Spenderade julen hos mina svärföräldrar. Min sambos systers man hade köpt en billig Jackson Randy Rhoads-gitarr. Troligt värde beggad ca 1500 (max). Förmodligen mindre.

Here goes:

Den var: otroligt resonant, hade en fantastisk ton och vibrerade i halsen när man lirade på den precis på det där sättet som gamla LP brukar beskrivas i vintageforum. Det var helt enkelt en skitbra gitarr. Hals och kropp "gifter" sig perfekt som man säger. Undrar om fler exemplar i samma serie är så bra..

Kikar på Thomann. Den dyraste RR-modellen kostar över 30.000. Den har ju såklart bättre elektronik men jag har svårt att tro att den i övrigt låter märkbart bättre än sin ohängda lågpriskusin som kostar under 10% av det priset!

Så..... ni fåfänga ägare av dyra customgitarrer mm. Ni har betalt en massa pengar för ingenting mer.

Det är ju extrem svårt att värdera såna här åsikter beroende på vad man har för preferenser liksom. Har varit med om att folk man känner höjt grejer till skyarna och sen när man testat så blir det mer ett jaha? Inget illa menat men det är som sagt väldigt olika. Testade bla. en Kina Gibson som enligt ägaren var i det närmaste magisk. När jag väl testade den så kändes den just som en tusenkronorsgitarr.

Naturligtvis kan det också vara så. En enkel psykologisk förklaring kan vara att man så gärna vill att det egna instrumentet är bra, och gitarrer brukar kännas bättre desto mer man spelar på dem. Man vänjer sig. Nu är jag inte själv ägare till denna gitarr och det var delvis just därför jag kände ännu ett behov av att påpeka det självklara; att det inte alltid spelar någon roll om ett instrument sålts dyrt eller inte.

Jag kan bara inte förstå varför man köper en ny gitarr för massa tusenlappar helt i onödan. Det är så konstigt..

Kontrafaktiskt påstående och allmänt subjektivt tyckande. Sätt ihop en test med en 30-papps RR, eller ännu hellre, ett tiotal av varje sort för någon sorts reabilitet i påståendet. Det är för övrigt ganska förmätet att komma med ett påstående att alla som äger en customgitarr är blåsta pga att du testat en bra gitarr för 1500 kr.

Det gick ju rätt fort för den provokationen att ta skruv...

Men du kan somna med normal puls eftersom du glömde att notera smileyn.

..kanske..

I onödan och konstigt för dig? Man köper väl det man vill ha och har råd med, eller får det bara finnas lågprisvarianter av allt?

Det är väl bara att du håller dig till dina magiska rustastrator och andra lågprisgitarrer och struntar i att försöka upplysa/utbilda
de som vill ha annat?

De flesta som köper dyrare gitarrer har varit med några år redan, kanske börjat med Hobbex och gått vidare, vill inte tillbaka
till Duke och sånt.

Ett quartzur från Classe för 49:- håller tiden lika bra som den dyraste Rolex, om inte bättre.

Dumma mej som tycker dumhet är provocerande.

Vad du istället kunde gjort hade varit att berätta om den braiga gitarrer du testa hos din svåger under julhelgen och tycka att det "jägans vad mycket gitarr man kan få för 1500 spänn" istället för att jämföra den med vad den inte är. Den är inte en custom (shop?) Jackson och alla som köper custom (shop?) är inte efterblivna.

Spela roll....allt är i alla fall slöseri eftersom Rusta har gitarrer för 800 spänn som slår allt på marknaden. Och det är inklusive förstärkare!! Låna en gaffeltruck och lyft ner pallarna, sen är det bara att leta fram de fantastiska exen som ligger utplacerade där, och som av en slump råkade bli så bra att de i princip håller custom shop kvalitet.

Jag vill iaf själv tro att jag har jäkligt mycket erfarenhet av både de billigaste -som de dyraste Jackson RR -gitarrerna. Det är JÄVLIGT STOR SKILLNAD mellan dem!!! Sedan om den skillnaden är värd extra +20 papp; blir ungefär samma debatt som att både en KIA och en Aston Martin -troligen funkar att ta sig mellan A & B på en vägkarta...

Men jag fattar vad trådskaparen funderar kring här. Och man kan istället vända på det och säga så här: Man kan många gånger bli överraskad av hur mycket gitarr man kan få för växel-slantar...


/ Jonken

Fast jag tycker kanske att stämskruvar gjorda av metall från barn som återvunnet den ur västerländska sopor på kinesiska landsbygden har en ojämn kvalitet.

Ha ha - för att inte tala om alla de custom-shop-exemplar som, trots all manuell handpåläggning, lyckas bli "totalt döda".

Intressant tråd.

Jag har stött på många bra billiga gitarrer i mina dar, några rent av bättre än somliga dyra som varit osedvanligt kass.
Men jag har aldrig stött på en billig gitarr som är lika bra som de bra dyra jag stött på, faktiskt inte ens i närheten.
När man går från de riktigt bra billiga till en riktigt bra dyr är skillnaden rött stor.
Då tänker jag mest på hur de låter, men även hur det fungerar vid rejält användande (ute på vägarna, till exempel).

