Har just nåtts av beskedet att ett kusinbarn skadats allvarligt i en frontalkrock i Kristianstad igår - hennes 11-åriga dotter avled. Föraren av den andra bilen klarade sig nästan utan skador och hade 2,3 promille i blodet vid olyckstillfället. Det finns inte så mycket rättvisa i världen - och inte blir det bättre av att vissa inte kan hålla sig borta från bilkörning när de druckit. Det är bara att hoppas att mannen en dag kommer till insikt om vad han gjort.

Beklagar. Det sjuka är att den andre föraren hade fått ett högre straff om han varit nykter sjukt system.

Beklagar, blir alltid lika illa till mods o förbannad när man hör sånt här..

Beklagar.

Aj aj aj. Väldigt tråkigt. Väldigt illa.

Döden är skit. Man vill så gärna hitta nån universell rättvisa men den finns inte... Det är så ytterligt meningslöst när små barn i början av livskarriären försvinner.

För två veckor den dog min far helt oanmält - 63 år gammal och så vitt nån visste fullt frisk. Idag har jag varit till kapellet på Köpings lasarett och sett ett lik för första gången i mitt liv. Jag trodde han skulle gå i förtid, men att han skulle köra ihjäl sig på motorcykel. Så blev det inte, han satt i sitt garage och pysslade och så hände nånting bara.

Det där är ju ändå naturligt, att ens föräldrar försvinner, men det kom så jävla oväntat och jag har tagit det så mycket hårdare än jag hade kunnat föreställa mig. Men som sagt... han var ändå generationen över mig och det är hanterbart. Min sambo sa att det kunde ha varit värre, det kunde ha varit nån av oss eller nåt av våra barn. Det är bara det att den ena tragedin inte skyddar mot den andra... Det där otänkbara kan fortfarande hända. Barnen kan ändå få leukemi eller falla offer för nån sån där optimist som tror att trafikreglerna bara gäller amatörer.

Ingen förälder borde behöva överleva sina barn.

Fruktansvärt, hur överlever man som förälder? Det lika hemskt varje gång det inträffar (trafik)olyckor i samband med alkohol, där olyckan eventuellt inte hade behövt ske om föraren hade varit nykter. Fördjävligt!

/Ulf

Plus att det finns rätt mycket nyktra förare med överdrivet självförtroende. 30-gränsen skulle införas generellt i bostadsområden. Vi bor i ett lugnt område med mycket barnfamiljer och det ligger nära till hands att släppa barnen lite väl tidigt i åldrarna. Rätt som det är kommer det nån ungtupp i en BMW som vill varva igång turbon på en kort raka, och det räcker om nån unge springer ut för att hämta en boll eller nåt.

Beklagar :/ så onödigt

för djävligt. Det går nog inte att föreställa sig hur det är att mista ett barn. Och dessutom på detta idiotiska vis. Undrar ibland varf det inte finns alkolås i alla bilar. Elektriska fönsterhissar verkar ju vara standard nu för tiden och ett alkolås kan väl knappast vara dyrare. Så prioriterar vi tydligen; bekvämlighet före säkerhet..

Beklagar.

Usch!!!!!!! Beklagar

Beklagar.

Jag beklagar.
Det är så fruktansvärt sorgligt när barn inte får bli vuxna på grund av andra människors dåliga omdömme.

/Klas

Ja, jag skriver ingen eftersom jag har ett behov av att skriva av mig. Har varit upp till Skellefteå (eller Skelleftehamn för att vara exakt) idag. Den sörjande släkten samlades kring den sörjande familjen som flyger ner till Kristianstad i morgon bitti. Den kusin vars barnbarn dog i olyckan är som en storebror för mig. Hans föräldrar dog i en bilolycka (!) när han var liten (han överlevde själv krashen). Mina föräldrar tog honom under sina vingar, så han är mer storebror än kusin för mig. Jag var tolv år när jag fick veta att den fem år äldre Håkan inte var min storebror, utan egentligen min kusin. Fruktansvärt att se honom och hans fru så förkrossade... tillintetgjorda... Jag har själv inga barnbarn ännu, men jag kan tänka mig att man kommer att oroa sig lika mycket för sina barnbarn som man gör över sina barn. Det är bara att gråta färdigt, sorgen sköljer över en som havets vågor. Man känner förtvivlan och vanmakt. Ett slags pseudoverklighet - en mardröm som man bara väntar, hoppas att man ska vakna upp ur. När jag var i Skellefteå idag, slog det mig. Tänk att det ska behöva hända något riktigt tragiskt för att släkten ska samlas och enas - vara överens - om något? Lilla Tuva var en glädjespridare. Allas lilla kelgris - någon som spred glädje bara genom sin uppenbarelse. Alla hade höga tankar om henne - alla trodde att det skulle gå bra för henne. Och så slutar det så här. Ett rattfyllo ändade hennes korta liv. Min bror (förlåt, kusin...) sa: "om Gud skulle ge mig möjligheten att byta Tuvas liv mot mitt, skulle jag inte tveka". Jag som inte ens visste att han hade religiösa grubblerier...

