobbig men har också inneburit ändring/utveckling.
Jag är glad att jag klarat det här så långt hittills; det har gått ihop med Malins föräldrar, syskon och vänner.