De blilliga bra har oftast en "egenhet" som gör att man gillar dem, men de har nästan alltid balansproblem med EQ över halsen (att tunna strängar eller högt upp på halsen låter tunt, tonfattigt, när de andra låter bra, att låga E, det är oftast den, inte har någon ton allsutan mest låter som ett gummiband osv).
Att en gitarr är resonant är verkligen inte allt.

Om skillnaden är värd 20-30K är en svårare fråga.
Men för mig personligen är det utan tvekan värt det.

Billiga är lika bra folk stöter man ju på över allt, när man körde skidor och folk som skulle frälsa en med hur lika bra som dyra gore tex kläder deras billigare kläder var (ändå blev det svettiga, frös osv medan vi som hade bra kläder inte gjorde det), hur deras billiga biltema googles var lika bra som våra dyra oakley (trots att deras jämt immade igen men inte våra), hur den billiga rusta fiskerullen är lika bra som den dyra shimanon (man får säkert lika mycket fisk, men har bra mycket tråkigare under tiden) osv, osv, osv.

Alltid bättre att köpa bra grejer och bara gråta en gång.

/Magnus

De Jackson-gitarrer (om vi nu snackar just Jackson) som ligger i mellanprissegmentet brukar kännas.... lite "plastiga", lite tråkiga. Jag hade en Adrian Smith-signatur (den billiga varianten som kostar typ 5000 ny) för nåt år sen och den var precis sådär. Jämfört med den dyrare varianten som var klockren.

Men här snackar jag om en gitarr som återfanns bland deras lågprisgitarrer för ett par år sen. Vars träbitar verkligen var som gjorda för varandra. Sen har jag ingen aning om mickarna var bra för jag har inte testat den i nåt annat än en billig hemmastärkare.

Ja, det är det jag är ute efter. Att det finns guldkorn där ute för struntpengar för den som orkar och/eller tycker det är kul att leta och testa. Spot on. Roligt också hur det alltid provocerar att påtala detta.

Menar du att när man köper en gitarr som kostar 20K+ så har någon stått och knackat på den ofärdiga halsbiten och valt ut en bit med samma densitet?

Nej, det menar jag inte.
Att en gitarr kostar 20K+ gör inte tvunget att den är bra.
Oftare än annars, men ändå långt ifrån varje gång.

Sen är en 20K gitarr helt olika beroende på tillverkare, hos somlig är det super värsting, hos andra en förhållandevis billig version (och sällan speciellt kul).

Vad jag menar är att när det stämmer på en dyr gitarr så stämmer allt.
När det är en riktigt bra billiga så är det alltid något som inte stämmer, oftast då oblans i EQ över halsen.

/Magnus

Ja... och obalans i EQ kan väl bara bero på att träbiten inte har kollats så den låter likadant över hela?

Det kan det kanske, och säkert hundra andra anledningar.
Att kolla träbiten utan band och trussrod i säger nog inte så mycket, tror jag.
Alla de sakerna förändrar styvheten i träet, och vilken ton den har var.

Jag är inte säker på att "samma ton överallt" i träbiten är det som gör att det i slutänden blir bra.
Är överhuvudtaget inte säker på vad det är, vet bara att det stämmer ibland och ibland inte.
Och att det jag tycker är en perfekt gitarr inte tvunget är en i bennys ögon, menar, en "sjukt bra gitarr" som är det i allas ögon finns inte. För mig skiftar det som är guld gitarr beroende på vad jag skall spela, även om det är gitarrer av samma stil (som på pappret gör samma sak).
Att bra hantverk kan det vara i allas ögon, men inte tvunget en bra gitarr.

/Magnus

Vad skulle det annars kunna vara? Woodoo? Att tanten som lindade mickar åt Fender på 50-talet offrat träbiten till Scott Grove?

Du menar att det enda det kan varar att träbitarna klingar samma ton?

Jag kan tänka mig väldigt många andra anledningar, till exempel, att oberoende av hur träbitarna klingar var för sig så klingar de bra ihop, att ihop med X stall, Y halskonstruktion, Z bandisättning, Q mickar så blev det väldigt bra osv ner till varenda liten detalj på ett instrument (byt en faktor och det stämmer inte längre).

Lite woodoo är det i den mån att man aldrig kan riktigt veta förrän gitarren är klar och redo att spelas på.

Att tillskriva X del på en gitarr fasta egenskaper som alltid är där lämnar jag till fanatiska tekniker och gitarrbyggare att tro på.

/Magnus

Nu får du nog utveckla det du skriver. Hur skulle valet av stall och mickar påverkar EQn på olika ställen på halsen? Halskonstruktion, hur då?
Ett bra bandjobb är underhåll, inte en del av bygget.

Ja lite woodoo är det, det håller jag med om och det är också lite av anledningen till trådstarten... ibland fattar man inte varför en viss gitarr är så bra och en annan inte.