Hur kommer det sig att vissa människor ofta får för sig att köra bil när de har druckit alkohol? Jag hade en kompis i ungdomens dagar som vi alltid tog bilnycklarna av när han började dricka. För vi visste att han förr eller senare under kvällen skulle få för sig att köra bil. Han körde ihjäl sig för 30 år sedan - i fyllan och villan. Som tur var, föll ingen oskyldig offer för hans notoriska fyllekörningar. Jag har själv växt upp i ett hem där båda föräldrarna var absolutister. Jag tror att mina föräldrar känner sig djupt besvikna och misslyckade att inget av deras barn följde deras exempel. Besvikna - ja, men de respekterar att vi barn inte tagit deras ställning. Samtidigt förfäras de över att även deras barnbarn "festar". Själv brottas jag lite med samvetskval - inte för att jag någonsin kört bil onykter, men om man helt tar avstånd från alkohol så har man en garanti för att man aldrig förlorar omdömet.

Tja, det var väl ungefär vad jag hade på hjärtat för tillfället. Jag behövde få ur mig lite tankar - och jag uppskattar alla er som orkat traggla er igenom mina sentimentaliteter. Jag konstaterar att livet bara är till låns. De barn man sätter till världen - och deras barn, och alla efterföljande - är bara ett lån vi måste förvalta och värna om. Jag har tre barn. Om något av dem skulle ryckas bort i förtid, skulle jag tappa fotfästet. Det är jag helt säker på. Min mormor förlorade ett barn efter tolv år - hon sa alltid, att ingen ska behöva begrava sina barn. Hon hade sååå rätt.

Tack för den här gången.

Jag beklagar verkligen! Själv förlorade jag min storebror och min far när jag var 6 år i en bilolycka, jag överlevde och fick ett vänsterknä totalt krossad.

Vi hade fått punktering i hög fart i en landsväg och möttes av en lastbil, vi körde zigg zagg över vägen och föraren trodde att det var ett par ungdomar som skojade runt så han vill skrämma bort de, genom att öka farten....

Hela vänstra delen av vår bil var platt som en pannkaka.

Det är tuff det där, för min mor kom förlusten som ett hårt slag men för mig som var bara 6 år var det bara förvirrande. Jag gick igenom sorgen först när jag blev lite äldre och var i tonåren...

Sånna saker är väldigt hårda mot en mor, en som har lagt så mycket kärlek i ungen liv och betytt så mycket för den. Inte för att fadern inte betyder nåt, men en mor får gå igenom detta lite hårdare och kommer ha svårt att komma över att ha förlorat sitt/sina barn.

Usch va hemskt Jag beklagar

i Februari 2007 träffade jag en tjej jag genast gillade väldigt bra.
hon gillade mig också och vi hade nåt slags förhållande i 8 mån
sen dumpade hon mig.
kort därefter blev hon pga rent slarv påkörd av ett frakt-tåg i Kållered.

vi var litegrann ovänner när vi slutade ses
men jag gick på begravningen och det där.
tjejen blev 21 år gammal.

jag har varit med om flera rejält fucked
up saker i mitt liv men det där var nog den värsta
chocken jag fått nånsin och jag
såg mina första gråa hår i spegeln kort efter det där hände.

här är en bild jag tog på henne den där våren/sommaren
som vi i princip var ihop med varann och som blev hennes sista:

förjävligt!!!

(är det inte märkligt hur rattfyllona har en sån nästan biblisk förmåga att gå osakadda ur sånt här???)

Beklagar, ryser i kroppen då jag läser detta och man kan nog inte föreställa sig nåt sånt här. Ha det så bra som det nu går att ha det i en sån här situation.

Usch... beklagar verkligen!