Skulle det vara så enkelt att passa ihop delar så skulle väl alla instrument vara kanoninstrument.
Åtminstone instrumenten av högre prisklass. Det är nog mycket mera voodo än man tro för att grejjerna skall funka ihop.

Vilket isåfall för oss tillbaka till utgångsläget i min spaning - det finns ingen anledning att köpa dyra gitarrer för spelbarheten när det finns billiga som uppfyller kraven för det vetenskapligt svårförklarade.

Vad gäller enkla gitarrer av Fenderkaraktär med lönnhals/bräda , så är det bara 2 enkla inhemska träbitar av enkel sort som sågas och skruvas ihop.
Där kan ju Fender och Rusta ta varann i hand, förvisso kan det ju skilja på träet i kroppen om man använder Al, Ask eller något asiatiskt liknande trä.

Hårdvaran skiljer ju , men det enda som borde påverka ljudet akustiskt torde väl vara materialet i stall/block.
Sen att vissa sjunger mer än andra , olika lacker och olika inpassning av halsfickor etc det är ju det som är 'Voodoo' i så fall.

Sen är det en massa olika faktorer som spelar in och avgör vad man trivs med i längden och vill äga. Det påverkar ens förväntningar och färgar omdömet.

Ett exempel, när Du beställt dina finaste HPD delar på nätet för dyra pengar och skruvat ihop dom VILL du gilla resultatet och anstränger dig att se det
bästa i den skapelsen, när Du testar Rustastratan förväntar du dig skräp och blir förvånad när den faktiskt låter och spelar bra.

En del gillar inte dyra instrument och ser därför det sämsta i dom, "Du vet den där 50´s stratan jag testade var ju helt kass"

Ibland visar det sig först i längden när man ägt instrument ett längre tag om man gillar dom eller ej, när du tar ned ett instrument och testar så se det
som ett första intryck som är positivt eller negativt i förhållande till förväntningarna. Dessutom VET man ju omd et är en billig eller dyr gitarr man provar

När dom billigaste sen dessutom säljs i andra hand har dom kanske fått en duktig setup av någon som förbättrar egenskaperna.

Vad jag märkt på en del budgetstrator är att stallen sitter på fel ställe, bandstavar sitter snett och sånt, och det går ju aldrig att få en sån att intonera.

Nä , nuförtiden bör det gå att hitta en spelbar gitarr för ett par tusenlappar, så det stämmer ju.

Likaså kan du ju köpa klocka på Clas Ohlson om du bara vill veta tiden.

Dock håller jag med MO helt om att dom dyrare man hittar som är bra håller i längden och man tröttnar inte på dom på samma sätt.

Sen tycker jag en del lura sig genom att köpa billigaste träbitarna och sen uppgradera all hårdvara + mickar till 'bättre grejer' då kan man
lika bra lägga pengarna direkt på en bättre gitarr som har dessa från början

Precis man behöver icke göra det.
Men sen att säga att det ej är nån skillnad det är en helt annan sak.
Men självklart så hade jag klarat mig utmärkt med en Rustastrata utan problem rent spelmässigt.

Fast Mike.... det där med inpassning av halsfickan.... jag har då spelat på många gitarrer där det varit världens glapp som ändå låtit bra, och så finns typ Tom Anderson där det sitter som pitten i greta...

Tom Anderson, det är ju high end och alla hans gitarrer är med största sannolikhet bra på alla sätt. Så det förklarar ju inte varför det finns budget som låter bra. Jag tror mer på samstämmig klang i trädelar och kanske att fibrerna ligger i samma håll.

Om man inte har grundläggande kunskap om gitarrvård så är kanske inte Rusta-stratan ett bra köp rent ekonomiskt. Och bandslip behövs ju även på en 20.000-kronorsgitarr. Galet att lägga ett lakan på bandslip på en Rusta-gitarr kan tyckas också. Kanske även på en budget-Jackson.

Hade jag gillat Stratocaster hade jag gett Rustan en ärlig chans. Jag kanske skulle ta och floyda den och slänga på ett set Yngwie-mickar...

det stavas Voodoo, inte woodoo...

Ja därför blir det 'Voodoo' av det också i så fall, men visst teoretiskt borde det vara bättre med mer trä mot trä.
'samstämmig klang' och fibrerans riktning blir också i samma fack, ingen större tillverkare som står och sorterar virket efter de kriterierna

EDIT: jag tror man hamnar snett hela tiden i dessa diskussioner om bara inkluderar funktion/pris och exkluderar andra mer upplevelserelaterade kriterier som
gör att folk vill ha något annat än 'den billigaste hammaren som slår i spiken'.

Det finns flera kriterier i detta som kanske är mer meningsfulla för vissa , men inte för andra.

Sen med hobbys , ju mer man håller på och utvecklar den så tenderar det dra mot mer exklusiva saker.
Att s a s nöja sig med en Rustagitarr och inte vilja gå vidare funkar säkert för vissa men inte för alla, och definitivt inte för mig.

Inser man inte det så hamnar man som du säger tillbaka på ruta ett hela tiden , 'man spelar inte bättre på en dyrare gitarr' ,
nä eller jo det kanske man gör om man trivs bättre med den.