Alkolås på alla bilar skulle nog rensa upp rejält i statistiken, men det lär ju vara en hel del som kör på andra droger också...
Brukar säga till mina barn att det inte spelar nån roll hur bra man kör så länge det finns galningar i de andra bilarna man möter...

Tusen tack för alla fina ord, goa vänner. Det här är verkligen en prövningarnas tid för mig och min familj - och hela min släkt på min pappas sida. Livet hänger verkligen på en skör tråd mina vänner. Inte bara för dom som väljer att ta stora risker, utan även för oss vanliga människor som inte aktivt gör det valet. Det finns dårar överallt. Runt omkring oss. När jag körde till jobbet idag, funderade jag över hur många av bilisterna runt omkring mig som inte borde köra bil. Jag gissar att det är en ganska stor andel av de förare vi möter i morgontrafiken. Idén med alkolås i ALLA bilar är något av det vettigaste jag hört på länge. Tack för den, Forsman.

Hur jag än vänder och vrider på mig så kan jag inte förlika mig med det faktum att Tuva är borta. Denna glada, oskyldigt levnadsglada lilla flicka som inte gjort någon något ont. Som bara spridit glädje kring sig under sitt korta liv. Det gör ont i själen att tänka att man aldrig mer kommer att träffa henne. Jag hoppas att det här såret läker snabbt. Jag kommer antagligen att skriva några blueslåtar som jag tillägnar henne - förmodligen kommer det att bli mitt lilla sätt att föreviga minnet av henne. Frågan är om jag kommer att kunna framföra musiken från scenen. Som det känns nu är det omöjligt.

Än en gång, tack alla fina vänner för era kommentarer. Det gör skillnad, det lovar jag.

"Antalet taxibilar i Sverige är ca 15 000 st. Det blir ca 1,6 taxibilar per 1 000 invånare i genomsnitt i Sverige. Ca ⅓ av dessa återfinns i Stockholm. Man brukar säga att antalet taxibilar i Sverige är lika många som antalet personer som kör rattfulla varje dag (ca 12 000 – 13 000). Med andra ord ser du i teorin lika många taxibilar som rattfulla bilförare!"

Från http://xn--hurmnga-hxa.se/tag/rattfulla/

Det låter helgalet, men jag har hört liknande tidigare...

Usch tråkigt blää . Beklagar verkligen : (

Fy fasen vad jävligt.
Beklagar.

Detta gör direkt ont att läsa. Haft en tidigare relation där damen ifråga var alkoholist,med allt det medför. Naturligtvis så även indraget körkort pga rattfylleri.
Å i sammanhanget e det ngt jag verkligen undrar. Att vi alla till större eller mindre grad tappar omdömet när vi dricker,å till en liten grad kanske det e vitsen,e knappast ngt nytt men det jag bara inte får in i skallen e var kopplingen kommer till att ratta fordon.? Jag som då ändå sett alkoholism på nära håll förstår bara inte den grejen.

Även i det tillståndet av omdömeslöshet så har iaf de flesta av oss omdöme nog kvar att fatta att vi saknar det som behövs för att tex...köra bil. Eller? För...hur ofta hör man talas om rattfulla motorcyklister tex.? I rattfylleristens mkt egoistiska tanke att...på en hoj kan de ju,gud förbjude,SKADA sig om de e packade. Men..i en bil e det tydligen helt ok.

Så nä...jag betraktar inte rattfylleri med speciellt blida ögon å nope..jag e definitivt inte absolutist. Som det sägs ovan e det med det enstaka rattfylleriet inte grejen utan att det helt uppenbart e så förbannat omfattande. Varför?

@ Fenderbender. Jag,å säkerligen många med mig,önskar man kunde göra mer i situationer som denna. Innerligt å ärligt sagt.

Det bedrövar mig att sådant här händer, beklagar verkligen sorgen. Och det är en ständig påminnelse om att livet är, som många sagt, skört. Detta är också en av anledningarna till att jag på senare år börjat ta det ännu lugnare på vägen, det går inte att lita på någon annan än förhoppningsvis dig själv i trafiken, och ÄNDÅ händer sånt här. Man blir ju rädd..

Usch..

Beklagar sorgen. När jag jobbade med nollvision ca 1995 räknade trafiksäkerhetsverket med att möter omkring Stockholm stad runt 8st berusade bilister per 30 minuter. Troligtvis mindre nu men ändå. Det finns inget försvar att sätta sig i en bil när man har druckit. Never ever ever.

Kan inte skriva annat än att jag beklagar å det djupaste..